The nineteenth century was an era that great centralization and codification attempts were realized in the Ottoman Empire. One of these attempts was the Ottoman Land Code of 1858, which put various land regulations throughout the empire into a standard code. But this standard Code gave different results when applied to different regions which had their own characteristic features. Eastern Anatolia, which had an autonomous position since its incorporation to the Ottoman Empire, was also in the scope of the Land Code. The object of this study is to examine the implementation of the Land Code of 1858 in eastern Anatolia and the impacts of this implementation process in the region. Indeed, the general situation of the region greatly disaffected the implementation of the Code in eastern Anatolia. Because of the dominant disorder within the region and problems of the state in these lands, the Land Code could not be properly implemented in eastern Anatolia. The Land Code and the title deeds, which were distributed in accordance with the Code, were so important that they became the base of later ownership claims. Therefore, the implementation of the Code had deep and long lasting effects on the land patterns and social relations in the region. In this respect, this study will evaluate the implementation process of the Land Code throughout eastern Anatolia and the socio-economic transformation of the region as a result of this process.

Tomträtter är en stark nyttjanderätt som i många avseenden kan likställas med äganderätt. Det finns dock en stor skillnad mellan dem två, vilket är att tomträttshavare betalar en årlig avgäld för att nyttja marken. Tomträttsinstitutet introducerades i svensk lagstiftning 1908 genom 1907 års nyttjanderättslag, då med ett social- och kommunalpolitiskt syfte. Idag har Stockholms stad drygt 10 000 fastigheter upplåtna med tomträtt, vars tomträttsavgälder under 2022 generade cirka 2,8 miljarder kronor i intäkter till kommunen. Samtidigt har kommunen högt satta hållbarhetsmål kopplat till dess verksamhet, bland annat att kommunen ska vara klimatpositiv 2040. Syftet med arbetet har därför varit att undersöka om det finns ett behov av att främja hållbarhetsarbete i tomträtter, hur ett sådant främjande skulle kunna genomföras samt om det är juridiskt möjligt för kommunen. Vidare har syftet även varit att undersöka hur ett krav- och reduktionssystem skulle kunna utformas för att vara effektivt, rättvist och bidra till hållbart nyttjande av tomträtter. Detta har undersökts genom en kvalitativ studie med kvantitativa inslag. Dessutom har det genomförts intervjuer dels med representanter från tre fastighetsbolag som är tomträttshavare, dels med två kommuner i rollen av tomträttsupplåtare. Det har konstaterats i detta arbete att det både finns ett behov och en möjlighet att främja hållbart nyttjande av tomträtter, då i form av sänkt avgäld i utbyte mot att vissa krav uppfylls. Avgälden som då skulle reduceras i utbyte mot att tomträttshavaren utnyttjar tomträtten hållbart, har definierats som en “grön tomträttsavgäld”. Det har konstaterats att det bör vara lagligt för kommunen att ge en reduktion under vissa förutsättningar. Bland annat får kraven och reduktionen inte vara för lågt eller högt satta. Att koppla kraven till energianvändning har ansetts lämpligt då innebär ett enkelt förfarande att kontrollera om kraven uppfylls. Från intervjuerna med fastighetsbolagen har det framgått att en reduktion skulle behöva vara åtminstone 10 procent för att fungera som ett incitament. Det har inte fastställts några exakta krav- eller reduktionsnivåer i detta arbete. Det finns dock indikationer på vad en rimlig kravnivå skulle kunna vara, nämligen energiklass C enligt BBR 29 som är kravet för ny-produktion. Detta torde vara en nivå som innebär en prestation från tomträttshavarens sida och samtidigt inte är för stor. Dessutom skulle det vara rimligt att en viss procentuell förbättring skulle premieras. Vidare har scenarioanalyser presenterats, vilka åskådliggör potentiella energibesparingar och möjliga konsekvenser av olika reduktionsnivåer för kommunens intäkter samt skattebetalarna. / Site leasehold is a strong usufructuary right which in many respects can be compared with ownership rights. However, there is a big difference between them, which is that lessees pay an annual fee to use the land. The Site Leasehold Institute was introduced into Swedish legislation in 1908 through the 1907 Usufructuary Act. Today, the municipality of Stockholm has just over 10,000 properties granted with site leaseholds, whose ground rent in 2022 generated approximately SEK 2.8 billion in revenue for the municipality. At the same time, the municipality has sustainability goals linked to its operations, including that the municipality should be climate positive by 2040. The purpose of the thesis has therefore been to investigate whether there is a need to promote sustainability work in site leaseholds, how such promotion could be implemented and whether it is legally possible for the municipality to do so. Further-more, the aim has also been to investigate how a requirement and reduction system could be designed to be efficient, fair and contribute to a sustainable use of site leaseholds. This has been investigated through a qualitative study with some quantitative elements. In addition, interviews have been carried out with representatives from three real estate companies as lessees and with two municipalities in the role of lessors. It has been established in this thesis that there is both a need and an opportunity to promote sustainable use of site leaseholds, in the form of a reduced ground rent in return for meeting certain requirements. The ground rent, which would then be reduced in exchange for the lessee using the plot sustainably, has been defined as a "green ground rent". It has been established that it should be legal for the municipality to give a reduction under certain conditions. Among other things, the requirements and the reduction must not be set too low or high. Linking the requirements to energy use has been considered appropriate as it means a simple procedure to check whether the requirements are met or not. From the interviews with the real estate companies, it has emerged that a reduction would have to be at least 10 percent to function as an incentive. No exact requirement or reduction levels have been established in this work. However, there are indications of what a reasonable requirement level could be, namely energy class C according to BBR 29 which is the requirement for new production. This should be a level that implies performance on the part of the lessee and at the same time not to be too severe. In addition, it would be reasonable to add a certain percentage improvement that should be rewarded. Furthermore, scenario analyzes have been presented, which illustrate potential energy savings and possible consequences of different reduction levels for the municipality's revenues and the taxpayers.

Av 19 kap. 22 § 1 st. första meningen jordabalken följer att om fastighetsregistrets inskrivningsdel innehåller någon uppenbar oriktighet som beror på inskrivningsmyndighetens eller någon annans skrivfel, på något liknande förbiseende eller på ett tekniskt fel, ska inskrivningsmyndigheten rätta uppgiften. Avseende bestämmelsen ämnar examensarbetet att fastställa gällande rätt (de lege lata), analysera rekvisiten och föreslå regelförändringar(de lege ferenda) som möjliggör att rättelse skulle kunna tillämpas i fler situationer än vad som är möjligt idag. För detta har rättsdogmatisk metod, rättsvetenskaplig metod och empirisk metod använts. Utöver de traditionella rättskällorna inkluderas empiriskt material som underrättspraxis, JO-avgöranden och intervjumaterial. Även rättelsebestämmelserna 36 § förvaltningslagen (2017:900) och 4 kap. 21 § lagen (2008:990) om företagshypotek presenteras som underlag för en avslutande jämförelse. Av slutsatserna framgår bland annat att rättelse ska tillämpas restriktivt, vilketinnebär att endast oriktigheter som tydligt uppfyller rekvisiten kan rättas. Om rättelse skulle tillämpas i fler situationer är det viktigt att den enskildes rättstrygghet inte äventyras då denne kan lida skada efter att ha förlitat sig på registeruppgifter som sedan ändras genom rättelse. / 19 ch. 22 § in the Land Code (Sw: jordabalken) stipulates that if the land register section of the Real Property Register contains an obvious inaccuracy which depends on the land registration authority or somebody else's clerical error, similar inadvertence or due to a technical error, the land registration authority shall correct the inaccuracy. Regarding this regulation, the purpose of this master’s thesis is to establish the law (de lege lata), analyse the necessary conditions and propose rule changes (de lege ferenda) whether correction could be applied in more situations than what is possible today. Beyond the traditional sources of law, empirical material consisting of lower court praxis, decisions from the Parliamentary ombudsmen and interview material are included. Also, the regulations regarding correction according to 36 § of the Administrative Procedure Act (Sw: förvaltningslagen (2017:900)) and 4 ch. 21 § of the Floating Charges Act (Sw: lag (2008:990) om företagshypotek) are presented as a basis for a concluding comparison. From the conclusion – for instance – it appears that 19 ch. 22 § of the Land Code has a restrictive interpretation, which means that only incorrections that in a clear way fulfil the necessary conditions can be corrected. If correction would be applied in more situations, it is important that the individual legal rights should not be compromised since a third party can suffer loss after relying on information in the register that later will be corrected.

Syftet med denna uppsatts är att utreda hur befintliga servitut påverkas vid fastighetsbildning– vad som gäller enligt svenskt regelverk och hur det tillämpas praktiskt. Fastighetsbildning innebär förändring av fastigheter, genom antingen nybildning eller ombildning. Ett servitut är en begränsad rättighet som är belägen på en fastighet, som belastas av rättigheten, och som får nyttjas av en annan fastighet, som har förmån av rättigheten. I samband med fastighetsbildning kan befintliga servitut komma att påverkas på olika sätt. De metoder som använts är: (1) en litteraturgranskning där den svenska lagstiftningen studeras; (2) en fallstudie där utförda förrättningar studerats om huruvida befintliga servitut påverkats vid fastighetsbildning och (3) en intervjustudie med yrkesverksamma förrättningslantmätare som arbetar på Lantmäteriet. Undersökt litteratur visar att Jordabalken och Fastighetsbildningslagen reglerar hur befintliga servitut påverkas vid fastighetsbildning. Utredningen visar att olika typer av servitut påverkas på olika sätt, och att olika lagrum tillämpas för olika typer av fastighetsbildningsåtgärder. Resultaten från litteraturstudien presenteras i en sammanställning som kallas Lagrumsguide för hantering av befintliga servitut vid fastighetsbildning. Fallstudien uppvisar att följderna för verkan på servitut vid fastighetsbildning grundas på lagstiftningen, men det är ovanligt att laghänvisningar anges i förrättningsakterna. I intervjustudien framkommer att Lantmäteriet har egna riktlinjer för hantering av servitut, men att riktlinjerna inte direkt visar vilka lagrum som hanteringen grundar sig på. Studien uppvisar att den praktiska hanteringen av befintliga servitut vid fastighetsbildning fungerar väl inom Lantmäteriet, med undantag för att det råder tolkningssvårigheter av vissa begrepp. Lagrumsguiden som skapades kan ses som ett komplement för att underlätta arbetet för många yrkesverksamma förrättningslantmätare och vara behjälplig i utbildningssyfte, eftersom lantmätarna inte alltid är säkra på vilka lagrum som faktiskt tillämpas. / The purpose of this thesis is to investigate how existing easements are affected when a property is reforming, according to Swedish real estate law and how the easements actually are dealt with in practice. Property formation implies modification of property, either as creation of new property units or the change of already existing properties. An easement is a limited property right, located on a property which serves another property with an advantageous right to utilize this located area in a specific way. In connection with property formation, existing easements can be affected in different ways. The methods used are: (1) a literature study of the Swedish Real Estate Law with connected literature; (2) a case study of authority documents, in which affections of existing easements within property formation are studied; and (3) an interview study in which interviews are performed with land surveyors from the Swedish Ordnance Survey (Lantmäteriet).  The results from the literature review show that different forms of easements can be affected diversely according to the Swedish Land Code (Jordabalken) and the Real Property Formation Act (Fastighetsbildningslagen), and different sections of the law are relevant for different kinds of property formation. The results from the literature study have been summarized in a quick reference guide, called Guide to sections of law for handling of existing easements within real property formation. The case study shows that the effects of the easements within property formation are grounded in the legislation, but it is unusual with references to sections of the law in the authority documents. The interview study shows that Lantmäteritet has its own guidelines for handling of the easements, but it does not show which sections of law the handling is based on. This study shows that most of the practical handling of existing easements when property is reformed is well-operated within Lantmäteriet, with the exception of some translation confusions regarding certain concepts. The reference guide which has been created can be used as a facilitating supplement for many land surveyors in their work, and that it can be helpful in education, as not everyone is sure of which part of the law that is actually used in the decisions.

Servitut som inte uppfyller något ändamål eller inte använts under väldigt lång tid kallas onyttiga servitut. Ett onyttigt servitut försvinner inte automatiskt från Fastighetsregistret utan kvarstår och skapar en onödig belastning. Syftet med examensarbetet är att utreda hur hanteringen av servitut kan förbättras för att minska antalet onyttiga servitut i Fastighetsregistret. De metoder som används är en litteraturstudie och en intervjustudie. I litteraturstudien undersöks svensk lagstiftning och juridisk litteratur. Utdrag ur Fastighetsregistret och förrättningsakt visas för att ge praktiska exempel. I intervjustudien intervjuas en jurist och tre förrättningslantmätare. Litteraturstudien visar att Fastighetsregistret belastas av många onyttiga servitut. Det rör sig främst om kraftledningsservitut, villaservitut och servitut för skogsfång och mulbete. Förrättningslantmätarnas arbete påverkas av dessa då de fördröjer och fördyrar förrättningar. Olika förslag har lagts fram för att förbättra hanteringen och minska uppkomsten av onyttiga servitut. I februari 2013 överlämnade regeringen en proposition till riksdagen. Propositionen innebär flera olika lagförändringar som tillsammans syftar till att minska antalet onyttiga servitut i Fastighetsregistret. I intervjustudien framkommer att onyttiga servitut påverkar lantmätarnas arbete negativt. Förrättningar fördröjs och fördyras. Intervjudeltagarna tror att lagen om preklusion kommer ge störst effekt. Samtidigt finns en oro för ökad rättsförlust då servitut som inte är inskrivna kan förfalla vid överlåtelse. Denna studie visar att det finns ett stort behov av nya möjligheter att hantera onyttiga servitut. Det är viktigt att Fastighetsregistret är pålitligt då myndigheter, företag och privatpersoner använder uppgifter därifrån. Färre onyttiga servitut i Fastighetsregistret skulle minska lantmätarnas utredningstid och därmed ge lägre förrättningskostnader för sakägarna. / Easements that no longer fulfill a purpose or have not been used for a very long period of time are called useless easements. Useless easement are not automatically removed from the Real Property Register, they remain and creates an unnecessary load. The purpose of this thesis is to investigate how to improve the handling of easements in order to reduce the number of useless easements in the Real Property Register.  The methods used are literature study and interview study. The literature study investigates Swedish law text and legal literature. Extracts from the Real Property Register and cadastral dossier are presented to give practical examples. Three cadastral surveyors and one lawyer were interviewed in the study. The literature study shows that the Real Property Register contains a large number of useless easements. It mainly concerns power line easements, villa easements and easements for clearing forest. Useless easements cause delays and higher cadastral procedure costs. During the last couple of years various propositions have been presented to improve the handling of easements and decrease the number of useless easements. In February 2013 the Swedish Government presented a proposal of change of legislations to the parliament. The proposal presents a variety of changes which together aim to reduce the number of useless easements in the Real Property Register. The interview study shows that useless easements affect surveyors work in a negative way and generate higher costs for interested parties. Interview participants thinks that the proposed law to remove not renewed easements from the register will give the best effect to decrease the number of useless easements in the Real Property. At the same time they fear an increased legal loss. This study shows that there is a large need of new ways of handling useless easements. A reliable Real Property Register is very important for the users. A more reliable register would help the cadastral surveyors work and lead to lower costs for the interested parties.

I samband med fastighetsaffärer har ansvaret mellan parterna delats upp så att köparen ansvarar för faktiska fel medan säljaren svarar för andra typer av fel. Köparen har dessutom en långtgående undersökningsplikt för fel som denne inte har möjlighet att senare påkalla mot säljaren. Säljaren har å sin sida en upplysningsplikt som dock inte är generell utan omfattar endast vissa fall. I samband med domen i NJA 2007 s 86 kom frågan om felets väsentliga betydelse för köparen och själva köpet som sådant upp. Tyvärr gjorde HD ingen utförligare utredning av vad som skulle bedömas eller omfattas av begreppet. Till följd av att rättpraxis saknar en utförlig förklaring kring vad som ska omfattas av begreppet väsentlig betydelse trots att det vid flera tillfällen använts i både rättspraxis och doktrinen har detta utgjort grunden för den här uppsatsen. Uppsatsen är framförallt baserad på uppgifter från aktuella rättsfall och doktrin för att genomföra en utredning kring begreppet, dess omfång och kriterier för att begreppet ska kunna vara tillämpligt. Efter den genomförda utredningen står det klart att det finns vissa kriterier som omfattas i bedömningen om felet är av väsentlig betydelse för köparen. Inget av kriterierna som kommit fram kan på egen hand användas för att bedöma begreppet utan dem är beroende av varandra. Dessa kriterier är inte absoluta utan varierar beroende av köparens och fastighetens unika karaktärer. Några av kriterierna är av mer objektiv karaktär och kan bedömas utifrån fastigheten medan andra kriterier är ytterst beroende av den specifika köparen och dennes krav gällande standarden på fastigheten och blir därav av en mer subjektiv karaktär / In connection with a property transaction there are some responsibilities that have been split up between the parties. The buyer of the property has a responsibility to investigate the property before to find out factual errors in the property. On the other side the seller has a kind of responsibility to inform the buyer and the seller is also responsible for other kinds of errors in the property. The buyer of the property do by law not have the right to refer a factual error against the seller that the buyer is supposed to find during the examination of the property at hand. Due to the ruling by the Swedish supreme court in the case NJA 2007 s 86 have the question about an errors essential reason for the transaction and the specific buyer occurred. The Swedish Supreme Court does not investigate further into this why this is the subject of this thesis. The investigation in this thesis have been done by looking into case law from the Swedish courts since there is not much information about the subject to find in the Swedish legislation. The investigations finds out that there are some criteria that need to be evaluated in connection to if a factual error is of essential reason for the buyer and the transaction. There are some criteria that are of a more objective level close to the actual property. On the other side there are also some criteria that are of a more subject material and closely linked to the actual buyer of the property. According to the investigation it is not possible to give an exact ruling about the subject due to the fact that every property and potential buyer is unique.