No description available.

Bakgrund Cancer är den näst främsta orsaken som leder till döden bland människor runt världen. Cancer beräknas vara orsaken till att drygt tio miljoner människor avled världen runt under 2018. Inom palliativ vård är cancer den främsta sjukdomen. Det beror på att det finns över hundratals olika cancertyper. Cancersjukdomen växer ständigt globalt och är ett stort individ, samhälls- och globalt problem. Denna sjukdom belastar individer, närstående, samhället och hälsovården i hög grad fysiskt och psykiskt och det krävs ständiga resurser för att bekämpa cancersjukdomar. SyfteSyftet med studien var att belysa upplevelser av döendeprocessen hos patienter med cancersjukdom i palliativ fas. Metod En litteraturöversikt gjordes genom att söka i databaserna PubMed och CINAHL. Det var 15 vetenskapliga artiklar som granskades och analyserades utifrån vilken kvalitet artiklarna innehar och dokumenteradesi en matris. Dataanalysen för arbetet gjordes med hjälp av Kristenssons analysmodell. Resultat Kategorierna som uppstod var lidandet ur flera olika dimensioner och hanteringsstrategier under döendet och visas som överrubriker, och relaterade subkategorier visas som underrubriker till ovannämnda kategorier. Subkategorierna som uppstod från lidandet ur olika dimensioner var att känna sig som en börda, ensamhet och isolering, osäkerhet kring sjukdomsförloppet, längtan efter att dö, och överväganden om dödshjälp. Subkategorierna som uppstod från hanteringsstrategier under döendet var patientens självbestämmande under döendet, förberedelser inför döden, förändrad livssyn och acceptans inför döden. SlutsatsLidandet var något gemensamt för alla patienter med cancersjukdom som vårdades palliativt, men var det skiljde sig var hur patienterna hanterade det lidandet. Genom en djupare insikt om patientens upplevelser under döendet i en kontext som cancersjukdom, kan sjuksköterskor ge en bättre omvårdnad som är formad efter patientens behov. Den mänskliga upplevelsen är något subjektivt och i konstant förändring till miljön som hen befinner sig i. Genom fortsatt forskning inom ämnet och vidare utbildning kan vårdpersonal möta nya utmaningar som uppstår inom den palliativa vården.

SAMMANFATTNING: Bakgrund: Anorexia nervosa är en psykisk sjukdom som ofta debuterar under tonåren med en fixering kring vikten vilket orsakar ett stort lidande. Sjukdomen är komplex att behandla och det krävs ofta kombinerade insatser från vården. Forskningen betonar vikten av att patienterna har tillräckligt med sjukdomsinsikt för att vara mottagliga till att få hjälp och stöd från vårdgivarna. Syfte: Syftet var att belysa erfarenheter av stöd hos patienter som lider av anorexia nervosa. Metod: Metoden var en litteraturöversikt där databassökningar genomfördes i CINAHL, PubMed och PsycINFO. Studien inkluderade 17 vetenskapliga artiklar varav tio kvalitativa, fyra mixad metod och tre kvantitativa. De inkluderade artiklarna sammanfattades i Sophiahemmets högskolas matris och en integrerad analysmetod användes. Resultat: Stödet under behandlingen och vården av patienter med anorexia nervosa var en betydande faktor för att patienterna skulle känna motivation och tilltro till behandlingsprocessen. För att uppnå detta var det viktigt att vårdgivaren besatt tillräckligt med kunskap och erfarenhet av att behandla och stödja patienterna. Både patientens egen motivation och vårdgivarens roll var viktiga faktorer i processen mot ett tillfrisknande. Slutsats: Vårdgivarnas tidigare erfarenheter och kunskaper av att behandla denna patientgrupp är avgörande för att de aktivt ska delta i sin behandling. Det är en stor utmaning för vården att lyckas stärka den egna motivationen hos patienterna att vilja tillfriskna vilket förutsätter att vårdgivarna förmår att motivera till förändringar av patienternas beteende och tankemönster. Genom en ökad förståelse och respekt för patienternas perspektiv kan vården utforma och anpassa stödinsatser för att arbeta både proaktivt och för att hjälpa patienterna att uppnå ett tillfrisknande på lång sikt.

SAMMANFATTNING Bakgrund Sjuksköterskor möter regelbundet patienter som befinner sig i akuta krissituationer, vilket är ett naturligt tillstånd i svåra lägen. För att identifiera och ge möjlighet att lindra patienters lidande i dessa situationer samt stödja patienter i en konstruktiv återhämtning, har sjuksköterskor ett betydelsefullt ansvar. Insikt i krisprocesser, sorgbearbetning, Dual-Process Theory samt klinisk definition av lidande kan då vara ett viktigt stöd. Detta då lindring av lidande är ett av sjuksköterskors fundamentala ansvarsområden. Syfte Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att möta patienter i akuta kristillstånd. Metod Studien utfördes som en litteraturöversikt. Datainsamlingen utgick från databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Totalt inkluderades 16 vetenskapliga artiklar, varav 13 med kvalitativa och tre med kvantitativa ansatser. Dessa redovisades i en matris och i löpande text med en efterföljande integrerad analys. Resultat Efter analys av resultaten identifierades tre kategorier. ”Kunskaper och erfarenheter” skildrade sjuksköterskors brist på kunskap inom krishantering samt värdet av erfarenheter. ”Utmanande omvårdnadsarbete” beskrev sjuksköterskors utmanande yrkesroll i krissituationer. ”Sjuksköterskors hanteringsstrategier” belyste självinsikt, självreflektion, stöd samt hanteringsförmåga. Slutsats Kunskapsbrist i krishantering och behov av mer utbildning upplevdes hos sjuksköterskor. Med rätt kunskap kan patienters behov mötas i akuta kriser och onödigt lidande undvikas, vilket kan resultera i lägre vårdkostnader. Sjuksköterskerollen ansågs betydelsefull för krisens utveckling och bör präglas av närvaro, lyhördhet, empati och existentiell reflektion. Omvårdnadsarbetet upplevdes utmanande utifrån patienter och anhörigas krav, samt ett integrerat teamarbete, vilket blir avgörande i krissituationer. Behovet av emotionell vård var omfattande och vårdlidande uppstod genom olika livsvärldsperspektiv hos sjuksköterska och patient.

Bakgrund Trycksår är ett välkänt problem inom hälso- och sjukvården. Det orsakar lidande för patienten, komplikationer och längre vårdtider samt stora kostnader för samhället och hälso- och sjukvården. Trots att det förebyggande arbetet förbättras och ny forskning presenteras minskar inte förekomsten av trycksår. Det är sjuksköterskans professionella ansvar att arbeta förebyggande mot trycksår för att minska patientens lidande. Arbetet bör vara evidensbaserat och bygga på den senaste forskningen. Syfte Syftet var att beskriva omvårdnadsåtgärder som förebygger trycksår. Metod Som metod för studien valdes litteraturöversikt. Sökningar utfördes i databaserna CINAHL Complete och PubMed och resulterade i tio vetenskapliga artiklar. Därefter utfördes manuella sökningar vilket resulterade i ytterligare fem vetenskapliga artiklar. Varje artikel kvalitetsgranskades och dataanalysen gjordes som en integrerad analys. Resultat Resultatet visade att trycksårsprevention kan utföras genom tryckavlastning och hudfrämjande åtgärder, gärna i kombination med varandra. Åtgärderna som identifierades var luftmadrasser, skumförband, syntetiska silkesliknande textilier, hyperoxiderade fettsyror, Aloe Vera gel, speciell tejp för nasogastrisk sond, en digital patientburen sensor för vändningar, utbildning och preventionsprogram, vilka alla minskade uppkomsten av trycksår. Slutsats Förebyggande åtgärder bör användas i kombination med varandra, gärna i ett preventionsprogram. Studiens resultat tyder på att åtgärderna i de befintliga riktlinjerna fortfarande är aktuella, men att det även finns andra åtgärder som behöver studeras ytterligare och eventuellt inkluderas i riktlinjerna i framtiden. Genom utbildning av personalen och användningen av evidensbaserade åtgärder kan förekomsten av trycksår på sjukhus minskas vilket minskar lidande för patienten och kostnaden för hälso- och sjukvården.

SAMMANFATTNING Bakgrund Akutmottagningar är en psykiskt och fysiskt krävande arbetsplats med högt arbetstempo och belastning. Sjuksköterskor på akutmottagningar tenderar att utveckla arbetsrelaterad stress samt posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Utvecklingen av dessa är en bidragande faktor till upplevt lidande och ökad sårbarhet hos sjuksköterskor. De riskerar därmed att inte uppfylla sitt professionella ansvar vilket får en negativ påverkan på vårdkvaliteten och patientsäkerheten. Syfte Syftet var att beskriva hur arbetsrelaterad stress och posttraumatiskt stressyndrom kan förebyggas och hanteras hos sjuksköterskor på akutmottagningar. Metod Metoden som användes var en litteraturöversikt. En databassökning utfördes i PubMed, CINAHL och PsycINFO och utvalda 15 artiklar som besvarade arbetets syfte bearbetades sedan enskilt och tillsammans av båda författarna. Inkluderade kvantitativa samt kvalitativa vetenskapliga artiklar analyserades enligt en integrerad analysmetod. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag och sammanfattades sedan av båda författarna i en matris. Resultat Resultatet inkluderar kategorier utifrån olika förebyggande åtgärder respektive hanteringsstrategier av arbetsrelaterad stress och PTSD. Det framkom att sjuksköterskorna efterfrågade tillgång till socialt stöd från kollegor och sjukhusledning, utökad sjuksköterskebemanning, konflikthanteringsutbildningar samt debriefing efter svåra händelser. Sjuksköterskor uppger att de inte har tillräcklig tillgång till stödåtgärder, vilket resulterar i att de får använda sig av egna hanteringsstrategier i form av informell debriefing, emotionell distansering samt undvikande av konflikter. Slutsats Litteraturöversikten belyser att det finns ett behov av stöd hos sjuksköterskor på akutmottagningar. Sjuksköterskor uppger mindre konkreta hanteringsstrategier av arbetsrelaterad stress än av PTSD i utvalda studier. Inom både arbetsrelaterad stress och PTSD förekom undvikande hanteringsstrategier.

BAKGRUND Forskning om hur premenstruellt dysforiskt syndrom påverkar kvinnors livssituation är bristfällig. Symtomen liknar de som förekommer vid premenstruellt syndrom men är av allvarligare grad. Tidigare studier har visat på en nedsatt livskvalitet hos kvinnor med premenstruellt dysforiskt syndrom. Besvären får konsekvenser för både relationer och arbetsliv. Bristande bemötande kan leda till att ett ytterligare lidande för de kvinnor som söker vård, utöver det redan upplevda lidandet i förhållande till sjukdomen. SYFTE Att beskriva upplevd livssituation och upplevelser av bemötande inom hälso- och sjukvården hos kvinnor med premenstruellt dysforiskt syndrom. METOD Kvalitativ forskningsintervju valdes som metod. PMS-förbundet kontaktades för rekrytering och sju kvinnor som uttryckte intresse för att delta valdes sedan ut. Efter transkribering bearbetades materialet med hjälp av manifest kvalitativ innehållsanalys med utgångspunkt i Katie Erikssons omvårdnadsteori. RESULTAT Resultatet visade att kvinnorna upplevde ett sjukdomslidande. Relationer och arbetsförmåga påverkades liksom kvinnornas självbild. Den bristfälliga vården kunde bidra till ett ytterligare lidande. Detta vårdlidande kunde lindras genom ett respektfullt bemötande där kvinnorna fick information och tilläts ta del i utformningen av vården. Kvinnorna efterfrågade ett helhetstänkande hos vårdpersonal som upplevdes vara fokuserad på farmakologisk behandling. SLUTSATS Att leva med premenstruellt dysforiskt syndrom innebar lidande. Kvinnorna upplevde ett bristfälligt bemötande inom hälso- och sjukvården och en okunskap som förstärkte lidandet. Personcentrerad omvårdnad bör i högre grad tillämpas vid vård av kvinnor med premenstruellt dysforiskt syndrom. Utökad patientinformation är nödvändig för kvinnorna och personer i deras omgivning då detta leder till ökad förståelse.

Bakgrund Kvinnlig könsstympning innebär ett fysiskt ingrepp där hela eller delar av flickans eller kvinnans genitalier avlägsnas. Sedvänjan som är 3000 år gammal definieras av både FN och WHO som en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Detta till trots beräknas 200 miljoner flickor och kvinnor världen över ha utsatts. Då invandring till västvärlden sker från länder där sedvänjan praktiseras kommer förutnämnda i kontakt med vården. Detta innebär ett möte mellan sjuksköterskan och den drabbade flickan eller kvinnan som är oundvikligt. Syfte Syftet med studien var att beskriva faktorer som kan påverka sjuksköterskans möte med kvinnor som blivit könsstympade eller riskerar att utsättas. Metod Metoden för denna studie var allmän litteraturöversikt. Vetenskapliga artiklar söktes, granskades kritiskt och sammanställdes därefter i en bedömningsmall. Resultatet bygger på 15 vetenskapliga artiklar. Resultat Resultatet tyder på att de huvudsakliga problemen som uppstod vid mötet med kvinnor som är könsstympade var olika slags brister. Dessa visade sig i form av otillräcklig kunskap hos hälso- och sjukvårdspersonal vad gäller kvinnlig könsstympning, varken adekvat utbildning eller stöd för att möjliggöra ett förebyggande arbete fanns att tillgå. Slutsats Det som framkom av studiens resultat var att faktorer som påverkar sjuksköterskans möte med flickor och kvinnor som könsstympats grundades i kunskapsbrist. Det gällde såväl kliniskt som psykiskt där symptom som kunde härledas till utförandet kunde manifesteras med stor variation. Avsaknad av kunskap gällande hur vårdpersonal skulle utbildas eller få stöd i att arbeta förebyggande med hjälp av bland annat transkulturella vårdmodeller.

Endometrios är en kronisk sjukdom som drabbar tio procent av världens kvinnor i fertil ålder. Sjukdomen går i skov och orsakar smärta och lidande för de drabbade, något som påverkar det dagliga livet och livskvaliteten. Sjuksköterskan har ett professionellt ansvar att uppmärksamma och respektfullt bemöta dessa unika individers omvårdnadsbehov utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Sjukdomen har en negativ inverkan på kvinnors livskvalitet och orsakar lidande, där bristfällig vård medför en fördröjd diagnos på upp till tio år. För att öka livskvaliteten krävs  en lyhörd vård som tar kvinnor på allvar och arbetar utifrån ett personcentrerat förhållningssätt.

Bakgrund: De flesta som drabbas av svårläkta sår är äldre än 65 år. Såren manifesteras vanligen på ben och fötter och skapar ett lidande för de drabbade i form av fysisk, psykisk och social smärta. Bakomliggande sjukdomar orsakar sårens uppkomst och såret kan förutsättas läka om dessa behandlas primärt. Vid behandling och omvårdnad av svårläkta sår har sjuksköterskan ett ansvar att inneha specifik kunskap om bakomliggande sjukdom, sårläkningsprocess, såromläggning, och om förbandens olika egenskaper. Dessutom bör frågan om levnadsvanor lyftas då dessa kan påverka sårläkning negativt. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelse av sitt professionella ansvar vid omvårdnad och behandling av svårläkta sår så patienten inte åsamkas onödigt vårdlidande. Metod: En deskriptiv kvalitativ intervjustudie genomfördes. Nio sjuksköterskor intervjuades om sina upplevelser vid behandling och omvårdnad av svårläkta sår. Dataanalysen utfördes med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Utifrån sjuksköterskornas berättelser formades ett resultat där tio subkategorier identifierades. Ur dessa framträdde tre huvudfynd: Säker vård - sjuksköterskorna uttryckte åsikter och tankar om kunskapens betydelse för att kunna bedriva säker vård, Göra-gott - sjuksköterskorna berättade om tankar och reflektioner som påverkar och utvecklar det egna professionella ansvaret, Utmaningar - sjuksköterskorna återgav vårdsituationer som upplevs betydelsefulla men ibland svåra att hantera. Fynden beskriver sjuksköterskans upplevelse av sitt professionella ansvar ur olika perspektiv. Slutsats: Svårläkta sår är ett komplext ämne och kan upplevas som en omvårdnadsutmaning av sjuksköterskorna. Viss osäkerhet om behandlingsprinciper upplevdes och fördjupad kunskap om sårvård efterfrågades. För att säkra kunskapen och bedriva säker vård bör sjuksköterskeutbildningar utöka kursdelen om behandling och omvårdnad av svårläkta sår.