No description available.

Bakgrund: Människor som har en obotlig sjukdom och befinner sig i livets slutskede har ofta existentiella funderingar. Att vårda patienter inom den palliativa vården ställer krav på att vården har en helhetssyn på den unika individ som vårdas. Sjuksköterskan ska ha denna helhetsbild och är genom sin profession ansvarig för patienternas omvårdnad. Forskning visar att patienter i livets slutskede inte alltid känner sig bekräftade då de existentiella samtalen uteblir. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att underlätta existentiella samtal med patienter i livets slutskede. Metod: Litteraturstudie med en beskrivande syntes. Resultat: Sjuksköterskornas erfarenhet av att underlätta existentiella samtal i livets slutskede handlade om öppenhet, närvaro och om att kunna kommunicera på ett bra sätt. Sjuksköterskorna kan genom aktivt lyssnande och genom att tillåta tystnad underlätta samtal om patientens existentiella svårigheter. Sjuksköterskornas mod att tolka situationen ledde till att patientens lidande kan lindras. Slutsats: Att som sjuksköterska underlätta existentiella samtal för patienten i livets slutskede är viktigt för att lindra patientens lidande. Sjuksköterskor kan genom att vara modiga och genom att läsa av situationer öppna upp för dessa samtal. Genom samtal, lyssnande och tillåtande av tystnad fördjupas relationer och existentiella samtal underlättas. / Background: People who suffer terminal disease and are in last phase of life often have existential questions. To care for patients in palliative care requires that the care has overall view of the unique patient. The nurse is required to have this overall view because that’s required by the profession. Earlier research shows that patients who are receiving care in last phase of life do not always feel confirmed because existential conversations are conspicuous by their absence. Aim: To describe nurse’s experiences with facilitating existential conversations with patients in end of their lives. Method: A literature study with a descriptive summary. Results: Nurse’s experience of facilitating existential conversations at end of life included being open and present, and about competence in communication. Nurse’s courage and ability to interpret situations was the key element that led to relieving of patient’s suffering. Conclusion: As a nurse, to facilitate conversations for the patient at end of life is important to alleviate suffering. By courage and ability to interpret situations nurses can enable opening of these discussions. Through conversations, listening and by allowing silence, relations deepens and existential conversations can be facilitated.

Bakgrund  Globalt sett lever cirka två till tio procent av alla kvinnor i fertil ålder med endometrios. Tillståndet utvecklas när celler från endometriet släpper och fäster på annan vävnadsyta utanför livmodern. Sjuksköterskan behöver ha kunskap om endometrios för att kunna upptäcka symtom och vara lyhörd på tecken som tyder på sjukdomstillståndet. Syfte Att beskriva kvinnors upplevelse av att leva med endometrios i det dagliga livet. Metod En litteraturöversikt där sökningar genomfördes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO. Totalt inkluderades sjutton vetenskapliga artiklar som har analyserats, kvalitetsgranskas och redovisas i en matris. Resultat Två kategorier framkom ur analysen kvinnors upplevelse av hälso- och sjukvård och påverkan på det dagliga livet. Kvinnorna kände sig exponerade och upplevde en kunskapsbrist om sjukdomstillståndet hos vårdpersonalen. Vidare upplevde kvinnorna att endometrios kontrollerade deras liv med en negativ påverkan på flera avseenden i det dagliga livet. Slutsats Ur resultatet framkom att det saknas kunskap om endometrios, inte minst hos de drabbade men även hos allmänheten och vårdpersonal. Detta innebar en negativ inverkan på det dagliga livet hos kvinnor med endometrios vilket orsakade ett lidande. Med en ökad kunskap om endometrios skulle kvinnorna kunna få ett bättre bemötande både från allmänheten och vårdpersonal, snabbare diagnoser, kortare vårdtider och ett minskat lidande.

SAMMANFATTNING Bakgrund Smärta är en subjektiv upplevelse som påverkas av flertalet faktorer och bör snarare ses ur detta perspektiv än vilken typ av vävnadsskada den kan härledas till. Smärta skall angripas i ett helhetsperspektiv vilket tar hänsyn till hela patientens upplevelse och lidande. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av smärtskattning, smärtskattningsverktyg och kännedomen om centralt uppsatta riktlinjer för smärtskattning. Metod För att besvara studiens syfte valdes en kvalitativ metod, vilken beskrev sjuksköterskornas levda erfarenheter. Data samlades in med hjälp av halvstrukturerade intervjuer. I studien intervjuades sju legitimerade sjuksköterskor utvalda med hjälp av urvalskriterier uppsatta för att kunna besvara studiens syfte. Materialet analyserades med en induktiv kvalitativ analysmetod och bearbetades med en manifest metod. Resultat Resultatet visade på tillgångar och begränsningar i sjuksköterskans smärtskattningsarbete. Tillgångarna återfanns i sjuksköterskans praktiska arbete och i de strukturer sjuksköterskorna ansåg behjälpliga i arbetet med smärtskattning. Begränsningarna avsåg de områden sjuksköterskorna uppfattade hindra ett effektivt smärtskattningsarbete. Vidare framkom att sjuksköterskorna hade begränsad kännedom om att centrala riktlinjer för smärtskattning fanns upprättade på sjukhuset och deras innehåll. Flertalet förslag på förbättringsarbeten framkom. Slutsats Resultatet visade att sjuksköterskorna strävade efter ett aktivt smärtskattningsarbete för att lindra lidande och ge patienterna möjlighet till optimal smärtbehandling. Dock beskrevs flertalet strukturella och kunskapsmässiga begränsningar vilka försvårade omvårdnaden vid smärta. Detta kunde leda till att patienterna inte fick en optimal smärtbehandling, vilket kunde gett ett ökat lidande och en försämrad återhämtning efter sjukdom eller operativa ingrepp.

Bakgrund Barn till föräldrar med psykisk sjukdom och/eller beroendesjukdom drabbas ofta av konsekvenser i form av fysiskt och psykiskt lidande. Om barnet klarar av att bemästra situationen och växa upp till ett välfungerande liv benämns dessa som maskrosbarn. För att möjliggöra för barnen att bemästra situationen kan stödet ha en betydande roll. Enligt lag är hälso- och sjukvårdspersonal skyldiga att bistå barnen med stöd och information. Trots detta förekommer det brister inom hälso- och sjukvården kring kunskap inom området och implementeringen av aktuell lagstiftning. Syfte Syftet var att beskriva hur vuxna barn till föräldrar med psykisk sjukdom och/eller beroendesjukdom upplevde sin situation som barn samt deras behov av stöd under uppväxten. Metod En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor genomfördes med sju deltagare, vilka identifierade sig som maskrosbarn. Resultatet analyserades genom en induktiv innehållsanalys. Resultat Resultatet visade att barn till föräldrar med psykisk sjukdom och/eller beroendesjukdom ofta drabbas av lidande och upplever skuld och skam till följd av sin förälders sjukdom. Vidare visade resultatet att hälso- och sjukvården brister i att ge barn till föräldrar med psykisk sjukdom och/eller beroendesjukdom det stöd och den information de behöver för att hantera sin situation. Slutsats Stöd från hälso- och sjukvården är av betydelse för att lindra lidande hos barn till föräldrar med psykisk sjukdom och/eller beroendesjukdom. Ökade kunskaper inom hälso- och sjukvården om hur dessa barn uppmärksammas och bemöts, samt implementering av aktuell lagstiftning i verksamheterna, kan leda till att barnens lidande lindras och ökar möjligheterna till att de växer upp till att bli maskrosbarn.

Bakgrund Personcentrerad omvårdnad är en av sjuksköterskans kärnkompetenser och bygger på tre centrala begrepp: patientberättelsen, partnerskapet och dokumentationen. Vid akut omhändertagande på en akutmottagning är patientflödet högt och arbetssituationen för sjuksköterskor är stundtals pressad. Patienter upplever lidande på grund av osäkerhet, väntan samt rädsla inför kommande händelser relaterat till vårdsituationen. Högt patientflöde resulterar i att en människas helhet kan försummas då sjuksköterskan enbart fokuserar på patienters fysiska sjukdom och skada. Syfte Syftet var att beskriva om och i så fall hur sjuksköterskans personcentrerade förhållningssätt kan minska lidande för patienten vid det akuta omhändertagandet på en akutmottagning. Metod Vald metod var en allmän litteraturöversikt där en induktiv ansats tillämpades baserad på 20 vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ data. Data insamlades från databaserna PubMed och CINAHL och analyserades med konventionell innehållsanalys. Resultat I studiens resultat identifierades tre huvudteman och fyra subteman vilka besvarade studiens syfte. Huvudteman var interaktionen mellan sjuksköterska och patient, patientens och närståendes upplevelse av delaktighet samt personcentrerad omvårdnad främjar trygghet. Subteman var kommunikationens betydelse för patienttillfredsställelse, att informera patienten, patientens delaktighet i vården samt att involvera närstående. Slutsats Sjuksköterskan kan lindra lidande vid akut omhändertagande på akutmottagning genom att sjuksköterskan aktivt lyssnar till patienten, stöttar patienten samt involverar patienten i hela vårdprocessen. Patienter behöver känna förtroende för sjuksköterskan och uppleva trygghet i samtliga vårdsituationer, såväl vid bemötande som medicinteknisk omsorg. Trots sjuksköterskors kompetens kan personcentrerad vård försummas relaterat till tidsbrist.

Bakgrund: Personer med svårläkta sår vårdas både i öppen- och slutenvården och är en grupp som ökar i takt med befolkningens stigande levnadsålder vilket är en resurs-och kostnadsfråga för samhället. Sjuksköterskans roll i möten med denna patientgrupp förblir den samma som vid möten med andra patientgrupper - att lindra lidande. En stor del patienter upplever nämligen både ett fysiskt men också ett psykiskt lidande vid detta sjukdomstillstånd vilket har en negativ inverkan på deras välbefinnande och livskvalitet. Detta ställer krav på sjuksköterskans förmåga till att uppmärksamma och lindra lidande.Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskor kan lindra lidande hos patienter med svårläkta sår.Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt med kvalitativ ansats för att besvara syftet. Detta resulterade i 17 inkluderade artiklar som var både kvantitativa och kvalitativa.Resultat: I resultatet framkom fyra teman som på olika sätt är av betydelse för att sjuksköterskan ska kunna lindra patientens lidande vid svårläkta sår. Det första temat speglar vikten av personcentrerad omvårdnad. Det andra temat berör livskvalitet medan det tredje temat lyfter smärta och smärtlindring. Slutligen handlar det fjärde temat om sjuksköterskans kompetens.Slutsats: Genom att stötta och symptomlindra patienter med svårläkta sår i kombination med ett personcentrerat förhållningssätt kan sjuksköterskan lindra patientens lidande. Genom att i samråd bygga upp ett ömsesidigt partnerskap kan patientens lidande lindras och livskvaliteten förbättras. Ett sådant tillvägagångssätt ställer krav på att sjuksköterskan förnyar sina kunskaper och ger omvårdnad grundad i evidens.

Bakgrund Den pågående flyktingsituationen beskrivs som den värsta sedan andra världskriget. Med fler asylsökande än någonsin och ett ökat vårdbehov står den svenska sjukvården inför nya utmaningar. Forskning visar att det bland asylsökande finns en hög förekomst av psykisk ohälsa, vilket för den asylsökande innebär ett lidande. Lindra lidande är samtidigt ett av sjuksköterskans grundläggande ansvarsområden. Med anledning av detta föreligger det ett behov av att undersöka sjuksköterskors upplevelser av sitt arbete att lindra lidande vid vård av asylsökande med psykisk ohälsa och hur de kan erbjuda stöd i de asylsökandes lidanden. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av sitt arbete att lindra lidande vid vård av asylsökande med psykisk ohälsa. Metod Kvalitativ intervjumetod tillämpades, med intervjuer av semistrukturerad modell. Dessa analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat Intervjupersonerna uppgav lidande som centralt hos de asylsökande. Det uppfattades som ett psykiskt lidande, men yttrade sig i många fall genom somatiska symtom. En stor del av de asylsökandes lidande bestod av oro för framtiden och familjen. Intervjupersonerna upplevde sitt arbete som meningsfullt, men även mentalt påfrestande. De ansåg att om mer resurser disponerades till hälsoundersökningar av asylsökande kunde hälso- och sjukvården erbjuda ytterligare stöd i de asylsökandes lidande. Slutsats Intervjupersonerna hade positiva upplevelser av sitt arbete, samtidigt som det präglades av tydliga utmaningar. Kulturella skillnader var framträdande, men gick att övervinna. Den största utmaningen ansågs ligga i bristen på resurser, att inte kunna erbjuda det psykosociala stöd som upplevdes nödvändigt för att kunna lindra lidande.

Bakgrund I Sverige genomförs 3500 amputationer årligen. I upp till 85 procent av fallen blir fantomsmärta en följd av amputation. Fantomsmärta är en individuell upplevelse. Denna smärta i en icke-existerande kroppsdel försämrar det dagliga livets kvalitet och orsakar lidande. Sjuksköterskan har ansvar för omvårdnaden av dessa personer, vilket inkluderar bland annat smärtlindring och minskning av lidande. Syfte Syftet var att belysa personers erfarenheter och upplevelser av att leva dagligt liv med fantomsmärta efter amputation. Metod En allmän litteraturöversikt valdes och 15 artiklar av både kvalitativ och kvantitativ design analyserades. CINAHL och PubMed användes för litteratursökningen. Alla inkluderade artiklar bedömdes utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering samt kvalitet avseende studier med kvantitativ och kvalitativ metodansats. En sammanställning av artiklarnas syfte, metod, urval och resultat presenteras i Matris över inkluderade artiklar. Resultat Resultatet presenterades genom sju rubriker: upplevelse av förlorad kroppsdel; personers tankemönster om fantomsmärta; upplevelse av socialt liv och relationer; rörelse och aktivitet med fantomsmärta; depression och ångest hos personer med fantomsmärta; hantering av fantomsmärta; upplevelse av information och stöd. Slutsats Personer med fantomsmärta efter amputation hade en rad upplevelser som hänger samman och påverkas av varandra. Upplevelserna manifesterar sig i form av tvetydig upplevelse av förlorad kroppsdel, isolering, besvär i det sociala livet och aktiviteter samt psykiska besvär som ångest och depression. Personer som upplever fantomsmärta i sitt dagliga liv efterfrågar information om sådan smärta och stöd. Ytterligare forskning för att ge holistisk och evidensbaserad vård inom området fantomsmärta bör eftersträvas.

Bakgrund  Forskning har visat att sjuksköterskor upplever en bristande kunskap vid hantering av stickrädda barn och hur de kan motverka utvecklingen av stickrädsla hos barn. Vaccination är ett tillfälle då sjuksköterskor bland annat ska hantera barns stickrädsla, oförmåga att hantera detta kan leda till att sjuksköterskan känner sig pressad. Vaccinationstillfällen är en stor del av barnets kontakt med sjukvård i början av livet. För att barnet i vuxenålder ska våga söka sjukvård är det viktigt att sjuksköterskan vet hur hon ska bemöta barnet på bästa sätt, hur hon kan hantera och motverka stickrädsla hos barn. Syfte Syftet var att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder sjuksköterskan kan tillämpa för att hantera och motverka stickrädsla hos barn vid vaccination. Metod Studien är en icke-systematisk litteraturöversikt där sökningar gjorts i CINAHL och PubMed. För studien valdes 15 artiklar ut och analyserades utifrån induktivt perspektiv.                                                                                                                      Resultat Resultatet visade att centrala områdena vid omvårdnaden är kommunikation och smärtlindring. Vid kommunikationen är det viktigt att individanpassa kommunikationen efter barnets kognitiva förmåga och intresse. Det är viktigt att informera barnet om vad som ska göras och görs samt varför. Resultatet visade att smärtlindring av olika former, så som olika administrationssätt, lokalbedövning samt distraktion, är viktiga för att lindra lidande vid injektioner.  Slutsats Av studien framkom att kommunikation och smärtlindring är de två viktigaste omvårdnadsåtgärder sjuksköterskan kan tillämpa vid vaccination för att hantera och motverka stickrädsla.