Stroke är tredje största dödsorsaken i Sverige. Årligen insjuknar cirka 30 000 individer i stroke. Av dem som drabbas är de flesta äldre personer men 20 %, dvs. 6000 är personer i yngre ålder. Denna patientgrupp befinner sig ”mitt i livet” och har i regel en familj och ett yrke att återvända tillbaka till. Att drabbas av en stroke kommer att innebära en hel del fysiska och psykiska begränsningar för individen. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka hur personer i åldern 18-75 år som drabbats av en stroke påverkas i det dagliga livet. Frågeställningarna som användes var hur individens liv efter en stroke påverkas och förändras, gällande arbete, familjeförhållande och aktiviteter i dagligt liv. Att insjukna i en stroke i arbetsför ålder innebär en enorm livsomställning. De som drabbas befinner sig ”mitt i livet”, vilket innebär att de oftast har en familj, en föräldraroll, ett arbete att sköta och självklart alla dagliga aktiviteter. Resultatet visade att återvändande till arbete efter en stroke var en stor utmaning för dem flesta. En bra rehabilitering med arbetsterapi, en ung ålder samt en så liten grad av funktionsnedsättning som möjligt gynnade ett återvändande. De personer med ett tjänstemannayrke framför de med ett industriarbete visade signifikanta resultat som gynnade ett återvändande till arbete. Resultatet visade också att ett gott stöd från närstående var väldigt viktigt för de drabbades återhämtning. Patienternas familjer visade sig vara en enorm resurs. Trots en strokes stora negativa inverkan så hittade dessa personer olika sätt att hantera olika handlingar i vardagen för att uppehålla sin självständighet i så stor utsträckning som möjligt. / Stroke is the third most common cause of death in Sweden. Every year strikes around 30 000 individuals of stroke. The majority of people who gets hit by a stroke are older but 20%, 6000 are people of a young age. Having a stroke will mean a whole lot of physical and psychological limitations for the individual. The aim of this literature review was to examine how stroke patients between 18-75 years of age affect in their daily life. The question at issued as used was how the individual’s life after a stroke affects and change, regarding work, family relations and activities in the daily life. Having a stroke means a life-changing event. Those individuals are in their prime life and that often means that they have a family, a role as a parent, a work to go to and of course every activities of the Daily Living. The result showed that returning to work after a stroke was a big challenge for most of them. A good rehabilitation with occupational therapy, a young age and as little impairment as possible supports a returning back to work. The persons with a white-collar job compared to those with a blue-collar job showed significant result that supported returning to work. The result also showed that a good support from relatives was very important for the patients’ recovery. The patients’ families’ appeared to be an enormous resource. Despite a strokes big negative affect the individuals found different ways of handling different things in the everyday to maintain their independency to a great extent.

Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka hur osteoporos-relaterade frakturer påverkar vuxna människors aktiviteter i dagliga livet och upplevda livskvalitet. Uppsatsen är skriven med ändamål att hjälpa sjuksköterskor bättre förstå hur de drabbade patienterna lever för att underlätta omvårdnaden av dem. Metoden som använts är en litteraturstudie där sex kvantitativa och en kvalitativ studie kritiskt granskats efter modifierade versioner av Willman & Stoltz (2006) protokoll för kvalitetsbedömning. Databaserna PubMed och Cinahl användes för artikelsökningarna. Resultatet visar att osteoporos-relaterade frakturer försämrar förmågan till både personliga- och instrumentella aktiviteter i dagliga livet, särskilt gällande aktiviteterna som kräver rörlighet. Livskvalitet var överlag sänkt för samtliga frakturtyper i studierna, och kunde delas upp i tre kategorier; fysisk påverkan, mental påverkan och smärta. Samtliga kategorier visade signifikant sämre resultat för människor med osteoporos-relaterade frakturer. Positionen av frakturerna kan ha stor påverkan på hur alla tre kategorier påverkas, och likaså kan förekomst av smärta påverka de båda andra kategorierna. / The aim of this literature review was to investigate into how osteoporosis-related fractures affect the activities of daily living and quality of life for adult humans. The purpose of this study was to help nurses better understand how the affected patients live their lives, in order to facilitate nursing of them. The method used is a literature review based on one qualitative and six quantitative studies that were critically examined using modified versions of Willman & Stoltz (2006) protocol for estimation of quality. PubMed and Cinahl were the databases being used for the article search. The result indicates that osteoporosis-related fractures impair the ability for personal as well as instrumental activities of daily living, especially regarding the activities that requires mobility. The quality of life for all of the fracture types presented in the studies was overall reduced, and could be arranged into three categories; physical effect, mental effect and pain. All three categories showed significant worse results for humans with osteoporosis-related fractures. The position of the fractures could influence all three categories, likewise as occurrence of pain could affect the remaining categories.

Bakgrund: Njurtransplantation är det främsta behandlingsalternativet vid terminal njursvikt. Livet förändras från att patienten ofta har varit beroende av dialysbehandling flera gånger i veckan, timmar åt gången, till att förhoppningsvis få en fungerande njure. Patienters upplevelser av hur livet förändras efter njurtransplantation kan ge sjuksköterskor en bättre förståelse för patienterna, och kan då bidra till att omvårdnadsarbetet förstärks.Syfte: Att undersöka hur njurtransplanterade patienter upplever livet efter transplantation.Metod: En litteraturstudie där tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats ingår.Resultat: Sex huvudkategorier framkom; Hälsa, Rädsla och oro, Relationer, Vardagligt liv, Tacksamhet, förväntningar och skuld, samt Kontakt med sjukvård. Tre subkategorier; Läkemedels- biverkningar och påverkan, Arbete och Coping. Konklusion: En njurtransplantation återställer inte den upplevda hälsa patienten hade före insjuknandet i njursjukdom. Även som det främsta behandlingsalternativet, med ofta goda resultat, ska det beaktas att livet efter en njurtransplantation inte är helt komplikationsfritt. Den ofta långa väntan på att få en njure utbyts mot en ny livsstil med strikt medicinering som ger biverkningar, efterkontroller samt en ständig oro och rädsla för komplikationer eller tecken på bortstötning. De positiva effekterna är en ofta förhöjd energinivå, nyfunnen frihet med tid för resor och aktiviteter, samt mer tid över. God information till patienterna krävs för att de ska veta vad som väntar och vad som kan ske. Att lära sig handskas med den ständiga oron och rädslan kräver god stöttning från närstående och sjukvårdspersonal. / Background: Kidney transplantation is the first-hand option of treatment for end- stage renal disease. Life changes from being dependent on dialysis treatment, several times a week, hours at a time to hopefully getting a functional kidney. Knowledge about how life changes after kidney transplantation from the patient’s perspective can help nurses to understand the patients, and contribute to strengthen their work.Aim: To examine how kidney transplanted patients’ experiences life after transplantation.Method: A literature review based on ten scientific, qualitative studies. Results: Six main categories; Health, Fear and worry, Relations, Everyday life, Expectations, gratitude and guilt, and Contact with the health-care. Three sub categories; Side effects from the medication, Work and Coping.Conclusion: Life after kidney transplant is not equal to the health patients experienced before their kidney disease. Although it is the first-hand option of treatment, usually with good results, life is not free from complications. The often long wait to get a kidney, is exchanged for a life with a strict medication regimen, continues check-ups, and a constant fear of signs of complications or rejection. The positive effects are an increased energy level, a newfound freedom where travels and activities are possible, and more time left over. Good information to the patients is required so they know what is to be expected, and what can happen. Coping with the constant worry and fear of complications and rejection, requires support from loved ones and the health personnel.

This study examines Swedish therapists' perception of spirituality and the meaning it has forclients in the twelve step program. The following study is based on eight different qualitativeinterviews with drug and alcohol therapists at eight different private and state owned addictionfacilities in southern Sweden. The results show that the therapists view spirituality as a crucialpart in the twelve step program, as without it clients can't obtain and remain sober. Theconclusion of the study shows that by attending the twelve step program and forming apersonalized perception of spirituality, clients use the new community as a way to achieveself-awareness and find a new meaning in life. The study emphasizes that to continue being thehighly favored treatment method in southern Sweden, and the recommended program foraddiction by the social board of directors, it needs to evolve in the secular Swedish context it isused in.

Bakgrund: Psoriasis är en autoimmun, inflammatorisk och kronisk hudsjukdom där hudbarriären är nedsatt med strukturella och funktionella avvikelser i hornlagret. Målet för behandlingen idag är att minska utbredning och symtom så att drabbade personer i så liten utsträckning som möjligt påverkas i deras vardagliga liv Syfte: Syftet var att beskriva hur vuxna personer som drabbats av psoriasis påverkas av sin sjukdom i sitt vardagliga liv. Metod: Studiens design var en allmän litteraturstudie som utgick från 11 vetenskapliga artiklar. Artiklarna analyserades för att identifiera relevant information som vidare färggrupperades och data kategoriserades. Resultat: Tre kategorier identifierades; fysisk påverkan av psoriasis, psykisk påverkan av psoriasis och social påverkan av psoriasis. Konklusion/implikation: Det vardagliga livet för personer med psoriasis påverkades i stor omfattning då symtom innebar fysiska, psykiska och sociala begränsningar. Det föreligger ett stort behov av personcentrerad vård hos personer med psoriasis. Sjuksköterskor ska värna om patienter och tillämpa god omvårdnad. Att utveckla den personcentrerade vården är av vikt för att hälso- och sjukvården ska kunna möta omvårdnadsbehovet hos personer med psoriasis. / Background: Psoriasis is an autoimmune, inflammatory and chronic skin disease with impaired skin barrier due to structural and functional deviations on the stratum corneum. The goal for treatment is to decrease the spread of the disease and symptoms so that people to a smaller extent get affected in their everyday lives. The Aim: The aim of this study was to describe how people suffering from psoriasis are affected by the disease in their everyday lives. Method: A general literature study design was used. 11 articles were analyzed to identify relevant information which later was color grouped and data was categorized. Results: Three categories were found; physical impact of psoriasis, psychological impact of psoriasis and social impact of psoriasis. Conclusion/Implications: Everyday life for people suffering from psoriasis was affected to a great extent when symtoms meant both physical, psychological and social limitations. There is a great need for person centered care for people with psoriasis. Nurses shall protect patients and apply person centered care. Developing person centered care is of importance for healthcare to be able to meet the needs of people with psoriasis.

Bakgrund: Fatigue är ett tillstånd av utmattning som gör det svårt för individer att bilda aktivitetsmönster samt skapa aktivitetsbalans i vardagen. Fatigue kan påverka människans uthållighet, vilket kan leda till att man tappar ork och motivationen. Arbetsterapeutens roll är att bidra med hjälp i form av behandlingsmetoder och/eller strategier som kan hjälpa personer att klara av sin vardag trots sin funktionsnedsättning, sjukdom eller skada. Fatigue management är en gruppintervention som ska hjälpa personer med fatigue att lära sig hantera fatigue i sin vardag. Syfte: Att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att använda den manualbaserade gruppinterventionen “Fatigue management, en sex-veckors kurs för att lära sig hantera fatigue i sin vardag”, och dess innehåll. Metod: Studien hade en kvalitativ design där data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer med åtta arbetsterapeuter. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Arbetsterapeuter har blandade erfarenheter/upplevelser kring den manualbaserade gruppinterventionen, bland annat när det kommer till; Kartläggning av fatigue, upplägget vid varje kurstillfälle, undervisningsformen, hemuppgifter och vilka modifieringar som behövs utföras för att förbättra interventionen. Dessa aspekter delas in i tre kategorier; Viktiga komponenter gruppinterventionen, Fördjupad bedömning- att förstå deltagare och Förslag till ytterligare utveckling av kursen. Slutsats: Arbetsterapeuter upplever att den manualbaserade gruppinterventionen “Fatigue management: en sex-veckors kurs för att lära sig hantera fatigue i sin vardag” är en behandlingsmetod som är effektiv, men samtidigt är interventionen i behov av att moderniserad/utvecklas. En moderniserad version av manualen skulle bidra till att stärka den terapeutiska alliansen mellan patienter och arbetsterapeuter.

Sammanfattning:Bakgrund: Arbetsterapins syfte är att hjälpa personer i vardagen genom att möjliggöraaktivitet. Reumatoid artrit är en kronisk inflammatorisk sjukdom som har en negativ inverkanpå personens aktivitetsutförande, vilket försvårar utförandet av dagliga aktiviteter. Det ärarbetsterapeutens roll att bidra med hjälp genom tillämpning av olika interventioner för attpersonen med reumatoid artrit ska kunna utföra betydelsefulla aktiviteter. Att kunna utföradagliga aktiviteter upplevs som meningsfullt hos personen. Tidigare forskning visar attarbetsterapeutiska interventioner vid reumatoid artrit har en positiv effekt på exempelvishandfunktion och smärta, men vad har personerna själva för erfarenheter av att få dessainterventioner?Syfte: Att beskriva vad personer med reumatoid artrit har för erfarenheter avarbetsterapeutiska interventioner.Metod: Kvalitativ litteraturstudie där tio artiklar analyserades med en induktiv ansats.Resultat: Resultatet redovisas utifrån två teman, arbetsterapeutiska interventioners påverkanpå vardagen och känslor som arbetsterapi kan generera. Över lag har personer medreumatoid artrit positiva erfarenheter av arbetsterapeutiska interventioner. Däremotframkommer det också att vissa interventioner upplevts som stigmatiserande ochintegritetskränkande, vilket har resulterat i att personernas värderingar samt roller harifrågasatts.Slutsats: Litteraturstudien visar att personer med reumatoid artrit har övervägande positivakänslor gentemot arbetsterapi. Även negativa känslor förekommer då vissa interventionerupplevs som stigmatiserande samt integritetskränkande. Genom personcentrerad vård kanarbetsterapeuten identifiera personens behov samt respektera dennes värderingar och därmedimplementera lämpliga interventioner för de som lever med reumatoid artrit.

Utgångspunkten inom arbetsterapi är att aktivitet är hälsofrämjande. Arbetsterapeuter kanskapa förutsättningar för att främja delaktighet i aktiviteter i vardagen för individer och avsaknaden av delaktighet i aktivitet kan påverka ens hälsa och välbefinnande negativt. Tillgänglig forskning visaratt psykisk ohälsa ökar bland unga, äldre känner ofta ensamhet och stillasittande, och personer med kognitiva eller psykosociala funktionsnedsättningar har svårt att leva självständigt. I studier beskrivshunden som ett hjälpmedel för att klara vardagliga aktiviteter och kan förbättra behandlingsförloppetutan att påverka personals inspel i insatser. Syfte: Att beskriva personals erfarenheter av att använda hundassisterad intervention inom olika verksamheter för att främja delaktighet i aktiviteter. Metod:En kvalitativ intervjustudie genomfördes i syfte att inhämta erfarenheter kring hundassisterad intervention inom vård, omsorg samt skola. Resultat: Interaktion med hunden uppmuntrade engagemang i olika aktiviteter. Genom lek med hunden främjas fysisk aktivitet och ny kunskap förvärvades genom övningar och aktiviteter med hunden. Hunden användes genom avledande aktiviteter för att bryta mönster vilket möjliggjorde ökad delaktighet i aktiviteter. Hunden öppnade upp för social gemenskap samt möjliggjorde samarbete mellan individer och personal. Slutsats:Hundassisterade interventioner behöver inte betyda att man gör avkall på att arbeta utifrån behovsbaserade insatser utan hunden används som ett komplement och kan vara användbar för flera professioner.

Introduktion/bakgrund: Multipel skleros [MS] är en kronisk inflammatorisk neurologisk sjukdom som medför till en mängd olika symptom, både fysiska som trötthet och nedsatt rörlighet samt emotionella som depression. Detta kan reducera den fysiska- och  kognitiva funktionen vilken kan begränsa dagliga aktiviteter som exempelvis sysselsättning och egenvård. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa erfarenheter hos personer med MS om vilken betydelse psykisk ohälsa har för deras dagliga aktiviteter eller ADL. Metod: Litteraturstudiens metod utgick från de nio stegen av Polit & Beck (2021) där relevanta vetenskapliga artiklar inom ett specifikt område sammanställs. Urvalsprocessen bestod av tre steg. Tio artiklar inkluderades varav sju artiklar var med kvantitativ design och tre artiklar med kvalitativ design. Artiklarna hämtades från databaserna CINAHL och PSYCINFO. Innehållet i artiklarna bearbetades och tre teman framkom som presenterades i resultatet.  Resultat: Resultatet redovisades i tre olika teman som beskriver vilken betydelse psykisk ohälsa har bland dagliga aktiviteter och ADL hos personer med MS. Dessa teman var svårigheter i arbetssituation, funktionsnedsättningens betydelse i vardagen och svårigheter i sociala sammanhang. Slutsats: Depression var det tillståndet som framhävde resultatet mest och visade sig vara den mest påverkande faktorn till begränsningar i dagliga aktiviteter och ADL bland personer med MS

Introduktion: Psykosdiagnos kan ha en negativ inverkan på en persons görande avseende fritid, arbete och personlig vård. Brist på initiativförmåga, svårigheter att bibehålla koncentration, bearbetning av information och svårigheter med tidsuppfattningen kan medföra negativa konsekvenser i vardagen. Syfte: Syftet med studien är att kartlägga vilka arbetsterapeutiska interventioner som finns beskrivna för personer med psykosdiagnos. Metod: En scoping review görs för att ge en överblick av befintlig litteratur. Relevanta sökord, inklusion- och exklusionskriterier och databaser valdes för att hitta relevanta artiklar. Resultat: Resultatet presenteras utifrån OTIPM:s fyra interventionsmodeller “Modell för aktivitetsträning”, “Kompensatorisk modell”, “Modell för förbättrande av kroppsfunktion och personfaktorer” och “Pedagogisk modell”. Arbetsterapeutiska interventioner bidrar till förbättring i vardagliga aktiviteter och förbättring av exekutiva funktioner, negativa symtom och sjukdomens svårighetsgrad. Implikationer: Arbetsterapeuter har möjlighet att förbättra och underlätta funktioner, lyfta in meningsfulla aktiviteter, underlätta miljön och lyfta in social gemenskap med hjälp av arbetsterapeutiska interventioner. / Introduction: Psychosis diagnosis can have a negative impact on a person's activities regarding leisure, work and personal care. Lack of initiative, difficulties in maintaining concentration, processing information and difficulties with the perception of time can have negative consequences in everyday life. Aim: The aim of this study is to describe which occupational therapy interventions are available for people with a psychosis. Method: A scoping review is done to map the body of literature. Relevant keywords, inclusion and exclusion criteria and databases were selected to find relevant articles. Results: The results are presented based on OTIPM's four intervention models "Model for activity training", "Compensatory model", "Model for improving body function and personal factors" and "Pedagogical model". Occupational therapy interventions contribute to improvement in everyday activities and improvements in executive functions, negative symptoms and disease severity. Implications: The occupational therapist has the opportunity to improve and facilitate functions, lift in meaningful activities, facilitate the environment and lift in the social community with the help of occupational therapy interventions.