BACKGROUND: Several people die every year. The numbers of deceased in Sweden were 91449 in 2008. This often brings bereavement for the relatives and in hospital with end-of-life care it can be important for the health professionals to support and also take care of the relatives. AIM: The aim of this study is to illuminate relatives’ experiences of the caring situation with end-of life-care when a close relative is dying METHOD: Literature review. A number of thirteen scientific articles were analyzed. These were previous research of both qualitative and quantitative methods. RESULT: The result shows that many relatives are in need of a good treatment from health professionals, where the treatment includes components like providing support, providing information, creating a good relationship and having a good communication. A trust in health professionals was important for the relatives because it brought knowledge that good care was provided to the patient. It also indicates that participation was important in end-of-life care. There was a safety in having someone at the relative´s side who could offer aid. A quiet and calm environment was positive. DISCUSSION: The nurse´s experience and knowledge about bereavement is an important part of the care providing to the relatives. / BAKGRUND: Varje år dör många människor och i Sverige dog 91 449 människor år 2008. Detta medför sorg för många närstående och medför även att vårdpersonalen har en stor del i att ge stöd och ta hand om de närstående samtidigt som de tar hand om vårdtagaren. SYFTE: Syftet är att belysa närståendes upplevelser av omvårdnadssituationen kring vården vid livets slut av en nära anhörig. METOD: Litteraturstudie. Tretton vetenskapliga artiklar analyserades. Dessa var tidigare forskning av både kvalitativa och kvantitativa studier. RESULTAT: Resultatet visar att många närstående är i behov av ett gott bemötande från vårdpersonal, där det med bemötande ingår komponenter som att ge stöd, att ge information, att skapa en god relation och att ha en god kommunikation. Ett förtroende för vårdpersonalen var viktigt för att närstående skulle veta att en god omvårdnad gavs till vårdtagaren. Det visar även på att delaktighet var betydelsefullt i vården vid livets slut. Det var en trygghet att ha någon vid sin sida som kunde erbjuda stöd. En lugn och behaglig miljö med hemtrevlig inredning var positivt. DISKUSSION: Sjuksköterskans erfarenhet och kunskap om sorg har en betydelse i hur närstående tas om hand.

Bakgrund:Att som patient befinna sig i livets slut är en subjektiv upplevelse, dock finns det generella drag. Det är därför relevant för sjuksköterskor att få kunskap om upplevelser i livets slut. Detta för att vägleda och ge stöd under patientens sista tid. Anhöriga kan uppleva rädsla då de vistas med sin familjemedlem, då de var oroliga över att deras familjemedlem skulle avlida i deras närvaro. Problem: Aktuell forskning visar på brister i vården gällande livets slut. Det fanns en bristande delaktighet i samtalet kring patientens tillstånd. Syfte: Var att beskriva patienters upplevelser i livets slut. Metod: Detta är en systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes där 11 vetenskapliga artiklar har analyserats. Resultat: Analysen resulterade i två teman vilka var lindrat lidande och lidande. Inom dessa teman skapades fem subteman: lindrat lidande genom tro, lindrat lidande genom acceptans, lindrat lidande genom sociala relationer, lidande genom att förlora sitt jag, lidande genom att inte vara färdig med livet, lidande genom oro för framtiden och lidande genom att uppleva smärta. Slutsats: Patienter upplevde både ett lidande och lindrat lidande i livets slut. Variationer av upplevelserna kunde bero på åldersgrupper och etniskt ursprung.

Bakgrund: Varje år dör ca 95 000 människor i Sverige och 60 % av dem beräknas behöva palliativ vård. De flesta lider av undernäring i form av anorexi och kakexi eller biverkningar av strålning och kemoterapi som är en gemensam orsak till aptitförlust eller aptitlöshet vilket orsakas av olika symtom. Dessa problem kan orsaka ett lidande. Genom personcentrerad vård och kompetenta sjuksköterskor med specialistutbildning kan patientens livskvalitet höjas. Syfte: Studiens syfte var att beskriva hur palliativa patienter upplever sin aptitförlust. Metod: Allmän litteraturstudie baserad på kvalitativa artiklar. Resultat: Studien visade att patienter med aptitförlust har en stor önskan om att bli hörda och att sjuksköterskan ska finnas där för att lyssna på dem. Upplevelser som önskan att överleva, skuldkänslor, förlust av kontroll på olika nivåer och relationer som är konfliktladdade påverkade patienters aptit negativt. Upplevelser och aptit har ett stort inflytande på livskvaliteten. Slutsats: Att arbeta efter personcentrerad vård kopplad till KASAM kan vara en lösning för att kunna öka patientens livskvalitet i samband med ökat matintag. Webbaserad utbildning som DUNÄT kan vara en stor hjälp till att öka förståelse för nutritionens vikt. Kollegial utbildning kan vara till hjälp för att öka medvetenhet om möjliga problem. En noggrann omvårdnadsanamnes gör det möjligt att rätt åtgärd kan inledas. Medvetenheten om att patienten är en unik person med unika upplevelser kan göra stor skillnad för alla inblandade.

Kommunerna har skyldighet att ge stöd till anhöriga som vårdar en närstående. Men då samhällets resurser minskar får de anhöriga ta ett allt större ansvar. Syftet med studien var att beskriva anhörigas upplevelse av att vårda en närstående i livets slut med stöd av hemsjukvården. Datainsamlingen utfördes med hjälp av halvstrukturerade intervjuer och analysen av intervjuerna genomfördes med hjälp av kvalitativ metod med induktiv ansats. Deltagare i studien var sju anhöriga från tre kommuner. Analysen av materialet mynnade ut i fem kategorier; vikten av tillgänglighet, betydelsen av kontinuitet, att underlätta i vardagen, betydelsen av bemötande och se den anhöriges behov. Kategorierna visar på de grundläggande behov som anhöriga upplever behöver vara uppfyllda för att stödet från hemsjukvården ska vara tillräckligt. Resultatet visar att anhöriga till stor del är tacksamma för det stöd de får men att det finns en del brister. Att vårda en närstående i hemmet i livets slut är ett komplext åtagande som innebär ett stort ansvar. Det privata hemmet förvandlas till ett vårdrum där det är viktigt att samspelet mellan anhörig, vårdpersonal och den döende fungerar. Resultatet visar att information, engagemang och delaktighet är centrala för upplevelsen av ett gott stöd. Brister i stödet kan leda till en känsla av utanförskap och otrygghet. Genom att ta del av anhörigas upplevelser kan distriktssköterskans stöd till anhöriga utvecklas och förbättras. Att ge stöd till anhöriga som vårdar i livets slut är en del av hemsjukvårdens ansvar och det behövs bättre och tydligare rutiner för att det ska fungera i praktiken.

Bakgrund: Inom de flesta vårdverksamheter som sjuksköterskor arbetar vårdas svårt sjuka patienter som har kommit till en punkt där vården bör övervägas att övergå till vård i livets slutskede [VILS]. Att informera och kommunicera inriktning och mål för vården med patienten och de närstående är en viktig omvårdnadsåtgärd. Ansvaret att informera patienten är läkarens men ofta är sjuksköterskan den som tidigt ser behovet och initierar beslutsfattandeprocessen om övergång till VILS. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa sjuksköterskans roll i relation till beslutsfattandeprocessen vid VILS Metod: En litteraturöversikt som baserades på 16 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskorna har en betydande roll i beslutsfattandeprocessen till VILS för patienten, närstående och i samarbetet med övriga vårdteamet och att fungera som advokat för patienten och föra fram information mellan patient, närstående och övriga vårdteamet. Resultatet delas in i fyra kategorier: Att använda kunskap och erfarenhet, att koordinera VILS, att stödja patientens intressen och att kommunicera om VILS. Diskussion: Sjuksköterskan visar sig sällan vara med i samtalet om övergång till VILS trots att rollen är betydande, det beror på vem som finns med i samtalet, hur patienten tar emot informationen samt på hur arbetsrelationen till läkaren ser ut, om sjuksköterskans medverkan är möjlig. Slutsats: Sjuksköterskor har en betydande roll i beslutsfattandet vid övergång till VILS. Sjuksköterskans samarbete med läkaren avgörs av den kultur som finns i verksamheten. Om samarbetet i vårdlaget är gott påverkas möjligheten att tidigt informera patienten om de olika vårdalternativen i VILS och tidigt övergå till lindrande vård i livets slut. Vidare forskning behövs för att belysa patienters perspektiv för att utveckla en mer individuell och specifik vård till varje enskild patient. / <p>Godkännande datum: 2017-05-11</p>

Det blir allt vanligare att närstående vårdar patient vid livets slut i hemmet, vilket förändrar de närståendes livsvärld. Den förändrade livssituationen för de närstående kan leda till ett livslidande då den berör hela deras existens. Syftet med litteraturöversikten är att undersöka närståendes behov av stöd vid vård av patient i livets slut i hemmet. Metoden som ligger till grund för studien är en beskrivande kvalitativ litteraturöversikt ur ett vårdvetenskapligt perspektiv. Materialet till litteraturöversikten utgörs av tolv vetenskapliga artiklar som har granskats och analyserats enligt Fribergs modell (2012). Resultatet bygger på fyra huvudkategorier: Hemmets karaktär förändras när vården flyttar in; Delaktighet och kommunikation, grunden till en vårdande relation; Stöd i form av ökad kunskap ger trygghet för närstående; Gemenskap med andra människor i liknande livssituation skapar trygghet.   Litteraturöversiktens resultat visar att närstående som vårdar i hemmet upplever hemmet som en trygghet. I resultatet framkommer att gemenskap med andra i liknande livssituation anses vara stödjande. Sjuksköterskans förmåga att skapa en vårdande relation är betydelsefullt för de närstående eftersom det bidrar till en känsla av delaktighet. Närstående som vårdar i hemmet har en betydande roll i vården av patienten och därför har de således behov av stöd från sjuksköterskan. I praktiken innebär det att sjuksköterskan kan stödja närstående genom att ha ett öppet förhållningssätt och därmed skapa goda vårdande relationer som stärker närstående i sin roll som vårdare. Genom att sjuksköterskan utgår från ett livsvärldsperspektiv där hela människan tas i beaktning känner närstående sig delaktiga och upplever vården som stödjande.

Sammanfattning Bakgrund: Alltfler människor är i behov av palliativ vård. Sjuksköterskan har det övergripande ansvaret för omvårdnaden. Att utföra palliativ vård och vård vid livets slut är utmanande och kräver kunskap hos den som vårdar. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskor och sjuksköterskestudenters erfarenheter av kompetens i samband med vård i livets slutskede. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt har genomförts där 13 kvalitativa artiklar ingår. Resultat: Analysen av materialet resulterade i två teman. Behov av stöd som handlar om kollegialt stöd och emotionellt stöd samt Behov av kunskap och erfarenhet som handlar om behov av utbildning, kommunikativa erfarenheter samt att känna utveckling i professionen. Slutsats: Sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter upplever känslomässiga svårigheter att vårda vid livets slutskede. Det föreligger även brist på utbildning för att erhålla färdigheter och kompetens inom palliativ vård. Ökad utbildning under sjuksköterskeutbildningen och stöd av erfarna handledare och kollegor skulle få dem att känna en ökad trygghet i att vårda vid livets slutskede. Nyckelord: Erfarenhet, kunskap, sjuksköterska, sjuksköterskestudent, stöd, vård vid livets slut.

Bakgrund: Den existentiella omvårdnaden är ett komplext och multidimensionellt område. Detta blir tydligare i en palliativ kontext där patienten är bortom all fysisk kurativ behandling. Att hjälpa patienten att möta döden blir då en stor del av omvårdnaden. Inställningen till döendet och döden är skiftande och skapas av individen själv i kombination med etiska och psyko-sociala faktorer. Det är i det sammanhanget sjuksköterskan möter patienten. Syfte: Ge inblick i hur sjuksköterskor ger existentiell omvårdnad till palliativa patienter. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ inriktning. Åtta av tio använda artiklar är baserade på sjuksköterskors egna berättelser genom individuella intervjuer eller fokusgrupper. Två artiklar är observationsstudier. Resultat: Det finns inre och yttre faktorer som påverkar hur sjuksköterskor ger existentiell omvårdnad. Dessa två teman porträtterar sjuksköterskors upplevelser av existentiell omvårdnad till palliativa patienter. Den inre kategorin beskriver den övergripande mentala inställningen till existentiell omvårdnad som sjuksköterskan har till hjälp eller som utmaning i klinisk praxis. Det berör ökad självkännedom, synen på döden och döendet samt känslor av otillräcklighet eller maktlöshet. Den yttre handlar om omgivningsfaktorer som utbildning, teamsamverkan, arbetsmiljö, kommunikation med patienten och olika mentala eller praktiska strategier som sjuksköterskan tillämpar i omvårdnaden. Konklusion: Att möta existentiella frågor kan vara både en belönande och utmanande uppgift sjuksköterskan. Att förbereda sig för dessa kan avgöra om det är en utvecklande erfarenhet eller en källa till ångest. Nyckelord: Attityder, existentiell omvårdnad, levda erfarenheter, palliativ, sjuksköterskor, slutet på livet. / Background: The existential care is a complex and multidimensional field. This becomes clearer connected to palliative care as the patient is beyond physical healing. To help the patient face death then becomes an important part of nursing. The individual attitudes towards dying and death varies and is something that is created within the individual combined with ethical and psycho-social components. It is in this context that the nurse will meet the patient. Aim: To provide an insight in to how nurses provide existential care to palliative patients. Method: Literary review with a qualitative frame. Nine out of ten articles used are based on nurses´ own stories through individual interviews or conducted in a focus group. One article is an observational study. Results: The analyses show that there is a split in inner and outer circumstances that form and effect existential nursing in relation to palliative patients. The inner category describes the overall internal attitude towards existential care that nurses have, either in a helping way or a challenging way in clinical praxis. It touches on self-knowledge, views on dying and death, feeling of powerlessness and inadequacy. The outer circumstances evolve around education, the team, the work environment and communication as well as different strategies that the nurses use in relation to existential care. Conclusion: Facing existential issues can be a both rewarding and challenging task to undertake. The preparation for managing this can decide whether it is a growing experience for nurses or a source of distress. Key words: Attitudes, end of life, existential nursing, lived experiences, nurses, palliative.

Background: In Sweden, approximately 90,000 people die annually. There are 56 million people dying worldwide. Of these 56 million people, an estimated 60% need palliative care. The goal of palliative care is that all people, regardless of illness, age, gender or geographical residence, should be offered palliative care when needed. Aim:The purpose of the study is to describe nurses' experiences of caring for people at the end of life. Method: A descriptive design was used and this study included 10 qualitative studies and two quantitative studies.The scientific articles were found in the database PubMed. Results: The results were presented in three themes: Building good relationships, nurses' emotional impact and support from colleagues. The nurses discussed how important it was to identify the patient's own needs, to be able to see the individual as unique in order to be able to give the best last time in life. Being able to support and help relatives of dying patients was considered by the nurses to be complicated in certain situations when relatives could not accept the circumstances. Most nurses found it difficult to communicate about the existential with the dying, it was a heavy burden that led to anxiety for some nurses. Conclusion: The nurses in the present literature study experienced a number of difficulties in contact with the dying patient and relatives. The nurses also experienced that a good relationship between patient and nurse, which is built on respect and trust, facilitates the work for the nurse and increases the patient's quality of life.

Palliativ vård ges i livets slutskede och kan variera från några timmar till flera dagar. Drygt 80% av de 90 000 personer som avlider i Sverige årligen bedöms ha varit i behov av palliativ vård. Den palliativa vården är under stor utveckling och dess syfte är att patienternas vårdbehov skall tillgodoses samt att de närstående som är i behov av stöd ska få det. Sjuksköterskan ska kunna identifiera den vilket skeende patienten är i, så att hen kan skapa möjligheter för både patient och anhöriga att planera den sista tiden som de har tillsammans. Allt detta kräver att sjuksköterskan har rätt kunskap och resurser.  Syftet är att belysa sjuksköterskans upplevelse att vårda patienter vid livets slutskede i deras hemmiljö. Metod: En litteraturöversikt som analyserats enligt Fribergs modell och består av nio vetenskapliga artiklar. Resultatet presenteras i tre generella huvudteman och åtta underteman. Huvudteman som identifierades var; Sjuksköterskors upplevelse av palliativ vård i hemmet, Behov av kompetens och Emotionell påverkan. Slutsats: För att sjuksköterskor ska klara av det komplexa arbetet behövs det ett nära samarbete och stöd från kollegor samt en ökad kunskap inom ämnet. Brister i samarbetet kan leda till att patienten blir lidande och inte får bästa möjliga vård.