The thesis deals with three document retrieval models based on logic: the Boolean model,the fuzzy model and the Van Rijsbergen model.In Chapter 1, the author presents the purpose of the thesis. This is to give the logical foundationof the models, to describe them and to examine them critically. In Chapter 2, some importantnotions in document retrieval are presented. Chapter 3 is devoted to the Boolean model, Chapter4 to the fuzzy model and Chapter 5 to the Van Rijsbergen model.These three chapters are organized in the same way. First, the logical foundation of the modelis given. Then the model is described, and finally the model is discussed. In a short concludingchapter (6), the author summarizes the proceedings and gives a few new views. In an appendix,an alternative characterization of the Boolean retrieval is given.

<p> In his book <em>Wittgenstein on Rules and Private Language </em>(1982)<em> </em>Saul Kripke claims that Wittgenstein argues for a certain form of scepticism in his book <em>Philosophical Investigations </em>(1953), namely a new form of philosophical scepticism, a result of Wittgenstein´s idea of language as language games. Nihilism, scepticism of meaning or of concept, constitutive scepticism are other commentators´<em> </em>different names of the same phenomenon. The philosophy of Wittgenstein accounts for how our words, including the words of mathematics, have no meaning and there are no a priori justified objective facts as to what I mean about a word. We follow the rules blindly and without justification. We are unable to find any facts against this proposal. Like a ´sceptic´ Wittgenstein denies the ´superlative fact,´ a fact supposed to give an a priori justification to our words. The consensus of a language community is enough to give meaning and assertions to what we in ordinary language call facts, but objective facts in logical meaning a priori, do not exist, a sceptical view in Kripke´s interpretation. Wittgenstein rejects explicit scepticism, but Kripke thinks Wittgenstein did not want to repudiate common belief as a common sense philosopher.</p><p>This paper ´Wittgenstein and Scepticism´ says that Wittgenstein certainly denies ´superlative fact´, but his reason was founded on conclusions from his investigation of grammar and language, which we use and misuse according to what we want, not to how it <em>is</em>. We demand that logic ought to be absolute, general and consistent, but there is no such logic a priori. Wittgenstein thinks we have to stick to reality and facts of experience. Facts a priori are very convincing facts, but they are not ´sublime´ in a logical metaphysic way. Logic is not rejected and the philosophy of logic uses the same words as common language. Logic has a normative function in our language. We learn words and rules in a certain context and use them in certain situations. How we use the word tells us the meaning of the word and the correct understanding. Our following the rules depends on how they work in real life.</p> / <p>I <em>Wittgenstein on Rules and Private Languages</em> (1982) hävdar Saul Kripke att Wittgensteins resonemang i <em>Filosofiska undersökningar </em>(1953) leder till en speciell  form av skepticism, en filosofisk skepticism, en konsekvens av Wittgensteins uppfattning om språket som språkspel. Nihilism, meningsskepticism, begreppsskepticism, konstitutiv skepticism är andra kommentatorers beteckningar. Wittgensteins filosofi visar att språkets ord, inklusive matematikens ord, saknar mening och inga rättfärdigade objektiva a priori fakta finns om vad jag menar med ett ord. Vi följer språkets regler blint och som det passar oss Argument saknas för att vederlägga  detta påstående. Som en skeptiker förnekar Wittgenstein filosofins "superlative fact", som förmodas ge en a priori grund för vad jag menar med ett ord. En språkgemenskaps konsensus ger dock orden mening och bekräftar vad som i vanligt språk kallas fakta, men objektiva fakta i logisk mening, fakta a priori saknas, d.v.s. en skeptisk uppfattning, enligt Kripkes tolkning Att Wittgenstein själv tar avstånd från skepticismen beror på att han inte vill bryta med den allmänna uppfattningen om fakta och  mening.</p><p>Uppsatsen "Wittgenstein och skepticismen" visar att visserligen överger Wittgenstein "superlative fact", men detta är ett resultat av hans grammatiska undersökning av språket, vilket vi brukar och missbrukar för våra syften, inte som det <em>är</em>. Vi önskar och fordrar att logiken ger oss ett absolut, generellt och beständigt svar, men ett  sådant svar kan inte logikens a priori ge. Wittgenstein menar att verkligheten och erfarenhetsfakta är vad vi har att hålla oss till. A priori fakta är enligt Wittgenstein mycket övertygande fakta, men inte i den "sublima" logikens metafysiska mening. Logiken förkastas inte, ty logikens filosofi talar inte om ord i någon annan mening än vi gör i det vanliga livet. Logiken har en styrfunktion i språket. Orden lärs in i ett sammanhang och används i ett sammanhang. Användningen av ordet visar om ordets mening är korrekt uppfattad. Vi följer regler efter hur de fungerar i en verklighet</p>

<p>Det övergripande syftet med denna c-uppsats är att skapa klarhet i begreppet kritiskt tänkande, vilket görs genom att studera olika kritiska traditioners syn på begreppet samt dess förekomst i lärostadgor från 1900-talets början och framåt med avseende på gymnasieskolan.</p><p>De första tecknen på ett kritiskt förhållningssätt kan vi se redan under antiken, men det var först under 1700-talet som Immanuel Kant utvecklade innebörden av begreppet, vilket senare kom att influera Karl Popper, vars filosofiska idéer inspirerade de informella logikerna, som har uttalat sig om just kritiskt tänkande i relation till pedagogiken och skolvärlden.</p><p>Under 1940-talet kan vi se de första formuleringarna som innehåller begreppet kritiskt tänkande i de svenska lärostadgorna för gymnasieskolan och sedan dess har begreppet getts ett större utrymme allt eftersom nya läroplaner har utvecklats. De första formuleringarna kan härröra från den amerikanska aktivitetspedagogiken, medan nuvarande läroplan gör en viss koppling mellan kritiskt tänkande och det klassiska bildningsbegreppet, så som det formulerades inom den tyska bildningsfilosofin i slutet av 1700-talet.</p>

<p>Denna rapport omfattar ett 15 poängs (22,5 högskolepoäng) examensarbete vid Karlstads universitet. Arbetet har utförts på plats hos BAE Systems Bofors i Karlskoga. Företaget ville kunna styra en radiostyrd leksaksstridsvagn med en laserpekare. En kamera ansluten till en digital signalprocessor (DSP) skulle kunna detektera var en laserpunkt befinner sig och styra stridsvagnen mot den.</p><p>Ett styrgränssnitt mellan DSP:n och leksaksstridsvagnen konstruerades och byggdes med hjälp av en programmerbar logisk krets. Leksaksstridsvagnens interna signalsystem analyserades. En manchesterkodad signal i form av ett 32-bitars seriellt kodord hittades, vilket ursprungligen kom från radiostyrningen. Ett styrgränssnitt konstruerades kring en CPLD (Complex Programmable Logic Device) vilken programmerades med VHDL (Very high speed integrated Hardware Description Language) som återskapar den Manchesterkodade styrsignalen.</p><p>Gränssnittet ansluter till DSP:n som kontrollerar stridsvagnens styrning och övriga funktioner till fullo. Kommunikationen mellan styrgränssnittet och DSP:n sker via ett parallellgränssnitt som är 16-bitar brett. 13 bitar är datasignaler och övriga tre är ”styrbitar” som konfigurerar gränssnittet. En applikation integrerades i projektet för att demonstrera styrgränssnittets funktion. DSP:n tolkar var en laserpunkt befinner sig inom ett kameraområde och skickar motsvarande styrsignaler till leksaksstridsvagnen.</p> / <p>This report consists of a 15 points (22.5 ECTS) Exam Degree project at Karlstad University. The work was done on location at BAE Systems Bofors AB in Karlskoga. The company wanted to control a radio controlled toy tank from a digital signal processor (DSP). A camera connected to the DSP locates the laser point and steers the toy tank towards it.</p><p>An interface using a programmable logic device was constructed that connects the DSP to the toy tank. The internal signals in the toy tank was analyzed and a Manchester coded signal in form of a 32-bit serial code word was detected. The code word originated from the radio controller. The control interface was built around a CPLD (Complex Programmable Logic Device) which was programmed in VHDL (Very high speed integrated Hardware Description Language). The control interface recreates the signal controlling the toy tank.</p><p>The interface connects the toy tank to the DSP which controls the toy tank and it’s functions to the full extent. Communication between the interface and the DSP is done via a 16 bit parallel connection. 13 of the bits are data bits and the remaining 3 are control bits that are used to set up the interface. An application was integrated in the project where the DSP is detecting a laser point. Corresponding signals to the laser points position where sent to the control interface to demonstrate the function of the interface.</p>

<p>In this thesis we introduce and study a notion of effectivity (or computability) for test functions and for distributions. This is done using the theory of effective (Scott-Ershov) domains and effective domain representations.</p><p>To be able to construct effective domain representations of the spaces of test functions considered in distribution theory we need to develop the theory of admissible domain representations over countable pseudobases. This is done in the first paper of the thesis. To construct an effective domain representation of the space of distributions, we introduce and develop a notion of partial continuous function on domains. This is done in the second paper of the thesis. In the third paper we apply the results from the first two papers to develop an effective theory of distributions using effective domains. We prove that the vector space operations on each space, as well as the standard embeddings into the space of distributions effectivise. We also prove that the Fourier transform (as well as its inverse) on the space of tempered distributions is effective. Finally, we show how to use convolution to compute primitives on the space of distributions. In the last paper we investigate the effective properties of a structure theorem for the space of distributions with compact support. We show that each of the four characterisations of the class of compactly supported distributions in the structure theorem gives rise to an effective domain representation of the space. We then use effective reductions (and Turing-reductions) to study the reducibility properties of these four representations. We prove that three of the four representations are effectively equivalent, and furthermore, that all four representations are Turing-equivalent. Finally, we consider a similar structure theorem for the space of distributions supported at 0.</p>

Die Arbeit beschreibt die humanistische Reform des 'Triviums', also der grammatischen, dialektischen (logisch-argumentativen) und rhetorischen Ausbildung, wie sie sich in dem Zeitraum von 1480 bis 1540 an Schulen und Universitäten durchsetzte. Die Arbeit ist dabei sowohl historisch wie systematisch angelegt, indem sie die Lehrinhalte der jeweiligen Kunst an ausgewählten Lehrbüchern darstellt, gleichzeitig aber unter ständigem Rückbezug auf die scholastisch-mittelalterliche Tradition die humanistischen Neuerungen davon abgrenzt. Im Zentrum stehen Werke von Lorenzo Valla, Rudolf Agricola, Erasmus, Juan Luis Vives und Philipp Melanchthon. Es stellt sich dabei heraus, daß die humanistischen Neuerungen in erster Linie die Praxisbezogenheit des Triviums betreffen, erst aus dieser ergeben sich dann die inhaltlichen Neuerungen. Unter Praxisbezogenheit ist dabei sowohl die Ableitung von Grammatik, Dialektik und Rhetorik aus der Beobachtung ihrer immer schon vorgängigen Anwendung zu verstehen, als auch ihre Anwendung zum Zweck der sprachlichen, argumentativ-logischen und rhetorischen Analyse. D.h. das grammatische, dialektische und rhetorische Regelwerk wird auf deskriptivem Wege gewonnen, um wiederum in der Analyse auf die Praxis zurückgewendet zu werden. Dieser Analyse werden dabei von alltäglichen Äußerungen, politischen, religiösen oder sonstigen sachlichen Texten bis hin zu literarischen Werken alles unterzogen. In einem letzten Teil stellt die Arbeit drei solcher Analysen vor und versucht sich schließlich selbst an einer dialektisch-rhetorischen Analyse dreier dramatischer Bearbeitungen der Parabel vom verlorenen Sohn.

The thesis consists of three independent parts. Part I: Polynomial amoebas We study the amoeba of a polynomial, as de ned by Gelfand, Kapranov and Zelevinsky. A central role in the treatment is played by a certain convex function which is linear in each complement component of the amoeba, which we call the Ronkin function. This function is used in two di erent ways. First, we use it to construct a polyhedral complex, which we call a spine, approximating the amoeba. Second, the Monge-Ampere measure of the Ronkin function has interesting properties which we explore. This measure can be used to derive an upper bound on the area of an amoeba in two dimensions. We also obtain results on the number of complement components of an amoeba, and consider possible extensions of the theory to varieties of codimension higher than 1. Part II: Differential equations in the complex plane We consider polynomials in one complex variable arising as eigenfunctions of certain differential operators, and obtain results on the distribution of their zeros. We show that in the limit when the degree of the polynomial approaches innity, its zeros are distributed according to a certain probability measure. This measure has its support on the union of nitely many curve segments, and can be characterized by a simple condition on its Cauchy transform. Part III: Radon transforms and tomography This part is concerned with different weighted Radon transforms in two dimensions, in particular the problem of inverting such transforms. We obtain stability results of this inverse problem for rather general classes of weights, including weights of attenuation type with data acquisition limited to a 180 degrees range of angles. We also derive an inversion formula for the exponential Radon transform, with the same restriction on the angle.

In this thesis we introduce and study a notion of effectivity (or computability) for test functions and for distributions. This is done using the theory of effective (Scott-Ershov) domains and effective domain representations. To be able to construct effective domain representations of the spaces of test functions considered in distribution theory we need to develop the theory of admissible domain representations over countable pseudobases. This is done in the first paper of the thesis. To construct an effective domain representation of the space of distributions, we introduce and develop a notion of partial continuous function on domains. This is done in the second paper of the thesis. In the third paper we apply the results from the first two papers to develop an effective theory of distributions using effective domains. We prove that the vector space operations on each space, as well as the standard embeddings into the space of distributions effectivise. We also prove that the Fourier transform (as well as its inverse) on the space of tempered distributions is effective. Finally, we show how to use convolution to compute primitives on the space of distributions. In the last paper we investigate the effective properties of a structure theorem for the space of distributions with compact support. We show that each of the four characterisations of the class of compactly supported distributions in the structure theorem gives rise to an effective domain representation of the space. We then use effective reductions (and Turing-reductions) to study the reducibility properties of these four representations. We prove that three of the four representations are effectively equivalent, and furthermore, that all four representations are Turing-equivalent. Finally, we consider a similar structure theorem for the space of distributions supported at 0.

Det övergripande syftet med denna c-uppsats är att skapa klarhet i begreppet kritiskt tänkande, vilket görs genom att studera olika kritiska traditioners syn på begreppet samt dess förekomst i lärostadgor från 1900-talets början och framåt med avseende på gymnasieskolan. De första tecknen på ett kritiskt förhållningssätt kan vi se redan under antiken, men det var först under 1700-talet som Immanuel Kant utvecklade innebörden av begreppet, vilket senare kom att influera Karl Popper, vars filosofiska idéer inspirerade de informella logikerna, som har uttalat sig om just kritiskt tänkande i relation till pedagogiken och skolvärlden. Under 1940-talet kan vi se de första formuleringarna som innehåller begreppet kritiskt tänkande i de svenska lärostadgorna för gymnasieskolan och sedan dess har begreppet getts ett större utrymme allt eftersom nya läroplaner har utvecklats. De första formuleringarna kan härröra från den amerikanska aktivitetspedagogiken, medan nuvarande läroplan gör en viss koppling mellan kritiskt tänkande och det klassiska bildningsbegreppet, så som det formulerades inom den tyska bildningsfilosofin i slutet av 1700-talet.

In his book Wittgenstein on Rules and Private Language (1982) Saul Kripke claims that Wittgenstein argues for a certain form of scepticism in his book Philosophical Investigations (1953), namely a new form of philosophical scepticism, a result of Wittgenstein´s idea of language as language games. Nihilism, scepticism of meaning or of concept, constitutive scepticism are other commentators´ different names of the same phenomenon. The philosophy of Wittgenstein accounts for how our words, including the words of mathematics, have no meaning and there are no a priori justified objective facts as to what I mean about a word. We follow the rules blindly and without justification. We are unable to find any facts against this proposal. Like a ´sceptic´ Wittgenstein denies the ´superlative fact,´ a fact supposed to give an a priori justification to our words. The consensus of a language community is enough to give meaning and assertions to what we in ordinary language call facts, but objective facts in logical meaning a priori, do not exist, a sceptical view in Kripke´s interpretation. Wittgenstein rejects explicit scepticism, but Kripke thinks Wittgenstein did not want to repudiate common belief as a common sense philosopher. This paper ´Wittgenstein and Scepticism´ says that Wittgenstein certainly denies ´superlative fact´, but his reason was founded on conclusions from his investigation of grammar and language, which we use and misuse according to what we want, not to how it is. We demand that logic ought to be absolute, general and consistent, but there is no such logic a priori. Wittgenstein thinks we have to stick to reality and facts of experience. Facts a priori are very convincing facts, but they are not ´sublime´ in a logical metaphysic way. Logic is not rejected and the philosophy of logic uses the same words as common language. Logic has a normative function in our language. We learn words and rules in a certain context and use them in certain situations. How we use the word tells us the meaning of the word and the correct understanding. Our following the rules depends on how they work in real life. / I Wittgenstein on Rules and Private Languages (1982) hävdar Saul Kripke att Wittgensteins resonemang i Filosofiska undersökningar (1953) leder till en speciell  form av skepticism, en filosofisk skepticism, en konsekvens av Wittgensteins uppfattning om språket som språkspel. Nihilism, meningsskepticism, begreppsskepticism, konstitutiv skepticism är andra kommentatorers beteckningar. Wittgensteins filosofi visar att språkets ord, inklusive matematikens ord, saknar mening och inga rättfärdigade objektiva a priori fakta finns om vad jag menar med ett ord. Vi följer språkets regler blint och som det passar oss Argument saknas för att vederlägga  detta påstående. Som en skeptiker förnekar Wittgenstein filosofins "superlative fact", som förmodas ge en a priori grund för vad jag menar med ett ord. En språkgemenskaps konsensus ger dock orden mening och bekräftar vad som i vanligt språk kallas fakta, men objektiva fakta i logisk mening, fakta a priori saknas, d.v.s. en skeptisk uppfattning, enligt Kripkes tolkning Att Wittgenstein själv tar avstånd från skepticismen beror på att han inte vill bryta med den allmänna uppfattningen om fakta och  mening. Uppsatsen "Wittgenstein och skepticismen" visar att visserligen överger Wittgenstein "superlative fact", men detta är ett resultat av hans grammatiska undersökning av språket, vilket vi brukar och missbrukar för våra syften, inte som det är. Vi önskar och fordrar att logiken ger oss ett absolut, generellt och beständigt svar, men ett  sådant svar kan inte logikens a priori ge. Wittgenstein menar att verkligheten och erfarenhetsfakta är vad vi har att hålla oss till. A priori fakta är enligt Wittgenstein mycket övertygande fakta, men inte i den "sublima" logikens metafysiska mening. Logiken förkastas inte, ty logikens filosofi talar inte om ord i någon annan mening än vi gör i det vanliga livet. Logiken har en styrfunktion i språket. Orden lärs in i ett sammanhang och används i ett sammanhang. Användningen av ordet visar om ordets mening är korrekt uppfattad. Vi följer regler efter hur de fungerar i en verklighet