Invasive species are an increasing problem worldwide, threatening indigenous communities and species. Many human-made environments promote introductions of alien species and one such habitat is road verges. The invasive plant Lupinus polyphyllus is benefiting from these habitats and is today widespread along road verges in many parts of Sweden. However, it has been shown to be a problematic species, as it supresses native plants. Many of these plants originate from semi-natural grasslands, but have found a refuge in road verges. The Swedish Transport Administration has tried to control L. polyphyllus, but it is unclear to what extent it is possible. To manage an invasive species, it is often preferable to prevent further extension by limiting its dispersal, which can be done by reducing seed production. To find out how to prevent L. polyphyllus from spreading, I investigated how resprouting capacity and seed production was affected by cutting of L. polyphyllus at different times throughout the season, and at different heights. Plants in all plots resprouted after being cut, but resprouted leaf stalks grew taller in the plants cut early at the flowering stage, compared to the later cutting treatments. These were also the only ones producing new flowers and fruits, perhaps due to stored resources in roots or the fact that they were cut before the summer solstice. Plants cut higher above the ground produced more flowers and fruits and produced taller leaf stalks and might have used photosynthesizing aboveground parts to acquire resources for regeneration. Fruits were produced but not ripe before the mid-summer cutting. These seeds were still able to germinate after maturing on cut plants. However, they were more mould-infected than seeds maturing on non-cut plants. Seeds from cut plants were also lighter. Thus, seeds produced by the mid-summer cutting might disperse and germinate but may perhaps suffer from lower survival due to more frequent mould infections. The late-cut plants had already produced mature seeds, and thus, were probably able to disperse. Also, the later cutting treatments produced more seeds over the entire season. This indicates that to hinder dispersal by limiting seed production, it is best to cut Lupinus polyphyllus as early as possible, in the flowering stage, when seeds are not produced and to cut them entirely to the ground.

Soil contamination is one of the main threats affecting food and water safety and ecosystem services on a global scale. Contamination of toxic inorganic and organic pollutants in soils and its remediation is closely related to the implementation of Sustainable Development Goals. With phytoremediation as a method and biochar as a tool, we used a common plant type Lupin Mexicanus  to remediate soil from arsenic contamination further,  we wanted to study how biochar affects the phytoremediation of contaminants. The combination of biochar made from reeds and L. mexicanus was in this study tested for its suitability for phytoremediation of arsenic (As) in soil. Seeds from L. mexicanus was grown in 18 different pots spiked with As (80 mg kg-1, dry weight) and different percentage of biochar amendment (0, 1, 2, 3, 4,5%). Two additional pots were planted with seeds but completely without any arsenic or biochar. The plants were grown for 5 weeks. The highest concentration in roots was 3094 mg kg-1 found in the pots with 2% biochar. The highest concentration of arsenic in the aerial parts was at a level of 168 mg kg-1 and found in the pots with 5 % biochar. L.mexicanus showed a potential of bioaccumulating arsenic from soil with a bioconcentration factor of 40,6 (2%) and 29,4 (5%), the concentration in leaves was 1-2 times higher compared to that in the soil. The results showed that biochar affected the translocation ratio and uptake of As in L. mexicanus, However, the biochar amended soil did not show anything major to the pH-value at these proportions (5% of biochar or less). This study was limited in explaining the mechanisms responsible for the increase in As uptake but shows a promising application for potential remediation of soils contaminated with high As levels. / Markföroreningar och föroreningar har visat sig vara ett av de största hoten som påverkar mark- och ekosystemtjänster på global nivå. Arbetet med förebyggande av föroreningar i marken och reningsarbeten, såsom marksanering har en stark koppling till nästan alla mål för hållbar utveckling. Med fytoremediering som metod och biokol som medel använde vi växter för att extrahera arsenikförorening från jord. I ett försök att minska kunskapsklyftan  kring hur biokol påverkar fytoremidering av föroreningar kombinerades dessa  två. Kombinationen  av biokol tillverkad av vass och  L.mexicanus testades  i denna studie  för dess lämplighet  för  fytoremediering av  As  i  jord. Frön  från  L.mexicanus odlades  i 18 olika  krukor spetsade med  As (80 mg kg-1  torrsubstans) och i en variation av andelen biokol ändring  (0,1,2,3,4,5%). Två ytterligare krukor planterades med frön men helt utan arsenik  eller  biokol. Dessa krukor fungerade  som  kontroll för att  säkerställa grobarheten hos   fröerna  eller de förhållanden som  växterna  odlades  i. Efter 5 veckor skördades växterna och den högsta koncentrationen av arsenik i rötter var på 3094 mg kg-1  och fanns i krukorna som hade 2% biokol. Den högsta koncentrationen av arsenik i plantdelar ovanjord var på 168 mg kg-1  och var i krukorna med 5% biokol. L. mexicanus visade sig kunna bioackumulera, och resultatet visade att bioconcentrations faktorn uppmätte 40,6 (2%) och 29,4 (5%), varav koncentrationen i löv och skälk var 1-2 gånger högre än vad som återfanns i jorden. Resultaten  visade även att biokol påverkade   translokeringsförhållandet  och  upptaget av arsenik i L. mexicanus, tillsättningen av biokol i  jord gav inga stora förändringar i pH-värdet med tillsatt koncentration  (5%  av biokol  eller mindre). Studien  var begränsad  i  att förklara  de mekanismer som är ansvarig  för  ökningen  av As  upptag men visar en lovande  applikationspotential i arbetet med  sanering av jordar från As.

The Swedish Transport Administration works continuously with biological diversity. The project, “Species-rich road verges”, begun in 1995. A species-rich road verge is a road verge area that houses objects worthy of protection. It is common for a species-rich road verge to contain meadow species but on the other hand, road verges also function as new habitat for invasive species. Invasive species often tend to show faster growth and higher reproductive potential than non-invasive species and are considered to homogenize ecosystems because many native species often have difficulty competing with them. The invasive Garden lupine (Lupinus polyphyllus) can be particularly problematic at species-rich road verges, where it competes with the native flora. The purpose of the study was to investigate whether the presence of L. polyphyllus in species-rich road verges decreases plant diversity and species richness, if it changes the species composition and if it affects the vegetation height. The study also wanted to investigate if the presence of L. polyphyllus in species-rich road verges presence affects the thickness of the litter, the pH-value in the soil and the ecological indicator values. This study was conducted at 12 species rich road verges in Värmland and Örebro counties in Sweden, where vascular plants in a box of 1 m2 were inventoried along the road verges in pairs, each pair containing a plot where L. polyphyllus was present (“lupine plot”) and a plot where L. polyphyllus was absent (“control plot”). At each species-rich road verge as many pairs as the length of the road verge allowed was inventoried. Vegetation height, litter thickness and pH- value were also measured and ecological indicator values was calculated for each plot. The results suggest that the presence of L. polyphyllus decreases species richness and diversity and changes the species composition in species-rich road verges so that it becomes homogenized. Vegetation height was affected when L. polyphyllus was present, even when the species itself was not taken into the calculation. The results of this study indicate that it is important to come up with effective strategies to control and stop the spread of the invasive L. polyphyllus in species-rich road verges. / Trafikverket arbetar kontinuerligt med biologisk mångfald. Projektet Artrika vägkanter började 1995. En artrik vägkant är ett vägkantsområde som hyser skyddsvärda arter. Det är vanligt att en artrik vägkant innehåller ängsarter. Vägkanter fungerar också som en ny livsmiljö för invasiva arter. Invasiva arter tenderar ofta att visa snabbare tillväxt och högre reproduktionspotential än icke-invasiva arter och anses homogenisera ekosystem då de konkurrerar ut många inhemska arter. Den invasiva blomsterlupinen (Lupinus polyphyllus) kan vara särskilt problematisk vid artrika vägkanter där den konkurrerar med den inhemska floran. Syftet med studien var att undersöka om förekomsten av L. polyphyllus i artrika vägkanter minskar växternas artrikedom och diversitet, om artsamman- sättningen förändras, om vegetationshöjden påverkas samt om abiotiska faktorer påverkas. Studien genomfördes vid 12 artrika vägkanter i Värmland och Örebro län i Sverige, där kärlväxter i en ruta på 1 m2 inventerades längs de artrika vägkanterna i par, med en lupinruta kontra en kontrollruta. Vid varje artrik vägkant inventerades så många par som vägkantens längd tillät. Vegetationshöjd, förnans tjocklek och pH-värde mättes också vid varje ruta och ekologiska indikator värden beräknades för varje ruta. Resultaten tyder på att blomsterlupinen minskar artrikedom och mångfald och att artsammansättningen i lupin rutor förändras jämfört med kontroll rutor och blir mer homogen. Vegetationshöjden påverkades av L. polyphyllus och var signifikant högre i lupinrutor jämfört med kontrollrutor även då arten L. polyphyllus inte räknades med i analysen. Resultaten av denna studie indikerar att det är viktigt att arbeta fram effektiva strategier för att kontrollera och stoppa spridningen av den invasiva L. polyphyllus i artrika vägkanter.

The spreading of the invasive plant Garden Lupine (Lupinus polyphyllus) has become a matter of national importance in Sweden, due to it posing a threat to native plant and pollinator diversity. The effective attraction of bumblebees (Bombus spp.) as pollinators facilitates the production of large numbers of seeds, which are key to the Garden Lupine’s success. Possible self-pollination could also provide a competitive edge for the plant. The objective of this study was to study the relationships between Garden Lupine color morphs, pollinator attraction and seeding. Inflorescences of three color morphs were studied during the flowering period, and bumblebee behavior was observed on the site. After seeding, any produced seeds were collected and analyzed, as well as experimentally germinated to provide insight into their viability. A subset of inflorescences of each color morph was prevented access to pollinators, to study potential self-pollination effects. Bumblebees preferred blue flowers over pink, but no difference in pollination between the color morphs was found. Flower color did not affect seed production or seed morphology. Self-pollinated inflorescences produced fewer seeds than those with access to pollinators, but no difference in seed morphology or germinative success between the pollination methods could be established. The results suggest that seed production and germination are less dependent on pollination than expected. The ability to germinate through self-pollination provides insight into the invasive potential of Garden Lupine, suggesting that further studies are needed to successfully counteract its spread. / Den invasiva växten blomsterlupin (Lupinus polyphyllus) har på senare år blivit en nationell angelägenhet i Sverige, där den hotar mångfalden av inhemska växter och pollinatörer. Blomsterlupinens framgångsrika tilldragning av framförallt humlor (Bombus spp.) som pollinatörer möjliggör det stora antalet frön som den producerar, vilket är nyckeln till dess invasiva etablering. Eventuell förmåga till självpollinering kan också utgöra en konkurrensfördel. Målet med studien var att utforska relationen mellan blomsterlupinens färgmorfer, pollinering samt fröbildning. Blomställningar av tre färgmorfer studerades under blomningsperioden. Humlornas beteende observerades också under perioden vid lupinlokalen. Efter frösättning samlades alla producerade frön upp och analyserades, varefter ett frögroningsexperiment utfördes för att belysa frönas grobarhet. I ett fältexperiment nekades en delmängd av blomställningarna tillgång till pollinatörer, för att studera eventuell självpollinering och dess effekter. Humlorna föredrog blåa blommor före rosa, men ingen skillnad i pollinering mellan färgmorferna kunde fastställas. Blommornas färg hade ingen effekt på fröproduktion eller -morfologi. Självpollinerade blomställningar producerade färre frön överlag än de med tillgång till pollinatörer, men ingen skillnad i frömorfologi eller grobarhet mellan pollineringsmetoderna kunde påvisas. Resultaten antyder att fröproduktion och frögroning hos blomsterlupin är beroende av pollinering i mindre grad än förväntat. Förmågan att gro genom självpollinering belyser blomsterlupinens invasiva potential, och antyder att fler studier behövs för att framgångsrikt motverka dess spridning.

Invasiva arter är ett av de största hoten mot biologisk mångfald i världen och gör stor skada på ekonomin och miljön. Särskilt hotade är vägkanter av den invasiva växten blomsterlupin (Lupinus polyphyllus) som tränger undan inhemska arter och göder marken. Vägkanterna i Sverige täcker sammanlagt stora ytor och är hem till många växter som en gång funnits i det gamla odlingslandskapet. Syftet med denna kandidatuppsats är att med hjälp av information om blomsterlupinens biomassa dynamik bestämma det optimala datumet för slåtter: när biomassan underjord är som lägst och om det finns någon skillnad i biomassa i två regioner. I fem lokaler i Brattfors, respektive i Karlstad samlades blomsterlupiner, som senare vägdes i ett laboratorium för att få fram biomassa ovan jord och underjord, över en tidsperiod på 4 månader. Resultaten visade inte på någonskillnad i max- eller minimum värdena för den totala biomassan i Brattfors och Karlstad. Jämförelsevis upptäcktes en skillnad i biomassan ovan- som under jord mellan skördtillfällena i Brattfors och Karlstad. Biomassan underjord var som lägst den 9:e juni och 22:a juni i Brattfors, respektive 9:e juni till 14:e juli i Karlstad. Den 15 juli har beskrivits som slutet för blomningen av blomsterlupin och med det ett datum som skötsel bör ske innan. För att bättre kunna bestämma det optimala datumet för slåtter och hur regionerna kan variera behövs det fler studier på hur kritiska punkter i växters utveckling påverkar ansamlingen av biomassa. / Invasive species are one of the biggest threats toward biological diversity in the world and do a lot of harm to the economy and environment. Especially threatened are road verges by the invasive plant Garden lupine (Lupinus polyphyllus) that crowd’s native species and fertilizes the soil. The road verges in Sweden cover in total large areas and are home to many species that were once found in the old agricultural landscape. This bachelor's thesis means to, with the help of information about garden lupines biomass dynamic, decide the optimal date for mowing, when biomass is at its lowest underground and if there is any difference in biomass between two regions. In five places in Brattfors, respectively five places in Karlstad, garden lupines were gathered, and later weighed at a laboratory to get the biomass above- and underground, over a time period of 4 months. The results did not show any difference in the max- or minimum values for the total biomass in Brattfors and Karlstad. Comparatively a difference in biomass between the collecting dates was found in both Brattfors and Karlstad. The biomass underground was at its lowest on 9 June and 22 June in Brattfors, respectively 9 June to 14 July in Karlstad. The 15 July has been described as the end of the flowering period of garden lupine and with that a date management should be before. More studies on critical points in plant development are needed to better understand when the optimal date for mowing is and how regions can vary in growth.

Sveriges vägdiken och vägkanter är hem till många blommor och växtarter. Lupin-blomman Lupinus polyphyllus är en invasiv växtart som kom till Sverige under 1800-talet. Lupinblommans egenskaper gör att växten konkurrerar ut andra växtarter och negativt påverkar svensk biologisk mångfald. Naturvårdsverket och Trafikverket övervakar och hanterar lupinspridningen i Sverige. Det finns dock inget uppsatt digitalt system för övervakning utan myndigheterna förlitar sig mycket på inrapportering av lupinblommor. I denna studie utforskades metoder och parametrar för att med hjälp av GIS och klassificering identifiera lupinblommor med hjälp av högupplösta UAV-foton. Huvudmoment var att undersöka hur väl klassificeringsmetoderna random forest (RF) och maximum likelihood (MLC) identifierar lupiner, vilken flyghöjd för UAV och segmentering vid bildhantering som bör väljas. En tidsnotering på hur länge de olika metoderna tog att bearbeta för programmet utfördes även. Endast övervakad klassificering inom programmet ESRI ArcGIS Pro genomfördes. I studien användes rasterdata insamlad via två UAV längstseparata två vägsträckor på 200 m med flyghöjd från 10 till 120 m. Studien utfördes med segmenteringsparametrarna 1, 5, 10, 15 och 20 i spektrala detaljnivå över ett mindre testområde med 20 m flyghöjd. På dessa segmenteringar testades klassificeringsmetoderna MLC och RF. Baserat på resultaten ifrån dessa tester valdes en klassificeringsmetod ut och med denna utfördes tester på flyghöjd för att få fram var optimal flyghöjd låg. De flyghöjder som testades var 20 m, 50 m och 85 m. Vid varje processnoterades även tidsåtgången. Resultaten kontrollerades via Confusion Matrix och överklassificering för att identifiera den mest effektiva och noggranna metoden. Resultaten ifrån segmenteringen visade att metoden MLC generellt gav godast resultat med en överklassificering mellan +1 % och +3 % och noggrannhet på +90 %. RF gav resultat som låg på +1 % till +9 % överklassificering och noggrannhet var även här +90 %.Flyghöjdstesterna visade att 20m hade en noggrannhet på 97% och överklassificering på4,04 %. 50 m visade en noggrannhet 99 % och överklassificering på 8,17 %. 85 m hade noggrannhet på 53 % och överklassificering på 4,19 % Tidkontrollen visade att de objektbaserade metod var runt 33 % snabbare att utföra än pixelbaserad. Inga stora skillnader mellan klassificeringsmetoder hittades. Generellt visade resultaten att en objektbaserad MLC metod på 20 m gav godast resultat och går snabbast att utföra. Det är möjligt att 30 eller 40 m ger lika goda resultat men dessa höjder fanns ej tillgängligt att testa. Skillnaderna mellan klassificeringsnoggrannheter med RF och MLC var marginella. / Roadsides in Sweden are home to several different plant species. The lupine flower Lupinus polyphyllus is an invasive species originally from North America. Naturvårdsverket and Trafikverket are responsible for monitoring and handle lupine spread in Sweden. This study examined the use of GIS and aerial photos in lupine control and more specifically what parameters and classification methods that are suitable in identifying Lupinus polyphyllus. The two main classification methods were random forest (RF) and maximum likelihood classifiers(MLC). Other factors were the altitude of the UAV collecting the photos and what segmentation parameters were optimal for classification. Processing time when performing the different parameters and methods were also collected. The study used raster data from two drones with altitudes from 10 m to 120 m and the program used to perform these tests were ArcGIS Pro. The segmentation spectral detail levels tested were 1, 5, 10, 15 and 20, these were tested on a smaller area with a flight altitude of 20 m and both RF and MLC were tested on all detail levels. Based on these tests a classification method and segmentation parameters were chosen and tested on differing flight altitudes. These altitudes were 20, 50 and 85 m. A confusion matrix and overestimation of classes were used to determine accuracy and overclassification. Results show that supervised object-based MLC on a raster generated from a 20 m flight altitude gave generally the best results. In this case the accuracy was around 90 % and overclassification was around 1-3 %. Object-based classification was around 33 % faster than pixel-based classification but classification method did not alter the time any noticeable amount. However, it should be noted that a flight height of 30 or 40 m might give equally as good results as 20 m but those altitudes were not available for testing. It should also be pointed out that the difference between RF and MLC was not huge but the desired accuracy and over classification might be stringier depending on the needs of the user.

Red clover (Trifolium pratense) is currently used as a green fertilizer for agriculture in northern Sweden. However, due to its low resistance against diseases and a minimal benefit to local pollinators, there is a need to find alternative native species that maximize the benefits for pollinators and agriculture. Garden lupin (Lupinus polyphyllus), another legume, is an invasive alien species in Sweden that may affect the behavior of pollinators and therefore the pollination success of local plant species. The main aim of this study was to increase the knowledge of the legumes cow vetch (Vicia cracca), garden lupin, marsh pea (Lathyrus palustris) and red clover by observing their insect visitors and potential pollinators. The work was divided into subproject 1 (delprojekt 1) and subproject 2 (delprojekt 2). Delprojekt 1 studied insect visitation frequencies in one plot where garden lupin, cow vetch and red clover grew together in Burträsk, while delprojekt 2 studied insect pollination effectivity in two plots where one plot (Fäbodsanden) contained only marsh pea and the other plot (Skäret) contained both garden lupin and marsh pea. Data were collected via field observations. In ‘delprojekt 1', both bumblebees and solitary bees showed a significantly higher visit frequency to garden lupin than to cow vetch and red clover. In ‘delprojekt 2’, flies showed a significantly higher pollination effectivity on garden lupin than on marsh pea in Skäret. Both flies and bumblebees showed a significantly higher pollination effectivity on marsh pea in Fäbodsanden than in Skäret. This indicate that visitation frequencies to cow vetch and red clover as well as pollination effectivity on marsh pea may be affected by the presence/absence of garden lupin. For future studies, examples on how to extend the knowledge even further on plant-pollinator interactions are suggested.

Biodiversity is the prerequisite for well-functioning ecosystem services that are crucial, like clean water and clean air. Invasive alien species (IAS) are a serious and long-term issue that is actively threatening the genetic diversity within ecosystems. In Sweden, 20 percent of 2000 alien species is estimated to be invasive or potentially invasive. One of the species that is assessed to be an IAS is garden lupine (Lupinus polyphyllus), which today is widely spread over big parts of Europe and it is established and reproducing in Sweden. The aim of the study was to find out wether the occurence of garden lupine in Jämtland (last 30 years) has an association with a certain type of land cover and soil moisture, and wether reported findings have increased over the years. This analysis was carried out by first statistically testing the association between the number of lupine observations and the reporting year. After that, a 5m-radius buffer was created around the reported species observations, to then compare the area of each class from National Land Cover Database (NMD) and SLU Soil Moisture Map within the buffer against the total area for each class within Jämtland County. The results of the study showed that the occurence of garden lupine can be associated with the type of land cover and soil moisture that is found on the place of occurence, and that the reports of occurence has increased over the years. The area of the land cover classes within the buffer was not proportional to the total area of those classes in Jämtland County. Lupine occured most commonly within land cover classes exploited land (50%; mainly "exploited land road/railway"), forest (30%), and other open land (20%). As for soil moisture, the garden lupine was only observed within two classes, and the area for these classes within the buffer was not proportional to the area of the same classes in Jämtland County. The soil moisture class with the highest percentage of reported occurence was the class "mesic-dry". These results are in agreeance with the literature describing nonnative habitats for garden lupine, however they do not reflect the facultative status it has received in native habitats. The spread of garden lupine can in other words be linked to the land cover and soil moisture that is found in the place of occurence. Future efforts that are needed are continous monitoring of garden lupine, harmonization of data through standardized inventory methods and validation of data. / Biologisk mångfald är förutsättningen för att avgörande ekosystemtjänster som rent vatten och ren luft ska fungera väl. Invasiva främmande arter (IAS) är ett allvarligt och långsiktigt problem som aktivt hotar den genetiska variationen inom ekosystem. I Sverige bedöms 20 procent av de 2000 främmande arterna vara invasiva eller potentiellt invasiva. En av de arter som klassas som IAS är blomsterlupin (Lupinus polyphyllus), vilken idag är vitt sprid över stora delar av Europa samt är bofast och reproducerande i Sverige. Syftet med studien var att ta reda på huruvida förekomst av blomsterlupin i Jämtland över 30 år har ett samband med viss typ av marktäcke och markfuktighet, samt om inrapporterade fynd har ökat med åren. Denna analys genomfördes genom att först statistiskt testa sambandet mellan inrapporteringar och rapporteringstillfälle. Därefter konstruerades en buffert med en radie på 5 meter runt inrapporterade artobservationer, för att sedan jämföra arean av respektive klass från Nationell Marktäckedata (NMD) och SLU Markfuktighetskarta inom bufferten mot den totala arean av respektive klass i hela Jämtland. Studiens resultat visade att blomsterlupinens förekomst kan associeras med vilken typ av marktäcke och markfuktighet som finns på platsen, samt att inrapporteringen av arten har ökat över åren. Arean av markatäckeklasserna inom bufferten för artobservation var inte proportionell mot den totala arean av respektive markatäckeklass i Jämtlands län. Lupin förekom vanligast inom marktäckeklasser exploaterad mark (50%; framförallt ”exploaterad mark väg/järnväg”), skog (30%) och övrig öppen mark (20%). Vad gäller markfuktighet så observerades endast blomsterlupin på två klasser, och arean för dessa klasser inom bufferten var inte proportionell mot arean för samma klasser i Jämtlands län. Markfuktighetsklassen som hade störst procentuell andel av inrapporterade fynd var klassen ”torr-frisk”. Dessa resultat överensstämmer med litteraturen som beskriver icke inhemska habitat, däremot reflekterar inte dessa resultat den fakultativa statusen som blomsterlupin har fått i dess inhemska habitat. Mina resultat visar att blomsterlupinens utbredning kan kopplas till den marktäcke och markfuktighet som finns på fyndplatsen. Framtida insatser som behövs är fortsatt övervakning av blomsterlupin, harmonisering av data genom standardiserade inventeringsmetoder och validering av data.

Las actividades antropogénicas ocasionan el incremento de metales pesados en los suelos, para mitigar esta contaminación se vienen implementando métodos como la fitorremediación. El objetivo de la investigación fue determinar la capacidad fitorremediadora de Lupinus mutabilis Sweet en suelos contaminados con cadmio. Los ensayos se realizaron en un invernadero bajo condiciones controladas. Las plantas fueron sometidas a cuatro tratamientos: T1 - 4 mg, T2 - 8 mg, T3 - 12 mg, T4 - 16 mg de CdSO4/L respectivamente y un control T0, aplicados en diferentes periodos. El efecto del cadmio a nivel morfológico fue determinado evaluando el daño ocasionado en la raíz, tallos y foliolos. Los cortes histológicos fueron realizados en un micrótomo manual Leica, la tinción desarrollada con hematoxilina-eosina y luego fueron visualizados en un microscopio ocular Leica. La tasa de supervivencia se calculó mediante la relación entre el número de plantas en un determinado tiempo y el número de plantas iniciales. El índice de tolerancia se obtuvo mediante la proporción de la biomasa del vástago de las plantas tratadas y la biomasa del vástago de las plantas control. La concentración de cadmio en la planta y el sustrato se obtuvo mediante espectrofotometría de absorción atómica de llama. La mayor acumulación de cadmio fue de 3.13 mg/kg en las raíces, 0.15 mg/kg en tallo y 0.13 mg/kg en foliolos, en el tratamiento T4, donde también se evidenció la mayor reducción de cadmio en el sustrato. El efecto morfológico e histológico fue notorio en el sistema radicular a los 20 días de exposición mientras que en el tallo y los foliolos a los 50 días de exposición. El índice de tolerancia se determinó en un rango entre 68.29% (T1) y 28.36% (T4). La tasa de supervivencia más baja fue de 0.33 en el tratamiento T4. El índice de tolerancia, la tasa de supervivencia y el efecto del cadmio a nivel morfológico e histológico, demostraron que existe una capacidad fitorremediadora reducida, la cual se ve afectada con el aumento del cadmio.

Submitted by Jorge Silva (jorgelmsilva@ufrrj.br) on 2018-11-23T17:01:38Z No. of bitstreams: 1 2013 - L?lian Guimar?es de Almeida.pdf: 713686 bytes, checksum: 57c134f17845f669da63a2f32063c483 (MD5) / Made available in DSpace on 2018-11-23T17:01:38Z (GMT). No. of bitstreams: 1 2013 - L?lian Guimar?es de Almeida.pdf: 713686 bytes, checksum: 57c134f17845f669da63a2f32063c483 (MD5) Previous issue date: 2013-07-22 / CAPES / The objective of this study was to evaluate the imbibition and white lupine seeds physiological quality as affected by the pre-sowing treatments using immersion on the solutions with distinct micronutrients. The experimental design was conducted in a completely randomized in factorial (3 lots x 7 treatments) with four replications, by period of evaluation (start and after four months of storage). There were used three white lupine seed lots and seven distinct pre-sowing treatments (soaked or not soaked seeds on distilled water and in solution of boric acid (H3BO3), zinc sulphate (ZnSO4), manganese sulphate (MnSO4), copper sulphate (CuSO4), and molybdic acid (H2MoO4)). The seeds were evaluated to the imbibition and subsequently were submitted to the germination and vigor tests (first count of germination and electrical conductivity, dry weight and length of seedlings), as well the determinate of the seeds nutrients content. From the results it can be concluded that there was decreased speed of water absorption in the seed lot with lower physiological quality in the presence of manganese and molybdenum. Seed treatment by immersion in distilled water and in solutions of micronutrients favored physiological seed quality of three lots of white lupine. / O objetivo do trabalho foi avaliar a embebi??o e a qualidade fisiol?gica de sementes de tremo?o branco ap?s terem sido submetidas ao tratamento de pr?-semeadura por imers?o em solu??es de micronutrientes. O delineamento experimental adotado foi o inteiramente casualizado, em esquema fatorial (3 lotes x 7 tratamentos), com quatro repeti??es, por per?odo de avalia??o (inicial e ap?s quatro meses de armazenamento). Foram utilizados tr?s lotes de sementes de tremo?o branco e sete distintos tratamentos de pr?-semeadura (sementes imersas ou n?o em ?gua destilada e em solu??o contendo ?cido b?rico (H3BO3), sulfato de zinco (ZnSO4), sulfato de mangan?s (MnSO4), sulfato de cobre (CuSO4) e ?cido mol?bdico (H2MoO4)). As sementes foram avaliadas quanto ? embebi??o e, em seguida, submetidas aos testes de germina??o e de vigor (primeira contagem e condutividade el?trica, comprimento e massa de pl?ntulas) bem como ? avalia??o do teor de nutrientes. Pelos resultados pode-se concluir que houve diminui??o da velocidade de absor??o de ?gua nas sementes do lote com menor qualidade fisiol?gica inicial, na presen?a de mangan?s e molibd?nio. O tratamento de sementes via imers?o em ?gua destilada e em solu??es de micronutrientes favoreceu a qualidade fisiol?gica das sementes dos tr?s lotes de tremo?o branco.