Med inspelningsteknikens utveckling har det framstått ett fenomen som benämnts schizofoni för att beskriva separationen mellan ett ljuds akustiska källa och det processerade ljudet som återges på en inspelning. I diverse musikstilar är det numera praxis att producera och manipulera inspelningar till en sådan extrem grad att det inspelade ljudet inte längre efterliknar ljudkällan. Ett exempel på detta är processeringen av trumljud; de produceras efter olika konventioner inom olika musikstilar. Genom en deltagande observation och ett lyssningstest undersökte denna studie om det endast är trumslagare och musikproducenter som lägger märke till skillnaderna mellan dessa ljudideal, eller om andra lyssnargrupper också uppfattar när en musikstils etablerade konventioner bryts. I den deltagande observationen sågs tre grupper av musikproduktionsstudenter använda liknande inspelningsmetoder för att spela in trummor efter metalkonventioner, men endast den tredje gruppen stämde om virveltrumman för att efterlikna deras uppfattning av musikstilens konventioner. Dessa data förklarades som att schizofonins uppfattade inblandning varierar mellan producenter, samt att personlig preferens spelar större roll än etablerade stilkonventioner. Lyssningstestets resultat visade en konsensus mellan musikproducenter angående virveltrummans produktion inom musikstilen Metal, då de flesta deltagare föredrog den virveltrumma som var producerad efter metalkonventioner. Däremot var svaren på de ljudexempel inom Drum & Bass och Syntpop så utspridda att det inte gick att tydligt demonstrera en konsensus mellan de olika lyssnargrupperna. Studien ger en djupare inblick i olika lyssningsstrategier mellan olika grupper och avslutas med förslag på fortsatt forskning inom ämnet.

Detta är en multimetodologisk studie kring filmljudets funktion i miniserien Chernobyl(2019). Genom en kvalitativ metod genomförs en intervju med två av ljudmakarna frånproduktionsteamet och undersöker varför man väljer att använda sig av autentiskaljudkällor framför digitala, samt hur man ljudlägger fenomen som vi inte vet hur delåter, så som radioaktivitet. Med hjälp av kvantitativa metoder, så som lyssningstesteroch egen ljudläggning av sekvenser från serien, undersöks filmmusikens funktion samtom avsaknaden av musik påverkar betraktarens upplevelse. Teorin kretsar kringfilmljudets funktion, dess traditionella ljudberättande och samverkan mellanljudläggning och musik. Studiens resultat ger en djupare förståelse för filmljudetspåverkan hos åskådaren, balansgången mellan fiktion och verklighet samt densubjektiva upplevelsen kring vad som kännetecknas som autentiskt.

Forskning visar en ökad risk för förskolepersonal att drabbas av hörselnedsättning och andra hörselproblem trots att ljudnivåerna i förskolan inte uppmätts till över gränsvärdena på 85 dB(A) ekvivalent ljudnivå. Forskning saknas kring mätningar som mäter den centrala auditiva bearbetningsförmågan hos förskolepersonal. Syfte: Huvudsyftet med arbetet är att undersöka huruvida centrala auditiva bearbetningsproblem samt perifer hörselnedsättning föreligger hos studiepopulationen bestående av förskolepersonal. Metod: 19 kvinnor mellan 27–63 år, från åtta förskolor i Örebro kommun deltog i studien. Datainsamling gjordes via en enkät, tonaudiometri, tal i brus-mätning, gaps in noise (GIN) och dikotiska lyssningstest. Deltagarna delades in i två grupper baserat på hur de skattade sin hörsel. Mätvärden jämfördes med normvärden, data analyserades även statistiskt. Resultat: Elva deltagare hade resultat som avvek från normvärden på dikotiskt lyssningstest med stavelser som stimuli, nio deltagare hade resultat som avvek från normvärden på GIN. Sex deltagare hade lätt hörselnedsättning sett till deras tonaudiogram, medelvärdena skiljde sig knappt från en åldersmatchad referenspopulation. Populationen hade bättre värden än förväntat på tal i brus. Deltagare som skattade sin hörsel som mindre bra hade genomgående sämre medelvärden på mätningarna. Slutsats: De mätningar där flest deltagare hade avvikelser från normvärden var GIN och dikotiskt lyssningstest med stavelser som stimuli. Detta kan indikera en nedsatt central auditiv bearbetningsförmåga men även vara en följd av ålder och av att några deltagare hade perifer hörselnedsättning.

This essay aims to ascertain whether an impulse response is able to accurately simulatethe sound of an amplifier with a clean tone. This is done with a visual analysis of thewaveforms from both a re-amped audio signal and one with a convolution reverb/loaderwith an impulse measurement of the amplifier. And an audio evaluation with musicallyknowledgeable individuals. The results show small visual differences on the waveformsand no participant in the audio evaluation test was able to tell which was an impulseresponse. Leading to the conclusion that an impulse response could simulate theamplifier with great accuracy.

Digitala instrument och digitala medel gör det idag lätt att skapa musik med hjälp avdatorn. Men hur långt har dessa virtuella instrument kommit? Denna uppsats jämför tvåolika fiolsimuleringar (Plug-ins) mot varandra, utifrån en riktig inspelad fiol somreferens. Uppsatsen ämnar undersöka vilken av dessa som upplevs som bäst och mestrealistisk. Detta bedöms utifrån tre personer som spelar klassiska instrument och hararbetat med musik på olika sätt, samt att de fortfarande är verksamma inom musiken.Dessa personer har jobbat eller jobbar som instrumentlärare för klassiska instrumentsamt det de själva utövat eller fortfarande utövar musik i form av orkester osv. Dentidigare forskningen visar på att simuleringar har fått bra resultat men att det fortfarandefinns mycket förbättringar att göra. För att få fram empirin spelades en riktig fiol in, föratt sedan användas som referens till två simuleringar av samma melodi och spelsätt iden mån det var möjligt att åstadkomma. Sedan sammanställdes ett lyssningstest somvar ett så kallat dubbelblindtest, där de tre deltagarna jämförde dessa två mot varandrautifrån referensen. Efter detta gjordes intervjuer där de fick svara mer djupgående påfrågor som reflekterar de svar de lämnat vid lyssningstestet. Resultatet visar att dessatvå fungerar att ha i bakgrunden medan en riktig fiol har fokuset som solo instrument.Det framkommer att simuleringarna saknar vissa övertoner och att en viss botten ochfärg som medföljer ett riktigt instrument saknas. Däremot så var alla tre öppna för att dekan användas i bakgrunden till skivinspelningar eller liknande.

This is a study where I examine and compare the perceived emotional expression of brass instruments and reed instruments to investigate whether one group have an inherent tendency to better express a certain emotion than the other group. Based on scientifically proven methods, I have composed two musical pieces, where one of them represents the emotion of happiness and the other one represents the emotion of sadness. I have then written 5 arrangements per musical piece, where one of them consists of piano, two consists of solo instruments from each instrument group accompanied by piano, and two consists of a trio from each instrument group. This makes a total of 10 arrangements. These arrangements serve as audio examples in a web survey where I compare the two instrument groups based on how the audience perceive their emotional expression. A total of 36 people participated in the survey. Regarding the emotion of happiness, 71 % of the participants felt that trumpet and piano was the solo instrument version that best expressed happiness while 18 % chose oboe and piano. 44 % chose the brass trio as the happiest version while 36 % felt that the reed trio best expressed happiness. When it came to the emotion of sadness, 19 % of the participants chose trumpet and piano as the saddest solo instrument version, while 72 % felt that oboe and piano sounded the saddest. 25 % chose the brass trio as the saddest version while 67 % chose the reed trio.

Research on semantic processing focused mainly on isolated units in language, which does not reflect the complexity of language. In order to understand how semantic information is processed in a wider context, the first goal of this thesis was to determine whether Swedish pre-school children are able to comprehend semantic context and if that context is semantically built up over time. The second goal was to investigate how the brain distributes attentional resources by means of brain activation amplitude and processing type. Swedish preschool children were tested in a dichotic listening task with longer children’s narratives. The development of event-related potential N400 component and its amplitude were used to investigate both goals. The decrease of the N400 in the attended and unattended channel indicated semantic comprehension and that semantic context was built up over time. The attended stimulus received more resources, processed the stimuli in more of a top-down manner and displayed prominent N400 amplitude in contrast to the unattended stimulus. The N400 and the late positivity were more complex than expected since endings of utterances longer than nine words were not accounted for. More research on wider linguistic context is needed in order to understand how the human brain comprehends natural language. / Tidigare forskning på semantisk processning har fokuserad på isolerade språkliga enheter vilket inte reflekterar språkets komplexitet. För att kunna förstår hur semantisk information processeras i en större kontext, var studiens första syfte att undersöka om svenska förskolebarn om svenska förskolebarn förmår att förstå semantisk kontext och om denna kontext byggs upp över tid. Det andra syftet var att undersöka hur hjärnan fördelar uppmärksamhetsbaserade resurser i avseende på hjärnaktiveringsamplitud och olika processesningstyper. För detta testades svenska förskolebarn i ett dikotiskt lyssningstest med olika barnsagor. Utvecklingen av N400-komponenten, en händelse-relaterad potential, användes för detta. Nedgången av N400 komponenten och den sena positiviteten visades i både de uppmärksammade och ouppmärksammade kanalerna och detta indikerar semantisk förståelse och att semantisk kontext byggdes upp över tid. Därutöver kunde en större N400-amplitud observeras i den uppmärksammade kanalen, vilket indikerar att den fick mer hjärnresurser och använde sig av top-down-bearbetning i större utsträckning än bottom-up-processer. N400-komponenten och sena positiviteten visade sig vara mer komplex än förväntat. Det kan bero för att de sista orden i ett yttrande som var längre än nio ord exkluderades från analysen. Det finns ett behov av forskning som använder sig av längre lingvistiska kontexter och deras effekter i människohjärnan.

Under mina tidiga år som gitarrist i utveckling, figurerade otalet myter och berättelser på musikaffärer, i konsertlokaler och bland gitarristvänner. Detta var myter om gitarrutrustning, hur man fick samma gitarrljud som på favoritskivorna, vissa gitarrmodellers bästa årgångar osv. Nu, äldre, möjligen klokare, och strävande efter att bli en mer upplyst musikproducent, har ett utforskande av dessa myter förändrats från att vara ett till synes omöjligt uppdrag, till ett realistiskt projekt. Den här undersökningen har fokuserat på uppfattningen av elgitarrförstärkarna i min ägo och tagit avstamp i mitt eget musikskapande, detta med utgångspunkt både från lyssnar- och användarperspektiv. Förstärkarmodellerna skiljer sig åt konstruktionsmässigt och slagkraften de haft i populärkulturen. Två intervjuer, två blindtester och en personlig utvärdering gjordes för att utforska gitarrförstärkarnas sound, spelbarhet och gensvar. Resultaten pekade i slutändan på att vi väljer förstärkare annorlunda då vi utgår från fördomar, tidigare erfarenhet och visuellt intryck än vad vi gör när vi enbart lyssnar på deras ljud. En antydan till variation mellan förstärkarnas påverkan på gitarristers spelkänsla verkar också kunna existera men på grund av de komplexa parametrarna involverade i en sådan analys är det svårt att fastställa några tydliga tendenser. Det som dock kan reflekteras över är att vi troligen lyssnar på, och spelar genom gitarrförstärkare med mer än våra öron och ögon, samt att en förstärkares taktila egenskaper, design och kulturella signifikans troligtvis är av större värde än vi kanske uppfattar enbart genom ljudande material. / During my early years as a developing guitarist, numerous myths and stories circulated in music stores, concert venues, and among guitarist friends. These myths revolved around guitar equipment, how to achieve the same guitar sound as on favourite records, the best years for certain guitar models, and so on. Now, older and possibly wiser, striving to become a more enlightened music producer, my exploration of these myths has shifted from being a seemingly impossible mission to a realistic project. This investigation has focused on the perception of the electric guitar amplifiers in my possession, based on my own music creation, taking into account both listener and user perspectives. The amplifier models differ in their construction and the impact they have had on popular culture. Two interviews, two blind tests, and a personal evaluation were conducted to explore the sound, playability, and response of the guitar amplifiers. Ultimately, the results indicated that we choose amplifiers differently when we rely on biases, past experiences, and visual impressions than when we solely listen to their sound. There also seems to be a hint of variation in how amplifiers affect guitarists' feeling of ease when playing, but due to the complex parameters involved in such an analysis, it is difficult to establish clear tendencies. However, what can be reflected upon is that we likely listen to and play through guitar amplifiers with more than just our ears and eyes, and that the tactile properties, design, and cultural significance of an amplifier are probably of greater value than we may perceive through purely sonic qualities.