Som examensarbete i inredningsarkitektur och möbeldesign har jag valt att söka efter ett formuttryck som ligger bortom de modernistiska idealen av logik och rationalitet. Som utgångspunkt i en designuppgift har jag valt träslaget furu och ornament i alla dess former. Jag ifrågasätter rådande smak och stilideal inom områdena inredning och möbler. Dessutom har jag som intention att höja statusen på furu. Detta utmynnar i ett möbelformgivningsprojekt där jag formulerar några tankar i en möbel om en roligare designvärld att leva i. Hypotesen som ligger till grund är: så som vi formar rummen formar rummen till slut oss. / Kandidatexamen 2010

Vi har i vårt examensarbete valt att designa möbler utifrån ämnet ensamhet. Möbler som i sitt formspråk uppmanar människor till att ta kontakt eller bara i sin utformning utstrålar styrkan i ett materialmöte eller en teknik där två svaga länkar tillsammans blir starka. Vi kände tidigt att vi inte kunde lösa problematiken ensamhet men det var viktigt för oss att belysa att det faktiskt är ett samhällsproblem idag. / Magisterexamen 2007

Relationen mellan bi och människa är så pass gammal att man inte helt säkert kan säga när den uppkom, men man vet säkert att honungsbin varit tämjda av människan i minst 4000 år. Under hösten 2006 och våren 2007 skedde dramatiska förluster av honungsbin i USA och Kanada. Colony Collapse Disorder, (CCD) kallades syndromet och snart kom det även oroande rapporter från europeiska länder om ovanligt stora vinterförluster. Kontentan är att förlusten av biologisk mångfald är något som borde oroa hela samhället och när pollinerande insekter försvinner är det särskilt oroväckande, då detta i sin tur kan ha en negativ inverkan på växters reproduktion. Detta projekt utgår från frågeställningen: Hur kan jag som designer inbjuda till en kroppslig upplevelse av problematiken kring bidöden?  Projektets ledord är skörhet och ‘det stora i det lilla’ och artefaktens primära funktion är att synliggöra och undervisa i känslan av vad bidöden kan medföra, snarare än att vara kommersiellt gångbar eller förhålla sig till en tydlig målgrupp. Artefakten utgår inte heller från ett rum eller en från början bestämd kontext, utan konceptet har varit det styrande och form- och materialbeslut har fått växa fram genom att förhålla sig till konceptet. Resultatet är en möbel på vilken människan kan vila sin tyngd vars sittyta består av bomullstrådar som en metafor till ‘det stora i det lilla’.  “Genom att gå samman kan de enklaste varelser uppnå det omöjliga”

The purpose of this exam project in furniture design is to investigate what special needs persons with neuropsychiatric disorders have – especially those with ADHD and autism – and how furniture design can be of aid, by designing a piece of furniture that can meet some of those needs. I have mainly based my reasonings on books about neuropsychiatric disorders, such as Hallberg and Hallberg (2015) and Hjelmquist (2006), who has interviewed adults with these diagnoses. In this it appears clearly, that people with neuropsychiatric disorders can be helped by creating order and routines in their everyday lives. Order is a basic need for all humans, but this need is extra strong for these individuals. My own previous experience of working with individuals with these diagnoses, confirms the conclusions in all of the literature used in this project. My idea was to design a shelf system with boxes where color and form cooperate to give a sense of order. Color and form are proved to be important tool to create context and logic. While exhibiting and discussing the prototype, I have felt that it is a relevant piece of furniture that serves its purpose.The next step is to perform tests and further examine how the prototype can evolve. / Det här examensarbetet i möbeldesign har som syfte att undersöka vad personer med neuropsykiatriska funktionshinder (NPF) – i synnerhet ADHD och autism – har för särskilda behov som går att tillfredsställa med hjälp av möbeldesign, och att därefter utveckla en möbel baserat på dessa slutsatser. Jag har till stor del baserat mina resonemang på forskning om NPF-diagnoser, bland annat Hallberg och Hallberg (2015) och Hjelmquist,(2006), som har intervjuat vuxna personer med dessa diagnoser. Det framgår tydligt att personer med NPF-diagnoser kan bli hjälpta när de kan skapa en ordning och rutin i sin vardag. Ordning är ett grundbehov för alla människor, men behovet är alltså extra starkt för dessa personer. Jag har sedan tidigare samlat erfarenheter av att arbeta med individer med dessa diagnoser på Island, och dessa bekräftar slutsatserna i den använda litteraturen. Min idé blev att designa ett hyllsystem där färg och form samverkar för att skapa ordning. Färg och form är dokumenterat viktiga hjälpmedel för att skapa sammanhang och logik. Genom gestaltning och samtal runt den första prototypen har ja fått bekräftelse på att jag med min möbel är på rätt väg. Nästa steg kräver en målmedveten utprovning.

Efter min tre år som student på Malmstens har ett intresse mot rum och dess påverkan hosmänniskor vuxit fram hos mig. Jag har undermedvetet sökt mig till situationer där möbler blir något mer än att till exempel sitta, utan ska vara flerfunktionella, smarta och ha olika värden psykologiskt. I mitt arbete Stimulerande Väntan har jag undersökt situationen för barn i väntrum inom vården. I ett av mina tidigare designprojekt arbetade jag med förvaringsmöbler för barn, något jag tyckte var väldigt roligt och utmanande, då barn ser på världen annorlunda än vuxna. I mitt kandidatprojekt vill jag få större förståelse och fördjupad kunskap om barnprodukter, samt den situation barnet befinner sig i. Jag har också valt att undersöka hur ett väntrum skulle kunna se ut i sin rumsliga utformning för att stimulera barnet. Min frågeställning jag har arbetat efter är; hur kan jag skapa en stimulerande situation för barn inom vårdmiljö? Via en inlärningsetapp där jag undersöker hur barn ser på rum, leksaker och rädslor har jag skaffat erfarenhet för att designa för barn. I min omvärldsanalys har jag samlat fakta om väntrum inom vården och hur kraven på möbler inom vården ser ut inom olika delar av processen. Jag har även gjort studiebesök, samtal och en enkät för att få en inblick i hur väntrummen används. Utifrån mitt underlag presenterar jag ett rumsförslag samt en möbelgrupp som jag designat för barnen och deras nyfikenhet, där fantasin får styra definitionen av objekten. / After my three years as a student at Malmstens, I have grown an interest towards spatialities and its influence on people. It have subconsciously sought me into situations where furniture becomes something more than sitting, but being multifunctional, smart and having psychological values. In my work Stimulating Waiting I have investigated the situation of children in waiting rooms in health care. In one of my previous design projects I worked with children's storage furniture, something I thought was very fun and challenging, because children look at the world differently than adults. In my thesis project I want to gain more understanding and deeper knowledge of children's products, as well as the situation the child is in. I have also chosen to explore how a waiting room could look in its spatial design to stimulate the child. My question I have worked with is; How can I create a stimulating situation for children in the healthcare environment? Through a learning stage where I investigate how children look at rooms, toys and fears, I have acquired experience in designing for children. In my world analysis I have gathered facts about waiting rooms in healthcare and how the requirements for furniture in healthcare looks in different parts of the process. I have also made study visits, conversations with competent people and a survey to gain an insight into how the waiting rooms are used. Based on my inquest, I present a room proposal as well as a furniture group that I designed for the children and their curiosity, where the imagination sets the definition of the objects.

Under de senaste två åren har Coronapandemin lett till att vi har blivit tvungna att spendera mycket mer tid i våra hem, där vi har behövt både arbeta och vila. Hemmet har blivit allt viktigare för oss, både när det gäller funktion och bekvämligheter. Flera undersökningar visar att en majoritet av svenska folket vill att företaget de jobbar på ska bli mer flexibla när det kommer till arbete som utförs från hemmet även efter pandemin.   Med mitt kandidatprojekt I Pandemins Spår vill jag visa på möbler som kan underlätta en arbetsdag i hemmet. Projektet syftar till att ge ett svar på konflikten mellan kraven på flexibilitet i arbetslivet och hemmets tilltagande platsbrist.    Då jag har studerat olika tänkta situationer för arbete i hemmet såsom digitala möten, fokuserade stunder för att producera och att läsa har min slutsats blivit att dessa olika situationer under arbetsdagen kan med fördel spenderas på olika platser i hemmet, för att uppmuntra till variation och rörelse.    Genom flera olika metoder inom möbelformgivning, såsom skisser, skalmodeller, ritningar, mockups i full skala, materialval, prototyper mm, har jag tagit fram ett designförslag som kan underlätta människors behov i hemmet där både vila och arbete kan samsas på liten yta.

I mitt examensarbete jag har analyserat två olika skapandeprocesser, en konceptuellt grundad med fokus på hur skulptören Berlinde De Bruyckere arbetar och så den vi designstudenter lär oss under våra studier på Malmstens som har sin grund i Jan Landqvist bok ”Vilda idéer och djupodlande analys, Om designmetodikens grunder”.    Målet med denna analys har varit att hitta ett arbetssätt där jag finner trygghet och självförtroende som formgivare. Genom intervjuer med alumner från Malmstens möbeldesignprogram har jag fått förståelse för hur en som student kan arbeta efter examen. I framtagningen av mina möbler har jag haft min utgångspunkt i den moderna uppfattningen av rumsavdelning och avskärmning eller då kanske mer bristen på den. Då öppen planlösning och sociala ytor blir allt mer populärt i hemmen och där öppna kontorslandskap syns på var och varannat kontor har jag tagit fram två produkter som ställer sig frågande till just detta. Är det verkligen lika trevligt att leva utan väggar i vardagen som det är till fest? Finns det kanske en anledning till att vi ser fler och fler textila möbler och ”rum i rummet”-möbler på möbelmässan riktade mot öppna kontorslandskap för att skapa avskildhet? De möbler jag formgivit är en konceptuell rumsavdelare med utgång i ett konstnärligt arbetssätt. Rumsavdelaren är i form av en tratt som förstärker ljud, både önskade och oönskade. Här har jag jobbat i snabbt tempo och litat på min intuition inom god form. Min andra produkt är vad jag kallar ”En personlig sfär”. Här har jag använt mig av det arbetssätt jag lärt mig på Malmstens med informationsinsamling och skissetapper.  Ett till större det teoretiskt arbete där ens beslut ifrågasätts. Den ”personliga sfären” är tänkt att finnas i kontorsmiljö där man vill vara en del av rummet med inte bli störd av det som händer i ens direkta närhet.  Jag har genom mitt arbete kommit fram till att det arbetssätt som jag känner mig mest trygg med är en kombination av den process som lärs ut vid Malmstens och den mer fria, den konstnärligt grundade. Jag har också kommit fram till att den metod som lärs ut på skolan gett mig en grund utifrån vilken jag kan göra mina egna vägval. / In my thesis, I have analyzed two different creative processes, the first one with a conceptual basis with a focus on how the sculptor Berlinde The Bruyckere work. The second one is based in design methods that we design students learn about during our studies at Malmsten that has its basis in Jan Landqvist book “Vilda idéer och djupodlande analys, Om designmetodikens grunder”.  The goal of this analysis was to find a way of working where I find safety and confidence as a designer. Through interviews with alumni from Malmstens furniture design program I have an understanding of how a student can work after graduation. In the development of my furniture, I’ve had my starting point of the modern perception of the room service and the foreclosure or then maybe more the lack of it. When the open-plan living and social spaces are becoming more popular in homes where open plan offices is visible on each every other office, I have developed two products that is concerned about just that. Is it really as nice to live without walls in everyday life as it is to the party? Is there perhaps a reason why we are seeing more and more textile and furniture “room within a room” commercial furniture at the furniture fair targeted to open offices to create privacy? The furniture I have designed is a conceptual room divider with the output of an artistic work. Room divider is in the form of a funnel that amplifies sound, both wanted and unwanted. Here I have been working in the fast paced and trusted my intuition in good shape. My second product is what I call “A personal sphere”. Here I have used the approach I learned at Malmsten with information gathering and sketching stages. One of the major theoretical work which even decisions questioned. The “personal sphere” is supposed to be in the office environment where you want to be a part of the room to not be bothered by what happens in one’s immediate vicinity. I have through my work come to the conclusion that the approach that I feel most comfortable with is a combination of the process that is taught at Malmsten and more free, conceptually founded. I have also come to the conclusion that the method taught at the school provided me with a basis on which I can make my own choices.

I mitt examensarbete vill jag ta reda på hur en designprocess kan dokumenteras med hjälp av tecknade bilder och vilken betydelse bilden har för berättandet av en kreativ process.  Jag kommer undersöka min designprocess och utifrån den göra en fysisk handbok för åskådaren. I boken vill jag på ett tydligt och enkelt sätt förklara designprocessens olika steg med hjälp av illustrerade teckningar.  Jag har kommit fram till slutsatsen att den kreativa processen är en komplex metod och är därför enklare att förklara med bilder än med ord. Skissen som verktyg är en typ av ett universellt språk som alla kan förstå, därav dess betydelse som beskrivande av processen. / Illustrations and drawing has always been close to my heart. Ever since I was little the drawing has been a big part of my everyday, it started with small figures and developed to be everything from fashion illustrations to educational material for presentations.  In my degree project I want to find out how a design process can be documented with the help of sketched pictures and what significance the image has for the story of the creative process.  I will explore my design process and based on these observations make a handbook for the spectator. In this book i want to explain the process gradually in a clear and simple way with the help of illustrated drawings.  I have come to the conclusion that the creative process is a complex method and is therefore simpler to explain with pictures than with words. The sketch as a tool is a kind of universal language that everyone can read, thereof its importance as a narration of the process.

Oh, the good old metro stations! No matter how much we change, how much our society changes, they all look pretty much the same. We walk down the stairs, grab a coffee on the way, pass the gates, get to our platform and then we wait. But what if? What if it wasn’t like that? What if we could decide not to rush down to the platform, but instead enjoy the few minutes we have, before being drawn back to our daily life, in a nice, entertaining environment? A place for everyone to enjoy, not just those who own a metro card. After all, a station is still a public space, isn’t it?

I det här kandidatexamensprojektet har jag valt att undersöka lustfyllda och lekfulla miljöer och hur man som inredningsarkitekt kan arbeta som lustfyllare istället för problemlösare.     Jag har parallellt i mitt arbete undersökt hur en lustdriven arbetsprocess skulle kunna te sig och försökt hittat verktyg för att hålla en process prestigelös.  Med hjälp av min arbetsprocess har jag hittat metoder för att analysera rum. Via analyserna har jag kommit fram till några designprinciper som förklarar vad lustfyllda och lekfulla rum bör innehålla. Avslutningsvis presenterar jag ett förslag på ett litet rum/en stor möbel som med sin form och uttryck skall locka till lek både för barn och vuxna.  Syftet med projektet har varit att förstå något mer om människors interaktion med arkitekturen och vad som skapar upplevelser.