Oasen i arbetsplatsen är ett designförslag på hur en restorativ zon i våra arbetsmiljöer skulle kunna gestaltas. Oasen är en tillgänglig plats för daglig återhämtning. En källa som är kravlös, stimulerar och omhändertar våra sinnen. Många i arbete väntar på att de ska känna sig trötta innan de tar paus, men det behöver inte betyda att hjärnan inte är trött. Att utveckla en plats för återhämtning leder till mer genomtänkta beslut och mer energi i vårt dagliga arbete. I förslaget har tre produkter utvecklats: en pedestal för växter, en gungsoffa och skärmvägg. Idag finns det få etablerade zoner för återhämtning i våra arbetsplatser. Forskning visar att det effektivaste sättet att återhämta sig i arbete är inte sömn utan s.k. vaken vila. Vaken vila kan vara när vi låter blicken vila på något utan koppling till prestation. I den vakna vilan rensas och bearbetas undertryckta tankar, vilket vi får ny mental energi. Den miljö människan återhämtar sig som allra bäst är i naturen. Vi har lättare för återhämtning i naturen eftersom den innehåller många element vi upplever som positiva: det handlar om att naturen ställer färre krav på oss människor, vi blir fascinerade, naturen har en vidd och en läsbarhet vilket vi finner trygghet i. Inom landskapsarkitekturen finns en forskningsgren i miljöpsykologi där naturintryckens restorativa påverkan på människan studeras för att kunna utveckla ex, rehabiliteringsträdgårdar. Restorativa naturintyck i vår interiör är fortfarande ett oexploaterat område inom designforskning. Idag har vi börjat inse värdet av sådan typ av forskning, eftersom vår innemiljö betyder mycket för vårt välbefinnande. Ännu finns ingen metod för att kunna säkerställa och kvalificera den typ av restorativa effekter en sådan interiör skulle kunna ge. Därför kommer detta arbete fungera som ett bidrag till den diskussionen. I arbetet har jag tittat framförallt på tre forskare inom restorativa naturteorier: Rachel och Stephen Kaplan samt Roger S. Ulrich. I min undersökning har jag även frågat människor om deras tankar kring produkter och miljöer. I slutet av undersökningen finns en intervju med Madeleine Stjärne, inredningsarkitekt på Sweco. Hon arbetar med ett forskningsprojekt tillsammans med SLU som handlar om ”restorativa naturintryck i interiörer”. I slutet på rapporten har jag även tagit fram ett designförslag på en restorativzon i arbetsplatsen.

Rapporten beskriver ett designprojekt, som är en del av examensarbetet på 15p, Vad händer när mode påverkar möbeldesign? En kollektion strandmöbler och badkläder, utfört av Veronica Lindahl, avgångsstudent på utbildningsprogrammet möbeldesign på Carl Malmsten, Centrum för Träteknik & Design vid Linköpings universitet. Syftet med denna rapport är att beskriva processen av detta examensarbete. Valet av produkter tog avstamp från min bakgrund i Halmstad. En möbel för stranden och något att ha på sig. Att koppla samman mode och möbeldesign tilltalar mig. Målet var att produkterna skulle komplettera och inspirera varandra. Att tänka på hur produkterna skulle presenteras var också en del i arbetet. Upplägget i denna rapport är enligt ordningen i min designprocess. Det börjar med en insamlingsetapp. Efter detta följer en lång skissetapp, därefter material, tillverkning och slutligen en resultatanalys med tankar och reflektioner över vad jag kommit fram till. Arbetet startade med samtal med handledaren Daniel Östman, där vi diskuterade val av examensarbete samt vad jag ville få ut av arbetet. Jag valde att göra ett projekt med mig som uppdragsgivare, eftersom det är så jag vill arbeta i framtiden. Ledorden i mitt arbete har varit modedesigns påverkan på möbeldesign, en möbel för stranden och något att ha på sig, trä och tyg, material som klarar utomhusklimatet. Resultatet är en funktionell, bärbar strandstol med två lägen som är lätt, går att fälla ihop och kan bäras på ryggen. Detta är en produkt som jag skulle vilja se på stranden. Detsamma gäller badplaggen, de väcker nyfikenhet och är ett mer påklätt badmode. Vid presentationen av produkterna använde jag mig av en stiliserad strand som gav en känsla av hur produkterna skulle användas i den miljö de var avsedda för. I framtiden vill jag arbeta med att kombinera modeskapande och möbeldesign. Jag har upptäckt många intressanta möjligheter och uppslag i vad som händer när mode påverkar möbeldesign.

My bachelor thesis project is about making Swedish pine better appealing to the Swedish furniture market by altering the pines visual appearance using different sawing techniques.In this report I take a closer look at pine as a traditional furniture making material andspecifically focus on the “pine wave” period during the 1970’s.I also look at how Swedish pine is used today within furniture manufacturing and architecture.To get a better understanding of what people think about pine, I sent out a survey throughsocial media where 81 people ranked a selection of images showing the results from thedifferent sawing techniques I personally tested. Based on the online survey, the results showedthat modified pine, eaven with a large amount of knots, proved to be nearly as appealing as thepine without any knots. Later in my project, I developed a piece of furniture partially based onthe results of the online survey but also based on an element of storytelling to try to change thenegative perception associated with pine.In conclusion, I find that pine has to be carefully redesigned by visually changing thesurface by limiting certain parts of the furniture in order for the pine to visually not be “toooverwhelming”. / Det här arbetet handlar om hur man med hjälp av sågningstekniker kan omvandla furunsutseende för att göra det mer tilltalande för en samtida svensk marknad. Det går snabbtigenom furu som traditionellt möbelmaterial i Sverige, gör ett nerslag i 1970-talet då furunexplosionsartat ökade i popularitet, samt gör en kort samtidsanalys. Tester på furu genomförsoch undersöks i en enkätundersökning med 81 deltagare. Ett nytt sätt att redovisa furu visar sigvara i princip lika tilltalande som perfekt uttagen kvistfri furu. En möbel tas fram med detta nyamaterial som i mångt och mycket baseras på resonemang och slutsatser kring ”storytelling” ochändrade associationsbanor. Slutsatsen blir att furu måste omarbetas och visuellt begränsas tillvissa ytor för att kunna accepteras av en bred publik.

Varje år skjuts det ungefär 80 000 älgar i Sverige. Av en älgberäknas 55% av vikten som ätbart kött och 45% slängs.Jag tror att det skulle kunna gå att ta till vara på dessa såkallade rester på ett mer meningsfullt sätt.Det är en fråga om respekt.Om en tar livet av ett djur så menar jag att ett mål bordevara att göra det yttersta för att ta till vara på så mycket avdet som möjligt.Under hösten har jag samlat in dessa rester.Vad har gjorts historiskt med dessa delar? Material och metoder som idag är bortglömda eller saknar marknad. Vadkan jag som formgivare göra idag som en inte kunde då?Jag har arbetat undersökande med hår, ben och hud frånälg och designat ett antal objekt för hemmet för en ökadmedvetenhet om potentialen i detta material.

Detta examensarbete tar med er på en resa genom en designprocess. Den började i enenkel fråga om hur jag går tillväga för att utifrån en pjäs göra en möbel, men blev till en djupdykning i mitt eget sätt att arbeta och en psykologisk analys av någon som inte finns.Jag har med avstamp i August Strindbergs pjäs Ett Drömspel försökt designa en möbel som solidifierar karaktären ”Officern”. Efter analyser bestämde jag att denna möbel skulle vara ett skåp. Jag har sammanfört mina tidigare erfarenheter från teateranalys med möbeldesign för att försöka svara på frågorna: Hur jag går tillväga för att skapa en möbel som ska personifiera/ konkretisera en karaktär ur en pjäs och i förlängningen sammanfatta ett dramatiskt verk? Hur ser en fungerande designprocess ut för mig? Karaktären ”Officern” är stram och tillknäppt med ett hårt yttre, men döljer en insida som går att likna vid ett oskyldigt barn. Mitt skåp skulle spegla detta och det blev en möbel där jag i gestaltningen försökte utmana vad ett skåp kan vara. Skåpet har en traditionell utsida som ger glimtar av en inre scen, eller drama, som går att finna inuti. Att utforska min designprocess var syftet med denna uppsats, och i detta utforskandevisade sig att utgå från ett Ett Drömspel vara en lämplig allegori. Designprocessen har emellanåt varit kaotisk, ologisk och tumultartad, precis som pjäsen. Men precis som det allteftersom i Ett drömspel framträder mönster, samband och djup, så har det också gjort i min designprocess och i det har jag lärt känna mitt eget skapande på ett djupare sätt. / This thesis invites you the reader on a journey through a design process. It started with a simple question of how I would go about making a piece of furniture based on a play but became a deep exploration into my own way of working and a psychological analysis of someone who does not exist. Based on August Strindberg’s play A Dream Play, I have tried to design a piece of furniture that solidifies the character “The Officer”. After analysis I decided this furniture to be a cabinet. I have combined my previous experiences from theater analysis with furniture design to try to answer the questions: How do I go about creating a piece of furniture that will personify/concretize a character from a play and at the same time summarize a dramatic work? What does a working design process look like for me? The character “The Officer” is proud and tightly wound with a hard exterior but hides an inside that can be compared to that of an innocent child. My cabinet should reflect this, and it became a piece of furniture where I tried to challenge the definition of what a cabinet can be. The cabinet has a traditional exterior that gives glimpses of an interior scene, or drama, that can be found inside. Exploring my design process was the purpose of this essay, and in this exploration, using a A Dream Play as a starting point turned out to be a suitable allegory. The design process has at times been chaotic, illogical and tumultuous, just like the play. But just as it does in the play, patterns, connections and depth emerged, as it has in my design process and in that I have gotten to know my own creative process in a deeper way.

Den här rapporten beskriver hur ett modulbaserat sittmöbelsystem, Arcus, utvecklats genom en designprocess. Arbete har utgått ifrån en brief från företaget Karl Andersson & Söner och haft för avsikt att skapa en produkt som kan tas upp i produktion av företaget och öka dessförsäljning. Systemet är helt byggt i trä, ett förnyelsebart material som har flera positiva effekter på oss människor och våra levnadsmiljöer. Det består av soff-och bänkmoduler som ansluts till varandra. Systemet har raka och kurvade 45⁰och 90⁰ moduler. De kurvade modulerna finns i konkavt eller konvext utförande. De olika modulerna ger möjlighet att anpassa möblering för behoven i olika rum, skapa former och styra hur vi rör oss och interagerar. / This report describes how a module-based seating system, Arcus, was developed through a design process. Work has been based on a brief from the company Karl Andersson & Söner and intended to create a product that could be included in the production of the company and increase its sales. The system is entirely built of wood, a renewable material that has several positive effects on humans and our living environments. It consists of sofa and bench modules that can be connected to each other. The system has straight and curved 45⁰ and 90⁰ modules. The curved modules are available in concave or convex design. The different modules provide the opportunity to customize furniture for the needs of different rooms, create shapes and control how we move and interact.

My work is about using industrial saltrock to create furniture that speak to both humans and animals. The result is a communicative furniture shaped though the interaction of man, animal and nature. I believe that this subtle interaction, which makes us feel the presence of animals, can help us reconnect with our senses and thereby create empathy for the non-human existence of life.   In my work, I want to create conditions for an animal-inclusive design process where the salt’s ability to change is used for the purpose of design, in this case modular pieces of furniture. The location of these objects is intended to capture the attention of people. They stand out from the organic environment, white cubes surrounded by nature. The crystal from the salt reflects light, creating a piece of furniture that gives the illusion of a floating refulgent island. With time, the saltrock object will change, and during this transformation I cast off the different shapes of stages that the salt cube takes before it dissolves.  In the urban environment, they are reinterpreted and shaped into new materials. Now still with traces of animal imprints to remind us of their distant presence. The module is assembled in shapes according to the tectonic possibilities, which is reminiscent of how the game “Tetris” form is designed. With this project, I hope to increase the volume of wilderness and nature in modern urban architecture.  With my method of allowing animals to be involved in the design process, I have taken a step back as a designer based on a traditional design process. My intention was never to make a piece of furniture in the traditional sense, but to capture a moment of the missing connection between city and nature.  A big challenge for me was to dare to let go of control of the expected end result, to dare to leave room for the actual imprints that the animals created without post-constructions. At the same time, there was a great excitement in letting the forms take their own expression, the uncertainty became an inspiration to dare to believe in the inherent strength of the abstract form.

Abstract In this report you will be able to read about the development of a chair. How it is developed through different prototypes and changes step by step. The work is distributed at different stages and based on research and knowledge accumulated from the furniture design education at Malmstens LIU.      One half of the work is the documentation and reflection made before and after the various stages of development. The second half is practical work with the manufacture of prototypes. But description of the manufacture is not included because it can be performed in different ways. However, the results are highlighted with pictures and descriptions of how and why they change.      The purpose is to improve as a designer and through product development teach me to develop my furniture. Demonstrate that tests and prototypes play a significant role in the development and refinement of a product.      The question is: How can product development of a chair, improve my knowledge as a designer? The goal is to achieve an ability and skill to make prototypes and product development. I want to be able to build quickly and efficiently and thus make changes at an early stage. It was also important to do-document what I change so that I could make conscious decisions through the process. In addition to the fact that I aimed to present a result, the work has mostly been about the process leading up to the result. Learning from the different steps and developing myself as a designer, which I consider myself to have done.

Detta examensarbetet har gått ut på att utifrån en förbestämd geografisk begränsning undersöka hur kulturhistoriska värden och antikvariska arbetsmetoder kan integreras i en designprocess och produktutveckling, för att utveckla en platsspecifik parkmöblering som baseras på-, och kommunicerar lokalsamhällets kulturhistoriska värden. Kulturhistoria är ett viktigt begrepp, som tillåter såväl historisk representation och förståelse, liksom kulturellt deltagande - vilka båda är värdefulla delar för ens identitet. Det handlar även om demokratisk representation, och möjligheten till förståelse för tidigare generationer och skeenden. Rapporten behandlar övergripande metoder för kulturhistoriskt arbete, hur dessa kan integreras med en designprocess, liksom en redogörelse och bedömning för flera av de olika kulturhistoriska ämnen som utgjort övergripande kultur och historieskrivning för lokalsamhället i fråga. Arbetet har genom integration av kulturhistoriska metoder och en produktutvecklande designprocess konstaterat de kulturhistoriska egenskaper som i detta arbetet varit bäst lämpade att skildra och kommunicera en kulturhistorisk kontext i en offentlig miljö. Detta har resulterat i utveckling av en parkbänk, som baserats på dessa värden och är anpassad efter platsen. Arbetet har därför utforskat och konstaterat nya medel och arbetssätt att integrera med design och formgivning, men även hur antikvariska arbetsmetoder kan appliceras inom andra forskningsämnen och arbeten för att uppnå dess syfte i andra kontexter. Nyckelord: Kulturhistoria, Möbeldesign, Lokal design, Offentlig miljö, Antikvariskt arbete, Produktutveckling

Folkets Hus i Hedesunda blev startpunkten i det här projektet som handlar om att reaktivera ett offentligt rum. En förutsättning för mig var att värna om det redan byggda och visa på potential som den befintliga inredningsarkitekturen redan har. Husets historia har verkat som främsta referens och i närstudier av lokalen har befintliga element lagt grunden för den nya inredningen. Min förhoppning är att arbetet kan bidra till kunskap om och vikten av att ta till vara på de befintliga byggnadernas kvaliteter. Istället för att inaktuella byggnader ska rivas, kan de omprogrammeras och omdefinieras och fyllas av nya sociala möjligheter. Genom den här typen av designmetodik kan vi inredningsarkitekter rädda  många hus och spara på våra resurser. / Folkets Hus in Hedesunda became the starting point for this project, which is about reactivating a public space. A prerequisite for me was to protect what has already been built and show the potential that the existing interior architecture already has. The history of the house has acted as the main reference and in close studies of the premises, existing elements have laid the foundation for the new interior. My hope is that the work can contribute to knowledge about and the importance of taking advantage of the qualities of the existing buildings. Instead of outdated buildings being demolished, they can be reprogrammed and redefined and filled with new social possibilities. Through this kind of design methodology, we interior designers can save  many houses and save our resources.