Bakgrunden till detta arbete var att företaget som kontaktades vill ta fram en ny modell av hästsportjacka. Arbetets syfte är att ta fram en modell som har form för funktionen. Vissa funktioner är mer viktiga än andra vid ridning, något som undersöks och presenteras i rapporten. Då många ryttare vistas utomhus blev det även viktigt att undersöka vikten av väderanpassade plagg. Ett grundmönster och en modell tas fram som även graderas. Modellen har två alternativa detaljer på ficka och sprund som lätt ska kunna bytas ut och användas istället för de som finns på slutprovet.Grunden och modellen konstrueras i Lectra´s programvara Modaris, som är ett mönsterkonstrukrionsprogram ämnat för konfektion. Ett antal provplagg sys upp och provas av, både på docka och provmodell som sedan analyseras för att sedan justeras. Alla specifikationer är gjorda i Microsoft excel, med bilder gjorda i Adobe Illustrator samt Lectra´s Kaledo Style. / Program: Designteknikerutbildningen

Denna rapport är en del utav ett examensarbete som innefattar att skapa ett par damjeans i 40-talsstil till ett företag. Den beskriver ett tillvägagångssätt för hur produkten skapas, från grund till färdig produkt. Företaget har en butik som säljer rockabillyartiklar i 40-50 stil och har även eget märke. De vill ha en ny jeansmodell som kompletterar deras jeansutbud.Rapporten talar om hur 40-tals silhuetten utformas och hur bästa möjliga passform uppnås via avprovningar och mönsterändringar. Modellens design bestäms i dialog med företaget. Kravspecifikation sammanställs och används som konstruktionsunderlag för att uppnå designen. Konstruktionen av jeansen visas och hur jeansmodellens detaljer utarbetas. Skillnadsmåttlista för tumstorlekar skapas i storleksspannet W24-W34 genom att studera internet och undervisningsmaterial från designteknikerutbildningen. Tillvägagångssätt för proportionsmässig gradering av jeansmodell beskrivs. Kravspecifikation för graderingens kriterier sammanställs utifrån undervisningsmaterial och används som underlag vid gradering av modell.Arbetet resulterar i två stycken jeansgrunder med mönster, en jeansmodell i uppsytt sömnadsprov med tillhörande mönster och produktspecifikationer. Resultatet illustreras med hjälp av figurer och tabeller för att understryka tillvägagångssätt och lösningsförsök. Sammanfattningsvis kan konstateras att denna rapport avhandlar produktutvecklingen av jeansmodell och gradering i tumstorlekar / Program: Designteknikerutbildningen

Studien avser framtagning av skidkläder, en jacka och en byxa i herrstorlek, där designen bestäms av de funktioner som man vill uppnå i plaggen. Studien är gjord i samarbete med ett externt företag som valt ut uppdraget. En undersökning har genomförts för att få fram vilka underlag som krävs för att plaggen ska gå att sömförseglas med tejp, vilket därmed gör plaggen vattentäta.Under projektets gång har olika metoder använts för att nå slutresultatet. Digital mönsterkonstruktion, toilesömnad, avprovning och gradering är de främsta metoderna. Projektets mål har varit att leverera sömnadsprov på båda plaggen i samma material som plaggen senare är tänkta att tillverkas i. Olika specifikationer är även framtagna för att förbereda plaggen för produktion.Båda plaggen är graderade i en alfanumerisk storleksserie som har graderats proportionerligt efter graderingsunderlag från tidigare studier under designteknikerutbildningen. Viddökningen per storlek är 6 cm.Programvaror som använts är Lectras mönsterkonstruktionsprogram Modaris, Adobe Illustrator för plaggskisser och sammanställningar av specifikationer i Microsoft Excel. / Program: Designteknikerutbildningen

För företag som arbetar med måttlistor och skisser och låter mönstret skapas på en fabrik kan det vara problematiskt att få plaggen att sitta som man vill. Speciellt svårt kan det vara med ärmhål, ärmkullar och halshål. Jag har arbetat med ett sådant företag för att ta fram en kappa och klänning från designskisser i sextiotalsstil med modern passform i storlekarna XS-XL. Moderniseringen innebär till exempel mer rörelsevidd, inte spetsig byst och längre ärmar. Till detta skapas plaggmåttlistor, materialspecifikationer och plaggdelsdokument för att plaggen ska vara färdigt för att produceras på fabrik. Jag har utgått från grundkonstruktioner i både gammal och ny litteratur och följt upp med avprovning på provmodell/docka som jag gjort ändringar på tills en tillfredställande konstruktion blivit till. Denna har jag sedan graderat. I rapporten ingår en detaljbeskrivning av processen och de problem som uppstått. Då inget fabriksprov gjordes i det riktiga tyget är det osäkert om några ändringar kan behövas göras innan produktion men ett bra prov gjordes i liknande material. / Program: Designteknikerutbildningen

Det finns sparsamt med litteratur om arbetet med draperade plagg ur en mönsterkonstruktörs synvinkel. Dessutom tar majoriteten av mönsterkonstruktionsundervisningen sällan upp drapering i ett tidigt stadie (om över huvud taget). Rapportens syfte är att undersöka hur en mönsterkonstruktör kan gå tillväga för att översätta draperade plagg till reproducerbara tvådimensionella mönster. Som underlag för studien har tre plagg draperade på docka av en extern handledare använts. Det första plagget är en vävd klänning, det andra en klänning i trikå och det tredje en quiltad väst. I originaldraperingarnas tyg markeras fästpunkter och eventuella skärningar noga, därefter monteras draperingen ned, delarna kalkeras av och toiler sys upp och provas på dockor och provpersoner i flera omgångar tills önskat resultat erhålls. De slutgiltiga mönsterdelarna digitaliseras in i programvaran Modaris (Lectra Systemes) där linjer finputsas och kontrollmäts och plaggen graderas. Studien visar hur en mer direkt förståelse för hur tyg och form påverkas av kroppen kan uppnås med hjälp av draperingsbaserad mönsterkonstruktion. Det behöver inte finnas en motsättning mellan de olika sätten att arbeta, eftersträvansvärt vore istället att mönster-konstruktörer behärskar så många tekniker som möjligt för att kunna nå ett bra slutresultat / Program: Designteknikerutbildningen

Det finns sparsamt med litteratur om arbetet med draperade plagg ur en mönsterkonstruktörs synvinkel. Dessutom tar majoriteten av mönsterkonstruktionsundervisningen sällan upp drapering i ett tidigt stadie (om över huvud taget). Rapportens syfte är att undersöka hur en mönsterkonstruktör kan gå tillväga för att översätta draperade plagg till reproducerbara tvådimensionella mönster. Som underlag för studien har tre plagg draperade på docka av en extern handledare använts. Det första plagget är en vävd klänning, det andra en klänning i trikå och det tredje en quiltad väst. I originaldraperingarnas tyg markeras fästpunkter och eventuella skärningar noga, därefter monteras draperingen ned, delarna kalkeras av och toiler sys upp och provas på dockor och provpersoner i flera omgångar tills önskat resultat erhålls. De slutgiltiga mönsterdelarna digitaliseras in i programvaran Modaris (Lectra Systemes) där linjer finputsas och kontrollmäts och plaggen graderas. Studien visar hur en mer direkt förståelse för hur tyg och form påverkas av kroppen kan uppnås med hjälp av draperingsbaserad mönsterkonstruktion. Det behöver inte finnas en motsättning mellan de olika sätten att arbeta, eftersträvansvärt vore istället att mönster-konstruktörer behärskar så många tekniker som möjligt för att kunna nå ett bra slutresultat / Program: Designteknikerutbildningen

Denna studie undersöker hur trosmodellerna ”Slip”, ”Hipster” och ”Hotpant” påverkas av två olika graderingssätt. Det första alternativet är baserat på skillnadsintervaller som ett svenskt företag idag använder sig av. Medan andra alternativet är ett förslag från leverantören då dom anser att detta förslag skall vara bättre för modellerna. Skillnaderna mellan graderingarna är att sidhöjden minskas/ökas med 1.5 centimeter istället för 1 centimeter mellan storlekarna. Samt att ett mått för bakvidd införs på samtliga modeller där skillnadsintervallen är -/+ 1.5 centimeter mellan varje storlek.   För att få fram ett resultat har alla modeller konstruerats i ”Lectras” programvara ”Modaris” där konstruktionerna har utgått ifrån företagets plaggmåttlista. Samtliga modeller har graderats med hjälp av plaggmåttlistan. Därefter har justeringar gjorts för gradering två. Graderingarna har analyserats genom jämförelse i ”Lectras” programvara ”Kaledo Style”. Samt att trosorna syddes upp i storlek ”Extra Large” i de båda graderingssätten och provades på provdocka och provmodell.   Med detta som grund analyserades båda graderingarna för att nå fram till resultatet. Vilket resulterade i att ”Slip” inte gick att producera i gradering två och för de övriga två modellerna skulle en kombination av dessa två graderingar vara lämpligast då det fanns både negativ och positivt om de båda graderingarna för varje modell. / This study examines how three different pantie models Slip, Hipster and Hotpant affects of two types of grading. The first option is based on a grading that a Swedish company uses on these three models. The second option is based on a suggestion from the supplier. The differences is that side height is increased/decreased with 1.5 centimeters instead of 1 and a measure for back width is added and graded with -/+ 1.5 centimeters.   The method that is used is construction of all models where made in Lectras Modaris. The construction is based on the garment measurement list from the company. All the models where graded in sizes Extra Small to Extra Large. The grading’s where analyzed in Lectras Kaledo Style. Then the panties where sewn in size Extra Large and tested on dummy and model The conclusion is that the slip could not be produced in the second option. While the best grading of the two other models would be best to combine the first and second option to reach the ultimate fit.

Ridbyxor är ett specifikt plagg för ryttare och det ställs därför vissa krav som inte uppkommer på vanliga byxor. Bakgrunden till detta arbete är att företaget bad om ett mönster till en ridbyxa med bra passform genom hela storleksserien. Ett nytt mönster med god grundpassform tas därför fram. Graderingen av byxan gjordes med tanke på hur plagget ska användas samt hur kroppen förändrar sig i de olika storlekarna. Idag tas oftast ingen hänsyn till detta utan plaggen behåller samma proportioner i alla storlekar. För att uppnå ett slutresultat har konstruktionen gjorts i Lectras konfektionsanpassade cad-program Modaris och specifikationerna har gjorts i Illustrator och PISA. En god grundpassform togs fram först genom ett antal avprovningar och mönsterförändringar innan graderingsarbetet tog vid. För att verifiera graderingen gjordes avprovningar på utvalda storlekar. Slutligen kommer grundstorleken att sys upp i fabrik och två ytterligare storlekar att sys upp i Textilhögskolans lokaler. Resultatet visar att relativt många förändringar måste utföras på grundkonstruktionen för att uppnå den passform som önskas. Samt att en gradering som ger en längre grenlängd bak skapar en bättre passform när ryttaren sitter i sadeln. / Breeches are a specific garment for equestrians and therefore it occur certain requirements which are not imposed in regular trousers. The background to this writing is that the company asked for a pair of breeches with good fit throughout the size range. A new pattern with good fit is therefore produced. The grading of the trousers was made in view of how the garment will be used and how the body changes in the various sizes. Today there is often no attention dedicated to this. The result is that the garment retains the same proportions in all sizes. To achieve a result has the patterns been made in Lectras software Modaris and the specifications are made in Illustrator and PISA. A good fit in base size is first achieved thru a number of fittings and pattern changes before the grading work started. To verify the grading fittings of selected sizes was performed. Finally will the base size be sewn at a factory and further two sizes will be sewn at Textilhögskolan. The result shows that relatively many changes must be performed on the basic pattern to achieve the desired fit. And that a grading that gives a longer back rise length is creating a better fit for equestrians when sitting in the saddle.

Uppsatsen innehåller en förstudie av ärmhålskonstruktioner: isatt ärm och raglanärm, för målgrupperna herr och dam. Dessa konstruerades, analyserades och avprovades i Lectra (2013) Modaris 3D prototyping. Ärmhålskonstruktionernas passform och konstruktion jämfördes utifrån bestämda parametrar och med hjälp av ett avprovningsprotokoll med poängsystem. De ärmhålskonstruktionerna med högst poäng låg till grund vid skapandet av ett bibliotek med grundmönster anpassade för funktionsplagg. Grundmönstren kommer vara användbara för företaget i framtiden och underlätta företagets arbete vid framtagning av nya modeller. Uppsatsen omfattar även framtagningen av dessa grundmönster. Alla konstruktionerna skapades i Lectra (2015) Modaris och avprovningarna utfördes i Lectra (2013) Modaris 3D prototyping, samt i verkligheten. Resultatet redovisar avprovningarna, en rangordning av vilka ärmhålskonstruktioner som har bäst passform, samt tillvägagångsättet vid konstruktion av dem fyra grundmönstren. Slutsatsen av studien var att alla konstruktioner från befintlig litteratur kräver justeringar för att uppnå god passform. En god passform av en raglanärm uppnås när brytningspunkten på framstycket ligger vid 1/3 av ärmhålets sträcka och bakstyckets brytningspunkt ligger vid 2/5, samt när framstyckets raglansöm har en djupare kurva än bakstyckets. Bäst passform för isatt ärm uppnås när framstyckets ärmhål har en rundare, djupare form jämfört med bakstyckets. Slutsatsen visar att det finns tydliga skillnader mellan herr- och damkonstruktionerna. / The paper contains a study of sleeve constructions for set-in sleeves and raglan sleeves for the target groups, men and women. These were constructed and analyzed in Lectra (2015) Modaris 3D prototyping. The sleeves fit and construction was compared on specific parameters and using a point system with and protocol. The sleeve constructions with highest points then formed the basis for the creation of a library of basic patterns, adapted for functional garments. These will be useful for the company in the future and when developing new models. The paper also includes the development of these basic patterns. All constructions was created in Lectra (2015) Modaris and fitting was performed in Lectra (2013) Modaris 3D prototyping, and in reality. The result of this study reports a ranking of the sleeve constructions based the best fit, and the approach in the construction of these four basic patterns. The conclusion of the study was that all constructions from existing literature require adjustments to achieve good fit. The conclusion is that a good fit of a raglan sleeve is achieved when the breaking point on the front piece is places at 1/3 of the armhole line and when the breaking point on the back piece is places at 2/5. The front piece raglan seam requires a deeper curve than the back piece. Best fit for set-in sleeves is achieved when the front piece armhole has a deeper curved line, compared to the back piece. The conclusion shows that there are clear differences between men and women's sleeve constructions.

Uppsatsen beskriver vidareutveckling av en längdskidåkningsjacka till en värmande, mer multi- funktionell jacka med avslappnad passform, i samarbete med ett svenskt konfektionsföretag specialiserat på längdskidåkning. I uppdraget ingick att undersöka hur användningsområdet kan breddas utan att jackans funktion vid längdskidåkning försämras. En kravspecifikation utformades med hänsyn till synpunkter från utövare och återförsäljare samt produktionsmässiga förutsättningar. Arbetsprocessen dokumenterades och förankrades i vetenskaplig litteratur och resultatet validerades genom framtagning av en herrjacka som möter de framtagna kriterierna. Ett funktionellt plagg måste framför allt ha riktigt bra passform och komfort; specialiserade finesser kan bli störningsmoment för den som inte behöver dem. Funktionskläder för sport, träning och friluftsliv måste ofta uppfylla höga och motsägelsefulla krav; det kan krävas extrem rörelsefrihet, hög slitstyrka men låg vikt, väderskydd men effektiv ventilation under intensiv ansträngning. Högpulsaktivitet i vinterklimat ställer särskilda krav på klädsystemets temperaturreglerings- förmåga och rörelsefrihet; båda är avgörande för såväl komfort som prestation. Litteratur- översikten behandlar därför termisk och ergonomisk komfort, mönsterkonstruktion för rörlighet, passformsutvärdering, och beräkning av viddtillägg. Jag diskuterar även behoven av konstruktionsunderlag applicerbara på funktionsplagg, systematisering av passforms- utvärdering, och preciserad terminologi. Idag krävs ofta många prototyper för att uppnå god passform, komfort och funktionalitet; denna tidskrävande och kostsamma process bör kunna effektiviseras genom dokumentation och metodstandardisering. / This bachelor’s thesis describes the development of a cross-country skiing jacket for a Swedish niche brand. The assignment required investigation of possibilities to diversify the garment’s usage range while maintaining functionality for the original target group. The concept is a warm, multifunctional men’s jacket in a relaxed fit, complementing the present collection. Market research and literature studies were used to clarify user needs, retailer requests and production constraints. Functional requirements for sportswear are tough and often contradictory: high durability at low weight, weatherproof yet breathable. It is essential, both for comfort and performance, that clothing systems for high intensity activities in cold climate have outstanding thermoregulatory properties and mobility; literature on thermal and ergonomic comfort, patternmaking for mobility, fit evaluation and garment ease is reviewed. The results were validated through the production of a sample garment, while striving to document the process methodically. Numerous samples are usually required to achieve good fit, comfort and functionality; this process tends to be especially time-consuming and costly for quality functional clothing. Benefits of consistent documentation and standardized methods are discussed, as well as the lack of precise terminology and of patternmaking texts applicable to functional garments, systematization of fitting, and fit evaluation.