Syftet med denna litteraturstudie var att belysa faktorer av betydelse hos sjuksköterskan för patienten i mötet mellan sjuksköterska och patient. Resultatet grundades på 15 stycken vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Efter analys av insamlad data kunde två huvudteman urskiljas: Sjuksköterskan som bekräftande och lyssnande samt Sjuksköterskan som etiskt kompetent. Att sjuksköterskor mötte patienten utifrån dessa teman visade sig utgöra en förutsättning för att mötet skulle bli vårdande för patienten. Det framkom att det var viktigt för patienten att bli bekräftad av sjuksköterskan på olika sätt och sedd som en unik individ. Bekräftad blev patienten bland annat genom att sjuksköterskan verkligen var närvarande i mötet samt lyhörd för patientens behov. Sjuksköterskan förväntades kunna ge adekvat och tydlig information för att patienten skulle få förståelse för och känna sig trygg med vården. Hon förväntades också stå för patientens känslomässiga stöd samt visa empati för att skapa förtroende hos patienten. Engagemang från sjuksköterskans sida var en positiv faktor i mötet, medan brist på engagemang skapade en känsla hos patienterna av att vara till besvär. Att sjuksköterskan var personlig i mötet uppskattades samt bidrog till att skapa en god relation. För att det skulle kunna bli ett vårdande möte så krävdes att sjuksköterskan tog sig tid. Det visade sig att i många fall upplevde patienterna att sjuksköterskan inte hade tillräckligt med tid för dem. Därtill var sjuksköterskan i mötet ofta mer uppgiftsorienterad än patientcentrerad.

Syftet är att skapa en förståelse för hur förskollärare ser på det sociala mötets förutsättningar och  betydelse  i  förskolan.  En  kvalitativ  studie  har  gjorts  med  intervjuer  som  metod. Intervjuerna gjordes med förskollärare verksamma i förskolan med åldern 1-6 år. Resultatet i  studie  visar  på  förskollärares  liknande  uppfattningar  om  mötets  potentialer  och  den påverkan barngruppens storlek har på detta möte. Enligt förskollärarna påverkas mötet av antalet barn inskrivna på förskolan men det är ändå förskollärarnas förhållningssätts som är viktigast. De diskuterar samhällets  ingång i en multimodal era och att resultatet av detta visar på betydelsen i det dagliga mötet för barns  sociala  utveckling. Personalgruppen och  dess sammansättning är en påverkansfaktor i processen att utveckla givande möten.

Bakgrund: Tidigare litteratur tyder på att patienter med cancer upplever mycket smärta och många får ej optimal smärtlindring. För att patienten ska kunna anförtro sig om sin smärta till vårdpersonalen behövs ett gott möte och en god kommunikation. Syfte: Syftet var att undersöka hur patienter med cancersmärta uppfattar mötet med vårdpersonal. Metod: En litteraturstudie baserad på åtta vetenskapliga artiklar. Fem artiklar var av kvalitativ ansats, två artiklar var av kvantitativ ansats och en artikel var av både kvalitativ och kvantitativ ansats. De kvalitativa artiklarna analyserades utifrån Graneheim och Lundmans analysmetod som bestod av 5 steg, detta resulterade i 3 kategorier. Kategorierna blev: Behov av öppen och ärlig kommunikation, Behov av att få smärtan bekräftad och Känsla av maktlöshet. Steg 1 och 2 i Graneheim och Lundmans analysmetod följdes vid bearbetningen av artiklarna med kvantitativ ansats. Här framkom kategorin Informationsbrist. Resultat: Det finns ett behov av öppen och ärlig kommunikation mellan patient och vårdpersonal i samband med smärta. När kommunikationen fungerar effektivt får patienterna en ökad förståelse och därmed en mer positiv inställning om sin smärta och smärtbehandling. Brist på kommunikation hindrar patienterna från att känna att deras smärta är bekräftad. Detta i sin tur kan ge en känsla av maktlöshet. Slutsats: God kommunikation och tydlig information kan skapa trygghet hos patienten medan dålig kommunikation kan ge en känsla av maktlöshet.

Idag lever cirka 34 000 personer i Sverige som hemlösa. Enligt socialstyrelsen finns det fyra kategorier som beskriver olika former av hemlöshet. Detta examensarbete inriktar sig på de personer som befinner sig i kategori ett; vilket innebär akut hemlöshet. Det innefattar personer som bor på ett akutboende, sover utomhus, på härbärgen eller på ett jourboende. Personer som lever i hemlöshet löper 50 % större risk att vårdas på sjukhus på grund av ohälsa, fysiska sjukdomar och skador. De har även i genomsnitt längre vårdtid än övriga befolkningen. Syftet med denna litteraturöversikt är att undersöka hemlösa personers upplevelser och erfarenheter av hälso- och sjukvården samt hur de upplever sin hälsa. Resultatet visar att hemlösa upplever en negativ spiral på grund av att de lever i en miljö som inte främjar hälsan. För att uppnå hälsa behövs nödvändiga förutsättningar som att ha tillgång till kläder, mat och någonstans att sova. Hemlösa beskrev att de ofta kände sig dåligt bemötta av vårdpersonalen och att de därför drog sig för att söka sjukvård. De upplevde sig som ett objekt och att det många gånger var svårt att få den hjälp de önskade. Men det fanns även tillfällen när vården upplevdes som vårdande och känslan av stöd, omsorg, empati, acceptans och respekt existerade. I diskussionen framkommer det en skillnad mellan hur hemlösa personer och sjuksköterskor upplever mötet i vården. Det beskrivs även hur hemlösa kan drabbas av stigmatisering och ett socialt utanförskap på grund av sin livssituation.

Detta är en kvalitativ studie vars syfte är att undersöka anknytingsfenomenet. Frågorna berör hur terapeuter ser på anknytningsfenomenet, vilken betydelse de tillskriver fenomenet och hur det tar sig uttryck i det konkreta terapiarbetet med barn och ungdomar. För att få svar på frågorna genomfördes en intervjustudie. Fem yrkesverksamma barn- och ungdomsterapeuter, tre kvinnor och två män, alla med mångårig erfarenhet av att arbeta med terapier med barn och ungdomar intervjuades. Intervjuerna spelades in, transkriberades, lästes noggrant och analyserades därefter i två steg. I första steget markerades de för studien relevanta citaten och sammanställdes i huvudteman utifrån frågeordning och respondent. Detta följdes av en sammanfattande kommentar. I andra steget togs nyckelbegrepp ut och grupperades.  Resultaten visar bland annat hur mångfacetterat fenomenet blir genom terapeutens subjektiva upplevelse och därigenom deras olika sätt att beskriva fenomenet. Resultaten visar vidare att terapeuter tillskriver fenomenet stor betydelse och beaktar detta medvetet i sitt praktiska arbete.

Bakgrund: Telefonrådgivning är en vårdinsats vars innehåll har blivit allt mer utökad och det krävs en högre kompetens för sjuksköterskor som arbetar med det. Sjuksköterskan måste kunna tolka och bedöma icke-verbal kommunikation samt lyssna aktivt. Kommunikationen mellan den vårdsökande och sjuksköterskan har en central betydelse, för att sjuksköterskan ska kunna bilda sig en uppfattning om symtomen och göra korrekta bedömningar. Syfte: Syftet med studien var att belysa vårdrelationen vid telefonrådgivning sett ur sjuksköterskans perspektiv. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes med totalt åtta vetenskapliga artiklar som inkluderades efter kvalitetsgranskningen, varav sju kvalitativa och en kvantitativ. Resultat: I analysen identifierades fyra kategorier: Att uppleva begränsning, Att vara lyhörd, Att känna sig utsatt och Att känna ansvar för den vårdsökande. De faktorer som identifierades som svårigheter för sjuksköterskan vid telefonrådgivning var kommunikationen och begränsningar på grund av att inte kunna se den vårdsökande. Detta medförde krav på lyhördhet under samtalet och sjuksköterskorna kände sig utsatta eftersom de kände ett ansvar för den vårdsökande. Slutsats: Det krävs att sjuksköterskorna inom telefonrådgivningen innehar en bred kompetens och stor erfarenhet eftersom det är ett svårt och utmanande arbete. Sjuksköterskan måste kunna bemöta och samtala med den vårdsökande för att skapa tillit i vårdrelationen.

Bakgrund: Psykisk ohälsa existerar i hela världen och år 2016 uppgav 16 % av den svenska befolkningen att de led av nedsatt psykiskt välbefinnande. Enligt WHO (World Health Organisation) lider 21 miljoner personer världen över av schizofreni. Cirka 30 000-40 000 personer i Sverige har i dagsläget diagnosen schizofreni och årligen beräknas 1200-1500 personer insjukna i psykos. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva hur personer (från 18+ år) med schizofreni inom öppen- och slutenvården upplever mötet med sjuksköterskan samt att beskriva den metodologiska aspekten av de inkluderade artiklarnas undersökningsgrupp. Metod: En litteraturstudie med en deskriptiv design. Sökningarna av artiklarna genomfördes i Cinahl, PubMed och PsycINFO. Båda författarna granskade artiklarna objektivt. Huvudresultat: Resultatet presenterades med hjälp av tre rubriker, tillgänglighet, relation och förväntningar. Tillgänglighet, där visades att mer tid önskas med sjuksköterskan för att uppnå ett gott möte. Under relation framkom varierande resultat där både en god samt en dålig relation beskrivs i mötet med sjuksköterskor. Förväntningar där patienterna uttryckte sina förväntningar på sjuksköterskan innan och vid mötet. Slutsats: Patienter som i mötet med sjuksköterskan upplevde en god relation, gavs tid samt fick sina förväntningar uppfyllda var mer tillfredsställd med vården. Mer forskning kring patientens upplevelser i mötet med sjuksköterskan behövs.

Bakgrund: Cancer har blivit den vanligaste dödsorsaken i världen. Ungefär 60 % av alla patienter med en aktiv cancerbehandling och 86 % av patienter med avancerad cancer upplever smärta. Brister i sjuksköterskans vårdande möte kan skapa mer lidande hos cancerpatienter. Syfte: Syftet med den här studien är att belysa vuxna cancerpatienters upplevelser av sjuksköterskans vårdande möte vid smärta i livets slutskede.  Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats. Åtta artiklar mellan 2009–2021 från olika länder har analyserats.  Resultat: I resultatet framkom tre kategorier som belyser cancerpatienternas upplevelse av sjuksköterskans vårdande möte vid smärta i livets slutskede: Upplevelser av att inte bli trodd, upplevelser av kommunikation med sjuksköterskan och att uppleva sjuksköterskan har eller inte har kunskap.  Slutsats: Cancerpatienter kände sig otillfredsställda med sjuksköterskans vårdande möte. Patienterna upplevde att de inte blir förstådda samt att sjuksköterskor har brister i kommunikation och kunskap. För att cancerpatienter ska kunna uppleva hälsa är det betydelsefullt att sjuksköterskor ska respektera patientens smärtupplevelser samt visa förståelse och medkänsla.

I Sverige föds ca 115 000 barn per år, varav ca 18% sker genom kejsarsnitt där oplanerade kejsarsnitt är mest förekommande. Kejsarsnitt är ett riskfyllt ingrepp som kan medföra komplikationer i olika grad för både kvinnan och barnet. Tidigare studier har visat att kvinnor som genomgår akut kejsarsnitt löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa jämfört med andra förlossningsmetoder. Forskning visar att kvinnor har stort behov av delaktighet och information för att uppleva trygghet vid oplanerat kejsarsnitt. Anestesisjuksköterskan har en viktig roll i mötet med kvinnan och genom att skapa tillit och förtroende kan kvinnans trygghet ökas. Anestesisjuksköterskan ska kunna hantera en akut situation, ta snabba beslut och samtidigt kunna ge personcentrerad vård. Genom att utforska kvinnans upplevelse kan anestesisjuksköterskan få en djupare förståelse för kvinnans behov. Syftet med litteraturstudien var att utforska den födande kvinnans upplevelser i samband med oplanerat kejsarsnitt. Genom en strukturerad integrativ litteraturstudie har både kvantitativa och kvalitativa data studerats. Datainsamling har gjorts genom vetenskapliga databaser. Kvalitetsgranskning utfördes med hjälp av CASP. Genom dataanalys kunde meningsbärande enheter finnas och kodning utfördes som genererade subkategorier och huvudkategorier. Resultatet bestod av två huvudkategorier, det vårdande mötet och det oönskade lidandet. Resultatet visade att kvinnors upplevelse av oplanerat kejsarsnitt generellt är negativ och att personalens delaktighet hade betydelse. Genom att bli medveten om kvinnans upplevelse och behov av delaktighet, kommunikation och trygghet kan anestesisjuksköterskan bidra till ett ökat välbefinnande och en mer positiv förlossningsupplevelse.

<p>Bakgrund: Tidigare forskning visar att röntgensjuksköterskor som gör patienterna delaktiga genom att tillhandahålla information gör det möjligt för patienterna att förstå och själv ta aktiv roll i sin undersökning vilket leder till mindre oro. Med kunskaper och erfarenheter kunde röntgensjuksköterskorna stödja patienterna i samband med undersökningen vilket skapade förtroende och säkerställde trygg atmosfär. Dock kunde sjuksköterskorna även visa brist på känslomässigt engagemang samt bristande förmåga att kommunicera när de var upptagen med praktiska arbetsuppgifter.</p><p>Syfte: Syftet med studien var att beskriva patientens upplevelse av det korta mötet inom vården, med tanken att finna överförbarhet till möte med en röntgensjuksköterska.</p><p>Metod: Litteraturstudie med en kvalitativ ansats och med en kvalitativ innehållsanalys. Studien inkluderade tio vetenskapliga artiklar, som beskriver möten med vården på röntgen, akut- och operationsavdelning.</p><p>Resultat: Resultatet speglar patienternas upplevelser av korta möten, med tonvikten lagd på möten med röntgensjuksköterskor. I resultatet kan referens till källmaterial och dess kontext, såsom röntgen-, akut- och operationsavdelning, utläsas. Dataanalysen resulterade tre huvudkategorier: <em>att bli bekräftad</em>, <em>att uppleva</em> <em>trygghet</em> och <em>att känna</em> <em>maktlöshet</em>. I kategorierna finns totalt sju subkategorier inkluderade. Patienterna kände sig respekterade och bekräftade som individer när sjuksköterskan lyssnade på dem samt tog deras klagomål och önskemål på allvar. Patienterna upplevde trygghet när sjuksköterskan uttryckte intresse och gav dem relevant information. Patienterna upplevde däremot maktlöshet när det var svårt att få kontakt med sjuksköterskan samt göra sina åsikter hörda.</p><p>Slutsats: Studiens resultat visar att patienternas upplevelser av korta möten med röntgensjuksköterskor är allmängiltiga i den bemärkelsen att de kan sägas gälla för verksamheter såsom röntgen-, akut- och operationsavdelning. Dock är det viktigt att poängtera att varje möte med en patient är unikt, vilket innebär att varje patient ska bemötas på ett sätt som skapar förutsättningar för ett välbefinnande.</p>