Denna uppsats fokuserar på förortstorgens potentiella bidrag till en hållbar stadsutveckling i den postindustriella staden. I uppsatsen problematiseras ett särskilt torg, Hermodsdalstorget i stadsdelen Fosie i sydöstra Malmö.I Malmö Stads senaste översiktsplan betonas att den sociala utvecklingen av Malmö, inte varit positiv på senare år och att en viktig utmaning ligger i att integrera de marginaliserade områden med innerstaden.Av dessa anledningar satsas det bland annat på länkande gång- och cykelstråk som binder samman stadsdelar och utgörs av väldefinierade gaturum och attraktiva mötesplatser. Hermodsdalstorget väntas utgöra en sådan mötesplats i ett framtida Fosiestråksom kommer att länka Malmös sydöstra förorter med innerstaden.Torget är idag en bortglömd plats som varken erbjuder egenskaper för att upplevas som attraktivt eller innehar förutsättningar för social interaktion och integration. Tillståndet är så dåligt att torget, i en tidningsartikel från 2002, till och med kommit att kallas för ”Malmös tristaste torg”. På grund av torgets dåliga skick har det funnits mer än tio år gamla omvandlingsplaner för utvecklingen av platsen. Trots detta har en omvandling uteblivit, framförallt på grund av bristen på samverkan och en delad vision mellan privata fastighetsägare kring torget och kommunen.Avslutningsvis, i denna uppsats, presenteras ett praktiskt genomförbart projektförslag, som fokuserar på ett första steg, i ett större omvandlingsprojekt av Hermodsdalstorget, och som har som syfte att göra ett nytt försök till samverkan och dialog mellan de aktörer som i dagsläget har mandat över torget.Förhoppningen är att projektförslaget banar väg för en omvandling av detta torg och att torget i framtiden fungerar som en attraktiv mötesplats längst med Fosiestråket; i ett mindre segregerat Malmö. / This thesis focuses on the potential of suburban squares to contribute to sustainable urban development in post-industrial cities. In the thesis a particular square is in focus: Hermodsdal’s square in the Fosie-district in southeastern Malmoe(Malmö).In the last general development plan for Malmoe it is emphasized that the social development of Malmoe has not been positive in recent years, and that an important challenge lies in integrating the marginalized suburban areas with the inner city. One solution, for integrating the city, is the creation of linking pedestrian and bicycle paths that connect neighborhoods; paths that consist of well-defined street-areas and attractive meeting places. Hermodsdal’s Square is expected to form such a meeting place in a future Fosie Path, which will link Malmoe’s southeastern suburbs with the inner city. Hermodsdal’s square is today a forgotten place that does not offer features to be perceived as attractive nor meets the conditions needed for social interaction and integration. The actual condition of the square is so bad that Hermodsdal’s Square has, in a newspaper article from 2002, even been called ”Malmoe’s dullest Square”. Because of the square’s poor condition, there have been more than ten years old conversion plans for the development of the site. Despite this, the conversion has not become reality, mainly because of lack of synergy and a shared vision between private property owners around the square and the municipality. Finally, a central purpose of this thesis is presenting a practical project proposal, which focus on the first step in a major transformation project of Hermodsdal’s Square; a project which aims to make another attempt to collaboration and dialogue between the private actors around the square and the municipality. The expectation is that the project proposal paves the way for a transformation of this square; a square which in the future will act as an attractive meeting lace along the Fosie Path, in a less segregated Malmoe.

Genom tiderna har olika rumsteorier vuxit fram och präglat planeringen för enskilda städer. För planeringen av städer har samspelet mellan det offentliga rummet och livet inom det länge varit en utmaning, då upplevelsen av platsen är i högsta grad subjektiv. Det är därmed inte möjligt att utforma offentliga rum som tilltalar alla. Utmaningen ligger i stället i att utforma rum som tilltalar så många olika typer av människor som möjligt. Syftet med denna uppsats är att belysa vilka grundförutsättningar som påverkar attraktiviteten i ett offentligt rum samt varför vissa rum används och andra inte. Vidare är syftet att ta fram förslag på utveckling för särskilt utvalda platser, med grund i erhållen kunskap. Arbetet bestod av två fallstudier där fyra olika offentliga rum i Norrköping och Malmö analyserades och observerades. I arbetet genomförs även en litteraturstudie av den befintliga litteraturen kring forskningsområdet, avsikten är att sammanställa och tolka vad tidigare forskning har kommit fram till. Studien omfattar böcker, artiklar, rapporter, kommunala dokument och material. I resultatet framgår det att det finns ett flertal olika element som har betydelse för hur attraktivt ett offentligt rum upplevs, men även att vissa är mer betydande än de andra. I arbetet diskuteras bland annat sittplatser, grönska, vattenelement och fasader. Det framgår även att det primära inte är att fokusera på att skapa attraktiva miljöer med tilltalande möblering, utan att skapa och möblera en plats för just de människor som platsen är avsedd för. Utan visad hänsyn till människorna som platsen är avsedd för får vi rum i staden som trots deras estetiskt tilltalande utseende, inte används. På samma sätt får vi rum som är trots dess enkla utformning och möblering väl använda, framför allt för att det uppfyller vårt behov men även för att vi lockas dit för att vi vet att det finns andra människor där. I framtiden bör planeringen alltså planera mer utifrån den mänskliga skalan snarare än olika planeringsidelogier och ideal. / Through history, various space theories have emerged and shaped the planning for individual cities. When planning for cities, the interplay between the public space and life within it has long been a challenge as the experience of the place is highly subjective. It is therefore almost impossible to design public spaces that everyone finds appealing. The challenge is henceforth to design rooms that as many different people as possible find appealing. The purpose of this essay has been to find out and further shed light on the basic conditions that affect the attractiveness of a public space as well as the reason behind why some rooms are used and others not. Furthermore, the purpose is to produce a proposal for development for the specially selected places, based on the knowledge obtained. The work consisted of two case studies, where four different public spaces in Norrkoping and Malmo were analyzed and observed. The work also carried out a literature study of the existing literature on the research area, the intention is to compose and interpret what previous research says about the subject. The study included books, articles, reports, municipal documents and materials. The results have shown that there are a number of different elements that affect how attractive a public space is to people, but also that some are more essential than others. The work discusses, among other things: seating, greenery, water elements and façades. It has also become known that the primary purpose is not to solely focus on creating environments with appealing furniture, but to create and furnish a place based on the very people for whom the place is intended. Without giving thought to this there will be spaces in the city that regardless of the aesthetically pleasing appearance, will not be used because it does not fulfill the people's needs. In the same way, we get rooms that, despite their simple design and furnishing, are used, above all because they meet our needs, but also because what’s most interesting for us is to know there are other people there. In conclusion planning must shift its focus to the human scale rather than different planning ideologies and ideals.