<p>Here I study some European films from the late 1950’s and the early 1960’s by directors like Fellini, Visconti, Pasolini and Godard. By comparing them with different sociological studies on the subject of female prostitution I try to find out if these films are interested in the actual situation of the prostitute, or in their own image of the phenomenon. Is she an object used for sex or just an sex object? Is she positively or negatively pictured? With realism or as a stereotype? Which aspects of her situation is shown and which ones are concealed? What is the view on the men who actually use her services?</p><p>It seems natural that different types of films, with different types of prostitutes, illustrates different aspects of what prostitution might be. These films all include the female prostitute with the identity of the Martyr. What seems to be her function in the story? What are these films trying to say by killing off these women or making them suffer in all sorts of ways?</p><p>Even if martyrdom usually is something Christian, these women’s martyrdom is interesting of other reasons, even though the interesting thing is how she is shown, not to be allowed to get rid of her guilt in other ways than by sacrificing her own life, or something else of great value to her. Even then it does not seem sure that she will be “forgiven”.</p><p>These women are all striving to leave their prostitution. But this striving does not reward them in any way. They are not allowed to become “respectable” women after once having taken the identity of a prostitute. Some say patriarchy holds the female prostitute’s suffering for necessary. But the suffering in itself might also be, I try to argue, someting more or less subversive.</p>

Here I study some European films from the late 1950’s and the early 1960’s by directors like Fellini, Visconti, Pasolini and Godard. By comparing them with different sociological studies on the subject of female prostitution I try to find out if these films are interested in the actual situation of the prostitute, or in their own image of the phenomenon. Is she an object used for sex or just an sex object? Is she positively or negatively pictured? With realism or as a stereotype? Which aspects of her situation is shown and which ones are concealed? What is the view on the men who actually use her services? It seems natural that different types of films, with different types of prostitutes, illustrates different aspects of what prostitution might be. These films all include the female prostitute with the identity of the Martyr. What seems to be her function in the story? What are these films trying to say by killing off these women or making them suffer in all sorts of ways? Even if martyrdom usually is something Christian, these women’s martyrdom is interesting of other reasons, even though the interesting thing is how she is shown, not to be allowed to get rid of her guilt in other ways than by sacrificing her own life, or something else of great value to her. Even then it does not seem sure that she will be “forgiven”. These women are all striving to leave their prostitution. But this striving does not reward them in any way. They are not allowed to become “respectable” women after once having taken the identity of a prostitute. Some say patriarchy holds the female prostitute’s suffering for necessary. But the suffering in itself might also be, I try to argue, someting more or less subversive.

<p>Syftet med uppsatsen är att få en uppfattning om hur andra funderar kring begreppet ”ondska”. Är ondskan en reell företeelse eller ett moraliskt/religiöst/etiskt/filosofiskt problem? Kan vi se det svarta i livet hos oss själva eller tycker vi att det är ”dom andra” som är onda? Har vi behov av att se ondskan personifierad? Blir den lättare att hantera då? Det här är några av de frågor jag ställde mig inför arbetet.</p><p>Frågorna jag hade inför arbetet har mina informanter svarat på genom sina egna funderingar. Ondskan är en reell företeelse för Kurt och Ove. Ove är den som är tydligast på den punkten. Kurt är litet mer svävande och ger sina åsikter både ur en religiös och ur en profan synvinkel. När han talar ur en religiös synvinkel är han bestämd att djävulen står för det enbart onda och att den onda makten är en verklig företeelse. När han talar ur en allmänmänsklig synvinkel är ondskan mer relativ och grundar sig på omdöme, moral och etik. Karl och Kitty är helt på det klara med att ondskan är ett moraliskt, etiskt problem.</p><p>Skuggproblematiken är tydlig hos tre av informanterna. Kitty säger att hon tror att det är väldigt vanligt att människor behöver syndabockar att skylla på eftersom det får dem att känna sig så bra själva. Ove talar om människor som har ”dålig vägledning” och att det kan få dom att utföra onda handlingar. Hans rekommendation är att alla gör som han och börjar studera Bibeln eftersom det är där man kan finna ”sanningen” och den ”rätta” vägen. Karl säger, när han talar om terrorism, att han vuxit upp under en tid då man fått lära sig att terrorism är något som förekommer i arabvärlden och att han har större förståelse för väst eftersom han är kulturellt närmre dom som ”har kapacitet att fälla bomber från flygplan”. Kurt uttrycker att det är relativt, vad som är gott och ont, och att man måste se till målet när man bedömer en handling, vilket skulle kunna ses som en skuggprojektion när han samtidigt säger att självmordsbombaren utför en ond handling. I och med det har han underkänt mannens skäl till bombdådet och som en konsekvens skulle man kunna säga att med ett annat mål skulle samma handling inte vara ond. Jag får trots detta hela tiden ett intryck av att han medvetet anstränger sig att se problemen ur så många synvinklar som möjligt.</p><p>Självkännedomens väg, eller som Jung kallar den individuationsprocessen, är nog den väg vi måste gå om vi skall ha en möjlighet att komma tillrätta med ondskans problem. Det krävs en förändring av människan och i och med att denna förändring äger rum kommer också samhällen att förändras. Det krävs insikt och förnuft och en förståelse för vårt eget sammansatta psyke och att detta är en realitet oavsett vilken kontext vi befinner oss i.</p>

Syftet med uppsatsen är att få en uppfattning om hur andra funderar kring begreppet ”ondska”. Är ondskan en reell företeelse eller ett moraliskt/religiöst/etiskt/filosofiskt problem? Kan vi se det svarta i livet hos oss själva eller tycker vi att det är ”dom andra” som är onda? Har vi behov av att se ondskan personifierad? Blir den lättare att hantera då? Det här är några av de frågor jag ställde mig inför arbetet. Frågorna jag hade inför arbetet har mina informanter svarat på genom sina egna funderingar. Ondskan är en reell företeelse för Kurt och Ove. Ove är den som är tydligast på den punkten. Kurt är litet mer svävande och ger sina åsikter både ur en religiös och ur en profan synvinkel. När han talar ur en religiös synvinkel är han bestämd att djävulen står för det enbart onda och att den onda makten är en verklig företeelse. När han talar ur en allmänmänsklig synvinkel är ondskan mer relativ och grundar sig på omdöme, moral och etik. Karl och Kitty är helt på det klara med att ondskan är ett moraliskt, etiskt problem. Skuggproblematiken är tydlig hos tre av informanterna. Kitty säger att hon tror att det är väldigt vanligt att människor behöver syndabockar att skylla på eftersom det får dem att känna sig så bra själva. Ove talar om människor som har ”dålig vägledning” och att det kan få dom att utföra onda handlingar. Hans rekommendation är att alla gör som han och börjar studera Bibeln eftersom det är där man kan finna ”sanningen” och den ”rätta” vägen. Karl säger, när han talar om terrorism, att han vuxit upp under en tid då man fått lära sig att terrorism är något som förekommer i arabvärlden och att han har större förståelse för väst eftersom han är kulturellt närmre dom som ”har kapacitet att fälla bomber från flygplan”. Kurt uttrycker att det är relativt, vad som är gott och ont, och att man måste se till målet när man bedömer en handling, vilket skulle kunna ses som en skuggprojektion när han samtidigt säger att självmordsbombaren utför en ond handling. I och med det har han underkänt mannens skäl till bombdådet och som en konsekvens skulle man kunna säga att med ett annat mål skulle samma handling inte vara ond. Jag får trots detta hela tiden ett intryck av att han medvetet anstränger sig att se problemen ur så många synvinklar som möjligt. Självkännedomens väg, eller som Jung kallar den individuationsprocessen, är nog den väg vi måste gå om vi skall ha en möjlighet att komma tillrätta med ondskans problem. Det krävs en förändring av människan och i och med att denna förändring äger rum kommer också samhällen att förändras. Det krävs insikt och förnuft och en förståelse för vårt eget sammansatta psyke och att detta är en realitet oavsett vilken kontext vi befinner oss i.

The objectives of this study is to investigate how the church has changed over time, with focus on how modernity has influenced the church’s construction of its identity through martyrs’ texts, and to contribute to theory development through analysis. The study takes its theoretical starting point in Rowan Williams perspective on history as stories we tell to understand who we are. My main question is: how are changes in the church’s identity reflected in texts of martyrs from two historical periods? This question is answered through comparative analysis of texts written by martyrs from both the early church and the twentieth century, focusing on how the martyrs interpret and describe their coming martyrdom and suffering. Ignatius of Antiochs letters together with the prison narrative from The Martyrdom of Perpetua and Felicitas is compared to texts by Dietrich Bonhoeffer and by four trappist monks from Algeria: the brothers Luc, Paul, Christophe and Christian.  Six motifs are identified as common in the martyrs’ texts regarding their interpretation of martyrdom and its suffering:  1.    Suffering as freedom and liberation, 2.    the transformative suffering, 3.    suffering and martyrdom as argumentation, 4.    suffering as communion with God, 5.    the martyr’s suffering as the special path, 6.    and martyrdom as combat. Changes within these motifs are identified between the historical periods. Central differences between the texts involve a recurring shift from a transcendental to immanent interpretive framework, a movement from power to powerlessness and an increased focus on humanity and mankind in the modern era. The image of God has changed: from identification with the risen powerful Christ, the martyr rather identifies with the incarnated, suffering, serving, powerless and dying human Jesus in the modern era. The self-image of the martyrs has changed: the modern martyrs see themselves not becoming anything other than human, and instead becoming more human through her suffering and martyrdom. The political potential and hope have also changed: powerlessness is premiered, the martyr’s own guilt as human beings replaces the demonization of the other, and the change the martyrs hope for is in the immanent realm of humanity for the common well of all mankind in modern times. These changes can only to some extent, but not fully, be explained and understood by Charles Taylors theory on modernity and suffering presented in his A Secular Age (2007) and Byung-Chul Hans theory on modernity and suffering as discussed in his Palliativsamhället (2021). The immanent frame, the process of disenchantment and the anthropocentric shift helps to understand some of the differences between the eras.  But both Taylor’s and Han’s basic thesis is that suffering is impossible to handle and by default meaningless and negative in the modern west, and that suffering in modernity has lost all its political and societal dimensions that previously could result in the fight for political change, and that there is no possibility to maintain a Christian belief in God whilst suffering. This is by this study proven to be incorrect. The modern martyrs, and the church in the modern era reflected through the texts of the martyrs, is influenced by but not synonymous with the modernity pictured by Taylor and Han. They are not non-modern, but neither do they repeat the same interpretations and theology as their precursors in the early church. Instead, we see in them the expression of a renewed Christian identity. The modern martyrs in this study have, through theological creativity, recontextualized and reinterpreted their faith informed by the experience of modernity as pictured by Taylor and Han. The church has changed over time and it shows through the martyrs accounts and interpretations of their suffering and martyrdom. The renewed identity, both anthropocentric and theocentric, formed through creative theological recontextualization, has made it possible to maintain a Christian belief in God, a hope for a better world and a sense of meaning midst suffering, in the modern era. Taylor’s and Han’s theories about the secularization of the church’s identity and the modern west have not happened in practice.

This thesis examines the concepts of Sacrifice, Atonement, and Passion in the context of the Early Christian Johannine Tradition. Specifically, the study examines the relationship between John 10:11–18, that is, the pericope of the Good Shepherd, and John 18–19, that is, the Johannine Passion Narrative: with special focus on the theme of Jesus' death and its connection to the Maccabean martyr traditions and the Levitical cult respectively. The conclusion of the thesis is that John 10:11–18 specifically speaks of Jesus' death as a martyrological death, with parallels to the atoning deaths of the Maccabean martyrs. However, this does not imply that the death of Jesus in the Gospel of John is to be interpreted exclusively as a martyrological death. As for John 10:11–18, it seems to mainly speak of Jesus' death in martyrological terms, but undoubtedly, there are several instances in the Johannine Corpus that on the other hand seem to speak of Jesus' death in cultic terms, especially with regards to the theme of the Lamb of God in John 1:29. The aforementioned conclusion of the thesis constitutes a mediating contribution to the scholarly debate regarding the exact nature of Jesus' death in the Gospel of John, in that it speaks of Jesus' death as an atoning martyrological sacrifice – the sacrifice being the mediating factor between the two interpretive traditions.