No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

I den industrialiserade delen av världen är luftföroreningar ett allvarligt miljö- och hälsoproblem. Det har resulterat i att man i EU och Sverige har tagit fram normer för att skydda människors hälsa. Normerna benämns miljökvalitetsnormer för utomhusluft och de fastställer nivåer för vilken luftföroreningsmängd som är tillåten. Nivåerna sätts utifrån vad som människor och naturen beräknas tåla. Det är främst urban miljö, d.v.s. i stadsmiljöer, som problem med höga halter av luftföroreningar uppstår och utsläpp från trafiken utgör en stor del av luftföroreningarna. Hur städerna är planerade påverkar den föroreningsmängd som människor utsätts för eftersom att täta gaturum och stadsmiljöer medverkar till att luftföroreningarna inte sprids. Därför är stadsplanering ett viktigt verktyg för kommunerna i arbetet med att förbättra luftkvaliteten. God stadsplanering kan bidra till mindre trafik samt till en utformning av stadsbebyggelsen som inte stänger inne luftföroreningar. Huvudsyftet med denna uppsats är att genom intervjuer studera vilken hänsyn två svenska kommuner tar till miljökvalitetsnormerna för utomhusluft i planeringsarbetet av externhandelsområden. Uppsatsens syfte uppfylls genom en kvalitativ intervjustudie av kommunala politiker och tjänstemän. Slutsatserna av studien är att arbete och förhållningssätt till miljökvalitetsnormerna skiljer sig åt mellan de studerade kommunerna. Kommunernas organisationsstruktur upplevs av intervjuade politiker och tjänstemän i studien påverka arbete och hänsyn till miljökvalitetsnormerna i planeringsarbetet. De intervjuade upplever en tydlig eller mycket tydlig målkonflikt mellan externhandeln och arbetet med att säkerställa en god luftkvalitet. Det finns en rädsla i kommunerna för att luftmätningar ska visa på höga föroreningsnivåer i och med att luftförbättrande åtgärder medför stora kostnader. Större ansvarstagande och ekonomiska resurser från nationell nivå efterfrågas av kommunerna.

<p>I den industrialiserade delen av världen är luftföroreningar ett allvarligt miljö- och hälsoproblem. Det har resulterat i att man i EU och Sverige har tagit fram normer för att skydda människors hälsa. Normerna benämns miljökvalitetsnormer för utomhusluft och de fastställer nivåer för vilken luftföroreningsmängd som är tillåten.</p><p>Nivåerna sätts utifrån vad som människor och naturen beräknas tåla. Det är främst urban miljö, d.v.s. i stadsmiljöer, som problem med höga halter av luftföroreningar uppstår och utsläpp från trafiken utgör en stor del av luftföroreningarna. Hur städerna är planerade påverkar den föroreningsmängd som människor utsätts för eftersom att täta gaturum och stadsmiljöer medverkar till att luftföroreningarna inte sprids. Därför är stadsplanering ett viktigt verktyg för kommunerna i arbetet med att förbättra luftkvaliteten. God stadsplanering kan bidra till mindre trafik samt till en utformning av stadsbebyggelsen som inte stänger inne luftföroreningar.</p><p>Huvudsyftet med denna uppsats är att genom intervjuer studera vilken hänsyn två svenska kommuner tar till miljökvalitetsnormerna för utomhusluft i planeringsarbetet av externhandelsområden. Uppsatsens syfte uppfylls genom en kvalitativ intervjustudie av kommunala politiker och tjänstemän. </p><p>Slutsatserna av studien är att arbete och förhållningssätt till miljökvalitetsnormerna skiljer sig åt mellan de studerade kommunerna. Kommunernas organisationsstruktur upplevs av intervjuade politiker och tjänstemän i studien påverka arbete och hänsyn till miljökvalitetsnormerna i planeringsarbetet. De intervjuade upplever en tydlig eller mycket tydlig målkonflikt mellan externhandeln och arbetet med att säkerställa en god luftkvalitet. Det finns en rädsla i kommunerna för att luftmätningar ska visa på höga föroreningsnivåer i och med att luftförbättrande åtgärder medför stora kostnader. Större ansvarstagande och ekonomiska resurser från nationell nivå efterfrågas av kommunerna.</p>

Förbudsregeln, som sedan 1 januari 2019 finns implementerad i 5 kap. 4 § miljöbalken (1998:808) (MB), ställer krav på verksamheter att inte på ett otillåtet sätt försämra vattenmiljön eller äventyra att vattnet uppnår rätt kvalitet enligt miljökvalitetsnorm. Regelns stränga utformning har gett upphov till många diskussioner och kritiserats av verksamhetsutövare som menar att försämrings- och äventyrandeförbudet riskerar att hindra samhällsnyttiga verksamheter från att bedrivas.  Förbudsregeln grundar sig på Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (ramdirektivet för vatten) som antogs år 2000, och syftar till att medlemsstaterna ska ha gemensamma mål för en förbättrad vattenmiljö. Sverige implementerade ramdirektivet för vatten i nationell rätt, men fick kritik från kommissionen att reglerna implementerats felaktigt. År 2015 klargjorde EU-domstolen i sitt förhandsavgörande i mål C-461/13 (Weserdomen) hur reglerna i ramdirektivet för vatten ska tolkas, vilket gav Sverige vägledning i rättstillämpningen.  Det kan konstateras att det idag finns en intressekonflikt mellan en hållbar vattenmiljö och verksamhetsutövare. Den nya förbudsregeln i 5 kap. 4 § MB ställer krav på verksamhetsutövare att inte på ett otillåtet sätt försämra eller äventyra vattenmiljön. Försämringsförbudet bedöms på kvalitetsfaktornivå, vilket innebär att endast en miljökvalitetsnorm behöver försämras, med en statusklass, för att en otillåten försämring ska ha skett. Förbudsregeln har även resulterat i en utökad utredningsskyldighet av påverkan på vattenmiljön, vilket leder till en mer utdragen och kostsam tillståndsprocess för verksamhetsutövare. Reglerna om undantag i 4 kap. 11 och 12 §§ vattenförvaltningsförordningen (2004:660) (VFF) kan vara ett sätt för verksamheter att beviljas tillstånd, trots att verksamheten bryter mot förbudsregeln. Det är upp till varje vattenmyndighet och prövningsmyndighet i det enskilda fallet att avgöra om verksamheten kan beviljas tillstånd med stöd av undantagsreglerna i VFF. I dagsläget finns det inget som tyder på att förbudsregeln i 5 kap. 4 § MB hindrar verksamheter från att bedrivas, förbudsregeln förväntas dock försvåra tillståndsprocessen för verksamheter.

Intresset för prospektering ökar i Sverige i takt med att efterfrågan på mineral och metaller till en grön omställning stiger. Samtidigt som gruvdriften kan komma att öka står den redan idag för miljömässiga utmaningar, inte minst till vatten då en av gruvdriftens största miljöpåverkan är utsläpp till vattenförekomster. Miljökvalitetsnormer finns för att säkerställa en viss standard på en vattenförekomst och det är viktigt att dessa uppnås för att skydda förekomsten mot miljöpåverkan. Det är också viktigt att veta vilken effekt nya föreskrifter har i arbetet för att minska miljöpåverkan. Därför var syftet med denna studie att undersöka hur HaVs senaste föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2019:25) påverkar gruvindustrin, tillsynsmyndigheten och allmänheten. För att svara på syftet genomfördes sju stycken ostrukturerade intervjuer som sedan analyserades induktivt.  Vår studie visar att HaVs föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2019:25) påverkar de olika intressenterna/aktörerna på olika sätt. Gemensamt verkar vara att legitimitet är en viktig faktor både när det gäller relationen mellan de olika intressenterna/aktörerna samt när det gäller möjligheten att kunna uppfylla miljökvalitetsnormer. / The interest in prospecting in Sweden is increasing in line with the demand of minerals and metals for a green transformation. Mine management might come to see further increase in the future, however it is already today facing environmental challenges, not least when it comes to water, where mining processes have a large negative impact on emissions to bodies of water. Environmental quality standards exist to ascertain a certain standard of a body of water, and it is vital that these are achieved to protect the body of water against environmental impacts. Furthermore, it is important to understand the effect new quality standards will have on the undertaking of limiting environmental impact. To answer the study, seven unstructured interviews were conducted which thereafter were analyzed using an inductive method. Our study shows that HaVs regulations relating to classification and environmental quality standards regarding surface water (HVMFS 2019:25), affects the various stakeholders/actors differently. A prevailing feature seems to be that legitimacy is both an important factor when it comes to the relationship between the different stakeholders, and with the possibility to achieve the environmental quality standards.

Today stormwater is a growing problem and it is a hot topic for discussions. Due to the urbanization with growing cities and hard surfaces of asphalt and concrete, rainwater flows off the streets and takes contaminants into stormwater wells. From stormwater pipes, water is led to lakes and the sea. The Water Authorities had as a goal that the stormwater would be of satisfactorily ecological and chemical status until year 2015, or in exceptional case a little later. It is then even more important to purify the water, which can be done through vegetation and infiltration in soils and in openwater systems. Openwater systems have better capacity to receive larger flows of water than stormwater pipes. Increased rainwater flows will happen more often with the warmer climate and the increased rainfall that comes with climate change. It is a common problem that urban stormwater pipelines are overloaded and stormwater wells and streets overflow. This report evaluates an industrial area that is planned to be converted into residential areas, for which open-stormwater systems that can be used. Today the stormwater flows from the soil sealed areas from the industrial area down to the recipient without cleaning. An efficient alternative is to use stormwater systems that have vegetation and infiltration for stormwater, so the stormwater can be purified and retarded before it reaches the stormwater pipeline. / Idag är dagvatten ett växande problem och är ett hett ämne att diskutera. På grund av urbaniseringen med växande städer och hårdgjorda ytor, rinner regnvatten av från gator och tar med sig eventuella föroreningar ner i dagvattenbrunnar. Från dagvattenledningarna leds vattnet ut till sjöar och hav. Vattenmyndigheten hade som mål att ytvattnet skulle vara av god ekologisk och kemisk status till år 2015, med undantagsfall något senare. Därav ännu viktigare att rena dagvattnet, vilket kan göras genom vegetation och infiltrering i mark och i öppna dagvattensystem. Öppna dagvattensystem har bättre kapacitet att ta emot större flöden av vatten än ordinära dagvattenledningar. Ökade dagvattenflöden kommer att ske oftare med det varmare klimatet och den ökade nederbörd som kommer med klimatförändringarna. Det är ett vanligt problem att dagvattenledningarna i städer blir överbelastade och dagvattenbrunnar och gator svämmar över. I denna rapport utvärderas ett industriområde som planeras att byggas om till bostadsområde, för vilka öppna dagvattensystem som kan användas. I dagsläget rinner dagvattnet från de hårdgjorda ytorna från industriområdet ner till recipienten utan rening. Ett bra alternativ är att använda dagvattensystem som har vegetation och infiltrering för dagvatten, då kan dagvattnet både renas och fördröjas innan det når dagvattenledningen.

<p>An Internet application, VEDAIR, for estimation of air quality in regions with small-scale combustion of bio fuel has been developed by Swedish Meteorological and Hydrological Institute with financing from Swedish Energy Agency and Swedish Environmental Protection Agency. The model contains user interface and a coupled model concept where concentrations of atmospheric pollutions are calculated for regional, urban and local contributions. In this report the model is described and a first study of air quality considering PM10 (particles with a diameter less than 10 µm) in two Swedish municipalities, Vänersborg and Gnosjö, is introduced.</p><p>According to the result, there are areas with poor air quality even in smaller Swedish municipalities, mostly due to high emission from buildings with older wood heating furnace without hydraulic accumulator.</p><p>In Vänersborg three areas were analysed in VEDAIR for the year 2003: Vargön, Mariedal and the downtown district. In the whole municipality the upper evaluation threshold for PM10, which is defined as 14 µg/m3 for annual average, was exceeded due to background contribution of particles. In all areas, however, the concentrations of PM10 were less than the environmental quality norms. In Vargön, where wood heating furnaces are commonly used, in some areas the concentration of particles was as big as or bigger than the downtown district (annual average of 20 µg/m3). However, in downtown the pollutants were more spread. Biggest concentrations of PM10 were estimated in Mariedal, due to emissions from older wood heating furnaces and streets, mostly in areas with unfavourable meteorological conditions. Measurements of PM10 in the area are therefore suggested. Biggest concentrations of PM10 were prevailed during winter, due to great heating need in combination with cooler air temperature and more stable stratification. The local contribution of PM10 was negative correlated with temperature. In the downtown district, however, the biggest concentrations of PM10 were obtained during spring due to usage of studded tyres.</p><p>In Gnosjö the air quality considering PM10 was analysed in the areas Götarp, downtown and Gårö. Calculations in VEDAIR showed that the emissions from traffic were much less than wood heating furnace. The background annual average of PM10 in Gnosjö was 1 µg/m3 higher than Vänersborg. The air quality was quite equal as in Vänersborg, but there was an area in Gårö where the environmental quality norms considering PM10 almost were exceeded, this mostly due to emission from one building with high heating need.</p><p>In this study a comparison between calculated concentrations of PM10 with measured concentrations in Gnosjö for the period 3 November to 31 December 2003 was also made. The validation showed that VEDAIR underestimated the concentrations, but the result was anyway reasonable. Before, validations have only been performed for the northern part of Sweden, and this study indicates that VEDAIR also estimates concentrations of PM10 sufficiently well in southern part of Sweden.</p><p>The study also showed that if a house owner would replace an old wood heating furnace by a modern furnace with hydraulic accumulator, the annual average of the concentration of PM10 could decrease by 4 µg/m3 which is a reduction of 25%.</p> / <p>Ett internetverktyg, VEDAIR, för bedömning av luftkvalitet vid småskalig förbränning av biobränsle har utvecklats av SMHI med finansiering från bland andra Energimyndigheten och Naturvårdsverket. Modellen består av användargränssnitt och ett kopplat modellsystem där halterna av luftföroreningar beräknas för såväl regionala (internationellt som nationellt), urbana och lokala bidrag. I denna rapport presenteras modellen tillsammans med en första studie av luftkvaliteten med avseende på PM10 (partiklar med en diameter mindre än 10 µm) inom ett par testkommuner, nämligen Vänersborg i Västergötlands län och Gnosjö i Jönköpings län.</p><p>Resultatet visade att det finns områden även i små kommuner där sämre luftkvalitet kan utgöra ett problem. Till största delen berodde detta på hög emission från fastigheter med äldre vedeldningspannor utan ackumulatortank.</p><p>I Vänersborg undersöktes luftkvaliteten med avseende på PM10 i stadsdelarna Vargön, Mariedal och centrum för år 2003. För hela kommunen gällde att övre utvärderingströskel (gränsvärde för vilka mätningar är obligatoriska), som för årsmedelvärdet PM10 är 14 μg/m3 luft, överskrids pga bakgrundsbidrag. Samtliga av de undersökta områdena uppvisade dock halter som är lägre än miljökvalitetsnormerna. Beräkningar i VEDAIR för Vargön, inom vilket vedeldningen är huvudsakliga källan till emissionen av PM10, visade att koncentrationen partiklar inom vissa områden var lika höga eller högre än områden runt de mest trafikerade vägarna i centrala Vänersborg (årsmedelvärde på ca 20 μg/m3). I centrum var dock föroreningarna mer utbredda. Allra högst halter PM10 erhölls vid beräkningar i Mariedal, till följd av utbredd vedeldning med äldre vedpannor, trafikerade vägar och ogynnsamma meteorologiska förutsättningar. Enligt detta kan mätning av partiklar inom området vara befogat. Tidsserier av totalhalten PM10 visade att högst halter erhölls på vintern i Vargön, till följd av större uppvärmningsbehov i kombination med lägre utomhustemperatur och mer stabil skiktning. Det lokala bidraget uppvisade en negativ korrelation mot temperaturen. I centrum var halterna dock högst på våren pga slitagepartiklar från dubbdäck samt vägdamm.</p><p>För Gnosjö undersöktes luftkvaliteten i tre potentiella problemområden; Gårö, centrala Gnosjö och Götarp. Beräkningar i VEDAIR för Gnosjö visade att trafikens bidrag var betydligt mindre, men vedeldning var vanligt förekommande. Samtidigt var årsmedelvärdet för det regionala bakgrundsbidraget ca 1 μg/m3 högre än i Vänersborg. Luftkvaliteten var generellt sett likvärdig den för Vänersborg, men inom stadsdelen Gårö fanns ett område där koncentrationen PM10 var mycket nära miljökvalitetsnormerna. Huvudkällan till emissionen var en enskild fastighet med stort energibehov som värmdes upp uteslutande med ved.</p><p>I studien gjordes även jämförelse av beräknade PM10-halter från VEDAIR med uppmätta värden i Gnosjö för perioden 3 november till 31 december 2003. Valideringen visade att VEDAIR gav något underskattade, men ändå hyggliga resultat. Tidigare valideringar har enbart utförts för Norrland, och de nya resultaten tyder på att VEDAIR även ger tillförlitliga beräkningar för södra Sverige.</p><p>Studien visade också att om en enskild fastighetsägare skulle byta ut en äldre vedeldningspanna mot en modern med ackumulatortank skulle årsmedelvärdet PM10 lokalt i fastighetens närområde kunna sjukna med uppåt 4 μg/m3, vilket är en minskning med 25%.</p>