No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

I den industrialiserade delen av världen är luftföroreningar ett allvarligt miljö- och hälsoproblem. Det har resulterat i att man i EU och Sverige har tagit fram normer för att skydda människors hälsa. Normerna benämns miljökvalitetsnormer för utomhusluft och de fastställer nivåer för vilken luftföroreningsmängd som är tillåten. Nivåerna sätts utifrån vad som människor och naturen beräknas tåla. Det är främst urban miljö, d.v.s. i stadsmiljöer, som problem med höga halter av luftföroreningar uppstår och utsläpp från trafiken utgör en stor del av luftföroreningarna. Hur städerna är planerade påverkar den föroreningsmängd som människor utsätts för eftersom att täta gaturum och stadsmiljöer medverkar till att luftföroreningarna inte sprids. Därför är stadsplanering ett viktigt verktyg för kommunerna i arbetet med att förbättra luftkvaliteten. God stadsplanering kan bidra till mindre trafik samt till en utformning av stadsbebyggelsen som inte stänger inne luftföroreningar. Huvudsyftet med denna uppsats är att genom intervjuer studera vilken hänsyn två svenska kommuner tar till miljökvalitetsnormerna för utomhusluft i planeringsarbetet av externhandelsområden. Uppsatsens syfte uppfylls genom en kvalitativ intervjustudie av kommunala politiker och tjänstemän. Slutsatserna av studien är att arbete och förhållningssätt till miljökvalitetsnormerna skiljer sig åt mellan de studerade kommunerna. Kommunernas organisationsstruktur upplevs av intervjuade politiker och tjänstemän i studien påverka arbete och hänsyn till miljökvalitetsnormerna i planeringsarbetet. De intervjuade upplever en tydlig eller mycket tydlig målkonflikt mellan externhandeln och arbetet med att säkerställa en god luftkvalitet. Det finns en rädsla i kommunerna för att luftmätningar ska visa på höga föroreningsnivåer i och med att luftförbättrande åtgärder medför stora kostnader. Större ansvarstagande och ekonomiska resurser från nationell nivå efterfrågas av kommunerna.

<p>I den industrialiserade delen av världen är luftföroreningar ett allvarligt miljö- och hälsoproblem. Det har resulterat i att man i EU och Sverige har tagit fram normer för att skydda människors hälsa. Normerna benämns miljökvalitetsnormer för utomhusluft och de fastställer nivåer för vilken luftföroreningsmängd som är tillåten.</p><p>Nivåerna sätts utifrån vad som människor och naturen beräknas tåla. Det är främst urban miljö, d.v.s. i stadsmiljöer, som problem med höga halter av luftföroreningar uppstår och utsläpp från trafiken utgör en stor del av luftföroreningarna. Hur städerna är planerade påverkar den föroreningsmängd som människor utsätts för eftersom att täta gaturum och stadsmiljöer medverkar till att luftföroreningarna inte sprids. Därför är stadsplanering ett viktigt verktyg för kommunerna i arbetet med att förbättra luftkvaliteten. God stadsplanering kan bidra till mindre trafik samt till en utformning av stadsbebyggelsen som inte stänger inne luftföroreningar.</p><p>Huvudsyftet med denna uppsats är att genom intervjuer studera vilken hänsyn två svenska kommuner tar till miljökvalitetsnormerna för utomhusluft i planeringsarbetet av externhandelsområden. Uppsatsens syfte uppfylls genom en kvalitativ intervjustudie av kommunala politiker och tjänstemän. </p><p>Slutsatserna av studien är att arbete och förhållningssätt till miljökvalitetsnormerna skiljer sig åt mellan de studerade kommunerna. Kommunernas organisationsstruktur upplevs av intervjuade politiker och tjänstemän i studien påverka arbete och hänsyn till miljökvalitetsnormerna i planeringsarbetet. De intervjuade upplever en tydlig eller mycket tydlig målkonflikt mellan externhandeln och arbetet med att säkerställa en god luftkvalitet. Det finns en rädsla i kommunerna för att luftmätningar ska visa på höga föroreningsnivåer i och med att luftförbättrande åtgärder medför stora kostnader. Större ansvarstagande och ekonomiska resurser från nationell nivå efterfrågas av kommunerna.</p>

Förbudsregeln, som sedan 1 januari 2019 finns implementerad i 5 kap. 4 § miljöbalken (1998:808) (MB), ställer krav på verksamheter att inte på ett otillåtet sätt försämra vattenmiljön eller äventyra att vattnet uppnår rätt kvalitet enligt miljökvalitetsnorm. Regelns stränga utformning har gett upphov till många diskussioner och kritiserats av verksamhetsutövare som menar att försämrings- och äventyrandeförbudet riskerar att hindra samhällsnyttiga verksamheter från att bedrivas.  Förbudsregeln grundar sig på Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (ramdirektivet för vatten) som antogs år 2000, och syftar till att medlemsstaterna ska ha gemensamma mål för en förbättrad vattenmiljö. Sverige implementerade ramdirektivet för vatten i nationell rätt, men fick kritik från kommissionen att reglerna implementerats felaktigt. År 2015 klargjorde EU-domstolen i sitt förhandsavgörande i mål C-461/13 (Weserdomen) hur reglerna i ramdirektivet för vatten ska tolkas, vilket gav Sverige vägledning i rättstillämpningen.  Det kan konstateras att det idag finns en intressekonflikt mellan en hållbar vattenmiljö och verksamhetsutövare. Den nya förbudsregeln i 5 kap. 4 § MB ställer krav på verksamhetsutövare att inte på ett otillåtet sätt försämra eller äventyra vattenmiljön. Försämringsförbudet bedöms på kvalitetsfaktornivå, vilket innebär att endast en miljökvalitetsnorm behöver försämras, med en statusklass, för att en otillåten försämring ska ha skett. Förbudsregeln har även resulterat i en utökad utredningsskyldighet av påverkan på vattenmiljön, vilket leder till en mer utdragen och kostsam tillståndsprocess för verksamhetsutövare. Reglerna om undantag i 4 kap. 11 och 12 §§ vattenförvaltningsförordningen (2004:660) (VFF) kan vara ett sätt för verksamheter att beviljas tillstånd, trots att verksamheten bryter mot förbudsregeln. Det är upp till varje vattenmyndighet och prövningsmyndighet i det enskilda fallet att avgöra om verksamheten kan beviljas tillstånd med stöd av undantagsreglerna i VFF. I dagsläget finns det inget som tyder på att förbudsregeln i 5 kap. 4 § MB hindrar verksamheter från att bedrivas, förbudsregeln förväntas dock försvåra tillståndsprocessen för verksamheter.

Intresset för prospektering ökar i Sverige i takt med att efterfrågan på mineral och metaller till en grön omställning stiger. Samtidigt som gruvdriften kan komma att öka står den redan idag för miljömässiga utmaningar, inte minst till vatten då en av gruvdriftens största miljöpåverkan är utsläpp till vattenförekomster. Miljökvalitetsnormer finns för att säkerställa en viss standard på en vattenförekomst och det är viktigt att dessa uppnås för att skydda förekomsten mot miljöpåverkan. Det är också viktigt att veta vilken effekt nya föreskrifter har i arbetet för att minska miljöpåverkan. Därför var syftet med denna studie att undersöka hur HaVs senaste föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2019:25) påverkar gruvindustrin, tillsynsmyndigheten och allmänheten. För att svara på syftet genomfördes sju stycken ostrukturerade intervjuer som sedan analyserades induktivt.  Vår studie visar att HaVs föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2019:25) påverkar de olika intressenterna/aktörerna på olika sätt. Gemensamt verkar vara att legitimitet är en viktig faktor både när det gäller relationen mellan de olika intressenterna/aktörerna samt när det gäller möjligheten att kunna uppfylla miljökvalitetsnormer. / The interest in prospecting in Sweden is increasing in line with the demand of minerals and metals for a green transformation. Mine management might come to see further increase in the future, however it is already today facing environmental challenges, not least when it comes to water, where mining processes have a large negative impact on emissions to bodies of water. Environmental quality standards exist to ascertain a certain standard of a body of water, and it is vital that these are achieved to protect the body of water against environmental impacts. Furthermore, it is important to understand the effect new quality standards will have on the undertaking of limiting environmental impact. To answer the study, seven unstructured interviews were conducted which thereafter were analyzed using an inductive method. Our study shows that HaVs regulations relating to classification and environmental quality standards regarding surface water (HVMFS 2019:25), affects the various stakeholders/actors differently. A prevailing feature seems to be that legitimacy is both an important factor when it comes to the relationship between the different stakeholders, and with the possibility to achieve the environmental quality standards.

Today stormwater is a growing problem and it is a hot topic for discussions. Due to the urbanization with growing cities and hard surfaces of asphalt and concrete, rainwater flows off the streets and takes contaminants into stormwater wells. From stormwater pipes, water is led to lakes and the sea. The Water Authorities had as a goal that the stormwater would be of satisfactorily ecological and chemical status until year 2015, or in exceptional case a little later. It is then even more important to purify the water, which can be done through vegetation and infiltration in soils and in openwater systems. Openwater systems have better capacity to receive larger flows of water than stormwater pipes. Increased rainwater flows will happen more often with the warmer climate and the increased rainfall that comes with climate change. It is a common problem that urban stormwater pipelines are overloaded and stormwater wells and streets overflow. This report evaluates an industrial area that is planned to be converted into residential areas, for which open-stormwater systems that can be used. Today the stormwater flows from the soil sealed areas from the industrial area down to the recipient without cleaning. An efficient alternative is to use stormwater systems that have vegetation and infiltration for stormwater, so the stormwater can be purified and retarded before it reaches the stormwater pipeline. / Idag är dagvatten ett växande problem och är ett hett ämne att diskutera. På grund av urbaniseringen med växande städer och hårdgjorda ytor, rinner regnvatten av från gator och tar med sig eventuella föroreningar ner i dagvattenbrunnar. Från dagvattenledningarna leds vattnet ut till sjöar och hav. Vattenmyndigheten hade som mål att ytvattnet skulle vara av god ekologisk och kemisk status till år 2015, med undantagsfall något senare. Därav ännu viktigare att rena dagvattnet, vilket kan göras genom vegetation och infiltrering i mark och i öppna dagvattensystem. Öppna dagvattensystem har bättre kapacitet att ta emot större flöden av vatten än ordinära dagvattenledningar. Ökade dagvattenflöden kommer att ske oftare med det varmare klimatet och den ökade nederbörd som kommer med klimatförändringarna. Det är ett vanligt problem att dagvattenledningarna i städer blir överbelastade och dagvattenbrunnar och gator svämmar över. I denna rapport utvärderas ett industriområde som planeras att byggas om till bostadsområde, för vilka öppna dagvattensystem som kan användas. I dagsläget rinner dagvattnet från de hårdgjorda ytorna från industriområdet ner till recipienten utan rening. Ett bra alternativ är att använda dagvattensystem som har vegetation och infiltrering för dagvatten, då kan dagvattnet både renas och fördröjas innan det når dagvattenledningen.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur försämrings- och äventyrandeförbudet i 5 kap. 4 § miljöbalken har påverkat bedömningen vid tillståndsprövning för gruvverksamhet. För att besvara syftet har rättsdogmatisk metod använts vilket innebär att lag, förarbeten, praxis och doktrin har analyserats. Det finns idag en intressekonflikt mellan å ena sidan gruvnäring och å andra sidan behovet av vatten med god kvalitet. Detta har gjort lagstiftningen till en nyckelaktör i arbetet mot en hållbar utveckling. Försämrings- och äventyrandeförbudet som föreskrivs i EU:s ramvattendirektiv finns sedan 2019 uttryckligen i svensk lagstiftning. Miljökvalitetsnormer för vatten har därmed fått en förstärkt rättslig ställning och betydelse vid tillståndsprövning för gruvverksamhet. I uppsatsen beskrivs bakgrunden och syftet med implementeringen av förbudsregeln samt hur bestämmelsen beaktas vid tillståndsprövning för gruvverksamhet. I dagsläget finns inget som tyder på att bestämmelsen förbjuder gruvverksamheter, däremot kan det antas en dyrare, längre och mer omfattande tillståndsprocess.