Akademisk avhandling--Litteraturvetenskapliga institutionen--Stockholms universitet, 1988. / Résume en anglais et allemand.

This study is an archaeological examination of the prehistoric hunting of moa, a family (Dinornithidae) of now extinct large flightless birds that inhabited New Zealand. The analysis employs a detailed butchering pattern analysis for the moa remains and combines it with a lithic usewear microchipping and polish analysis. The usewear analysis examines two lithic materials, porcellanite and silcrete. The criteria used to distinguish worked material in the usewear study. The general patterns of moa exploitation and butchering are defined in a faunal analysis of moa remains from sites from throughout New Zealand. Hunting strategies are examined in a case study of the Clutha River area of southern New Zealand, by interpreting the results of the butchering pattern analysis in combination with the usewear analysis results and some of the general aspects of site type and location. It is concluded that moa were hunted by an individual hunting strategy, probably with wooden spears. Hunting was done from habitation sites, not from temporary camps established from base camps. Hunting did not specialise in any one particular moa species. In addition to meat, bone marrow was also particular moa species. In addition to meat, bone marrow was also extracted and eaten. No evidence of meat preservation was found. The results correspond well with expectations based on analogies from traditional hunting of other large birds and in east Polynesia, suggesting the methodology is reliable for studying hunting and could be applied elsewhere. The study also includes an examination of bone anatomical landmarks as a means to identifying moa species. The hypothesised significance of the variation in these traits is used to make suggestions about possible moa behaviour. It is suggested that Megalapteryx didinus was more awkward than the other moa, that Anomalopteryx didiformis may have had a diet more similar to that of the kiwi than to that of the other moa, and that Dinornis species may have balanced their centre of gravity differently from other moa. Based on the manner in which moa were hunted, it is proposed that moa did not congregate in large flocks.

No description available.

No description available.

Ancient DNA (aDNA) was isolated from the bones of 290 individuals and four species of extinct New Zealand moa. All sampled bones had been recovered from a small geographic area (~10 km radius) near Waikari in North Canterbury. A total of 217 specimens were 14C-AMS dated, providing a temporal framework for the genetic analyses and an unprecedented opportunity to study extinct megafauna at the population level. Taxon and sex were determined for each individual, using aDNA technology. This revealed a large excess of females (overall ♂:♀ = 1:5.1), and significant compositional differences for the moa assemblages between fossil sites. Balanced sex ratios were observed among juvenile moa, suggesting that a gender-bias developed as the birds matured, probably as a result of higher male mortality. Female territoriality and ecological niche-separation are discussed in this context. Mitochondrial DNA (mtDNA), amplified using a quantitative PCR procedure, provided a measure of DNA preservation in each radiocarbon-dated fossil. This assessment showed that DNA degrades over thousands of years according to an exponential decay model, and the average molecular half-life for the here targeted DNA fragment was estimated to be 521 years. By using high-throughput sequencing, six polymorphic moa microsatellite markers were identified and characterised. These are the first microsatellite primers developed exclusively for extinct taxa. A high-resolution genetic study of the four sympatric moa populations was carried out, combining information from mtDNA, microsatellites, sex-identification, and radiocarbon age. Genetic diversity, past demography, kinship, and other aspects of moa biology were analysed. The populations showed a remarkable extent of genetic stability throughout the 3000-4000 years preceding their extinction, suggesting that they were large and viable before suddenly disappearing. The results represent significant advances in aDNA research and thanks to the high resolution in microsatellite markers, moa have here been studied, almost as if they were still alive.

No description available.

Detta arbete har gått ut på att spela in, producera och mixa en annan artists kommande singel på distans, till hennes debutalbum. Låten heter Springer Hem I Ösregn. Det utfördes och började med en färdig demo med alla instrument först gjorda i datorn och en slasksång insjungen av skribenten. Demon skickades till en trummis och basist som spelade in på distans. Sångerskan, Moa Silén, tog tåget till Arvika från Stockholm och spelade in all sång under en helg hemma hos mig. Gitarrer spelades in på egen hand i efterhand och låten producerade upp ytligare. Mixandet gjordes av mig och Anton Fagerberg. Mastern står även Anton för. Resultatet blev ett mer nytt och modernt sound än hennes tidigare singel. Vilket målet var redan från början och att kunna blanda akustiska instrument med digitala. Det uppstod problem då mycket gjordes på distans och även i mixnings-processen för att få bas och trummor att samarbeta, men med hjälp av Anton så löste det sig. I framtiden kommer detta projekt ske utan distans och med bättre arbetsförhållanden. Trots den långa resan blev resultatet av låten som förväntat. / This assignment has been about recording, producing and mixing another artist's upcoming single, remotely, for her debut EP. The song is called ”Springer Hem I Ösregn”. It was first created with a demo with all the instruments made in the computer and a demo-vocal sung by myself. The demo was sent to a drummer and bass-player who recorded it remotely. The singer, Moa Silén, took the train to Arvika from Stockholm and recorded all the vocals during a weekend at my place. Guitars were recorded on their own and the song produced more superficially afterwards. The mix was done by myself and Anton Fagerberg. The master was also done by Anton. The result was to get a more new and modern sound than her previous single. Which the goal was right from the start and to be able to mix acoustic instruments with digital instruments. There were problems cause a lot was done remotely and also during the mixing process to get the bass and drums to work together, but with some help from Anton it was solved. In the future, this project will be done without the distance and with better working-conditions. Despite the long journey, the result of the song was as expected.

Moa Martinson var politiskt aktiv syndikalist och feminist, hon debuterade 1933 med Kvinnor och äppelträd och blev en del av den svenska modernismens genombrott, en motröst och en kvinnlig föregångare. I den här uppsatsen gör jag en närläsning av den första delen i debutromanen, “Mor badar”, varvid jag undersöker äppelträdens symboliska funktion, mor Sofis mytiska roll och berättelsens legendartade drag. “Mor badar” handlar om två kvinnor som gör uppror mot samhällets normer i 1800-talets Sverige och fungerar som en sorts urmyt både inuti och utanför texten; den lever vidare hos mor Sofis ättlingar i romanens andra del och gör ett starkt intryck på läsaren. Med utgångspunkt i Bibelns skapelseberättelse, i dialog med Ebba Witt-Brattströms avhandling Moa Martinson – Skrift och drift i trettiotalet och med stöd av historik och artiklar i Pia Laskars bok Anarkafeminism analyserar jag Moa Martinsons text och tolkar den som en feministisk urscen, en påminnelse om ett kvinnornas, eller mänsklighetens, förlorade paradis, eller en framtida vision, en utopi, där människan står i förbund med naturen på ett mera genomgripande, grundläggande, självklart sätt. Mor Sofi blir i denna tolkning en “omedveten anarkist” – en länk i en kedja av tankar och handlingar, individuella och kollektiva, spontana och organiserade, som enligt anarkafeminismen så småningom kommer att leda fram till en omvandling av samhället. På så vis blir “Mor badar” ytterst en berättelse om hopp, en dröm om det goda livet, där den patriarkala, hierarkiska dualism vi har levt med sedan århundraden tillbaka kommer att ersättas av en ny helhetssyn. Splittringen mellan himmel och jord, mänskligt och gudomligt, ande och materia, kvinna och man, ifrågasätts och i stället framträder en vision av skapande, tillit och gemenskap, där förändringsprocessen är det viktiga och kvinnan har modet att leva i samhällets utkant.

L'ingénierie dirigée par les modèles est une approche du génie logiciel qui utilise des modèles comme artefacts de première importance, à partir desquels la validation, le code, les tests et la documentation sont dérivés. Les modèles peuvent être généralistes (e.g.; UML), propres à un domaine (e.g.; les systèmes temps réels), ou même spécifiques au métier d'une compagnie. La mesure est une activité d'ingénierie qui permet d'obtenir une information quantitative sur les processus d'ingénierie ou les systèmes en cours de développement. La mesure des modèles tôt dans le cycle de développement permet aux architectes et aux managers d'estimer les coûts, d'identifier les risques et les défauts, de valider des propriétés et de suivre une démarche d'assurance qualité dès le début du développement. Malheureusement, il est coûteux de développer un outil de mesure ad hoc pour chaque type de modèles manipulés. Nous proposons une approche indépendante du métamodèle pour définir des métriques de modèles. Les métriques sont spécifiées à un haut niveau d'abstraction, de manière plus rigoureuse qu'avec le langage naturel, de manière plus concise qu'avec un langage de programmation et débarrassées des préoccupations d'implémentation. Ensuite, à partir de cette spécification déclarative des métriques, un outil peut générer le composant de mesure, directement intégré dans un environnement de modélisation. La contribution globale de cette approche est de donner une implémentation des métriques de modèles, intégrée, fondée sur des modèles, et à un coût moindre.

La programmation orientée aspects sépare les différentes préoccupations pour améliorer la modularité. Ce paradigme introduit de nouveaux défis pour le test. Afin de proposer des solutions efficaces à ces problèmes, nous avons étudié l'utilisation d'AspectJ dans 38 projets libres. Ces observations ont révélé que les aspects sont peu utilisé, et avec précaution, et que la programmation orientée aspect diminue la testabilité en augmentant le couplage. Nous avons développé une analyse statique de l'impact des aspects sur les cas de test. Le but est de déterminer statiquement quels sont les cas de test qui sont impactés par l'introduction d'un aspect et qui doivent être modifiés pour prendre en compte les changements. Cette analyse outillée, vise à limiter le temps d'exécution des cas de test et permet au testeur de se concentrer sur les cas de test qui doivent être modifiés. Nous proposons une approche, implémentée dans un outil nommé AdviceTracer, pour tester les expressions de point de coupe séparément des greffons. Cet outil permet la définition d'un oracle spécifiquement adapté à la détection d'erreurs dans un point de coupe. Ceci permet à l'oracle de tester si un greffon a été correctement tissé, sans dépendre du comportement du greffon. Dans le cadre de cette thèse nous avons eu besoin de différents outils d'analyse. AjMetrics est un outil qui mesure diverses métriques sur les programmes orientés aspect en utilisant un formalisme. AjMutator est un outil d'analyse de mutations de programmes orientés aspect, qui est capable d'insérer des erreurs dans les expressions de point de coupe.