Intresset för ämnet uppstod under en av mina verksamhetsförlagda utbildningar då dokumentationsmetoden disskuterades med verksamma inom förskolan. Bilden som målades upp kring arbetet med portfolio var då att pedagogerna nästan inte har någon tid att arbeta med dessa i den dagliga verksamheten, men också att dokumentation inte tas tillvara på i ett senare skede för ett vidare lärande.   Studien syftar till att synliggöra arbetet med portfolio som dokumentationsmetod i ett urval av förskolor. Studien är gjord på tre olika förskolor belägna i två olika kommuner i södra Sverige.   För att få en insikt i ämnet görs kvalitativa intervjuer med pedagoger som arbetar på de olika förskolorna. Pedagogerna som intervjuats är väl insatta i ämnesområdet och har arbetat i förskola och med portfoliometoden under en längre tid. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Frågeställningarna som studien grundas i är följande: Hur används portfolio inom förskolan för att synliggöra och dokumentera barns lärande? Hur upplever pedagoger arbetet med portfolio inom förskolan? Hur används portfolion vid övergångar till andra förskolor eller till skolan?     Genom studien har jag fått veta att många förskolor just nu genomgår ett förändringsarbete gällande portfolio och dokumentation. Pedagogerna beskriver arbetet med dokumentation som ett krävande men ett absolut nödvändigt arbete. Gällande frågeställningen kring hur portfolio och dokumentation används vid övergångar från förskolan och skolan har jag fått kunskap kring att dessa sällan används eller följer med barnet till en annan verksamhet.

Syftet med denna undersökning var undersöka det sensomotoriska materialets roll i matematikundervisningen i montessoriskolor, dels utifrån lärares upplevelser, dels utifrån elevers deltagande i undervisningen. Metoden som användes för undersökningen var fem kvalitativa intervjuer och tolv deltagande observationer. Undersökningen kopplas till Montessoris teorier och sensomotorisk inlärning. Slutresultatet visar att det karaktäristiska för det sensomotoriska materialet är färgkodning, isolering och felkontroll. Det sensomotoriska materialet har betydelse för lärandet eftersom materialet synliggör matematikens abstraktioner, vilket bidrar till att barns självtillit och attityder till matematik förbättras. Färgkodat material bygger på färgassociationer som klargör företeelser och gör att barnen kommer ihåg men kan även försvåra lärandet.  När barnen får arbeta med flera sinnen förstärks lärandet, sinnesintrycken från materialet organiseras till en inre mental ordning. Barnen utvecklar sin motorik, självkänsla och stimuleras till nyfikenhet. Montessoris pedagogiska grundtankar gällande arbetsätt och materialets användning är att hålla i en grundläggande lektion eller trestegslektion. I den grundläggande lektionen går pedagogen igenom materialet med barnen och lämnar sedan barnet att utforska materialet själv. Trestegslektionen består av tre steg där barnet får namnge föremål, träna och bli förhörd tillsammans med pedagogen.  Ett muskelminne skapas när barnen arbetar taktilt. Barnens perceptionsförmåga (varseblivning) påverkas av hur pedagogen framför lärandet. Pedagogens roll är att inte servera svaret utan låta barnen få tänka själva. Syftet är att barnen ska utveckla självständighet. Undervisningen är individanpassad där barnen får arbeta i sin egen takt.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur pedagoger i förskolan bemöter barn med koncentrationssvårigheter. Är pedagogernas bemötande annorlunda om de arbetar på en traditionell förskola kontra en Montessoriförskola? Jag har även valt att undersöka om pedagogerna anser sig ha adekvat utbildning och kunskap för att hjälpa och stötta dessa barn.Undersökningen är av kvalitativ karaktär och baserad på intervjuer med fyra pedagoger på en traditionell förskola och fyra pedagoger på en Montessoriförskola. Frågorna är ställda för att rent konkret få reda på hur de går tillväga i sina verksamheter. Intervjusvaren har jag sammanställt och jämfört med litteraturen som belyser ämnet.Resultatet i undersökningen visar att det finns både likheter och skillnader i pedagogernas bemötande av barn med koncentrationssvårigheter. Likheter som består i att pedagogerna har ett gemensamt förhållningssätt, en tydlig struktur med tydliga ramar och rutiner och att de tillrättalägga verksamheten för barn med koncentrationssvårigheter. En skillnad är miljöns betydelse. Det är endast Montessoriförskolans pedagoger som nämner att det är viktigt att anpassa miljön för att underlätta och hjälpa barn med koncentrationssvårigheter. Alla åtta intervjuade pedagoger anser att de har en bra utbildning för att bemöta barn med koncentrationssvårigheter, men att de behöver kontinuerlig kompetensutveckling.

<p>Vårt syfte med denna studie är att undersöka hur tre pedagoger på en Montessoriskola i år F-1 arbetar praktiskt för att individualisera undervisningen. Vi ville även ta reda på vilket förhållningssätt en lärare kan ha till eleven och vilka verktyg den kan använda då den individualiserar undervisningen. Vi använde oss av en kvalitativ metod då vi ville förstå och urskilja olika handlingsmönster hos de pedagoger vi intervjuade och observerade. Detta för att få så personliga och redogörande svar som möjligt kring hur de individualiserar undervisningen i praktiken. Litteraturen som ingår i studien redogör för Montessoripedagogikens grundtankar och dess syn på lärarens roll samt forskning kring vilket förhållningssätt en lärare kan inta vid olika individualiseringsformer. Vi har även tagit del av hur läroplanen Lpo 94 och den individuella utvecklingsplanen behandlar begreppet individualisering samt redogör för kritik som berör Montessoripedagogiken och individualisering. Våra resultat pekar på att pedagogerna på Montessoriskolan använder sig av flertalet individualiseringsformer och att förhållningssättet mellan lärare och elev varierar beroende på detta. Vår studie visar att ett individualiserat arbetssätt inte enbart betyder att låta eleven arbeta enskilt utan att det istället handlar om att anpassa innehållet i undervisningen utefter varje enskild elevs behov. Vi kunde genom vårt empiriska material se att pedagogerna la stor vikt vid att lära känna varje elev, att miljön ska vara tilltalande och att det i alla ämnen ska finnas ett anpassat och rikligt material. Verktyg som pedagogerna använde för att kunna individualisera undervisningen såg vi främst var den individuella utvecklingsplanen, elevens egen planering, observationer samt kommunikation. Vi kunde se att pedagogerna utgick från Lpo 94 och att de anpassade Montessoripedagogiken till de krav som ställs på skolan idag.</p>

<p>Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur pedagoger i förskolan bemöter barn med koncentrationssvårigheter. Är pedagogernas bemötande annorlunda om de arbetar på en traditionell förskola kontra en Montessoriförskola? Jag har även valt att undersöka om pedagogerna anser sig ha adekvat utbildning och kunskap för att hjälpa och stötta dessa barn.Undersökningen är av kvalitativ karaktär och baserad på intervjuer med fyra pedagoger på en traditionell förskola och fyra pedagoger på en Montessoriförskola. Frågorna är ställda för att rent konkret få reda på hur de går tillväga i sina verksamheter. Intervjusvaren har jag sammanställt och jämfört med litteraturen som belyser ämnet.Resultatet i undersökningen visar att det finns både likheter och skillnader i pedagogernas bemötande av barn med koncentrationssvårigheter. Likheter som består i att pedagogerna har ett gemensamt förhållningssätt, en tydlig struktur med tydliga ramar och rutiner och att de tillrättalägga verksamheten för barn med koncentrationssvårigheter. En skillnad är miljöns betydelse. Det är endast Montessoriförskolans pedagoger som nämner att det är viktigt att anpassa miljön för att underlätta och hjälpa barn med koncentrationssvårigheter. Alla åtta intervjuade pedagoger anser att de har en bra utbildning för att bemöta barn med koncentrationssvårigheter, men att de behöver kontinuerlig kompetensutveckling.</p><p> </p><p> </p>

Syftet med arbetet var att klarlägga vad pedagoger anser är skillnaderna mellan så kallad traditionell pedagogik och Montessoripedagogik, samt belysa för och nackdelar mellan dem. Empiri har insamlats med djupintervjuer av tolv Montessoripedagoger som även har erfarenhet av traditionell pedagogik. Det resultat vi fick fram var att Montessorilärare har många gemensamma drag såsom synen på barn, arbetssätt, engagemang och att de anser att Montessoripedagogiken är lätt att anpassa till Lpfö 98 och Lpo 94. Resultatet har visat att Montessoripedagogerna i studien uttrycker gemensamma uppfattningar om fördelar med Montessoripedagogiken samt nackdelar med den traditionella pedagogiken. De har dessutom svårt att finna några nackdelar med Montessoripedagogiken. Studiens slutsats är att det återfinns många likheter mellan verksamma Montessoripedagoger i allt från deras syn på lärande och Montessoripedagogikens styrkor och svagheter. Bristen på självkritik kring Montessorimetoden skulle kunna leda till att Montessoripedagogiken inte utvecklas. Däremot innebär pedagogernas engagemang och barnsyn till ett gott lärande där barnets individuella behov sätts i fokus.

No description available.

<p>Studiens syfte var att undersöka hur pedagogerna arbetar med inkludering i Montessoriskolan samt den traditionella skolan. Vi ville ta reda på om det fanns några skillnader mellan dessa två verksamheter när det handlar om ett inkluderande arbete. Resultatet av våra undersökningar visar att begeppet inkludering är svårdefinierat, även om det framkom att arbetet i de två skolorna inte skillde sig anmärkningsvärt mycket. Samtliga pedagoger hade en positiv inställning till att arbeta inkluderande och vi väckte en nyfikenhet hos några när det gällde själva begreppet inkludering.</p>

Studiens syfte var att undersöka hur pedagogerna arbetar med inkludering i Montessoriskolan samt den traditionella skolan. Vi ville ta reda på om det fanns några skillnader mellan dessa två verksamheter när det handlar om ett inkluderande arbete. Resultatet av våra undersökningar visar att begeppet inkludering är svårdefinierat, även om det framkom att arbetet i de två skolorna inte skillde sig anmärkningsvärt mycket. Samtliga pedagoger hade en positiv inställning till att arbeta inkluderande och vi väckte en nyfikenhet hos några när det gällde själva begreppet inkludering.

Syftet med vår undersökning är att skapa en utökad förståelse för hur montessoripedagogiken bidrar till barns psykosociala utveckling. För att undersöka vår huvudfråga, hur montessoripedagoger bemöter barns vilja, har vi genomfört en kvalitativ undersökning på montessoriförskolor i Halland. Vårt insamlade empiriska material, av intervjuer och observationer, visar att det som utmärker montessori som pedagogisk inriktning är att barnet är i centrum och att pedagogerna står tillbaka med sin egen auktoritet för att inte hindra barnets spontana aktivitet. Pedagogerna använder sig också av olika pedagogiska handlingar för att stimulera att barnen får frihet under ansvar. Utkomsten av de pedagogiska handlingarna har betydelse för barnens psykosociala utveckling då de bidrar till att utveckla självmedvetenhet, en förmåga att reagera och agera med hänsyn till både sig själv och andra. Vi har analyserat vårt material med våra socialpsykologiska teorier, George Mead, Moira Von Wright och Johan Asplund. Resultatet från analysen visar även att en viktig del är att pedagogerna växelverkar mellan sitt eget och barnets perspektiv, att det sker en dialog mellan pedagoger och barn och att barnen i en omgivning där de bemöts av äkta gensvar stimuleras till självmedvetenhet. Sålunda är vår slutsats att montessoripedagogernas bemötande stimulerar ett mer relationsorienterat perspektiv.