Kritisk design är ett forsknings- och innovationsområde under utveckling. Teorin har använts inom många designrelaterade områden och ämnar få konsumenterna att bli mer kritiska när det kommer till hur deras vardagliga liv styrs av olika föreställningar, värderingar, ideologier och behavioristiska mönster som finns införlivade i design (Dunne & Raby, 2001). Eftersom kritisk design är en teori som strävar efter att förändra i praktiken ligger utmaningen idag i att skapa praktiska exempel som visar hur utförandet kan gå till, vilket är en nödvändighet för att teorin ska kunna utvecklas (Bardzell et al., 2012). Denna studie ämnar vara metodutvecklande genom att skapa en uppsättning verktyg utifrån utvalda delar (teoretiska metoder och perspektiv) ur kritisk design. Målet med dessa verktyg är att de ska kunna användas som ett hjälpmedel för att kunna arbeta praktiskt med kritisk design i en design- och produktionsprocess. I denna studie har vi testat våra verktyg i design/produktionsprocessen av en musikvideo för att undersöka hur man kan applicera kritisk design i en specifik produktionsprocess. Till vår hjälp har vi förhållit oss till designorienterade forskningsmetoder och då främst Daniel Fällmans triangelmodell för interaktionsdesign och design forskning (2008). Genom att föra samman kritiska designperspektiv och videoproduktion ämnar denna studie att ge ett bidrag till ett metodutvecklande arbete för att överbrygga det befintliga glappet mellan teori och praktik inom kritisk design. / Critical design is a research- and innovationarea under development. The critical design theory has been used in many design-related areas and intends to get consumers to become more critical when it comes to how their everyday lives are controlled by different beliefs, values, ideologies and behavioral patterns that are incorporated into design (Dunne & Raby, 2001). Since critical design is a theory that seeks to transform in practice the challenge today lies in creating practical examples that show how it can be done, which is a necessity for the theory to develop (Bardzell et al., 2012). This study intends to be method developing by creating a set of tools based on selected parts (theoretical methods and perspectives) from critical design. The goal of these tools are to function as an instrument enabling practical implementation of critical design in a design/production process. In this study we have tested our tools in a specific productionprocess of a music video to explore how to apply critical design practically. In doing so we used design-oriented research methods, in particular Daniel Fällmans triangelmodel for interactiondesign and design research (2008). By bringing together critical design perspectives and video production purposes, this study hopes to make a contribution to the method fulfilling work of bridging the existing gap between theory and practice in critical design.

Följande studie är en undersökning kring hur en del av dagens mest populära musikvideos inom den svenska hiphop-genren reproducerar normativa könsstereotyper. Under år 2019 dominerade svensk hiphop de svenska topplistorna och den både produceras och konsumeras i dagsläget av unga människor. Trots genrens popularitet har mycket kritik riktats mot den. Genren är ur vissa aspekter mansdominerad, heteronormativ och sexistisk. Det är dessutom ett känt faktum att könsnormativa stereotyper frekvent förekommer i musikvideos. Einár, Ant Wan och Z.E är ett urplock ur Sveriges mest populära rappare med miljontals streams och visningar på sina videos. De har därmed en stor räckvidd och således ett stort inflytande. Syftet för studien är därför att undersöka på vilka sätt dessa artisters musikvideos reproducerar könsstereotyper. Vi undersöker också dessa representationer i samband med hur samhället ser på genus och jämställdhet idag. Med hjälp av semiotiken som metod och genus som teoretiskt perspektiv analyserades musikvideorna tillhörande de tre populäraste svenska hiphop-låtarna år 2019. Efter analysen kunde vi konstatera att de normativa könsstereotyperna byggs i videorna främst genom att ge könen motsatta karakteristiska drag. Detta gäller hur de olika könen klär sig, beter sig, filmas samt hur mycket de inkluderas. En missvisande och enformig bild av respektive kön kom dessutom till uttryck, vilket skapar en stark kontrast med nuvarande debatter om behovet av att dekonstruera könsstereotyper. / The following study examines how today's most popular music videos in the Swedish hip-hop genre reproduce normative gender stereotypes. In 2019, Swedish hip-hop dominated the country’s music charts and today it is both produced and consumed by young people. Despite the genre's popularity, much criticism has been addressed towards it. The genre is in some aspects male-dominated, heteronormative and sexist. It is also a known fact that gender normative stereotypes frequently appear in music videos. Einár, Ant Wan and Z.E are a selection of Sweden's most popular rappers with millions of streams and views on their videos. Therefore, they have a very large reach and influence. The purpose of the study is therefore to analyze how these artists' music videos reproduce gender stereotypes. We also examine these representations in connection with how society views gender and gender equality today. By using semiotics as a method, the music videos that belonged to the three most popular Swedish hip-hop songs in 2019 were analyzed. After the analysis, we were able to state that the normative gender stereotypes are built into the videos mainly by giving the sexes opposite characteristic features. This applies to how the different sexes dress, behave, are filmed and how much they are included. A misleading and monotonous picture of the sexes was also expressed, which creates a strong contrast with ongoing debates of the need to deconstruct gender stereotypes.

L’objectif principal de cette thèse est de postuler, pour l’étudier, la série culturelle des « chansons lumineuses écrites », soit une étude diachronique de la pratique consistant à écrire à l’écran les paroles d’une chanson, du XIXe au XXIe siècle. Ce faisant, notre second objectif, d’ordre théorique et méthodologique, est de mettre le concept de « série culturelle », forgé par André Gaudreault et précisé avec l’aide de Philippe Marion (1), à l’épreuve d’un cas particulier, et ainsi d’un ensemble d’exemples. Deux ensembles médiatiques donnent ses bornes chronologiques à la série culturelle : les plaques pour lanterne magique produites et commercialisées par la maison française Lapierre dans la deuxième moitié du XIXe siècle, et les lyric videos, des clips textuels officiels apparus sur YouTube vers 2010. Dans une première partie, on s’intéressera aux « vues sur verre en bande » Lapierre, des plaques de verre peintes à la main destinées à la projection domestique et illustrant des sujets populaires, dont des chansons. On documentera d’abord le fonctionnement des lanternes magiques en général et des séries de plaques commercialisées par les Lapierre en particulier, dans le but d’en proposer une méthode d’analyse esthétique pertinente. En retour, ce modèle pourra être éprouvé en s’appuyant sur le corpus spécifique des chansons illustrées Lapierre. Dans la deuxième partie, on montrera que la pratique des chansons écrites à l’écran ne disparaît pas au XXe siècle, et qu’une série culturelle se forme bel et bien, du XIXe au XXIe siècle. On s’intéressera donc à l’apparition des chansons lumineuses écrites selon trois types de médiums : lanterne de projection, pellicule cinématographique et vidéo. Par un dernier chapitre précisément consacré aux bouncing balls, on prouvera la permanence de notre série culturelle, sur le temps long et par-delà les médiums. Dans la troisième et dernière partie, on se penchera sur l’émergence des lyric videos, des clips officiels apparus vers 2010 sur YouTube, et illustrant surtout des chansons pop. Deux chapitres théoriques s’attacheront d’abord à révéler comment les lyric videos forcent à reconsidérer la théorie, l’histoire et l’esthétique des clips à l’ère de YouTube et des plateformes numériques. Trois chapitres s’efforceront ensuite de décrire et de comprendre le vaste corpus des lyric videos grâce à des approches comparative, générique puis génétique. (1) Voir par exemple : André Gaudreault et Philippe Marion, « Défense et illustration de la notion de série culturelle », dans A History of Cinema without Names. A Research Project, sous la direction de Diego Cavalotti, Federico Giordano, et Leonardo Quaresima (Udine : Mimesis, 2016), 60. / The main goal of this thesis is to examine a cultural series that we designate as “chansons lumineuses écrites” (“written luminoussongs”), hence producing a diachronic study of the cultural practice of writing the lyrics of a song on screen, from the 19th to the 21st century. In doing so, our second goal – of a theoretical and methodological nature – is to put the concept of “cultural series,” created by André Gaudreault and refined with the help of Philippe Marion1, to the test of a case study, while working with a set of relevant examples. Two sets of examples give this cultural series its chronological boundaries: the magic lantern slides produced and marketed by the French firm Lapierre, in the second half of the 19th century, and lyric videos, official textual music videos which appeared on YouTube around 2010. In the first section of this thesis, we will focus on the Lapierre “vues sur verre en bande” (“glass views in strips”), hand-painted glass slides intended for domestic projection which illustrate popular subjects, including songs. We will document the technical functioning of magic lanterns in general and the series of slides marketed by the Lapierre firm in particular, to propose a relevant method of aesthetic analysis of these slides. In turn, we will put this method to the test as we examine the corpus of the Lapierre illustrated songs. In the second section, we will show that the practice of writing song lyrics on screen did not disappear in the 20th century, and that a cultural series exists, from the 19th to the 21st century. We will then focus on three types of medium: magic lantern, film, and video. A fourth chapter will discuss the particular practice of the bouncing ball and, through this example, we will prove the permanence of our cultural series, over the long term, and beyond changes of medium. The third and final part of this work will examine the emergence of lyric videos, official music videos which started appearing around 2010 on YouTube, illustrating mostly pop songs. Two theoretical chapters will first discuss how lyric videos force us to reconsider the theory, history and aesthetics of music videos in the era of YouTube and digital platforms. Three chapters will then attempt to describe and understand the vast corpus of lyric videos, using comparative, generic and genetic approaches.