Introduktion: När någon blir obotligt sjuk och närmar sig döden är det inte endast patienten som blir drabbad. Patientens närstående påverkas också. En viktig uppgift för sjuksköterskor är att kommunicera och stötta de närstående för att tillfredsställa behov hos dem. I en tidigare studie framkom det att 54 % av alla klagomål som framkommit till sjukhus handlade om brister i kommunikation. Syfte: var att belysa sjuksköterskans kommunikation med närstående inom palliativ omvårdnad. Metod: Litteraturstudien var baserad på vetenskapliga artiklar. Artikelsökningar gjordes i de relevanta databaserna CINAHL och PubMed. Resultatet baserades på 10 kvalitetsgranskade artiklar, 9 kvalitativa och 1 kvantitativ. Artiklarna granskades enligt en kvalitativ/ kvantitativ granskningsmall. Huvudresultat: Kommunikation mellan sjuksköterska och närstående i palliativ omvårdnad är viktigt för närståendes välmående och påverkar även deras förberedelse inför en ny livsituation. Det framkom att kommunikation ska ske muntligt, skriftligt samt upprepas. Sjuksköterskan mötte på flertalet hinder i kommunikationen, genom detta framkom det att sjuksköterskor önskade sig mer utbildning i att kommunicera med närstående inom palliativ omvårdnad. Slutsats: Sjuksköterskor behöver utökad utbildning i att kommunicera för att kunna stödja närstående till patienter som får palliativ vård.

Inledning: I Sverige drabbas årligen ca 10 000 personer av hjärtstopp, av dem överlever ca 300 personer. Under 2005- 2008 drabbades 2973 personer av hjärtstopp på sjukhus, av dessa kunde endast 30 % skrivas ut levande. Bakgrund: De första fallen av närståendes närvaro vid återupplivning inträffade vid Foote Hospital i Michigan, USA, 1982. Personalen blev då tvungna att ifrågasätta sina egna riktlinjer som uteslöt närstående vid återupplivning. Internationella riktlinjer för hjärt- lungräddning (HLR) rekommenderar att närstående bör få närvara vid återupplivning. Syfte: Att belysa erfarenheten av närståendes närvaro vid återupplivning. Metod: Detta är en litteraturstudie som bygger på 11 st. vetenskapliga artiklar. Resultat: Majoriteten närstående anser att det är positivt att få närvara vid återupplivning då de får se att allt gjorts för att hjälpa deras anhörige. Främsta anledningen till att närstående inte vill närvara var att de trodde situationen skulle bli svår att hantera. Även en majoritet av sjukvårdspersonal är positiva till att närstående närvarar vid återupplivning, men antalet positivt inställda skulle öka om det fanns skriftliga riktlinjer på området. Av dem som var negativt inställda av sjukvårdspersonalen ansåg en majoritet att närstående störde/ distraherade dem i arbetet.

Bakgrund: När en anhörig drabbas av cancer och vårdas vid livets slut väljer den anhörige ofta att vårdas hemma. Den närstående tar då på sig ansvaret som vårdare. Syfte: Syftet med studien var att belysa närståendes upplevelser av att vårda sin anhörig med cancer i hemmet vid livets slut. Metod: Studien baserades på tio vetenskapliga artiklar med en kvalitativ ansats. Artiklarnas innehåll analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Utifrån artiklarna framkom fyra huvudkategorier och två underkategorier som beskriver olika upplevelser av hur det är för den närstående att vårda vid livets slut. Resultatet visade att den närstående väljer att prioritera den anhörige över sig själv vilket leder till ökad fysisk och psykisk påfrestning av den närståendes hälsa. Trots ökad påfrestning väljer den närstående ändå att ta på sig ansvaret som vårdare utifrån kärlek. Den närstående upplevde stöd från sjukvårdspersonal som betydelsefullt när de tog sig tid att lyssna och ge information. Slutsats: Närstående är i stort behov av stöd på grund av påfrestningar i samband med vårdandet. I nuläget upplever närstående brister hos sjukvårdspersonal gällande stöd. Genom att utveckla utbildningen inom palliativ vård och utöka forskning om hur närstående vill bli bemötta kan stödet förbättras.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste typen av demens där 70 % av alla som drabbas vårdas av sina närstående vilket gör att sjukdomen även kallas för de anhörigas sjukdom. Sjukdomen gör att minnet försämras och personligheten förändras. Tidigare forskning visar att närstående upplever en förändring i relationen på grund av sjukdomen. Syfte: Syftet var att belysa upplevelsen att vara vårdare till en närstående med Alzheimer. Metod: En studie baserad på sju självbiografier som analyserades med en manifest innehållsanalys med kvalitativ ansats. Resultat: Livet förändras för de som vårdar en närstående med Alzheimers sjukdom. Att anta den vårdande rollen leder till ett emotionellt lidande på grund av den ensamhet och trötthet de upplever när de inte får tillräckligt med hjälp från vården eller andra familjemedlemmar. Slutsats: Resultatet visar att de som vårdar en närstående blir stressade och ensamma då de ofta blir isolerade. Det visar hur viktigt det är att få avlastning genom hjälp och att få samtala med andra i samma situation.  Som allmänsjuksköterska är det därför viktigt att ha ett bra vårdande samtal med den närstående för att kunna ge det stöd som behövs.

Bakgrund: Inom palliativ vård är sjuksköterskans uppgift inte enbart riktad åt att vårda patienten utan även i allra högsta grad att skapa förtroendefulla relationer till de närstående. Närstående har en viktig funktion då många personer som befinner sig i livets slutskede har en önskan om att få dö i hemmet. Detta kan innebära en stor påfrestning för de närstående och sjuksköterskan har därmed som uppgift att även stödja dem. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av relationen till närstående som vårdar en familjemedlem inom palliativ vård. Metod: En litteraturöversikt har genomförts, där tio artiklar har inkluderats i resultatet. Artiklarna har analyserats utifrån likheter och skillnader med hjälp av färgkodning som sedan bildade underlaget för resultatets teman. Resultat: Resultatet presenterades i form av fem teman: Att balansera mellan närhet och distans, Att inneha kommunikationsfärdigheter, Att vara uppmärksam och lyhörd, Att skapa förtroende och trygghet, Att ge närståendevårdare information. Benämningen på dessa teman visade på de aspekter som sjuksköterskan menade var viktiga för att relationen med närstående skulle främjas. Diskussion: Resultatet har diskuterats med hjälp av Andersheds teori om delaktighet i ljuset – delaktighet i mörkret samt konsensusbegreppet vårdande. Aspekter som berördes i diskussionen var hur sjuksköterskan kan främja relationen med närstående samt att sjuksköterskan har ett ansvar att, med sin kompetens, säkerhetsställa att vårdrelationen med närstående förblir vårdande.

Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdom och står för 50-75 % av demenssjukdomar. Alzheimers sjukdom är ett snabbt växande hälsoproblem i dagens samhälle. Det är en sjukdom som tar över både individens liv och även dess närståendes och anhörigas liv. Det brister med kunskap och information kring Alzheimers sjukdom hos de närstående vilket gör att det är svårt att bidra med adekvat vård, vilket kan leda till att en närstående blir anhörigvårdare i hemmet. Detta kan i sin tur leda till fysiska, psykiska och sociala effekter för den som vårdar, för patienten och familjen.

Ibland sker döden oväntat och det finns ofta närstående som skall bemötas. För att kunna bemöta dem på ett adekvat sätt är det viktigt att belysa deras upplevelser i samband med dödsfallet. Syfte var att belysa upplevelser hos personer vars närstående dött en oväntad död. Metoden var en allmän litteraturstudie med 11 artiklar (tio kvalitativa och en kvantitativ) som svarade till syftet och analyserades med hjälp av färgkodning av meningsbärande enheter. Resultatet var att de närstående ville ha rak och tydlig information. De uppskattade små gester som till exempel att bli erbjuden mat eller dryck. Dödsorsaken var viktig att fastställa och att få se den döda kroppen samt att ta avsked upplevdes som betydelsefullt. Att få vara delaktig både i direkt anslutning till döden och i form av uppföljning var en del av resultatet. Relevant att beakta var den subjektiva upplevelsen då alla människor är unika. Ytterligare forskning rekommenderas för att belysa hur vårdpersonal kan påverka närståendes upplevelser i samband med oväntad död.

Bakgrund: Allt fler patienter i palliativt skede vårdas idag i hemmet. Den närstående tar då många gånger på sig ansvaret som vårdare. Palliativ vård går främst ut på att lindra patientens lidande och att stötta närstående. Syftet: var att beskriva närståendes erfarenheter av att vara en del av palliativ vård när anhörig vårdas i hemmet. Metod: Studien är en litteraturstudie och dess resultat baseras på tolv vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: utgörs av tre kategorier. 1. Möjligheter och svårigheter med en ny vardag som vårdare: handlar om hur närståendes roll och relation förändrades till den sjuke, hur närstående kunde känna sig bundna och en rädsla över att något skulle gå fel samt att de satte sig själv i andra hand. 2. Viljan att bli sedd och hörd: rör sig om närståendes erfarenheter avstöd och informations betydelse. 3. Att göra sig beredd inför mötet med döden och framtiden: behandlar närstående erfarenheter av att hantera mötet med döden och tiden efter att den sjuke avlidit. Slutsats: Kategorierna utgör saker som påverkade den närståendes erfarenheter i positiv eller negativ riktning. Studiens resultat antyder att stöd från omgivningen kan underlätta för den närstående. Emellertid krävs det mer forskning kring specifika insatser i form av stöd.

Bakgrund: Demens innebär en rad olika sjukdomar som drabbar hjärnan och leder bland annat till en försämring av minnesfunktionen. Drygt 160 000 personer i Sverige är drabbade av en demenssjukdom och det räknas som en folksjukdom som inte bara drabbar den sjuke utan även den närstående. Närstående som vårdar en person med demens har en stor betydelse för sjuksköterskan och vid ett bra samarbete ges förutsättningar för att bedriva en god vård. Syftet: Att beskriva närståendes upplevelser av att leva med en person med demens samt att redovisa vilka undersökningsgrupper som ingår i de valda artiklarna i litteraturstudien. Metod: En deskriptiv litteraturstudie. Artikelsökningen skedde i PubMed och Cinahl som resultareade i 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ design som granskades. Huvudresultat: I fyra underrubriker presenterades huvudresultatet. Rubrikerna var upplevelse av rollförändring, upplevelse av tillgång till stöd och information, upplevelse av psykisk påfrestning och upplevelse utav inskränkningar i det dagliga livet. De flesta av deltagarna i de ingående artiklarna var make/maka, döttrar eller söner till en person med demens. Samtliga studier använde ett ändamålsenligt urval. Slutsatser: Närstående upplevde att deras roll förändrades och det var en psykisk påfrestning med många olika känslor så som oro, frustration, sorg, trötthet och även inskränkningar i det dagliga livet att leva med en person med demens. Tillgången på stöd och information i allmänhet av hälso- och sjukvården upplevdes bristfällig, det skulle behövas i ett tidigt skede av sjukdomen för att hantera olika svåra situationer, känslor och även minska utmaningarna. / Background: Dementia involves a range of diseases that affect the brain to an extent ending with the deterioration of memory functions. More than 160 000 people in Sweden are afflicted with dementia and the risk increases with age. Dementia is considered as a public health problem, affecting not only the patient but also the related parties. Related Parties who are caring for a person with dementia are of great importance for the nurse. A good cooperation between the related parties and caregivers are will provide the opportunity to give a proper care. Aim: To describe the related parties experiences of living with the person with dementia and to report the study groups included in the selected items in literature studies. Methods: A descriptive literature. The Article search was done in PubMed and CINAHL. As a result, 12 revised scientific articles with qualitative design. Results: The four sub-headings presented the main results which are all based on the related parties experience living with the person with dementia. The sub-headings were: the experience of the role change, access to support and information, experience of psychological distress and experiencing restrictions in daily life. Most of the participants in the included articles were husband/wife, daughters or sons of a person with dementia. All studies used adequate samples. Conclusions: Related parties felt that their roles were changed and it was a psychic burden to withstand stress with many different emotions such as anxiety, frustration, sadness, fatigue and even restrictions on the daily life of living with a person with dementia. Access to support and information in general health- care felt inadequate, which were needed in the early stages of the disease to deal with various difficult situations, emotions and even to reduce the challenges.

Bakgrund: Närstående till patienter med emotionell instabil personlighetsstörning (EIPS) har visat sig påverkas negativt i sitt mående, och de upplever brist på stöd från sin omgivning. Vissa närstående vänder sig till internetforum för råd och stöd från andra i liknande situationer. Ett emotionellt engagemang och stöttning från den närstående är betydelsefullt för patienten men mår de själva dåligt kan förmågan att ge stöd minska och det gynnar varken dem eller patientens välbefinnande. Syfte: Syftet var att undersöka upplevelsen att vara närstående till en patient som har emotionell instabil personlighetsstörning.  Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Analys av latent och manifest innehåll. Resultat: Analysen av innehållet i forumen resulterade i fyra teman. “Att leva i en negativ spiral ” beskriver upplevelsen av lidande, otrygghet i relationen och orkeslöshet. “Att vilja stödja men känna sig oförmögen”, beskriver upplevelsen av att känna osäkerhet, otillräcklighet och ensamhet. “Behovet av att anpassa sitt beteende” beskriver upplevelsen av att anpassa sitt beteende, att låta sig själv stå tillbaka och att behöva finnas till hands. “Att känna meningsfullhet” är upplevelsen av att kunskap leder till bättre förståelse, hanterbarhet och empati, samt att känna sig betydelsefull. Diskussion:Resultatet går i linje med tidigare forskning som visar att det på olika sätt är påfrestande att vara i relation med patienten. Mer tid och resurser på omhändetagandet av närstående för att främja deras välbefinnande skulle i längden kunna bidra till bättre behandling för patienten och därmed kunna leda till en bättre hälso- och sjukvård. Resultatet pekar även på betydelsen av sjuksköterskans förmåga att identifiera närståendes resurser och vägleda dem till hjälpinsatser och organisationer.