Bakgrund: Att vid rätt tillfälle säga och göra de rätta sakerna är inte alltid det lättaste. En sådan situation kan lätt uppstå vid mötet och samtalet med den svårt sjuke/döende patienten och dess närstående. Oavsett var man som sjuksköterska befinner sig så möter man dessa svårt sjuka och döende patienter. Syfte: Att belysa vilken kunskap och professionell tillämpning som finns och som saknas hos sjuksköterskan gällande mötet med den döende patienten och dess närstående Metod: Systematisk litteraturstudie som innefattar tolv (12) vetenskapliga artiklar från två olika databaser, där författaren beskriver utifrån dessa vilken kunskap/förmåga som sjuksköterskan har eller saknar, vilka förväntningar och önskningar har patienterna och dess närstående och hur kan man förbättra mötet mellan vårdpersonalen kopplat till omvårdnaden till svårt sjuka/döende patienter. Resultat: Sjuksköterskans förmåga att möta patienten svarar inte alltid till patientens önskan och/eller behov. Resultatet visar dock hur viktigt det är att en relation etableras mellan sjuksköterska och patient, men att det inte alltid är så lätt att tillämpa pga. tex. arbetsbelastning, tidsbrist, en otillfredsställande miljö eller otillräcklig kunskap. Slutsats: Sjuksköterskan behöver specifika kunskaper för att kunna möta patienten och dess närstående. Tyvärr är det en liten andel professionell vårdpersonal som normalt tränas i kommunikations skicklighet. Egenskaper som utifrån patientens önskan att sjuksköterskan innehar är bl.a. medmänsklighet, vänlighet, värme, medkänsla och genuinitet.

Afasi, en förvärvad språkstörning som påverkar kommunikationsförmågan, kan följa som sekundärt symtom till hjärnskada, exempelvis stroke. Störningar i kommunikationsförmågan kan påverka delaktigheten. Tidigare forskning har uppmärksammat arbetet med omgivningsfaktorer vid afasi och påtalat att det behövs utökad kartläggning. Syftet med studien är att ge en bild av hur logopeder upplever arbete med omgivningsfaktorer vid afasi med särskilt fokus på arbetet med närstående. Datainsamlingsmetod var fokusdiskussioner där logopeder (n=6), i Sydostsverige, från tre olika verksamheter deltog. I studien framkom att logopederna eftersöker tydligare struktur, rutiner och metoder i arbetet med såväl närstående som med alternativa kommunikationslösningar. De största skillnaderna mellan det akuta skedet och de senare rehabiliteringsskedena tycks vara längd av kontaktperiod med patient och närstående och som följd av det olika fokus i behandling samt olika möjligheter till närståendekontakt. Hur mycket de närstående involveras i rehabiliteringen verkar bero dels på logopedens arbetssätt, dels på närståendes engagemang. Studien är enbart baserad på logopedernas upplevelse av arbete med omgivningsfaktorer. Ett utvecklingsområde kan vara implementering och utvärdering av metoder i kliniskt arbete. Tidigare forskning har belyst närståendes behov av information, men det tycks vara mindre beforskat hur logopeder bör involvera närstående i olika skeden av rehabiliteringsprocessen.

Bakgrund På en intensivvårdsavdelning (IVA) vårdas patienter med akuta, livshotande sjukdomar. Patienterna utgör en del i en familj och deras sjukdomstillstånd blir en angelägenhet som påverkar hela familjen emotionellt. Närstående till kritiskt sjuka patienter är ofta djupt oroade över sina anhöriga och ibland är intensivvårdsavdelningen deras första kontakt med sjukvården. Sjukvårdspersonal är den yrkeskategori som oftast kommer i kontakt med krisdrabbade och då främst i deras akuta chockfas. Vårdpersonalens bemötande i dessa situationer har betydelse för att minska risken för framtida psykisk ohälsa hos krisdrabbade närstående. Sjuksköterskor inom intensivvård måste skaffa sig den kunskap som behövs för att djupare kunna förstå och bemöta närståendes behov och krisreaktioner. Syfte Att beskriva hur vuxna närstående, till vuxna patienter på intensivvårdsavdelningar, skattade sina behov i formuläret Critical Care Family Needs Inventory.  Metod Metoden var en litteraturbaserad studie med granskning av vetenskapliga originalartiklar. Sökning genomfördes via databaserna PubMed och Cinahl samt manuellt via sökmotorn Google Scholar. Femton originalartiklar valdes sedan ut för vidare analys.   Resultat Alla granskade studier innehöll behovsskattningar enligt Critical Care Family Needs Inventory av närstående personer till IVA-patienter. Behoven indelades i kategorierna försäkran, information, närhet, stöd och komfort. Kategorin försäkran rangordnades högst. Närstående hade behov av att känna hopp och att få ärliga svar på frågor om den anhörige patientens tillstånd. Kategorierna information och närhet rangordnades näst högst. Det var viktigt för närstående att få information om behandlingen och veta vem de ska vända sig till för att få den. Närstående hade även behov av att få känna närhet till den anhörige patienten. Kategorierna komfort och stöd var lägst rankade. De närstående prioriterade bort behov inom dessa kategorier för egen del.   Slutsats Internationella studier visar att det finns liknande behov hos närstående till IVA-patienter. De närstående har behov av att känna ett realistiskt hopp, få ärliga svar på sina frågor, erhålla tillförlitlig information och få känna närhet till den anhörige patienten, behov som inte alltid tillgodoses. Närstående prioriterar ofta den anhörige patientens välmående framför sitt eget vilket kan leda till att de egna behoven av stöd och komfort försummas. Sjuksköterskor verksamma inom intensivvård bör vara lyhörda inför de individuella behov som varje enskild närstående ger uttryck för.

No description available.

Introduktion: Vård i livets slutskede är när döden väntar inom veckor eller dagar och syftar till symtomlindring och en förbättrad livskvalité för patienten och de närstående. Närstående upplever palliativ vård ofta som en främmande situation och påverkas fysiskt, känslomässigt och socialt. De närstående spelar en stor roll för välbefinnande och trygghet för patienten i den palliativa fasen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur närstående till patienter i palliativ vård upplever trygghet. Metod: Metoden var litteraturstudie och utgick från Polit & Beck (2008) niostegsmodelll. Sökningar gjordes i CINAHLoch PubMed efter utformning av lämpliga sökord. Sökningarna resulterade i 14 vetenskapliga artiklar som ligger till grund för studiens resultat. Resultat: Trygghet skapas genom känslomässigt stöd, tillit i relationen med sjuksköterskan, en tillgänglig och närvarande sjuksköterska, praktiskt stöd och genom information. Diskussion: De närstående förknippar en tillgänglig och närvarande sjuksköterska genom att bli informerad och att samtala vilket inger känsla av tröst Slutsats: Sjuksköterskan skapar trygghet genom att ge känslomässigt stöd, att skapa tillit, att vara tillgänglig och närvarande, att ge praktiskt stöd och att ge information.

Amyotrofisk lateralskleros (ALS) är en progressiv sjukdom som angriper de motoriska neuronen. Sjukdomen har ett förlopp med successiv förlamning som slutligen leder till döden. Det finns idag inget botmedel, men ett läkemedel som bromsar utvecklingen. ALS drabbar inte bara patienten, det är därför viktigt för sjuksköterskor att kunna möta de närstående och se deras behov. Syftet var att beskriva närståendes upplevelse att leva med en person med ALS. Metoden var litteraturstudie där 11 vetenskapliga artiklar valdes och analyserades. I resultatet framkom fem teman: förändrade livsvillkor, närståendes upplevelse av välbefinnande, informationens betydelse, psykisk påverkan hos närstående och behov av tröst och stöd. Närstående upplevde att lidandet minskade om de levde här och nu och inte såg mot framtiden. Många närstående undvek att ta emot hjälp för att stärka sitt välbefinnande. Relationen mellan patienten och den närstående påverkade till stor del välbefinnandet och den närstående hade ofta sämre livskvalité än patienten. Informationen från vården var bristfällig och att behöva söka information på egen hand gav ångest och ilska hos de närstående. Under sjukdomen är stöd till alla individer i familjen viktigt.

Bakgrund: Studier visar på att antalet   närståendevårdare kommer att öka i Sverige och att det är betydligt vanligare   med kvinnliga närstående som vårdar en person med demenssjukdom. De   närstående kvinnorna upplevde det som en börda att vårda och hade en ökad   risk för att drabbas av depression. Syfte: Att beskriva erfarenheten   av att vara närstående till en person med demenssjukdom. Metod: Fokusgruppsintervju   genomfördes i två grupper med sju kvinnliga deltagare som var närstående till   person med demenssjukdom. Analysmetoden utgjordes av en kvalitativ   innehållsanalys och resulterade i 3 teman och 12 subteman. Resultat: I resultatet framkom att   närstående till person med demenssjukdom erfor många svårigheter som att leva   med en förändrad person och att hantera vardagen.  Det framkom även att de närstående hade både   negativa och positiva erfarenheter av den professionella vården och omsorgen. Diskussion: Genomförs av en   metoddiskussion där vald metod och dess utformning diskuteras.   Resultatdiskussionen diskuteras utifrån teorin livsvärlden under tre   rubriker; mening och sammanhang, tillgång till världen/vardagen samt att ha   hälsa och välbefinnande. Nyckelord: Närstående, närståendevårdare,   demenssjukdom, innehållsanalys, livsvärld / Background: Studies suggest that the amount of caregivers will increase in Sweden,   and that female caregivers are considerably more frequent. Female caregivers   experienced caring as a burden and had increased risks of going down with   depression. Aim: To describe the experience of being a   relative to a person with dementia. Methods: Focusgroupinterviews were performed in two   groups with a total of seven women. The analytical method consisted in a   qualitative content analysis, and resulted in three themes and 12 sub-themes. Results: It appeared that a relative to a person with   dementia experienced many difficulties, such as living with a changed person   and dealing with everyday life. They also experienced a lack of help and   support from professional care. Discussions: A discussion of the chosen method and its   formation, and a discussion of the result from a chosen theory, lifeworld, with   three headlines; meaning and context, access to the world/every day life, and   having health and well-being, was performed. Keywords: Relatives, caregivers, dementia, content analyse, lifeworld

Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av omvårdnadsarbetet med palliativa patienter samt sjuksköterskans upplevelser att stödja dess närstående. Litteraturen söktes på databasen Elin@Dalarna. Valet av vetenskapliga artiklar gjordes med hjälp av titel och abstrakt för att se om innehållet var relevant för studien. Till resultatet användes totalt 17 vetenskapliga artiklar som var skrivna på engelska. Artiklarna granskades med hjälp av granskningsmallar som bedömde artiklarnas tillförlitlighet med hjälp av ett poängsystem. I resultatet kom uppsatsförfattarna fram till att sjuksköterskorna hade både positiva och negativa upplevelser av omvårdnaden av palliativa patienter och stödjandet av närstående. Det som sjuksköterskor upplevde som positivt i omvårdnaden var att de hade ett tillfredställande och betydelsefullt arbete. Sjuksköterskorna upplevde att det underlättade om de hade ett bra samarbete inom teamen. Negativa upplevelser var att det samtidigt kunde vara stressigt och känslomässigt svårt. I flera artiklar framkom att sjuksköterskan upplevde att stöd och information var viktiga uppgifter.

Syftet med studien var att undersöka vilka omvårdnadsåtgärder närstående uppfattar som viktiga för att deras anhörig ska få en värdig död. Studien genomfördes som en litteraturöversikt och litteratur söktes i databaserna Elin, Cinahl och Pubmed. Femton vetenskapliga artiklar varav både kvalitativa och kvantitativa valdes, granskades och sammanställdes. I resultatet framkom sex kategorier: symtomkontroll, vårdmiljö, kommunikation, delaktighet, efter döden och andlighet. För att befrämja en värdig död var symtomkontrollen av vikt då lidandet skapar stress hos närstående. I vårdmiljön var det viktigt med avskildhet, lugn och ro och möjlighet för närstående att närvara . I kommunikationen var det viktigt att vara tydlig, uppriktig och upprepande . Även vänlighet och engagemang från vårdpersonalen hade stor betydelse. Det var av vikt att närstående och patient var delaktiga i vård och behandling men fick inte belastas med för stort ansvar. Efter döden behövde närstående få god tid att ta farväl. Ett uppföljande möte kunde hjälpa till att reda ut missförstånd som uppkommit under patientens sista tid i livet. Andlig styrka hos närstående kunde innebära att även i sorg och saknad fanns hoppet kvar. Det var av vikt att alla jobbade mot samma mål och att närstående blev delaktig i vården av dess anhörig. För att närstående till en döende eller avliden patient skulle uppleva att döden var värdig behövdes en sammantagen helhet i omvårdnaden.

Bakgrund: Cirka 50 000 svenskar insjuknar årligen i cancer. Cancerbeskedet påverkar såväl den sjukdomsdrabbade som de närstående. Därför är det viktigt att tillräckligt känslomässigt stöd och information ges även till de närstående. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa närståendes behov av information och känslomässigt stöd då anhörig drabbats av cancer. Metod: Studien bygger på fem artiklar med kvalitativ forskningsansats och två artiklar med kvantitativ forskningsansats. Artiklarna granskades och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att det finns brister i tillfredställandet av de närståendes behov av information och känslomässigt stöd från sjukvårdspersonal. Konklusioner: Det finns behov av en manual för sjukvårdspersonal om hur närstående ska informeras och hur känslomässigt stöd kan ges.