Cities continue to grow, and the rapid population growth, and overcrowding are increasing the pressure on local governments to provide basic services (e.g., housing, clean water, sanitation, basic health services, and education) and green space planning. Climate change and the human impact on the environment are putting even more pressure on urban areas and their corresponding government. Green infrastructure is a nature-based solution that uses vegetation to address both the challenge of urban sprawl and threats caused by climate change. Thus, this thesis explores the potential of how the city of La Paz can integrate green infrastructure solutions to respond to the four priority areas (flooding, water scarcity, landslide, and urban heatwaves) of the city-region’s strategic planning outlook, Plan 2040. The Plan 2040 is the first strategic municipal developing plan for land use planning in Bolivia. To carry out this investigation the author undertook several interviews, to find if there are any implications on gender during green infrastructure implementation. The thesis is based on a case study qualitative approach and the research method draws on literature review, desk study and eight interviews. It was concluded that green infrastructure with reforestation and afforestation responds positively to the four priority areas. Additionally, green infrastructure has different configurations to develop a resilient community at several scales from school grounds or a row of trees to open park space or planting rain gardens. Moreover, poorly designed green landscaping can increase the fear of crime. Thus, a greater understanding is needed about which types of green infrastructure measures are effective in increasing urban resilience in La Paz, and how these measures can be better designed, implemented, and maintained without causing the perception of fear of harassment or crime. Finally, it was concluded that Plan 2040 will be strengthened if it was to consider and incorporate the following: 1) non-invasive plant species; 2) financing for implementation; 3) a study that determines the sustainable development areas for urban greening; 4) its maintenance, and care measures; 5) coordination between the functional and operational unit of the municipality (environmentalists, urban planners, and gender specialists); 6) and how green infrastructure planning, design and implementation could be more gender sensitive. / I detta dokument diskuteras argumenten till förmån för urban grön infrastruktur för en plan för anpassning till klimatförändringar för kommunen La Paz, Bolivia. Grön infrastruktur är en naturbaserad lösning som använder vegetation för att skapa ett hållbart samhälle och lösa samhällsutmaningar som utsläppsminskningar, klimatanpassning och förbättrad hälsa. Grön infrastruktur i städer kan definieras som naturlig infrastruktur, såsom gatuträd, gräsmattor, parker, stadsskogar, odlad mark och våtmarker; som förenar grönområden och öppna ytor inom och utanför staden genom att bilda ett grönt stadsnät. Dessa nätverk tillhandahåller ekosystemtjänster som bidrar till att upprätthålla och utveckla den biologiska mångfalden, skapar renare luft och vatten, förebygger översvämningar, reducerar buller, tar hand om dagvatten, stärker grundvattenbildningen, kyler städerna, renar avlopp samt möjliggör rekreations- och kulturvärden.  Därför undersöker denna avhandling potentialen i hur staden La Paz kan integrera gröna infrastrukturlösningar för att svara på fyra huvudhot: översvämningar, vattenresursbrist, jordskred och extrema händelser på grund av höga temperaturer inom den strategiska planeringen av La Paz, plan 2040. Plan 2040 är den första kommunala strategiska utvecklingsplanen för markanvändningsplanering i Bolivia. I enlighet med detta är kapitlet efter introduktionen inriktat på den konceptuella översynen av grön infrastruktur och beskrivningen av några av dess viktigaste egenskaper och de fördelar det medför. Det poängterar också vikten av att bygga mer socialt inkluderande städer och nämner vissa utmaningar och behov för alla människor (män och kvinnor). För att genomföra denna forskning genomförde författaren flera intervjuer för att ta reda på om det finns någon implikation gällande könstillhörighet under genomförandet av grön infrastruktur.  Avhandlingen bygger på ett kvalitativt förhållningssätt och forskningsmetoden bygger på litteraturgenomgång, skrivbordsarbete (eftersom det på grund av pandemin inte var möjligt att besöka La Paz) och åtta intervjuer. Slutsatsen drogs att grön infrastruktur med återbeskogning och beskogning bidrar positivt i bekämpningen av de fyra största hoten. Begreppet grön infrastruktur är nytt på regeringens dagordningar, och även om det inte har någon homogen konceptuell ram, finns det vissa principer som gör grön infrastruktur viktigt att inkludera i stadsutvecklingsplaneringen. Det behövs dock en större förståelse för vilka typer av gröna infrastrukturåtgärder som är effektiva för att öka motståndskraften i La Paz och hur dessa åtgärder bör utformas och genomföras. Slutligen kunde utredningen påvisa att Plan 2040 skulle förbättras om den gröna infrastrukturplanen skulle inkludera följande: 1) icke -invasiva främmande arter av växter i stadsmiljön; 2) en plan för finansiering av genomförande; 3) en studie som fastställer hållbara och gröna utvecklingsområden; 4) en plan för drift- och underhåll; 5) stärkt samordning mellan kommunens funktionella och operativa enheter (miljöaktivister och stadsplanerare); och 6) eventuella konsekvenser av grön infrastruktur för att förebygga brott och fostra positiva sociala interaktioner. / Actualmente las ciudades de Bolivia enfrentan un amplio espectro de desafíos para poder ser efectivamente sustentables. Las ciudades se entienden como sustentables cuando identifican y visibilizan las conexiones y dinámicas rurales-urbanas de forma integral, incluidos los ecosistemas y los sistemas agropecuarios; adoptan métodos eficientes de uso de energía y recursos; mitigan la contaminación de cuerpos de agua, suelo y atmósfera; reconocen las capacidades de regeneración sustentación y las limitaciones de los sistemas naturales en los que se basan; priorizan la conservación y generación de áreas verdes, biodiversas para mejorar la infiltración de agua, reducción de escorrentía, promover evapotranspiración y protección de fuentes de agua; y valoran las funciones de los ecosistemas por el papel que desempeñan en la salud urbana, la protección ambiental, el paisaje y la habitabilidad.  Entre los principales desafíos para la sustentabilidad de las ciudades del país, destacan la reducción de la contaminación del aire, agua, suelo y visual, degradación de lagunas y ríos urbanos, pérdida de calidad y cantidad de agua en acuíferos, el ruido, islas de calor, escasas áreas verdes multifuncionales y conectadas. El crecimiento de las manchas urbanas no planificadas reduce cada vez más a las tierras agropecuarias, expulsándolas cada vez más lejos. Impactando también de forma alarmante a la pérdida de cobertura vegetal, degradación de suelos, ocupación y avasallamiento de bosques, zonas de alto valor ecológico y áreas protegidas aledañas a las ciudades.  El trabajo discute los argumentos a favor de la infraestructura verde urbana para un plan de adaptación al cambio climático para el municipio de La Paz en Bolivia. La infraestructura verde es una solución basada en la naturaleza que utiliza la vegetación para la conservación de la biodiversidad, adaptación al cambio climático, como posible solución a disminución de inundaciones, control de escorrentías y manejo de drenajes, aumento y mejoramiento de espacios verdes.  Por lo tanto, esta tesis investiga el potencial de cómo la ciudad de La Paz puede integrar soluciones de infraestructura verde para responder a cuatro amenazas principales: inundaciones, escasez de recurso hídrico, deslizamiento y eventos extremos por altas temperaturas para la planificación estratégica de La Paz. Para lo cual se revisó el Plan 2040 que es el plan estratégico municipal de ordenamiento territorial de La Paz.  En concordancia con ello, el capítulo después de la introducción se enfoca a la revisión conceptual de la infraestructura verde y descripción de algunas de sus principales características y los beneficios que aporta. También se plantea la importancia de construir ciudades más inclusivas, y menciona algunos desafíos y necesidades de todas las personas (hombres y mujeres).  Para llevar a cabo esta investigación, la autora realizó varias entrevistas, para averiguar si hay alguna implicación sobre el género durante la implementación de la infraestructura verde. La tesis se basa en un enfoque cualitativo y el método de investigación se basa en la revisión de la literatura, trabajo de escritorio (ya que por la pandemia visitar La paz no fue posible) y entrevistas.  Se concluyó que la infraestructura verde con reforestación y forestación responde positivamente a las cuatro amenazas principales. El concepto de infraestructura verde es de reciente aparición en las agendas gubernamentales y aunque no cuenta con un marco conceptual homogéneo, prevalecen algunos principios que lo convierten en un hito para la planeación del desarrollo urbano. Por lo tanto, se necesita una mayor comprensión sobre qué tipos de medidas de infraestructura verde son efectivas para aumentar la resiliencia urbana en La Paz, y cómo estas medidas podrían diseñarse, implementarse y mantenerse sin causar la percepción de miedo al acoso o al crimen en las mujeres. Finalmente, se concluyó que el Plan 2040 se fortalecerá si se considera e incorpora lo siguiente: 1) especies de plantas nativas y/o plantas no invasivas; 2) financiación para la ejecución; 3) un estudio que determine las áreas de desarrollo sostenible para enverdecimiento urbano; 4) su mantenimiento y medidas de cuidado; 5) coordinación entre la unidad funcional y operativa del municipio (ambientalistas, urbanistas y especialistas en género); 6) y cualquier implicación de la infraestructura verde para la equidad de género.

Bangladesh is one of the most vulnerable countries to climate change, with coastal areas being especially vulnerable. Along the Bangladeshi coast lies mangrove forests that protect against storm surges, tropical cyclones, SLR, coastal erosion, and salt-water intrusion. On Char Kukri Mukri, a remote island in the Bay of Bengal, Keora-species (Sonneratia apetala) mangroves are planted. The forest is virtually a monoculture in degradation and thus needs restoration through enrichment. Therefore, this study aimed to explore the opportunities and limitations of mangrove enrichment as climate adaptation on Char Kukri Mukri. We conducted semi-structured interviews with local communities and other key stakeholders and analysed soil and water samples along the island's south coast to assess this. Our results indicate that the soil is highly saline, which, combined with projected climate impact, limits the abilities of more sensitive mangroves to survive there. Climate impacts severely affect the lives and livelihoods of the people living on Char Kukri Mukri. Successful adaptation requires further involvement of local communities, site-specific solutions, and a holistic approach to adaptation. However, a hindrance to adaptation measures is the lack of resources to fund large-scale projects, which leads to beneficiaries being required to provide money and land themselves to be considered for projects. This risks systematically excluding the landless poor, and there is therefore a need to reform adaptation financing systems so that measures benefit the most vulnerable. / Bangladesh är ett av de länder i världen som är mest sårbara för klimatförändringarna. Kustområdena är mest känsliga. Längs Bangladeshs kust finns mangroveskogar, som skyddar mot klimateffekter som stormar, cykloner, havsnivåhöjning, kusterosion, och saltvattenintrång. På Char Kukri Mukri, en avlägsen ö utanför Bangladeshs centralkust i Bengaliska viken, har mangrover av arten Keora (Sonneratia apetala) planterats. Skogen är praktiskt taget en monokultur som håller på att förstöras, och det finns därför ett behov av att restaurera skogen. Denna studie syftade till att undersöka möjligheterna och hindrena för restaurering av mangroveskogarna som klimatanpassning på Char Kukri Mukri. För att uppnå detta genomförde vi semistrukturerade intervjuer med lokalbefolkningen och andra nyckelintressenter, och analyserade jord- och vattenprover tagna vid öns sydkust. Våra resultat indikerar att jorden har hög salthalt, vilket i kombination med ökade klimateffekter minskar mer känsliga mangrovearters möjligheter att överleva i dessa områden. Klimateffekter påverkar människorna och deras försörjning på Char Kukri Mukri i hög grad. Lyckad klimatanpassning kräver mer inkludering av lokalbefolkningen i initativ, platsspecifika lösningar, samt ett holistiskt tillvägagångssätt. Resursbrist hindrar dock investeringar i storskaliga och långsiktiga projekt, vilket gör att förmånstagare behöver bidra med pengar och mark till projekten. Detta gör att fattiga människor som inte äger mark systematiskt exkluderas ur anpassningsprojekten. De nuvarande finansieringssystemen behöver därför reformeras för att projekten ska ge fördelar till de människor som är mest sårbara för klimatförändringarna.

Living shorelines and other nature-based solutions have become more widely accepted as a cost-effective, multi-functional, and sustainable approach to coastal resilience. However, in spite of growing stakeholder support, a planning-level understanding of the hydrodynamic impact of living shorelines is not well-developed. Not only do these features vary in size, shape, and structural characteristics, but the wave environment in which they exist can be quiescent or extreme. The work presented in this paper explores the hydrodynamic effects of living shoreline features in such a way that can be generalized across a range of varying physical environments. In a series of Simulation WAves Nearshore (SWAN) simulations, we investigate the effect of wave period, wave height, bed slope, living shoreline feature length in the cross-shore direction, and feature friction coefficient on wave attenuation. Results showed that higher wave period, higher wave height, milder slopes, longer feature lengths, and higher feature roughness largely correlated with higher wave attenuation. However, only on mild slopes did additional feature lengths result in appreciable additional attenuation. Characteristic lengths were thus computed to better illustrate the cost-effectiveness of additional feature lengths given a particular wave environment. These characteristic lengths provide one way to evaluate the hydraulic efficacy of proposed living shoreline projects. In this way, regardless of the particularities of individual project sites, we aim to help planners screen potential living shoreline projects before pursuing more detailed, costly analyses. / Master of Science / Living shorelines and other nature-based solutions have become more widely accepted as a cost-effective, multi-functional, and sustainable approach to coastal resilience. However, in spite of growing stakeholder support, a planning-level understanding of the hydrodynamic impact of living shorelines is not well-developed. Not only do these features vary in size, shape, and structural characteristics, but the wave environment in which they exist can be quiescent or extreme. The work presented in this paper explores the hydrodynamic effects of living shoreline features in such a way that can be generalized across a range of varying physical environments. In a series of Simulation WAves Nearshore (SWAN) simulations, we investigate the effect of wave period, wave height, bed slope, living shoreline feature length in the cross-shore direction, and feature friction coefficient on wave attenuation. Results showed that higher wave period, higher wave height, milder slopes, longer feature lengths, and higher feature roughness largely correlated with higher wave attenuation. However, only on mild slopes did additional feature lengths result in appreciable additional attenuation. Characteristic lengths were thus computed to better illustrate the cost-effectiveness of additional feature lengths given a particular wave environment. These characteristic lengths provide one way to evaluate the hydraulic efficacy of proposed living shoreline projects. In this way, regardless of the particularities of individual project sites, we aim to help planners screen potential living shoreline projects before pursuing more detailed, costly analyses.

A key challenge for sustainable urban development is to deal with the effects of climate change. To approach this issue, ecosystem-based adaptation (EbA), i.e. the use of ecosystem services for climate adaptation, has been promoted by both scholars and practitioners. In this context, the thesis addresses two research questions: how EbA is included in strategic climate adaptation planning and how EbA is implemented in practice. To tackle these topics, the study uses a multiple case study design, where the process from strategic planning to its implementation is investigated in two Northern European cities: Copenhagen and Malmö. To collect in-depth data, qualitative methods were used: a document analysis and semi-structured interviews with planning officials were conducted. The findings of the study show that there is a high degree of awareness of the different EbA measures, their potential role to address climate change effects and their co-benefits in climate adaptation plans. However, the practical implementation of the plans was executed only at a project-based scale to address some climate change impacts rather than holistically and on a regional level. The main EbA measure that was used was the expansion and transformation of public green space. The thesis concludes that a more comprehensive approach concerning the use of EbA is needed and further mainstreaming is highly required. / En viktig utmaning för hållbar stadsutveckling är att adressera effekterna av de stundande klimatförändringar. För att ta sig an denna fråga har användningen av ekosystembaserad anpassning (EbA), dvs. användningen av ekosystemtjänster för klimatanpassning, främjats av både forskare och utövare. I detta sammanhang behandlar studien två forskningsfrågor: hur EbA ingår i strategisk klimatanpassningsplanering och hur EbA implementeras i praktiken. Studien innehåller en fallstudie- design, där processen från strategisk planering till dess genomförande undersöks i två nordeuropeiska städer: Köpenhamn och Malmö. För att samla in data användes två kvalitativa metoder: en dokumentanalys och semistrukturerade intervjuer med tjänstepersoner på kommuner. Resultaten från studien visar att det finns en hög grad av medvetenhet om de olika EbA åtgärderna, deras potentiella roll för att hantera klimatförändringseffekter och deras synergier i klimatanpassningsplaner. Det praktiska genomförandet av planerna utfördes endast i en projektbaserad skala för att ta med vissa klimatförändringseffekter snarare än på ett holistiskt vis och på en större regional nivå. Den viktigaste EbA åtgärden som användes var utbyggnaden eller omvandlingen av de offentliga grönytorna. Sammanfattningsvis har studien visat på att det finns behov av ett mer heltäckande tillvägagångssätt och ytterligare integrering beträffande användandet av EbA krävs.

No description available.

To remedy the negative effects of wetland drainage activities that took place in Sweden during the 1800s, measures to create, restore and recreate wetlands have gained increased attention as nature-based solutions. While wetlands provide cost-effective long-term solutions and co-benefits that help achieve national and international environmental objectives, targets relating to wetland measures have fallen short. The study aim was to investigate drivers, policy influence and barriers to wetland implementation on the local level and to discuss potential success parameters. Local stakeholder experiences were collected using survey design with open, closed, and partially close-ended questions, analysed with thematic analysis. The findings identified drivers relating to ecological and social benefits, climate change, and multifunctionality- and indicated that policy objectives on the national level influence drivers on the local level. Furthermore, barriers towards wetland implementation were identified, fuelled by a lack of communication, policies that rely on one-size-fits-all approaches, and a lack of resources for administration. Potential success parameters to address the barriers include improved collaboration between and within wetland projects, financial incentives for landowners and administration, maintenance plans, systems for follow-up outside of the policy instruments, and increased flexibility for wetland projects that take into account the natural variability of wetlands. The findings can lay the foundation for further research exploring more in-depth the identified barriers and success parameters to help set new policy directives and suggestions for how wetland measures could be implemented at a larger scale in the future.

The COVID-19 pandemic exposed the vulnerability of cities and set a new focus on planning sustainable and resilient cities. This thesis aims to assess the edible city, where edible plants are grown in public spaces, in terms of sustainability and resilience during the COVID-19 pandemic and evaluate its contribution to urban sustainability and resilience. Further, it explores the implications for planning an edible city. As part of this case study, 10 semi-structured interviews were conducted in two edible cities: Edible City Andernach, Germany and Incredible Edible Todmorden, England. The results of this study demonstrate that both edible cities contribute to sustainability, but each is skewed towards one sustainability dimension. Concerning resilience, the study illustrates that both cases are able to withstand the pandemic impacts and adapt particularly in their focus sustainability dimension. However, general resilience is negatively impacted by a stance of waiting-it-out. For planning an edible city, a combination of a top-down and bottom-up approach is recommended. In conclusion, this thesis shows that the edible city contributes to urban sustainability and resilience through the continuing provision of ecosystem services and co-benefits during the COVID-19 pandemic.

Detta examensarbete är en fallstudie av Salems kommuns klimatanpassning rörande dagvattenhantering. En analys av lågpunkter och rinnvägar vid nederbörd har utförts för att identifiera översvämningsrisker. Vidare har textanalys utförts på Salems kommuns översiktsplan, dagvattenstrategi samt på två detaljplaner med tillhörande dagvattenutredningar. Den insamlade empirin har analyserats med hjälp av social-ekologisk resiliensteori. Salems kommuns arbete har jämförts med grannkommunen Botkyrka samt med vägledning och riktlinjer från bland annat Svenskt Vatten, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut och Naturvårdsverket. Salems kommun visar på klimatanpassning av dagvattensystem vid planerad bebyggelse som går väl i linje med rekommendationer samt vetenskapliga studier och som till stor del liknar Botkyrkas arbete. Salems kommun använder sig av naturbaserade lösningar vilket stärker deras social-ekologiska resiliens och skapar förutsättningar för mer ekosystemtjänster. De har betydligt mindre fokus på klimatanpassning av dagvattensystem kopplad till befintlig bebyggelse och därför behöver arbetet kring det utvecklas. / This degree project is a case study of Salem’s municipality’s climate adaptation of its stormwater management. An analysis of topographic lows and pathways of the precipitation has been concluded to identify risks of flooding. Furthermore, a document analysis has been carried out on Salem’s municipality’s comprehensive plan, stormwater strategy and of two detail development plans and the stormwater investigations linked to them. The collected empirical data has been analysed using social-ecological resilience theory. Salem’s municipality’s work has been compared to its neighbouring municipality Botkyrka and to guidance and guidelines from among others Svenskt Vatten, the Swedish Meteorological and Hydrological Institute and the Swedish Environmental Protection Agency. Salem’s municipality shows climate adaptation of its stormwater management system of planned buildings that are well in line with recommendations and scientific studies and that is largely similar to the work of Botkyrka. Salem’s municipality use nature-based solutions, which strengthens their resilience and creates conditions for more ecosystem services. They have considerably less focus on climate adaptation of stormwater systems connected to existing built environment and therefore the work around it needs to be developed.

Heavy precipitation events are expected to increase in the future, due to climate change. This predicted change will increase the risk of flooding, especially in urban areas. To mitigate these challenges and support a sustainable urban development, Nature-based solutions (NBS) can be used as a flood risk reduction measure. The NBS wetlands and constructed wetlands, composed of ponds, canals and ditches, are commonly used solutions which are multifunctional and primarily provides flood regulatory services, water quality improvements and increased biodiversity. To reach the full potential of NBS, the location and design is crucial. At present planning practise, a user friendly and time efficient tool to investigate suitable locations within a catchment is missing, where the concept of connectivity has arisen as a useful approach. In this study, the NBS concept and the potential of wetlands for flood risk mitigation have been investigated. In addition, the connectivity of two study case catchments has been analysed by using the Connectivity Index (IC index) by Cavalli et al. (2013). The aim has been to evaluate whether the IC index can be used to find suitable locations for NBS. Further, the study seeks to investigate how the IC index can be integrated into NBS planning practice in order to create useful information for the decisionmaking process. To validate the IC index result, a comparison has been performed with earlier flood events, two hydrological models, Multi criteria decision analysis and spatiotemporal soil parameters. From the obtained result and analysis, preliminary solutions have been proposed for two case studies in Sweden and Portugal. The result shows that IC index is promising as an, early stage, first assessment tool in NBS planning practice which can be used in order to allocate areas suitable for NBS. To find the most beneficial location and the site-specific design, a deeper investigation of the site-specific conditions is required. Moreover, a successful implementation is dependent on a close collaboration between different stakeholders and expertise. Finally, this study shows that realizing the potential of NBS wetlands is essential to create sustainable urban development and liveable and attractive cities.

Green terms to bring the greenery back to cities have frequently begun to be coined as a result of rapid urbanization. To emphasize the benefits of urban greenery, terms such as nature-based solutions (NbS) and green infrastructure (GI) have been raised in planning circles. This study aims to present municipal stories about how municipalities understand, integrate and apply NbS and GI in their planning documents and practices, and what challenges they face along the different levels of the Swedish planning system, which limit their application. The study is based on individual focus group discussions with five municipalities: Haninge, Nynäshamn, Sollentuna, Solna and Värmdö. The discussions are based on the same questionnaire, where GI and NbS application, understanding and integration from Swedish spatial planning are discussed. The study shows that knowledge and application of GI and NbS varies between the municipalities. The municipalities are also in unison that they need support and further guidance to increase application and understanding, as the Swedish planning system currently does not provide this. The municipalities that contributed to the study also talk about their different conditions for a wider application of green terms and working methods, as these are governed by economics and politics. For further research on municipal application, conversations with politicians can be initiated for their point of view on how greening concepts are received by them in the municipalities, as well as conversations with organizations and authorities that distribute information, municipal legislation and guidance. / Denna studie syftar till att presentera kommunala berättelser om hur kommuner förstår, integrerar och tillämpar NbS och GI i sina planeringsdokument och praxis, och vilka utmaningar de står inför längs de olika nivåerna i det svenska planeringssystemet, som begränsar deras tillämpning. Studien baseras på enskilda fokusgruppsdiskussioner med fem kommuner; Haninge, Nynäshamn, Sollentuna, Solna och Värmdö. Diskussionerna grundas på samma frågeformulär, där GI och NbS tillämpning, förståelse och stöd av svensk planering diskuteras. Studien visar att kunskapen och appliceringen av GI och NbS varierar mellan kommunerna. Kommunerna är också unisona i att de behöver stöd och vidare vägledning för att öka appliceringen och förståelse, då det svenska planeringssystemet i dagsläget inte tillhandahåller det. Kommunerna som bidrog i studien berättar också om deras olika förutsättningar för en vidare tillämpning av gröna termer och arbetssätt, då dessa styrs av ekonomi och politik. För vidare forskning om kommunal tillämpning kan förslagsvis samtal med politiker inledas för deras synpunkt på hur gröna planeringskoncept mottas av dem i kommunerna samt samtal med organisationer och myndigheter som distribuerar information, kommunal lagstiftning och vägledning.