Detta examensarbete avsåg att få svar på hur lärare i grundskolan uppfattar elevers mening med de naturvetenskapliga ämnena och hur intresse kan skapas för elever inom naturvetenskapen. Studien genomfördes på kvalitativ grund där datamaterialet inhämtats från semi-strukturerade intervjuer för att studera aktiva lärares erfarenheter och dra paralleller till forskningen.   Studien använde sig av två teoretiska perspektiv för analysera den insamlade empirin, nämligen fenomenologin för att grunda analysen i lärares erfarenheter i sin helhet och det sociokulturella perspektivet från Vygotskij för att analysera hur elever skapar mening för de naturvetenskapliga ämnena. Resultatet från studien visar att lärarnas upplevelser av elevers meningsskapande och intresse för naturvetenskapen i skolan berodde på en mängd faktorer som socioekonomisk bakgrund, hur vardagsspråk och ämnesspråks balans är viktig att uppehålla, hur det naturvetenskapliga arbetssättet ska prägla laborationer före bedömning för att gynna elevers intresse och hur läromedel inte kopplas till elevers vardag samt hur läsförståelse spelar roll för de ämnestexter som ska bearbetas inom ämnet av elever.Efter lärarnas upplevda erfarenheter så beskrev lärarna egna verktyg för att engagera elevernas intresse och meningsskapande inom ramen för sin undervisning. Här poängterades ledarskapsstrukturer, öppna laborationer, nedbrytningar och komplement till läromedel av läraren som stor vikt.

Denna studie syftar till att se hur utomhusmiljön på förskolan går att använda som ett pedagogiskt verktyg för att lära barn om fysikaliska fenomen. Vi har valt att göra detta genom att använda oss utav två metodansatser, observationer och intervjuer där det under observationerna utfördes en förutbestämd aktivitet som utforskade friktion i en rutschkana. I vårt resultat går det att utläsa pedagogers tankar kring arbetet med fysik och naturvetenskapliga ämnen samt begreppsbildning i förskolan. Under studiens gång kan man se hur pedagoger är osäkra i arbetet med naturvetenskapliga begrepp och vi diskuterar hur framtida forskning kan se ut. Det diskuteras även hur barn lär av varandra och hur viktigt det är att verbalt använda adekvata begrepp så som friktion för att barn ska få bekanta sig med fenomenet. I intervjuerna fick vi även ta del av pedagogernas positiva inställning till utomhusmiljö som en arena för lärande. / This study aims to see how the outdoor environment in preschools can be used as an educational tool to teach children about physical phenomena. We have chosen to do this by using two methodical approaches, observations and interviews. During the observations a predetermined activity was carried out which explored friction on a slide. The result shows what the interviewed teachers think about the physics and natural science education and conceptualization in a preschool practice. During the study one can see how teachers are uncertain about the work with natural science concepts and we further discuss what future research could possible look like. Discussions regarding how children learn from each other are also held, and furthermore how important it is to verbally use adequate concepts such as friction in order for children to get acquainted with the phenomenon. In the interviews, we also got to see the teachers' positive attitude towards the outdoor environment as an arena for learning.

En stor del av Sveriges 1-2 åringar vistas på förskolan och därmed innefattas av läroplanen för förskolan (Lpfö 18). Läroplanen innehåller mål och riktlinjer för naturvetenskaplig innehåll och undervisningsmetoder som kan främja barns lärande. Tidigare forskning menar att det finns flera olika metoder att undervisa yngre barn. Forskningen visar även att lärande kan främjas av att barnen få erfara naturvetenskapliga fenomen och begrepp med kroppen (Skalstad & Munkebye, 2021; Franzén, 2014; Bergnell, 2019). Att uppmuntra, utmana och ställa frågor när barnen leker har också visat sig främja barnens framtida intresse och nyfikenhet för naturvetenskapligt innehåll (Dejonckheere m.fl., 2016). Hur förskollärare upplever att de undervisar och införlivar naturvetenskapligt innehåll blev därför intressant för oss att undersöka i relation till vad den tidigare forskningen har visat. Vi har använt oss av två perspektiv som analysverktyg: det aktivitetsinriktade perspektivet och det begreppsmässigt inriktade perspektivet (Gomes och Fleer, 2020). För att komplettera dessa perspektiv har vi också använt två begrepp, den proximala utvecklingszonen och scaffolding (stöttande) (Säljö, 2014). Den här studien syftar till att undersöka förskollärares uppfattningar om naturvetenskaplig undervisning för de yngsta barnen i förskolan. I föreliggande studie används semistrukturerade intervjuer för att besvara våra frågeställningar. Åtta förskollärare har intervjuats i fyra olika kommuner i Sverige. Dessa intervjuer har transkriberats och sedan analyserats genom en tematisk analys. Vårt resultat är att förskollärarna beskriver sin roll som medforskare i barnens upptäckande. Förskollärarna i vår studie uppger att den naturvetenskapliga undervisningen oftast skedde spontant utifrån det barnen visar intresse för i stunden. De beskrev också hur olika verktyg och olika miljöer kunde fungera som inspiration för naturvetenskapligt lärande.

Naturvetenskapsundervisning idag tenderar att måla en bild av att allt redan är förklarat och alla samband är upptäckta inom naturvetenskap. Skolans jobb handlar bara om att lära ut alla förklaringarna. Medan skolans undervisning fokuserar på att återge de rätta svaren ärforskare ofta djupt engagerade i frågor som ännu inte har något svar. Bland forskare inom naturvetenskap uttrycks även att en viktig drivkraft i deras arbete handlar om förundran inför det som studeras. Är det då möjligt att inom ramen för skolans undervisning använda sig av förundran som ett pedagogiskt verktyg, där det skapas en medvetenhet om att det finns mer att utforska? Ett växande forskningsfält rör förundrans betydelse för lärande i egenskap av epistemisk känsla och hur det kan integreras i undervisningen. I denna rapport undersöks hur elever på högstadiet upplever förundran i fysikundervisningen och deras syn på effekten och betydelsen av förundran för att lära sig fysikämnet. Studien har genomförts genom gruppintervjuer med elever där underlaget analyserats utifrån ett fenomenologiskt ramverk. Analysresultatet återger att essensen av elevernas upplevelser är att förundran upplevs om än inte så ofta. När det gäller vad som stimulerar förundran är essenserna flera sinnesintryck och elevens agens. I synen på effekterna och betydelsen av förundran anges sambandet mellan förundran, intresse och lärande som essensen, där speciell tonvikt läggs på att lärandet gynnas av att möta förundran tidigt. Slutsatsen av rapporten föreslår en uppgradering av begreppet förundran inom lärarutbildning, en medveten användning av undersökande arbetssätt för att stimulera förundran samt att förundran kan vara en nyckel till att starta en lärandeprocess. / Today's science education tends to portray a picture of science where everything has already been explained and all relations discovered. The task of schools is just to teach these explanations. While school education focuses on giving the right answers, scientists are often deeply engaged in questions that have not yet been resolved. Among scientists, wonder in relation to the object of study is expressed as an important motivation for their work. Is it then possible to use wonder as a pedagogical tool in school science, where an awareness is created that there is more to be discovered? An expanding field of research concerns wonder as an epistemic emotion and its implications for teaching. In this report, students' experiences of wonder in physics teaching and their view of the effects and significance of wonder in the learning of physics are investigated in lower secondary school. The study has been carried out using group interviews with students and the data set has been analysed through a phenomenological framework. The results of the analysis suggest that the essence of the students' experiences include that wonder is experienced but not so often. The found essences of what stimulates wonder are perception from several senses and students' agency. Regarding students' view of the effects and significance of wonder, the connection between wonder, interest and learning are noted as the essence, where there is a special emphasis on the claim that learning is facilitated by starting with wonder. The conclusions of the report propose an upgrade of the concept of wonder in teacher education, an intentional use of inquiry-based teaching to stimulate wonder and wonder as a key concept to start a process of learning.