Detta är en studie som undersöker hur barn i förskolan skapar genus i stunden och hur barn skapar grupperingar och hur grupperna påverkar dem. Syftet med studien var att ta reda på hur barn samtalar om genus utifrån barnböcker. Metoden som använts är av kvalitativt slag och fokusgruppsintervjuer har använts. Grupper om fyra barn har lyssnat till fyra olika barnböcker och därefter har en diskussion genomförts. Resultatet visar att gruppens betydelse har en avgörande roll när genus skapas bland barnen och att själva boken är av liten vikt, istället är det samtalet som sker under och efter högläsningen som är av pedagogisk relevans ur ett genusperspektiv.

Syftet med detta arbete är att undersöka lärares uppfattningar om god matematikundervisning samt hur lärares uppfattningar och undervisningspraktiker förhåller sig till den traditionella bilden av matematikundervisning. Kvalitativa intervjuer med fem matematiklärare har genomförts, för att undersöka deras uppfattningar om vad som utgör god matematikundervisning, huruvida deras undervisning är reforminriktad eller traditionell, och vilka hinder eller stöd de upplever för att bedriva den matematikundervisning de önskar. Lärarna i urvalet uttrycker, i varierande utsträckning, en uppfattning om att reforminriktad matematikundervisning är önskvärd, men det är endast tre av fem som också bedriver en reforminriktad undervisning. Gemensamt för de med en reforminriktad undervisningspraktik är bl.a. att de har skapat praktiska förutsättningar för att lyckas väl med att påverka sina elevers uppfattningar om matematik i önskad riktning och därför varit framgångsrika i att förhandla om de sociala och sociomatematiska normerna i klassrummet.

Denna undersökning syftar till att se vilka uppfattningar gymnasieelever som läst större delen av singrundskoleutbildning i något annat land uttrycker om matematik och matematikundervisning. Genom kvalitativa intervjuer med sex elever från olika delar av världen undersöks elevernas uppfattningar om svensk skolmatematik och matematikundervisning, vilka likheter och skillnader de uttrycker jämfört med sin tidigare skolgång och hur de upplever processen att komma ny med annan förutbildning. Dataanalyseras sedan tematiskt i flera steg. I första steget av analysen används uppfattningar om skolmatematik, uppfattningar om sig själv som matematikelev och uppfattningar om matematikundervisning och hur man lär sig matematik som teman. Som ett andra steg analyseras uppfattningar om matematikundervisning med kategorierna sociala normer, sociomatematiska normer och klassrummets matematiska praxis. Därefter gjordes en induktiv analys inom varje deltema. Huvudresultaten är att matematiska metoder skiljer sig åt mellan länderna, men att det också kan finnas skillnader i exempelvis vilka ämnesområden som betonas. Fokus på problemlösning och vad som anses vara en bra matematisk lösning lyfts fram som särskilt stora skillnader. Att använda formelsamling och miniräknare är något som eleverna är ovana vid sedan tidigare. Eleverna uttycker att lärarna i Sverige är snälla och hjälpsamma, men att lektionerna i stor utsträckning består av självständigt arbete och att det gör att det kan bli rörigt i klassrummet. Ett tydligare ledarskap från läraren och lektioner med mer gemensamt arbete lyfts fram som önskvärt.

Syftet med denna undersökning är att kartlägga hur matematik framställs utanför skolan, både vilka värden som är förknippade med matematik och hur matematiker framställs som personer. Bakgrunden till detta är se om det kan finnas orsaker bortom skolans gränser som påverkar den särartade inställning som många elever har till just matematik. Många verkar anse att matematik inte är något för dem, utan endast för nå- gra få utvalda – vilket kan hämma deras lärande. Då mycket av den forskning som redan finns på området fokuserar på elever och lärare inom skolans värld ska denna uppsats bidra med ett vidare perspektiv.En avgränsning gjordes till populärkulturen, där totalt tre scener från olika TV-serier granskades med inspiration från ett diskursanalytiskt angreppssätt och analyserades ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Detta för att undersöka vilka föreställningar och sociomatematiska normer den bild av matematik som framställs skulle kunna bidra till.Den bild av matematik som utmärker sig i de TV-serier som ligger till grund för under- sökningen är att det är förknippat med negativa känslor, att det är ett svårt ämne men också att det är betydelsefullt. Enligt TV-serierna ser matematiker inte inte ut på något särskilt sätt, men framställs som allvarliga, smarta och svåra att kommunicera med. Det skall dock tilläggas att även om det är dessa bilder som är utmärkande, så det finns mot- stridiga framställningar av samtliga värden och egenskaper – undantaget framställnin- gen av matematik som svårt.

No description available.

<p>Det här är inte en recension.</p><p>Normer i den samtida svenska litteraturkritiken.</p><p>Magisteruppsats i litteraturvetenskap, 2006</p><p>av Lina Samuelsson</p><p>Syftet med uppsatsen är att föra en diskussion om vilka normer som finns i den nutida litteraturkritiken. Två veckors recensioner, sammanlagt nästan hundra stycken, från fem olika dagstidningar har studerats ur ett genusperspektiv.</p><p>Forskningen om litteraturkritik har bedrivits i begränsad omfattning och görs fortfarande så. Området blir ofta förbisett både inom journalistikvetenskapen och litteraturvetenskapen och än mer ovanligt är en genusmedveten kritikforskning även om många av de debatter som rört litteraturkritik, däribland den som bröt ut efter Linda Skugges recension av Björn Ranelids Kvinnan är första könet i Expressen, tagit upp feministiska frågeställningar.</p><p>Efter en genomgång av olika patriarkala tendenser i litteraturkritiken genom tiderna – bland annat hur kvinnliga författare blivit lästa och värderade utifrån sitt kön – analyseras dagens litteraturkritik i tre delkapitel. Det första handlar om olika former av segregering och gemenskap inom litteraturkritiken: vad som recenseras av vem, vilka författare och verk som sätts i samband och i vilken kontext verket placeras. Särskilt påtagligt är hur den manliga homosocialiteten odlas i litteraturkritiken och det glastak som går vid en fördelning av 60 respektive 40 procent mellan män och kvinnor i litteraturkritiken, såväl recenserade som recensenter.</p><p>Det andra delkapitlet, ”Status och värdering” handlar om hur kritiker bedömer verk av män respektive av kvinnor. Jag upptäckte att det inte är någon markant skillnad i hur ofta verk av kvinnor respektive män får positiv eller negativ kritik, däremot är det skillnad i hur värderingen sker. Vilka kvaliteter ett verk har betonas mer i recensionerna av litteratur skriven av kvinnor. I kapitlet diskuterar jag också frågan om högt och lågt i litteraturkritiken och om det finns en ge¬men¬sam kritikersmak eller syn på kritikerrollen.</p><p>Den sista delen handlar om vilka ideologiska och estetiska värderingar som finns i litteraturkritiken och hur kritikerna själva förhåller sig till könsfrågan. Jag diskuterar om det är ett tecken på jäm¬likställdhet att de litteraturkritiska texterna är så könlösa eller är en form av sexism. Slutligen diskuterar jag de tydligaste normerna i dagens litteraturkritik: behovet av att litteratur ska säga något mer och ge läsaren en insikt. Men inte för enkelt; läsningen ska vara</p><p>en utmaning, nästan en plåga. Varken författaren eller texten ska på något sätt stryka medhårs, komma med förklaringar och förenklingar eller moraliska budskap. Litteraturen ska vara okonven¬tionell och självständig, är den det är författaren enligt kritikern mogen.</p><p>Jag kopplar dessa normer om litteraturen till kritikerns behov av att legitimera sig, försvara sin rätt att tala. Jag diskuterar därefter hur dessa normer, som inte tycks könsbundna, trots det får en segregerad litteraturkritik som resultat.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Mycket forskning har gjorts kring ungdomars tankar om Sex och Samlevnad, men få studier har gjorts kring ungdomars tankar och åsikter om Sex och Samlevnad ur ett genusperspektiv.</p><p>Syftet med uppsatsen är att undersöka om tjejers och killars åsikter kring Sex- och Samlevnadsundervisningen i skolan skiljer sig åt och om deras beteende mot varandra förändras och i så fall hur de förändras när de pratar i en större grupp med det andra könet medverkande, till skillnad mot när de pratar i en mindre könshomogen grupp. Detta har vi försökt uppnå genom att först göra parintervjuer med könshomogena par för att slutligen använda oss utav en fokusgrupp med en könsheterogen grupp. Resultatet blev inte riktigt som vi tänkt oss då vi trodde att killarna skulle vara det mer utmärkande könet än vad de faktiskt var. Killarna var de som styrde samtalet i fokusgruppen men ville ändå försöka få med tjejerna. Tjejerna lät killarna ha övertaget och gjorde ingen större ansträngning att försöka ta över makten i samtalet. De verkade tycka att det var okej att de framstod som det lägre könet. De normer som finns ute i samhället kring hur tjejer respektive killar ska bete sig stämde alltså bra in på vår studie, särskilt bland tjejerna. Vad gäller killarnas och tjejernas åsikter kring Sex- och Samlevnadsundervisningen i skolan tog de upp ungefär samma saker. De ansåg att de har lärt sig mycket om preventivmedel och olika könssjukdomar och alla är överens om att de fått den undervisningen de behöver. Ungdomarnas åsikter ändrades inte så mycket från parintervjuerna till fokusgrupperna. Tjejernas åsikter var de som ändrades minst, de sa inte så mycket vare sig i parintervjuerna eller i fokusgruppen. Killarna däremot blev något mer öppna när vi satt i den stora heterogena gruppen än när de bara satt två killar och pratade. Hade vi haft möjligheten hade vi velat utveckla metoden mer till att innehålla fler fokusgrupper för att därför kunna utveckla en större bredd på arbetet.</p>

<p>Syftet med uppsatsen är att beskriva hur kvinnor inom polisen upplever sitt yrke. Inom polisyrket jobbar det ca 18 000 poliser varav 25 procent är kvinnor. Studien aktualiserar dels om kvinnliga poliser upplever eventuella könsskillnader, dels om de reflekterar över de rådande könsnormerna. Följande frågor belyses i studien: Vilka könsskillnader råder inom polisen? Hur synliggörs könsskillnaderna? Hur påverkar de rådande normerna yrkesutövandet? Kvalitativa intervjuer har använts, kvinnorna som medverkar i studien kommer från tre olika arbetsplatser och är av olika åldrar och befattningar inom polisen. De begrepp och teorier som ligger till grund för analysen är normer, Yvonne Hirdmans genus teori, Beverly Skeggs teori om respektabilitet och hur omvårdnad reproduceras, samt forskaren Berit Åbergs forskning om hur män och kvinnor inom polisen styrs in på olika arbetsuppgifter. Resultaten visar att kvinnliga poliser i många avseenden jämförs med sina manliga kollegor. Dock har studien visat att det råder en acceptans rörande genusskillnader hos de kvinnliga poliserna vilket gör att de själva inte reflekterar över normerna Reproduktionen av den manliga normen fortlöper då kvinnor inte ifrågasätter och synliggör de genusstrukturer som de möter.</p>

<p>Huvudsyftet med denna uppsats är att undersöka vilka uppfattningar och föreställ­ningar som högstadieelever har av begreppen genus och normer. Hur skapas kön och på vilket sätt är skolan delaktig i skapandet och normaliseringen av begreppen kön och genus? Genuspedagogik och normkritisk pedagogik diskuteras i förhållande till elevernas uppfattning om genus i en diskurs om makt. Studien är empirisk och har genomförts i en etnografisk kvalitativ ansats genom deltagande observation och intervju som redskap. Den teoretiska bakgrunden utgörs av Yvonne Hirdmans teori om genussystem och Judith Butlers postmoderna genusbegrepp.</p><p> </p><p>Studiens resultat visar att elevernas uppfattningar kring genus och normer är svaga. Eleverna efterfrågar mer kunskap kring begreppen och de anser att det är viktig att arbeta med förståelsen kring dessa begrepp i skolan. Studien visar även hur högstadieelever upprätthåller och skapar normer kring genus och kunskap samt att de använder stereotypa könsroller för att beskriva flicka/pojke och kvinna/man. Som slutlig diskussion diskuteras en normkritisk pedagogik som en del av en mer genusneutral undervisning.</p><p> </p>

Sammanfattning Mycket forskning har gjorts kring ungdomars tankar om Sex och Samlevnad, men få studier har gjorts kring ungdomars tankar och åsikter om Sex och Samlevnad ur ett genusperspektiv. Syftet med uppsatsen är att undersöka om tjejers och killars åsikter kring Sex- och Samlevnadsundervisningen i skolan skiljer sig åt och om deras beteende mot varandra förändras och i så fall hur de förändras när de pratar i en större grupp med det andra könet medverkande, till skillnad mot när de pratar i en mindre könshomogen grupp. Detta har vi försökt uppnå genom att först göra parintervjuer med könshomogena par för att slutligen använda oss utav en fokusgrupp med en könsheterogen grupp. Resultatet blev inte riktigt som vi tänkt oss då vi trodde att killarna skulle vara det mer utmärkande könet än vad de faktiskt var. Killarna var de som styrde samtalet i fokusgruppen men ville ändå försöka få med tjejerna. Tjejerna lät killarna ha övertaget och gjorde ingen större ansträngning att försöka ta över makten i samtalet. De verkade tycka att det var okej att de framstod som det lägre könet. De normer som finns ute i samhället kring hur tjejer respektive killar ska bete sig stämde alltså bra in på vår studie, särskilt bland tjejerna. Vad gäller killarnas och tjejernas åsikter kring Sex- och Samlevnadsundervisningen i skolan tog de upp ungefär samma saker. De ansåg att de har lärt sig mycket om preventivmedel och olika könssjukdomar och alla är överens om att de fått den undervisningen de behöver. Ungdomarnas åsikter ändrades inte så mycket från parintervjuerna till fokusgrupperna. Tjejernas åsikter var de som ändrades minst, de sa inte så mycket vare sig i parintervjuerna eller i fokusgruppen. Killarna däremot blev något mer öppna när vi satt i den stora heterogena gruppen än när de bara satt två killar och pratade. Hade vi haft möjligheten hade vi velat utveckla metoden mer till att innehålla fler fokusgrupper för att därför kunna utveckla en större bredd på arbetet.