Den här uppsatsen undersöker parafrasens roll i samtida bildundervisning ur ett socialkonstruktionistiskt och feministiskt perspektiv med hjälp av visuell metodik, diskursanalys och gestaltande metoder. Uppsatsens material består av lärares parafrasuppgifter, elevarbeten, lärares samtal om parafrasuppgifter och stoffurval samt författarens egna erfarenheter av att göra parafraser. Resultatdelen identifierar en dominerande diskurs i parafrasuppgifterna som i sin tur kan delas in i flera mindre. Följderna av diskursernas inverkan på eleverna diskuteras och förslag på omförhandling och förnyelse av parafrasuppgiften ges. De parafraser som skapades under författarens konstnärliga utforskande av fältet utgör studiens gestaltande del. Fokus har legat på samtidskonst och kvinnliga konstnärer, med ett jugendverk som kontroll för att se om arbetsprocessen ändrades. Parafraserna är gjorda i olika tekniker såsom akrylmåleri, torrpastell, mixed media, skulptur i polymerlera samt digitalt fotografi. Parafraserna ställdes ut som en installation tillsammans med skisser, anteckningar, materialprover och utrivna lappar med författarens reflektioner. Reflektionslapparna och namnskyltarna i installationen är skrivna på tidigare utkast av uppsatsen. Syftet med utställningsformen var att påvisa författarens skapandeprocess av både parafraser och uppsats.

Syftet med denna studie är att undersöka i vilken utsträckning det grafiska uttrycket hos den tvådimensionella bilden Bergaporten av John Bauer kan överföras till en fiktiv tredimensionell miljö. För att placera projektet i en teoretisk kontext används begrepp som parafras och remediering för att beskriva arbetet. Som projektarbete skapas en tredimensionell spelmiljö med Bergaporten som förlaga. Vidare sammanställs en enkät som undersöker hur väl Bauers grafiska uttryck överförts till spelscenen. Detta genom att respondenterna får jämföra renderade bilder från scenen med originalet. Enkätresultatet visar att remedieringen av Bergaporten genomförts med ett positivt resultat, men öppnade också upp för förbättringar av scenen. Detta förtydligas av respondenterna i en anslutande öppen fråga i enkäten. Förhoppningen är att denna studie kan ses som exempel på en användbar metodik för hur grafiska uttryck optimalt kan överföras från tvådimensionella bilder till en tredimensionell scen.

This thesis examines how the Swedish telecom company Comviq utilizes the meme formatknown as Trumpet Boy in their commercial Orkestern from 2018. The study makes use of aqualitative comparative semiotic analysis to decode signs present in both the referencematerial and the video advertisment. This study relies on the theoretical basis of Stuart Hall’stheory of representation, Linda Hutcheon and Siobhan O’Flynn’s theory on adaption andHenry Jenkins’ theory on transmedia storytelling.The study finds that Orkestern makes use of the fundamental concepts and imagery found inboth the original still image and a remix of the Trumpet Boy meme format. AlthoughOrkestern can be seen as an adaptation or paraphrase of the aforementioned meme, it alsotakes liberties with the implementation of said concepts. The core elements attributed to thememe can be found in Orkestern but while a reference is being made, it’s not being copied, inmuch the same way as memes are paraphrased by users of social media platforms.

Alla språkinlärare, oavsett om de studerar ett nytt språk i det land där det talas (andraspråksinlärare) eller utom-lands (främmandespråksinlärare), har emellanåt problem att formulera sig och även göra sig förstådda på det nya inlärarsspråket, interimspråket, vilket utmärks av ett antal generella inlärardrag som tillfälliga lån, parafraser, generaliseringar, övergeneraliseringar, förenklingar och helfrasanvändning. Genom att analysera diverse elev-texter, skrivna av både andra- och främmandespråkselever, syftar denna uppsats till att kartlägga inlärardragens förekomst och frekvens samt utföra en jämförelseanalys mellan och inom grupperna andraspråkselever (SAS-elever) respektive främmandespråkselever (SFS-elever). Undersökningens textmaterial består av 16 texter i olika genrer och med varierande svårighetsgrad, skrivna av tretton rysktalande elever, som studerar svenska på SVA Grund (svenska som andraspråk, grundläggande kurs) i Sverige respektive har privatlektioner i svenska via Skype. Genom närläsning och analys av texterna har man kommit fram till att det finns samband mellan användningen av inlärardrag och elevernas utvecklingsnivå (språknivå) respektive uppgifternas komplexitetsgrad och inlärningsty-per (var och på vilket sätt man lär sig svenska). Resultaten visade att främmandespråkselever har större behov av inlärardrag i jämförelse med andraspråkselever och snarare tenderar att förlita sig mer på modersmålet än interim-språket. Undersökningen har även visat att förenkling, generalisering och övergeneralisering är de mest frekventa inlärardragen i de undersökta elevtexterna.

The aim of this thesis is to study the structures and contents of art paraphrases during the first year of the Covid-19 pandemic through semiotics, intertextuality and intermediality, to create an understanding of what the reuse, or appropriation, of art can mean and which roles it could play in a contemporary visual culture. To achieve this, six “Covid paraphrases” are analysed alongside a rich complementary material collected from November 2021—February 2023 through netnographic methods focused on the social media platform Instagram. The study is centred around three categories of Covid paraphrases: positively modified paraphrases, negatively modified paraphrases and paraphrases modified through the act of substitution. The study finds that Covid paraphrases often build upon famous classical art works that contain human figures. These figures, as well as other elements of the image, are shown to be removed, relocated or replaced in the paraphrase. In other Covid paraphrases, new details are added to the image, often portraying objects connected to the pandemic, such as face masks or toilet paper. Most often, they are created, distributed and viewed through digital media, unlike the art works they build upon which generally take the shape of physical paintings. Surprisingly, the study of art paraphrases during the pandemic shows that the visual culture of Covid-19 consists of a considerable amount of humour despite the unstable state of the world. In this context, the Covid paraphrases play the role of the entertainer, and by reminding the public of the authorities’ restrictions in the fight against the new coronavirus, as well as of the long history of art, the paraphrases can also be seen as a source for information. Together with other new images, the Covid paraphrases create a new visual language filled with pandemic-specific signs. This reuse of images updates classical art works and gives them a new meaning in a modern setting, while simultaneously attaching the new paraphrase to an established history. These processes leave room for a revised and expanded art historical canon suitable for a global Internet culture.

<p>You could say that the Swedish artist Felix Gmelin in his art uses media to get closer or further away from what we consider to be the reality and also truth. The purpose of this study is to discuss what this means for the intention of his art works. The starting point is my own aesthetic experience of his painting and the installations <em>A Gentleman’s agreement (1996), Farbtest, Die Rothe Fahne II (2003) and Tools and Grammar 2.5 (2007).</em> Each of these works of art consists of different kinds of prefabricated material such as articles, films and documents. These kinds of material are often considered to stand in the way of the aesthetic experience, maybe because they are supposed to be closer to reality and therefore to truth. The thesis of this study is that the truth in art is inscribed in the aesthetic framework of each art piece and also in the technical support it uses. If for example the support consists of an investigative journalist’s documentary research, in Rosalind Krauss’ description, the truth might be found in the authenticity of the documentary material. If the technical support has to do with sampling instead, as in the re-use of existing materials to create new works of art, the truth can probably not be found in the different pieces of material but in the work ofart in itself. It does not matter then if the different pieces of material it consists of is traditionally considered unaesthetic. The conclusion of this study is that Gmelin’s <em>Gentleman’s agreement</em>, <em>Farbtest, Die Rothe Fahne II</em> and <em>Tools and Grammar 2.5</em> actually discuss what truth is and if there is an aesthetic truth.</p> / Examensarbetet består dels av en vetenskaplig rapport (se Huvudtitel och Abstract), dels av en vetenskaplig artikel (se Alternativ titel).

You could say that the Swedish artist Felix Gmelin in his art uses media to get closer or further away from what we consider to be the reality and also truth. The purpose of this study is to discuss what this means for the intention of his art works. The starting point is my own aesthetic experience of his painting and the installations A Gentleman’s agreement (1996), Farbtest, Die Rothe Fahne II (2003) and Tools and Grammar 2.5 (2007). Each of these works of art consists of different kinds of prefabricated material such as articles, films and documents. These kinds of material are often considered to stand in the way of the aesthetic experience, maybe because they are supposed to be closer to reality and therefore to truth. The thesis of this study is that the truth in art is inscribed in the aesthetic framework of each art piece and also in the technical support it uses. If for example the support consists of an investigative journalist’s documentary research, in Rosalind Krauss’ description, the truth might be found in the authenticity of the documentary material. If the technical support has to do with sampling instead, as in the re-use of existing materials to create new works of art, the truth can probably not be found in the different pieces of material but in the work ofart in itself. It does not matter then if the different pieces of material it consists of is traditionally considered unaesthetic. The conclusion of this study is that Gmelin’s Gentleman’s agreement, Farbtest, Die Rothe Fahne II and Tools and Grammar 2.5 actually discuss what truth is and if there is an aesthetic truth. / Examensarbetet består dels av en vetenskaplig rapport (se Huvudtitel och Abstract), dels av en vetenskaplig artikel (se Alternativ titel).