Nästan var tionde patient i den svenska somatiska sjukhusvården drabbas av en vårdskada och som följd har patientsäkerhetsfrågor aktualiserats. Orsaker till brister i patientsäkerheten kan ofta hittas i organisationen eller arbetsplatsens rutiner där bl.a. bristfälliga rutiner för samverkan och kommunikation är vanliga orsaker. Teamarbete är en vanligt förekommande samarbetsform inom vården och byggstenarna i dessa team utgörs av de teammedlemmar som ingår och som för tillfället arbetar tillsammans. Individernas prestationsförmåga styrs av mänskliga psykologiska och fysiologiska begränsningar vilket leder till att misstag och fel är oundvikliga. Ett system som förebygger, fångar upp och mildrar effekten av dessa fel är Crew Resource Management (CRM). Säkerhetskonceptet, med ursprung inom flygindustrin, har under de senaste decennierna börjat etablerats inom hälso- och sjukvården som ett led i arbetet för att öka patientsäkerheten. Avsikten med CRM är att skapa en säkerhetskultur inom organisationen där det finns en medvetenhet om att fel inträffar och att träna hälso- och sjukvårdspersonal i att hantera dessa. CRM-träning fokuserar på att skapa förutsättningar för ett säkert teamarbetet där bl.a. kommunikation, ledarskap, situationsmedvetenhet och problemlösning är viktiga komponenter. Denna träning i kombination med säkerhetsverktyg, som t.ex. checklistor och kommunikationsstrukturer, används i vardagen för att förstärka samarbetet och bidra till att förebygga och fånga upp fel innan någon kommer till skada. Syftet var att belysa effekten av teamträning i Crew Resource Management. Den metod som valdes var forskningsöversikt med avsikt att kartlägga området och att införskaffa kunskap och träning i att på ett strukturerat sätt sammanställa resultaten från publicerade empiriska studier. Forskningsöversikten redovisar forskningsresultat som publicerats mellan åren 2006-2011. Författarna till forskningsöversikten fann att CRM-interventioner påverkade patientsäkerhetskulturen i positiv riktning även om signifikanta förbättringar inte alltid kunde påvisas. Även patientsäkerheten ökade då flera studier kunde påvisa ett förbättrat utfall för patienterna både när det gällde behandlingsprogram och resultat men även minskad mortalitet efter infört CRM-program. Teamträningen hade dessutom påvisbar positiv effekt avseende medvetenheten och benägenheten att rapportera fel samt minskade antalet rapporterade händelser som kunde kopplas till teamarbete och kommunikation. Teamträning i CRM-principer kan på sikt ha en betydande positiv effekt på patientsäkerheten. Att förändra en säkerhetskultur tar tid och för att uppnå full effekt krävs att upprepad utbildning och teamträning är etablerade delar i CRM-initiativet. Dessutom krävs ett stort engagemang från ledningen där erkännande, stöd och uppmuntran är viktiga komponenter för att uppnå önskad förändring.

Bakgrund: Lex Maria infördes på 1930-talet efter att personal på ett sjukhus i Stockholm råkade förväxla ett läkemedel med ett rengöringsmedel vilket resulterade i att många patienter dog. Genom att känna till vilka misstag som görs och varför ökar, yrkeskompetensen och på så sätt höjs patientsäkerheten inom vården. Syfte: Syftet med studien var att jämföra vad som anmälts enligt Lex Maria på sjukhus i Region Skåne under år 2000 och år 2010. Metod: En empirisk studie med kvantitativ ansats. Lex Maria anmälningar hämtades från Socialstyrelsens regionala tillsynsmyndighet syd. Därefter gjordes en innehållsanalys för att skapa variabler. Resultat: Resultatet innehåller 228 anmälningar från båda åren tillsammans. Resultatet presenteras i form av tabeller och diagram för att det överskådligt ska kunna jämföras. Diskussion: De fyra viktigaste fynden relaterat till sjuksköterskans yrke var: ”Fördröjd vård”, ”Misstag i allmänna vården”, ”Misstag i läkemedelshanteringen” samt ”Misstag i omvårdnaden”. Fynden jämförs och orsaker om varför felen uppstår diskuteras. Slutsats: Fel enligt Lex Maria uppstår i många fall på grund av stress, okunskap, dålig kontinuitet och brist i rutiner. Sjuksköterskors skyldighet är att vara medvetna om lagar och författningar som styr dem i sitt arbete och studien kan vara ett hjälpmedel i deras arbetsliv. / Background: Lex Maria was founded in 1930 after staff at a hospital in Stockholm happened to confuse one drug with a detergent with the result that many patients died. By knowing which mistakes are made and why, the professional skills will increase, thereby increasing the patient safety in healthcare. Purpose: The purpose of this study was to compare what is reported according to Lex Maria in hospitals in Region Skåne year 2000 and year 2010. Method: An empirical study with a quantitatively approach. Lex Maria reports were taken from the Board's regional supervisor South. Then a content analysis was made to create variables. Results: The results include 228 notifications from both years together. The results are presented in tables and diagrams to clearly be compared. Discussion: The four most important discoveries related to the nurse's profession was: “Delayed care”, “Mistakes in public care”, “Mistakes in drug dealing” and “Mistakes in nursing”. The findings are compared and reasons why errors occur are discussed. Conclusion: Errors according to Lex Maria are in many cases caused by stress, ignorance, lack of continuity and lack of procedures. Nurses' obligation is to be aware of laws and regulations that govern them in their work and the study may work as an aid in their work.

<p><p>Ett stort antal människor dör på grund av skador som de fått inom vården och som hade kunnat förebyggas. Det finns siffror som pekar på att dessa vårdskador överskrider antalet döda i trafiken. Vid Östergötlands landsting finns sedan år 2005 en fast enhet som arbetar med patientsäkerhet. En av deras uppgifter är att, tillsammans med berörd verksamhet, utföra händelseanalyser inför anmälningar av Lex Maria-fall. Den analysmetod som används av patientsäkerhetsenheten är uppbyggd på en epidemiologisk olycksmodell.</p><p>Syftet med denna studie har varit att använda analysmetoden FRAM (Functional Resonance Accident Model), som är en systemisk analysmetod utarbetad av Erik Hollnagel, i en vårdrelaterad kontext, någonting som inte har gjorts tidigare. FRAM har applicerats på en händelse under en operation då material glömdes kvar i patientens buk. Samtidigt har patientsäkerhetsenheten analyserat samma händelse med sin metod. En jämförelse mellan de två olika analysmetodernas slutsatser har gjorts.</p><p>För insamling av information om arbetet i operationssal har en triangulering av observation, intervjuer med sakkunniga och genomgång av viss dokumentation genomförts. De personer som varit inblandade i den aktuella händelsen har intervjuats av patientsäkerhetsenhetens analysteam. När de båda analyserna var genomförda ordnades en fokusgrupp med diskussion kring analysmetoder.</p><p>Studien har visat att FRAM kan vara lämplig för tillämpning på vårdskador. Det finns fördelar med en systemisk analysmetod som FRAM då den i större utsträckning speglar den omfattande komplexitet som, i detta fall, en operationssal och dess omgivning består av. Detta medför dock att analysprocessen blir mer omfattande och krävande. I dagsläget används landstingets analysmetod av ett stort antal människor efter en relativt kort utbildning, vilket skulle vara svårt att genomföra med FRAM. Det är även tydligt att mer forskning behövs då FRAM är en relativt ny analysmetod under utveckling.</p></p>

Introduktion: WHO:s checklista för säker kirurgi skapades för att minska risken för komplikationer vid kirurgiska ingrepp. Den har sedan 2009 implementerats på de flesta sjukhus i Sverige, vilket gör det av intresse att undersöka följsamheten till WHO:s checklista i Sverige 2014.   Syfte: Syftet var att undersöka följsamheten till WHO:s checklista för säker kirurgi inom dagkirurgisk verksamhet på två sjukhus, samt undersöka om sjukhus, anestesiform eller om operationen utförs på förmiddag eller eftermiddag är associerat med följsamheten.     Metod: Studien genomfördes som en icke deltagande, strukturerad observationsstudie med kvantitativ design. Det genomfördes 39 stycken observationer. Data analyserades med IBM:s SPSS och presenteras i tabeller och löpande text. Resultat: Följsamheten till checklistans kontroller varierade mellan 0 till 92 %. Fyra av kontrollerna visade statistiskt signifikanta skillnader mellan sjukhusens följsamhet. Jämförelsen mellan de olika anestesiformerna visade en statistiskt signifikant skillnad i följsamheten till en kontroll. Ingen statistiskt signifikant skillnad sågs i följsamheten till kontrollerna mellan för- och eftermiddag.   Konklusion: Resultatet visar varierande följsamhet till WHO:s checklistas faser och kontroller. Vissa av kontrollerna genomförs inte överhuvudtaget. För att förbättra följsamheten och därmed även patientsäkerheten kunde det ligga i organisationernas intresse att ta upp för diskussion hur följsamheten kan förbättras.

Bakgrund: Inom vården sker en stor genomströmning av information. Därför är tydlig kommunikation mellan vårdpersonal viktig eftersom patientsäkerheten annars äventyras. Ett exempel på en kommunikationsmodell är SBAR som står för ”situation”, ”bakgrund”, aktuell status” och ”rekommendationer”. Syfte: Att undersöka i vilken utsträckning sjuksköterskor använder sig av SBAR på fem avdelningar på ett universitetssjukhus i Mellansverige och om det finns samband mellan antal yrkesverksamma år och inställning till SBAR, samt i vilka situationer som sjuksköterskor anser att SBAR är bäst tillämpbart. Metod: Deskriptiv stvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. 103 enkäter delades ut till sjuksköterskor på vårdavdelningar respektive akutvårdsavdelningar. Resultat: Oavsett avdelning ansåg totalt 56 procent av sjuksköterskorna (n=33) att SBAR var ett verktyg som var bäst tillämpbart vid rapport till akutteam. Trettiosex procent av sjuksköterskorna (n=26) på akutvårdsavdelningarna använde SBAR dagligen jämfört med vårdavdelningar där elva procent av sjuksköterskorna (n=8) använde SBAR dagligen. Inget samband kunde påvisas mellan antalet yrkesverksamma år och inställning till SBAR. Slutsats: Nittio procent (n=66) av de tillfrågade sjuksköterskorna i studien använde SBAR ibland och 46 procent (n=34) använde SBAR dagligen. De flesta ansåg att SBAR var ett verktyg som var tillämpbart vid rapportering till läkare eller till akutteam. Forskning stödjer att SBAR med fördel kan tillämpas vid icke akuta situationer. Trots det visar resultatet att sjuksköterskor inte använder SBAR i sådana lägen i den utsträckning som är möjlig. Kontinuerlig utbildning krävs för att SBAR ska inarbetas ytterligare i det dagliga arbetet. / Background: Within health care there is a constant flow of information regarding patients. To have a good communication system between hospital staff is important since patient safety always is at risk. One example of a communication model is SBAR, which stands for “situation”, “background”, “assessment” and “recommendations”. Aim To investigate to what extent nurses use SBAR at five wards at a university hospital in Sweden and to see if there is a correlation between numbers of years in the profession and attitude towards SBAR and to see in what situations nurses think SBAR is most useful. Method: Empirical descriptive cross-sectional study with a quantitative approach. 103 questionnaires were handed out to nurses at wards and at intensive care units at a hospital in Sweden. Results: Regardless of ward-type, a total of 56 percent of the nurses (n=33) thought that SBAR was most useful when reporting to emergency teams. Thirty-six percent of the nurses (n=26) at intensive care units used SBAR on a daily basis, compared to nurses at regular wards where 11 percent of the nurses (n=8) used SBAR daily. No correlation was found between number of years in the profession and attitude towards SBAR. Conclusion: Ninety percent of the participants used SBAR occasionally. Forty-six percent used SBAR on a daily basis. Most nurses thought that SBAR was most useful when reporting to emergency teams followed by reporting to doctors. Resarch supports the fact that SBAR is useful in non-acute situations. Despite that, the result showed that nurses don’t use SBAR on such occasions to the extent, which is possible. Continuous training is demanded for SBAR to be used more.

Background Number of patients treated with medicine that has an anticoagulation character is constantly increasing. Chronic atrial fibrillation is the most common diagnosis being treated, but other diagnoses such as venous thrombosis), pulmonary embolism, stroke, coronary stent thrombosis and arterial thrombosis treated. There are a variety of anticoagulant drugs. In Sweden Warfarin is used as standard medicine for oral anticoagulation therapy. Purpose The purpose of this study is to examine and reflect nurses' experiences of working on anticoagulation clinic, and if he / she claims to have access to the necessary skills and resources to carry out a safe care. Design The study has a qualitative design with semi-structured interviews which were analyzed with an inductive approach. The interviews included six respondents. Findings The results showed that nurses who worked at anticoagulation Clinics had no specific training to operate these clinics. Respondents felt that they had obtained their knowledge through practical experience. However, previous research and Welfare guidelines emphasize the importance of continuous training. Even The National Board of Health and Welfare in Sweden requires that nurses should have significant skills to be able to provide good and safe care with high quality. Conclusion From these results it was concluded that the nurses who worked in anticoagulation clinics felt that they were able to do their work even though they had no specific training. However they considered that a basic theoretical knowledge could contribute to a more secure feeling regarding patient safety. Keywords Wafarinmonitoring, patient safety, Warfarin, Nurse

No description available.

Bakgrund: Modified Early Warning Score (MEWS) är ett bedömningsinstrument för utvärdering av patienters vitalparametrar. Verktygets funktion är att genom strukturerade observationer identifiera patienter med sviktande vitala funktioner, och således kunna vidta åtgärder innan patienten avlider eller kräver intensivvård. Nyttan av MEWS inom onkologisk heldygnsvård är än så länge dokumenterat i mycket liten utsträckning. En studie från 2012 indikerar att MEWS inte är ett effektivt verktyg för att förutse försämringar hos onkologiska patienter.   Syfte: Att undersöka om patienter inom onkologisk vård uppvisar MEWS 0-17 poäng veckan innan dödsfall. Vidare ämnar författarna vilka specifika parametrar inom MEWS som orsakade förhöjda totalpoäng, samt om några skillnader föreligger mellan män och kvinnor. Metod: Retrospektiv journalgranskningsstudie där dokumentation av MEWS-bedömningar granskades i 70 patientjournaler. Resultat: Undersökningsgruppen hade ett genomsnittligt MEWS på 2,99 under den sista levnadsveckan. Av de enskilda variablerna inom MEWS var andningsfrekvens den som oftast gav poäng ≥1. Det genomsnittliga värdet av MEWS steg från 3,13 poäng det sjunde sista till 8 poäng det sista levnadsdygnet, men på grund av den låga frekvensen av mätningar under det sista levnadsdygnet kan inga slutsatser dras från resultatet. Inga signifikanta skillnader mellan män och kvinnor har identifierats. Låg förekomst av registrerade MEWS hos avlidna onkologpatienter orsakade ett stort initialt bortfall.   Slutsats: Studien indikerar att MEWS används i liten utsträckning på onkologiska patienter innan dödsfall. Det är dock inte möjligt att med detta underlag uttala sig om huruvida MEWS är ett relevant verktyg inom den onkologiska vården, och vidare forskning måste därför göras. / Background: Modified Early Warning Score, MEWS, is a scoring system (0-17 points) for assessment of patients’ vital signs. The function of MEWS is to detect deteriating patients at an early stage, and being able to put in adequate treatment before their physical condition worsens. The benefits from using MEWS on oncology patients have so far been researched to small extent. A study from 2012 indicates that MEWS is not an effective tool for detecting deteriation in oncology patients.   Objective: To research if oncology patients have scores 0-17 on MEWS measurements the week before they are deceased. The writers also intend to research which certain parameters within MEWS caused higher overall scores, and lastly whether there are any differences in scores between men and women.   Methods: A retrospective review of medical records was performed on a total of 104 MEWS measurements belonging to 70 deceased patients. Results: The main results show an average MEWS of 2,99 points during the last week of the patients’ lives. Respiratory rate was the variable within MEWS to cause elevated scores (≥1) most often. The average MEWS increased from 3,13 points the seventh day before death to 8 points the last day before death, but due to the low frequency of measurements from the last day of the patients’ lives, it is not possible to make any assumptions based on these results. Furthermore, the initial loss of patients meeting the inclusion criteria was substantial due to low prevalence of registered MEWS.   Conclusion: The results indicate that MEWS is not used on oncology patients to a great extent. It is not, however, possible to determine whether MEWS is a relevant assessment tool in care of oncology patients, and further research is therefore needed.

De patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning (IVA) har svikt i ett eller ofta flera organ och deras vitalparametrar övervakas noggrant dygnet runt med specialistutbildad personal som hela tiden finns hos patienten. I samband med att intensivvården skall avvecklas och som ett led i att patienten har tillfrisknat planeras för flytt till en lägre vårdnivå som vårdavdelning, vilket innebär en miljö med mindre resurser. Utskrivningsprocessen av intensivvårdspatienten är förknippad med stora risker och måste planeras noggrant för att öka patientsäkerheten och minska lidandet under den fortsatta vården av denna känsliga patientgrupp. Då denna flytt ibland sker oplanerat och för tidigt minskar möjligheterna att förbereda patienten och dess anhöriga samt personalen på vårdavdelning. Syftet med studien är att belysa faktorer som kan öka patientsäkerheten i samband med att intensivvårdspatienten flyttar till vårdavdelning. Metoden som använts är en litteraturstudie. Resultatet visar att många olika faktorer samspelar för att skapa en framgångsrik utskrivning av intensivvårdspatienten. Viktigt är att alla i teamet runt patienten är delaktiga och blir lyssnade på och att kommunikationen i samband med överrapportering utförs så att viktig information inte förloras. Skillnad i prioriteringar av och kunskap om patientens omvårdnad mellan IVA och vårdavdelning var betydande. Stödfunktioner som mobil intensivvårdsgrupp (MIG) och förbindelsesjuksköterskor är viktiga för att identifiera eventuella försämringar hos patienterna och för att skapa trygghet både för sjuksköterskor, patienter och anhöriga i samband med utskrivning. Att patienterna och anhöriga är välinformerade och väl förberedda på flytten är viktigt. Tillsammans bidrar detta till att patientsäkerheten ökar och att patienterna upplever mindre oro, ångest och känner sig tryggare i samband med byte av vårdnivå. Vilket ökar möjligheterna att tillfriskna och åter ta kontroll över sin kropp.

Postoperativa infektioner är ett utbrett problem inte bara i Sverige utan även runt om i världen och skapar lidande för patienten och stora kostnader för landets landsting och kommuner. Idag klassas postoperativa infektioner i Sverige som den tredje största gruppen av vårdrelaterade infektioner. Hälso- och sjukvårdspersonalens insatser är av stor vikt när vi idag har fått en ökad medvetenhet om att postoperativa sårinfektioner kan förebyggas och på så sätt uppnå kraven på en god vård. Syftet med denna studie var att identifiera vilka riskfaktorer som finns vid postoperativa sårinfektioner. Examensarbetet är en litteraturstudie och genom analysering och kvalitetsgranskning av 23 vetenskapliga artiklar framkom i resultatet fyra huvudområden och nio underområden. De fyra huvudområdena beskriver riskfaktorer vid pre- per- och postoperativ vård samt bristen på följsamhet till riktlinjer som riskfaktor. De nio underområdena som framkom var preoperativ dusch och lokal hudförberedelse, nutritionsstatus, personalens händer, hypotermi, operationstid, operationsmiljö, sårvårdsmetod, förband och följsamhet till riktlinjer. Ett resultat var att patienten med hjälp av information och instruktioner från vårdpersonalen i den preoperativa fasen kan bidra till att minimera risken för att utveckla postoperativ sårinfektion. Det är viktigt att vårdpersonalen följer de riktlinjer som finns för att minska risken för postoperativa sårinfektioner. För att följsamheten till riktlinjerna ska öka krävs att vårdpersonalen är medveten om vilka riskfaktorerna är och hur de kan påverka uppkomsten av postoperativa infektioner. Denna studie kan användas som ett hjälpmedel vid planering av hälso- och sjukvårdspersonalens arbetsrutiner och utformande av preoperativ, peroperativ och postoperativ vård i betydelsen av ett