Bakgrund: Patientsäkerhet regleras med hjälp av lagstiftning och beskrivs enligt lagen som upplevelser av lidande hos patienten. Det tillhör sjuksköterskors ansvarsområde att arbeta för att bedriva en säker vård, och att lindra lidande. Forskning har påvisat att det finns samband mellan sjuksköterskors sårbarhet, arbetsbelastning och påverkan på patientsäkerheten. Ytterligare forskning har påvisat vikten av sjuksköterskors kompetens för patientsäkerheten.Syfte: Syftet var att belysa faktorer som sjuksköterskor beskriver som betydelsefulla för att kunna bedriva patientsäker vård inom somatisk slutenvård.Metod: Studiens metod var en litteraturöversikt. Artiklarna inhämtades främst genom databassökning. Relevanta artiklar kvalitetsgranskades och slutligen inkluderades 17 artiklar. Dessa analyserades med hjälp av integrerad analysmetod. Forskningsetiskaaspekter togs i beaktning under genomförandet av studien.Resultat: Sjuksköterskor ur majoriteten av studierna var ense om att personliga egenskaper och förutsättningar, arbetsbelastning, arbetstillfredsställelse, engagemang, bemanningsnivå, kommunikation och samarbete, bemötande från chefer, arbetsledning, resurser och arbetsmiljö är faktorer som påverkar patientsäkerheten. Dessa faktorer sammanfattades under tre kategorier vilka är studiens huvudfynd, och dessa är: “Personliga faktorer ochförutsättningar”, “Bemanning och samarbete” samt “Vårdorganisation och arbetsmiljö”.Slutsats: Genom att nyttja sjuksköterskors kompetens, upplevelser och erfarenheter kan förmågan att bedriva en patientsäker vård inom somatisk slutenvård förbättras. De faktorer som sjuksköterskor beskrev som betydelsefulla var återkommande och på ett internationellt perspektiv överensstämmande. Genom att utforma patientsäkerhetsarbetet efter sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter kan förmågan att erbjuda en patientsäker vårdförbättras ytterligare och på så vis kan patienters lidande lindras.

En av tio patienter drabbas årligen av en vårdskada varav majoriteten hade kunnat undvikas. Orsaken till vårdskadors uppkomst kan betraktas ur både ett individ- och systemperspektiv. Hälso- och sjukvården har ett ansvar att tillämpa ett kontinuerligt patientsäkerhetsarbete. Ett riskmoment inom patientsäkerhetsområdet är sjuksköterskans läkemedelshantering eftersom uppgiften består av många delmoment i vilka det kan bli fel. Patientsäkerheten främjas genom implementering av åtgärder som minskar inverkan från den mänskliga faktorn och systemrelaterade faktorer.

För att bedriva en säker vård har vårdpersonal skyldighet att arbeta enligt evidensbaserade metoder och systematiskt arbeta med patientsäkerhetsarbete. För att uppnå detta införs arbetsmodeller som resulterar i förändringsarbeten. Lean är en sådan modell som går ut på att eliminera slöseri genom kontinuerligt förbättringsarbete. Personalen som arbetar närmast patienterna är de som ska identifiera problem och komma med förbättringsförslag. Akutsjukvården idag är hårt belastad med höga patientflöden och bristen på sjuksköterskor medför att tiden blir en bidragande faktor till att inte kunna ge högkvalitativ vård. Studier visar att sjuksköterskor i högre grad frågar en kollega än att själva läsa vetenskapliga tidskrifter.   Syftet var att undersöka sjuksköterskors attityder till förbättringsarbete på en kirurgisk och en medicinsk akutvårdsavdelning.   Metoden var en kvantitativ enkätstudie som analyserades med deskriptiv statistik. Enkäten bestod av 26 påståenden som respondenterna skulle ta ställning till och en öppen fråga. Av totalt 90 enkäter som delades ut besvarades 42 stycken.   Resultatet visade att sjuksköterskorna ansåg att förbättringsarbete bidrog till ökad patientsäkerhet, en bättre arbetssituation, att det ansågs vara en del av det dagliga arbetet och att det påverkade verksamheten på ett positivt sätt. Resultatet visade även att majoriteten av sjuksköterskorna ansåg att förbättringsarbete tog tid från patienterna.   Slutsatsen blev att förbättringsarbete var något sjuksköterskorna ansåg vara viktigt för patientsäkerheten och arbetssituationen men att vissa delar inom förbättringsarbetet behövdes ses över såsom tidsaspekten samt att olika moment inom förbättringsarbetet behövde tydliggöras.

Forskning påvisar att sjuksköterskor får utstå mycket fysisk, psykisk och social stress i arbetet. Arbetsrelaterad stress räknas som kronisk stress och WHO bedömer detta som en pandemi. ICN:s etiska kod säger att sjuksköterskor har ett ansvar att arbeta mot en hållbar arbetsmiljö men även att upprätthålla en egen hälsa och inre balans. Sjuksköterskor försöker handskas med detta genom copingstrategier som är problemlösande, emotionella eller meningsskapande. Forskning visar att anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor är särskilt utsatta för stress, då de arbetar med svårt sjuka patienter. Anestesisjuksköterskan har kort tid med patienten och därmed svårt att hinna skapa den mellanmänskliga relationen där patienten ses som en individ. Studiens syfte var att kartlägga anestesisjuksköterskans stress. Det gjordes en integrativ studie för att skapa ett brett perspektiv på ämnet. Efter dataanalys presenterades resultatet genom kategorierna, arbetsmiljö, en faktor för stress och individens påverkan. Resultatet påvisar att mer än hälften av alla anestesisjuksköterskor känner medel- till hög nivå av stress. Detta beror på arbetsmiljö, personlig stress, hög arbetsbelastning, nattjänstgöring, tidsbrist och höga krav. Kollegors hövlighet hade inverkan på stressnivån. Konsekvenserna visade sig vara risk för misstag och att patientsäkerheten hotades. Anestesisjuksköterskans privatliv blev även påverkat och stressen skapade utmattningssyndrom. Det råder brist på anestesisjuksköterskor i Sverige och problemet med utmattningssyndrom ökar. Resultatet har visat exempel som orsakat stress och vad dess konsekvenser kan bli. Studien har kartlagt den negativa stress som anestesisjuksköterskan går igenom, samt hur den påverkar vårdandet och patientsäkerheten.

Bakgrund: Operationsteamet består av flera olika professioner. Varje yrke har individuella ansvarsområden och besitter unika kunskaper. Samtidigt har teammedlemmarna ett gemensamt ansvar för patientens vård och säkerhet under pågående operation. Studier har visat ett samband mellan bristande intraoperativ kommunikation och risk för kirurgiska vårdskador.   Syfte: Att sammanfatta operationsteamets upplevelser av intraoperativ interprofessionell kommunikation i relation till patientsäkerhet.   Metod: Systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats. Systematiska litteratursökningar genomfördes och 15 kvalitativa studier inkluderades.    Resultat: Resultatet visar att operationsteamet upplever att det finns både individuella och strukturella förutsättningar för kommunikation i relation till patientsäkerhet. De individuella förutsättningarna som framkom var personlighetsdrag, mod att ta plats i teamet, visa ömsesidig respekt, förmågan att bidra till goda relationer samt ledarskapsförmåga. De strukturella förutsättningarna som framkom var strukturerad kommunikation, korrekt och likvärdig information samt distraktioner.    Slutsats: Denna systematiska litteraturstudie har visat hur operationsteam upplever att kommunikation och patientsäkerhet är förenade och beroende av varandra. Bristande eller obefintlig kommunikation i operationssalen kan leda till allvarliga konsekvenser för patienten. Denna systematiska litteraturstudie har också visat att WHO:s checklista för säker kirurgi upplevs som ett säkert och tydligt instrument för strukturerad kommunikation i operationsmiljön.

Bakgrund: För att sjuksköterskorna ska kunna utföra en god omvårdnad krävs att rätt resurser samt omtanke finns. Hälso- och sjukvårdens irreguljära arbetstider har påverkar sjuksköterskans hälsa negativt. Patientsäkerheten försämras allt mer inom vården på grund av personalbrist och hög arbetsbelastning. Kommunikation och skapandet av en god vårdrelation är några av de huvudpelare som behövs för en säker vård. Syfte: Hur sjuksköterskans arbetstider påverkar patientsäkerheten inom hälso-sjukvården. Metod: Metoden som användes var en allmän litteraturöversikt med en kvantitativ ansats. Efter databassökning, kvalitetsgranskningen och analysen kvarstod elva artiklar som användes för att besvara resultatet. Dataanalysen samt kvalitetsgranskningen utfördes enligt Fribergs (2017b) analyssteg och granskningsprotokoll. Resultat: Efter att ha utgått ifrån Fribergs (2017b) analyssteg skapades tre kategorier. Resultatets tre kategorier är Bristande omvårdnadskvalitet, ökad jobbrelaterad stress på grund av långa arbetspass samt utmattning och sömnbrist. I Resultatet presenteras hur arbetsbelastningen, övertidsarbete och de irreguljära arbetstiderna påverkar sjuksköterskans hälsa negativt och hur detta skapar en försämring i omvårdnadskvaliteten och patientsäkerheten.  Slutsats: Det krävs många förändringar inom hälso- och sjukvården för att minimera omvårdnadsmisstag. För att bibehålla patientsäkerheten och omvårdnadskvaliteten bör en ökning av resurser tillföras där exempelvis en ökning av personal skulle underlätta arbetsbelastningen inom hälso- och sjukvården. Reguljära arbetstider för sjuksköterskan kan skapa positiva förutsättningar till omvårdnadenskvaliteten.

Bakgrund: Att överrapporteringen inom hälso- och sjukvården fungerar är en förutsättning för att kunna bedriva god och säker vård för patienten. Brister i form av missförstånd eller ofullständig information riskerar att påverka patientsäkerheten. Inom hälso- och sjukvården används olika kommunikationsverktyg vid överrapportering för att skapa förutsättningar för säker informationsöverföring. Syfte: Skapa en översikt om sjuksköterskors erfarenheter av att använda SBAR vid överrapportering inom hälso- och sjukvården. Metod: Allmän litteraturöversikt som utgick från 8 kvantitativa artiklar, 1 kvalitativ och 1 mixed method. Resultat: Sjuksköterskorna erfor att SBAR var en användbar kommunikationsmodell som var lätt att använda. SBAR gav överrapporteringen struktur, gjorde den relevant och tydlig. SBAR bidrog till en gemensam syn på överrapportering, vilket förbättrade samarbetet. Sjuksköterskorna erfor att patientsäkerheten förbättrades med SBAR. Delade erfarenheter rådde kring huruvida SBAR var tidseffektiv. Slutsats: Med förutsättning att sjuksköterskor har god medicinsk kunskap kan patientsäkerheten förbättras med SBAR. Det fanns indikationer på att SBAR var tidseffektiv, då mängden patientinformation ökade under överrapportering och skedde under samma tidsram som innan implementeringen.

Bakgrund: En av de vanligaste bakomliggande orsakerna till avvikande händelser i vården är att kommunikation på ett eller annat sätt brustit, vilket kan äventyra patientsäkerheten. Anestesisjuksköterskan har en betydande del i överrapporteringen från operation till uppvaksavdelning. Grunden för en god överrapportering är att kommunikationen är fullständig, korrekt, avgränsad och kommer i rätt tid. Detta kan underlättas genom användande av ett strukturerat kommunikationsverktyg. Syfte: Studiens syfte är att identifiera och beskriva faktorer som kan påverka patientsäkerheten vid postoperativ överrapportering. Metod: Systematisk litteraturstudie med 16 granskade artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Resultat: Resultatet visar att ett strukturerat kommunikationsverktyg lägger grunden för en god överrapportering. Införande av strukturerad överrapportering leder till färre avbrott i rapporteringen och bättre planering av den postoperativa vården. Vid överrapportering med ett strukturerat kommunikationsverktyg ökar tidsåtgången något, men med detta också mängden överförd information. Det framkom också att ett gott teamsamarbete bidrar till ett öppnare klimat med förbättrad kommunikation vårdpersonal emellan och därmed ökad patientsäkerhet. Slutsats: Inom sjukvården är det av betydelse med tydlig kommunikation för att undvika misstag som i sin tur kan äventyra patientsäkerheten. Då resultatet analyserades framkom att behovet av ett strukturerat kommunikationsverktyg är stort. Sjuksköterskor uttrycker även att ett kommunikationsverktyg kan stärka samverkan i teamet när samtliga kommunicerar enhetligt. Nyckelord: Postoperativ, överrapportering, patientsäkerhet, kommunikation och anestesi

Bakgrund: Ambulanssjukvården i Sverige är en verksamhet som är under ständig utveckling. Den avancerade akutsjukvården som ambulanssjukvården erbjuder har ökat kraven på ambulanspersonal. Arbetsgivaren i region Västernorrland har satsat stort på vidareutbildning och att säkerställa personalens kompetens genom en certifieringsprocess.  Motiv: Det saknas idag beskrivning av ambulanspersonalens erfarenheter om certifieringsprocessen. Den föreliggande studien är därför viktig för att skapa en förståelse om hur certifieringsprocessen upplevs.  Syfte: Syftet med studien är att belysa ambulanspersonalens erfarenheter av certifieringsprocessen.  Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med ambulanspersonal i regionVästernorrland. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultatet visade både positiva och negativa erfarenheter av certifieringsprocessen. Samtidigt framkom förslag på förbättringar. Från intervjuerna identifierades tre kategorier; “En blandning av skräck och förtjusning”, “Kvalitetssäkring av vården” och “Brister med certifieringsprocessen”.  Konklusion: Certifieringsprocessen ansågs till största del vara ett bra sätt att kvalitetssäkra vården samtidigt som det fanns förbättringspotential och förslag på en mer inlärningsbaserad metod med tydligare krav och mer tid för förberedelser. Om ledning tar hänsyn till ambulanspersonalens åsikter skulle certifieringsprocessen kunna utvecklas till det bättre och eventuellt leda till bättre följsamhet och inlärning med minskade negativa känslor hos personalen.

Bakgrund: Sjuksköterskan har ansvar för och leder omvårdnadsarbetet självständigt, i team och i partnerskap med patient och närstående. Ett arbete som kräver stor kompetens med ett ansvar som lyder under flera lagar, däribland patientsäkerhetlagen. För en sjuksköterska är arbetsstress vanlig förekommande. Kronisk stress utan återhämtning kan leda till utmattningssyndrom. Utmattningssyndrom kopplas till påfrestande arbetsförhållanden där de utmärkande arbetsplatserna främst är inom vård och skola. Utmattningens symptom kan leda till försämrat arbete, hög frånvaro och ökad personalomsättning vilket påverkar patientsäkerheten negativt i och med att patienten inte får den vård de behöver. Syfte: Syftet var att undersöka stress och utmattningssyndrom hos sjuksköterskor i relation till patientsäkerhet. Metod: Litteraturstudie baserad på sökningar gjorda i två vetenskapliga databaser PubMed och Cinahl. I litteraturstudien ingick 13 kvantitativa artiklar som analyserades utifrån en analysmetod av Kristensson (2014). Resultat: Analysen utgick från syftet och fann fem relevanta kategorier; Arbetsmiljö, Arbetsstress, Organisatoriskt stöd, Depersonalisation och Samband mellan utmattningssyndrom hos sjuksköterskan och vårdskador.  Slutsats: Arbetsstress, personalbrist, obalans mellan arbete och fritid samt organisatorisk stöttning kan vara avgörande faktorer för att sjuksköterskan utvecklar utmattningssyndrom och att patientsäkerheten påverkas.