Ambulanssjukvården ska ta hand om människor i nöd oavsett kön, ålder eller bakgrund. Av alla uppdrag ambulanser skickas på, brukar pediatriska patienter ses som de svåraste. Barn skiljer sig på flera sätt från vuxna, och ambulansens utrustning passar inte alltid på dem. Att arbeta under sådana omständigheter ökar riskerna för vårdskador. Alla patienter har rätt till en säker vård, och arbetet med att minska risker och skador inom vården kallas patientsäkerhet. I Sverige kräver Hälso- och sjukvårdslagen att all sjukvårdspersonal tillgodoser patienters säkerhet, och prehospitalt är det ambulanssjuksköterskan som skall upprätthålla denna säkerhet. Forskningen inom prehospital patientsäkerhet är sparsam, och den forskning som sker inom området inriktar sig framförallt på lättillgängliga ämnen som trafikolyckor, medicineringsfel och avvikelserapportering. Syftet med studien var att belysa patientsäkerheten under ambulanssjuksköterskans omhändertagande av pediatriska patienter. Metoden för studien var litteraturöversikt, 15 artiklar publicerade mellan 2006 och 2016 inkluderades. Sökningar gjordes i databaserna PubMed och Cinahl. Både kvantitativa och kvalitativa artiklar har inkluderats. Artiklarna har kvalitetsvärderats, och därefter analyserats utifrån en innehållsanalys. I resultatet framkom tre huvudfaktorer som påverkade patientsäkerheten. Dessa var kunskap, läkemedelshantering och trafiksäkerhet. Underkategorier till kunskap som identifierades var utbildning, erfarenhet, bedömning, färdigheter, kommunikation, utrustning och kultur. Underkategorier till läkemedelshantering var läkemedelsberäkning, läkemedelsadministrering och viktbedömning, och underkategorier till trafiksäkerhet var kunskap och attityder och beteende. Brister hos ambulanssjuksköterskan och den prehospitala organisationen medför risker för patientsäkerheten för barn som vårdas prehospitalt. Det krävs insatser både på individ- och systemnivå för att komma tillrätta med dessa brister. Samtidigt gör avsaknaden av publicerade studier inom prehospital patientsäkerhet att generaliserbarheten av dessa fynd är låg.

SAMMANFATTNING Sjuksköterskan har en central roll i vården och ska ge god omvårdnad på ett patientsäkert sätt. Med patientsäkerhet avses att skydda patienter från skador inom vården. I patientsäkerhetslagen står det att hälso- och sjukvårdspersonalens skyldighet är att upprätthålla hög patientsäkerhet. Syftet var att belysa hur faktorer i sjuksköterskors arbetsmiljö på sjukhus inom öppen/slutenvård kan inverka på patientsäkerheten. Metoden som valdes var en litteraturöversikt och som inkluderade 18 vetenskapliga artiklar. Datainsamling via PubMed, CINAHL och PsycINFO. En bedömning av studiernas vetenskapliga kvalitet och typning genomfördes. Slutligen gjordes en sammanställning över de inkluderade studierna som återfinns i en matrisöversikt. I resultatet framkom fyra faktorer i sjuksköterskors arbetsmiljö på sjukhus som skulle kunna inverka på patientsäkerhet. Sjuksköterskebemanning på sjukhus relaterat till patientsäkerhet, team- och samarbete relaterat till patientsäkerhet, ledning- och organisation relaterat till patientsäkerhet, arbetsbelastning och sjuksköterskors arbetstid/ schema relaterat till patientsäkerhet. Otillräcklig sjuksköterskebemanning visade sig medföra ökad risk för patienters 30- dagars mortalitet och ökad risk för avvikelser avseende patientsäkerhet. Vidare framkom att goda arbetsrelationer bidrog till minskade risker för negativa avvikelser i vården samt att engagerad och stödjande ledning med förmåga att upprätta välfungerande struktur på arbetsplatsen kunde bidra till högre patientsäkerhet. Övertidsarbete på över 40 timmar per vecka kunde påverka sjuksköterskors möjlighet att bedriva patientsäkert arbete. Slutsatsen blev att sjuksköterskors arbetsmiljö på sjukhus kan inverka på patientsäkerheten. Mot den bakgrunden är det viktigt att förbättra och utveckla ovan nämnda faktorer för att främja patientsäkerheten.

No description available.

Bakgrund: Informationsöverföring mellan vårdgivare har som syfte att förmedla information från en vårdpersonal eller vårdenhet till nästa ansvarig personal eller enhet och formellt lämna över ansvaret för patienterna. Sjuksköterskans ansvar är omvårdnaden vilket innebär att vårdkvaliteten riskerar att bli lidande då sjuksköterskan inte har grepp om hela patientens situation. Informationsöverföringsprocessen beskrivs som en riskfylld process där patientsäkerheten äventyras. En strukturerad informationsöverföringmodell som SBAR skall enligt litteraturen kunna leda till att information som skall överföras inte missas eller missuppfattas. Syfte: Syftet var att beskriva de effekter SBAR har för säker vård samt möjligheten till samverkan i team inom klinisk verksamhet där sjuksköterskor medverkar i informationsöverföringen. Metod: En litteraturöversikt genomfördes. 15 artiklar inkluderades från sökningar utförda i databaserna PubMed och CINAHL. Inklusionskriterier som användes var svenskt och engelskt språk samt peer-reviewed. Artiklar äldre än tio år exkluderades. Resultat: SBAR ledde till förbättrad informationsöverföring mellan personal, mer effektiv och korrekt muntlig och skriftlig informationsöverföring. Införande av SBAR ledde också till ökad möjlighet att ställa frågor och bekräfta att informationsöverföringen tagits emot korrekt. Samarbetet blev bättre såväl inom som mellan professioner och medvetenheten hos personalen ökade. Framförallt blev relationen mellan läkare och sjuksköterskor förbättrad. Andra konsekvenser av införande av SBAR som strukturerad informationsöverföringsmodell var att patientsäkerheten förbättrades och att tiden för informationsöverföring tog lika lång eller kortare tid. Slutsats: Baserat på denna studies resultat finns skäl att påstå att SBAR har positiva effekter gällande informationsöverföring till och från sjuksköterskor i klinisk verksamhet. SBAR påverkar också tidseffektivitet, patientsäkerhet, samarbete, informationsöverföring och skapande av struktur positivt.

Hypotermi, kroppstemperatur under 36 °C, har sedan länge varit känt som en riskfaktor för komplikationer inom akutsjukvården. Oavsiktlig perioperativ hypotermi orsakar oönskade fysiologiska effekter som är förenade med postoperativ morbiditet. Intraoperativt sker värmeavdunstning främst genom hud, luftvägar och operationssår vilket bidrar till sänkt kroppstemperatur perioperativt. Dessutom hämmar generell anestesi kroppens egen förmåga till temperaturreglering. För att upprätthålla hög patientsäkerhet behöver specialistsjuksköterskan ha kunskap om vilka omvårdnads- och medicinskaåtgärder som förebygger perioperativ hypotermi. Syftet var att beskriva preoperativa omvårdnads- och medicinska åtgärder som utförs för att förebygga perioperativ hypotermi. Samt att beskriva vilka åtgärder som visats ha denna effekt och hur förebyggande åtgärder relaterar till risker gällande patientsäkerhet. En litteraturöversikt valdes som metod för att besvara syftet. Databassökningen genomfördes i PubMed, CINAHL och SweMed. Sammanställningen i den här litteraturöversikten bygger på femton kvantitativa artiklars resultat vilka analyserades genom en tematisk analys. Resultatet sammanfattades i fyra kategorier; aktiv uppvärmning preoperativt, passiv uppvärmning preoperativt, medicinskintervention preoperativt samt patientsäkerhet i samband med värmebevarande interventioner. Totalt beskrevs 20 värmebevarande interventioner av vilka 13 resulterade i en signifikant högre kroppstemperatur intraoperativt. Resultatet påvisade ingen patientsäkerhetsrisk i samband med den preoperativa värmebehandlingen, att istället utesluta värmebevarande intervention preoperativt korrelerade med en ökad risk för oavsiktlig hypotermi och därmed komplikationer. Slutsatsen som dras ur denna litteraturöversikt är att inga patientsäkerhetsrisker identifierades i samband med preoperativ uppvärmning. De uppmätta effekterna av de värmebevarande interventionerna har påvisats uteblivna eller positiva, alltså har inte några negativa konsekvenser av preoperativ uppvärmning identifierats. Resultatet visar på att utesluta värmebevarande intervention kan leda till oavsiktlig hypotermi samt komplikationer för patienten. Majoriteten av de preoperativa värmebevarande interventionerna resulterade i en signifikant högre kroppstemperatur intraoperativt. Sammanfattningsvis bridrar specialistsjuksköterskan till säker vård genom preoperativ uppvärmning för att minska risken för hypotermi och dess medföljande komplikationer.

SAMMANFATTNING En väl dokumenterad tillströmning av patienter, långa väntetider och extrem vårdplatsbrist ställer ökade krav på sjukvårdspersonalen på akutmottagningarna i Sverige. För att möta den ökade arbetsbelastningen möter verksamheter på akutmottagningarna upp med förändrade arbetssätt, för att hitta den optimala lösningen på hur sjukvårdspersonal ska arbeta i denna typ av verksamhet för att öka patientsäkerheten. Syftet med denna studie var att beskriva sjukvårdspersonalens upplevelser av att arbeta i team på en akutmottagning ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Med sjukvårdspersonal i denna studie menas akutläkare, akutsjuksköterskor/sjuksköterskor och undersköterskor. Metoden var en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Totalt genomfördes sex stycken semistrukturerade intervjuer med sjukvårdspersonal från en akutmottagning i mellersta Sverige, inkluderat en pilotintervju som sedan transkriberades. Intervjuerna ägde rum under januari månad år 2017. Intervjuerna transkriberades och materialet analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet av sjukvårdspersonalens beskrivna upplevelser presenteras i sex kategorier: arbetssätt, trygghet, kommunikation, kompetensutveckling, hög belastning och patientflöde. Resultatet visar på att sjukvårdspersonalen på akutmottagningen upplever att teamarbete är ett bra arbetssätt och att det har lett till en förbättring i arbetsmiljön och en ökad patientsäkerhet. Jämfört med tidigare arbetssätt upplevs en ökad trygghetskänsla då personalen arbetar mer tillsammans och kan ges möjlighet att komplettera varandra. Sjukvårdspersonalen beskriver att alla som ingår i teamet är delaktiga kring den enskilda patienten. Kommunikationen mellan sjukvårdspersonalen har blivit bättre sedan teamarbetet infördes och ett ömsesidigt kompetensutbyte förmedlas då de ser patienten i teamet, ibland även tillsammans hela teamet. Nackdelar upplevde flera att det var svårt att komma på men någon beskrev det som en nackdel om man inte "klickar" med någon i teamet. Hög belastning, då många patienter vistas på akutmottagningen samtidigt, försvårar möjligheten att få till ett bra teamarbete när teamet splittras. Flera av sjukvårdspersonalen nämnde att framtagna processåtgärder, utefter varje besöksorsak i RETTS, gjorde att processen kring patienten kunde börja tidigare. Utifrån resultatet i studien går det att dra slutsatsen att sjukvårdspersonalen upplever fördelarna större än nackdelarna med teamarbete. Gemensamt är också att personalen upplever att det är högt till tak där man vågar fråga saker som man annars inte hade vågat. Sammantaget har flera faktorer bidragit till en ökad patientsäkerhet Nyckelord: teamarbete, akutläkare, sjuksköterskor, undersköterskor, patientsäkerhet / ABSTRACT There is a documented increase in the flow of patients to the Emergency Departments (E.D.) in Swedish hospitals, which entails longer waiting times and hospital bed shortages.To meet the growing work load in the E.D, alternative ways of organizing how health care professionals should work together has been tested. That is to find the optimal organization in how health care professionals should work in this environment to increase patient safety. The aim of this study was to describe how health care professionals experienced working together as a team in an E. D. Health care professionals refereed to in this study are; emergency doctors, nurses and assistant nurses who are specialized in emergency care. The method used in this research was qualitative interview with inductive approach. A total of six semistructured interviews were performed with health care professionals working in an E.D in the middle of Sweden, including a pilot interview that was later transcribed. The interviews took place in January 2017. All interviews were transcribed and analysed based on qualitative content analysis. The result of the health care professionals experiences is presented in six categories: work process, security, communication, competence development, high work load and patient flow. The result shows that health care professionals in the E.D experience team work to be a good way to work and that it has made an improvement in working environment and patient safety. Compared to earlier organized work ways, this way, team work, gives the heath care professionals increased feeling of safety due to the fact that they work more closely together which gives them the opportunity to complete each other. The health care professionals describes that all staff included in the team is involved in the work around the specific patient. Communication between the health care professionals has improved since team work was started and a mutual competence development is performed when they care the patient together in the team, sometimes the whole team assess the patient together at the same time. Many of those interviewed found it hard to find downsides with this way of work but one of the interviewed said that it could be difficult to work if they didn't interact socially with all members in the team. High work load, when many patients are at the same time in the E.D complicates the condition for good team work. Many of the health care professionals also said that work charts based on the triage system RETTS made it possible to start the process around the patient earlier. Based on the result in the study one can conclude that the health care professionals interviewed finds positive effects with team work greater than the downsides. Overall the health care professionals also finds it easier to ask things you other wise would not dare to ask. Together patient safety has increased due to several different factors. Key words: team work, emergency doctors, nurse, assistant nurse, patient safety

Tidigare forskning visar att smärta är det vanligaste symtomet hos patienter som söker sig till akutmottagningar. Trots detta är otillräcklig smärtlindring, oligoanalgesia, ett känt problem inom akutsjukvården. Långa väntetider och under- eller obehandlad smärta orsakar både fysiskt och psykiskt lidande hos patienter och är oförenligt med sjuksköterskans yrkesetik, särskilt då specialistsjuksköterskor inom akutsjukvård ska ha kompetens att självständigt påbörja behandling på akutmottagning. Syftet med studien var att belysa hur sjuksköterskeinitierad smärtlindring [NIA/NIPP] påverkar patienter på akutmottagning ur ett patientsäkerhetsperspektiv. En litteraturöversikt användes som metod. Sexton originalstudier som undersökte effekter av NIA/NIPP på akutmottagningar valdes ut från databaserna PubMed och CINAHL samt via manuell sökning. Studierna kvalitetsgranskades och en integrerad analys utfördes. Resultatet visade på att NIA/NIPP kan leda till en signifikant minskning av väntetiden för smärtlindring och mer specifikt, tiden för opiatbehandling. Dessutom anses NIA/NIPP kunna leda till att en mer adekvat/effektiv smärtbehandling ges. Smärtlindring administrerades mer frekvent. Inga allvarliga negativa händelser registrerades i samband med NIA/NIPP. Däremot kunde ingen klinisk effekt på totala vårdtiden på akutmottagning fastställas. Samband mellan NIA/NIPP och patienttillfredsställelse kunde inte bevisas, dock sågs en tendens mot ökad nöjdhet hos patienter när NIA/NIPP användes. Emellertid visar vissa av de studerade artiklarna att väntetider till smärtlindring förblir långa, trots förbättringar med NIA/NIPP-protokoll. Slutsats som dras är att denna studie tyder på att NIA/NIPP är en strategi som har potential att förbättra smärtbehandling på akutmottagning och därmed öka patientsäkerheten. Fler studier behövs för att fastställa faktorer som hindrar respektive underlättar implementering av sjuksköterskeinitierad smärtbehandling.

Bakgrund Nästan var tionde patient inom den somatiska slutenvården drabbas av en vårdskada; en skada som hade kunnat undvikas om lämpliga åtgärder vidtagits av hälso- och sjukvården. Hälso- och sjukvården och dess personal är enligt gällande svensk lagstiftning skyldiga att erbjuda patienter en god och säker vård, vilket innebär att hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga vårdskador och arbeta patientsäkert. Patientsäkerhetsarbetet innebär att arbeta fram rutiner och riktlinjer för att förebygga vårdskador samt uppmärksamma och åtgärda risker. Chefsjuksköterskan är vårdpersonalens närmaste chef och är ledare för omvårdnaden på avdelningen. Chefsjuksköterskans ansvar inbegriper att bedriva avdelningens systematiska patientsäkerhetsarbete och att upprätthålla omvårdnadens kvalitet.     Syfte  Syftet var att beskriva chefsjuksköterskors erfarenheter av patientsäkerhetsarbete på ortopediska avdelningar.   Metod  Eftersom syftet var att beskriva personliga erfarenheter valdes en kvalitativ intervjustudie som metod. Sex chefsjuksköterskor intervjuades om deras erfarenheter av patientsäkerhetsarbete på ortopediska avdelningar.   Resultat  Chefsjuksköterskorna ansåg att avdelningens patientsäkerhetsarbete var en av de viktigaste delarna i deras ansvarsområde. De satte de ramar och förutsättningar som vårdpersonalen behövde för att kunna arbeta patientsäkert, samtidigt som de såg medarbetaransvaret hos varje anställd som en viktig förutsättning i patientsäkerhetsarbetet. Chefsjuksköterskorna beskrev även flera hinder som försvårade patientsäkerhetsarbetet. Bland annat upplevde de att tidsbristen var ett stort problem för patientsäkerheten, eftersom den tunga arbetsbördan och stressen som vårdpersonalen därmed utsattes för ökade sannolikheten för fel att begås. Hög omsättning av sjuksköterskor, låga sjuksköterskelöner och bristande kommunikation såg de som andra hinder i patientsäkerhetsarbetet. De såg förekomsten av vårdskador som ett av vårdens största problem. De poängterade vikten av att ständigt förbättra avdelningens patientsäkerhetsarbete genom kompetensutveckling, avvikelsehantering, och genom att öppet diskutera patientsäkerhetsfrågor.   Slutsats Chefsjuksköterskan upplevde både möjligheter och begränsningar att påverka patientsäkerhetsarbetet. De ansåg att målet för patientsäkerheten under alla omständigheter ska vara en nollvision för vårdskador.

Bakgrund Överrapportering, som kan grundas på olika former av kommunikation, har en central roll inom hälso- och sjukvård och sjuksköterskans arbete. Kommunikation kan förmedlas verbalt och icke-verbalt. Om den är bristande kan det äventyra patientsäkerheten och därmed leda till vårdskada. Patricia Benners teori om sjuksköterskans yrkesutveckling valdes som teoretisk utgångpunkt. Syfte Syftet var att beskriva kommunikationen vid överrapportering och identifiera svagheter och styrkor för patientsäkerheten. Metod Det genomfördes en allmän litteraturöversikt med en systematisk ansats, som baserades på 15 stycken vetenskapliga artiklar. Artikelsökningarna genomfördes i två databaser som täckte omvårdnad och medicin. De valda artiklarna analyserades med en integrerad innehållsanalys. Resultat Resultatet presenterades utifrån två kategorier. Den första kategorin var mänskliga faktorer inom kommunikation som påverkar patientsäkerheten, med subkategorierna förberedelser ochansvarsfördelning, subjektivitet och interaktion samt avbrott i överrapportering. Den andra kategorin var strategier vid överrapportering för att styrka patientsäkerheten, med subkategorierna rapporteringsmodeller, bedside handover och strategier för mottagandet av information. Slutsats Av resultatet framkom hur påverkbar kommunikation kan vara, av såväl yttre som inre faktorer. den mänskliga faktorn, såsom subjektivitet och avbrott, var av framträdande betydelse för kommunikationens kvalitet och säkerhet. Att använda rapporteringsstrategier, i form av avdelningsanpassade standardiserade modeller, kunde säkra informationsöverföringen för både uppgiftslämnaren och mottagaren. En säker informationsöverföring är av betydelse för patientsäkerheten.

Ett strukturerat omhändertagande av en akut sjuk patient på akutmottagningen är av vikt för patientsäkerheten. På akutmottagningen är det ständigt nya personalsammansättningar och teamarbetet runt patienten kan bli bristfällig. För att leva upp till sjuksköterskans kärnkompetens; samverkan i team samt säker vård så krävs förbättringsarbete kring detta område. Syftet med forskningsöversikten var att belysa teamträningens betydelse för det akuta omhändertagandet av en akut sjuk patient intrahospitalt. En forskningsöversikt för att belysa kunskapsläget gjordes. Totalt inkluderades 15 kvantitativa och kvalitativa artiklar som eftersöktes i databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna granskades och analyserades och utifrån syftet framkom det fyra kategorier som ledde till forskningsöversiktens resultat. Resultatet baseras på kategorierna; uppfattningar om teamträning, skapar tydligare roller och effektivare team, leder till förbättrad kommunikation, bidrar till ökad patientsäkerhet och skapar tid för reflektion. Teamträning ledde till en personlig utveckling av sin egen roll, tydligare roller för samtliga teammedlemmar och en ökad trygghet för den enskilde teammedlemmen. Vikten av en bra och tydlig ledare framkom vilket resulterade bättre situationsförståelse för teammedlemmarna och effektivare omhändertagande av patienten. Med utbildning i CRM och användning av closed-loop kommunikation blev kommunikationen klar och tydlig och åtgärder utfördes i tidigare skedde. Debriefing efter teamträning fick teammedlemmarna reflektera över sitt agerande. Detta ledde till teamsamarbetet utvecklades med förtydligande av roller och situationsmedvetenhet. Som slutsats av forskningsöversikten visar aktuell forskning att teamträning har många positiva fördelar. Dels så upplever vårdpersonalen att de utvecklas och det akuta omhändertagandet av patienten blir effektivare och säkrare vilket resulterar i mer patientsäkert omhändertagande. Resultatet visar att teamträningen på arbetsplatsen är en effektiv metod och borde införas eller utföras oftare.