De senaste decennierna har det inom hälso- och sjukvården tagits en mängd initiativ för att enskilda individer i större utsträckning skall få vara delaktiga i utformningen av sin egen vård. Forskning har funnit att kroniskt sjuka patienter besitter en unik kunskap baserad på erfarenhet av att leva med sin sjukdom. Ett förändrat synsätt inom vården har därför vuxit fram där man i större utsträckning vill involvera patienten i sin vård, ett förhållningssätt som förespråkas inom patientcentrerad vård. Syftet med denna studie är bland annat att belysa hur missnöjda patienter ser på sjukvård och ifall deras syn på sjukvården återspeglar ett patientcentrerat förhållningssätt. Likaså ämnas det undersökas ifall en ökad patientmedverkan kan leda till ökad patientsäkerhet. För att uppfylla studiens syfte söktes svar på frågor som vilken typ av stöd och information patienter och anhöriga behöver för att känna sig välinformerade om vad en diagnos innebär och vilka behandlingsalternativ som är möjliga. Data har samlats in genom en webbaserad enkätstudie med 28 respondenter. Både kvantitativa data och kvalitativa data står till grund för datamaterialet. Resultaten visar bland annat att det för patienten är ytterst viktigt att få information som är individuellt anpassad. Detta kan innebära att information skall ges både muntligt och skriftligt, gärna med uppföljningssamtal. Lika viktigt är det att vårdpersonal tar sig tid att lyssna på patienten, och ser till vilka preferenser och behov patienten ger uttryck för. För att patienterna skall kunna medverka till en bättre vård är det viktigt för patienten att denne känner sig delaktig i vården och att patienten själv är påläst för att bättre kunna förstå det som sker. Lika viktigt är det här att vårdpersonalen visar att de är lyhörda och tar sig tid att lyssna, och att de därigenom låter patienten få fram den kunskap och erfarenhet som patienten faktiskt har av att leva med sin sjukdom eller skada. Denna studie kan ses som ett led i ett kvalitetsarbete med målet att förbättra patientens delaktighet inom vården genom att lyfta fram kunskap om vad patienter själva anser vara betydelsefullt för en bättre vård.

Hälsovalsenheter är idag beroende av en fungerande IT-infrastruktur för att kunna fullfölja sina arbetsuppgifter på ett professionellt och effektivt sätt. Störningar i drift och tillgänglighet av information kan skada patienter och verksamheten. Socialstyrelsens föreskrifter SOSFS 2008:14 förpliktigar privata vårdgivare, däribland hälsovalsenheter att arbeta aktivt med informationssäkerhet och att etablera en informationssäkerhetspolicy. Problematiken som ansvariga för detta arbete kan stöta på är många, bland annat att bristfällig utbildning eller avsatta resurser. En informationssäkerhetspolicy kan referera till olika dokument som berör informationssäkerheten. En administrativ IT-policy kan vara en del av detta. I denna uppsats skapas en administrativ IT-policy till en hälsovalsenhet med hjälp av en enkätundersökning ämnad att mäta attityd och inställning, samt person och gruppintervjuer med nyckelpersoner för informationssäkerhet på hälsovalsenheten. Sedan sammanställdes den inhämtade datan tillsammans med den teoretiska bakgrunden för att skapa en administrativ IT-policy med hjälp av MSB:s ramverk BITS med fokus på användare. Det ska komma att visa sig att säkerhetstänket gällande informationssäkerhet är relativt låg men att det finns ett engagemang ifrån ledningens sida att lösa problemet.  Uppsatsen ger en inblick i de problem som kan finnas vid en hälsovalsenhet angående IT-säkerheten. Förslag och lösningar ifrån närliggande verksamheter presenteras för att guida läsaren i vilka åtgärder som kan vidtagas för att öka informationssäkerheten och således patientsäkerheten.

Bakgrund I vården skadas 100 000 personer per år och cirka 3000 personer dör på grund av brister. Detta motsvarar nio procent av alla patienter i sjukvården i Sverige. Patientsäkerhetskultur kan sammanfattas i hur vårdarens attityd och värderingar ser ut ur ett säkerhetsperspektiv. Chefsjuksköterskan ska leda och styra vårdenhetens resurser på ett effektivt och patientsäkert sätt. Hon är vårdpersonalens närmaste chef och har som uppgift att säkerhetsställa patientsäkerhetskulturen bland annat genom att uppmuntra sin personal till avvikelserapportering. Rapporteringen ska ske enligt rutin och avdelningens riktlinjer ska följas. Forskning visar att personalens inställning till risker inom vården har ett nära samband till hur patientsäkerheten ser ut. Syfte Syftet var att beskriva hur chefsjuksköterskan påverkar patientsäkerheten i omvårdnadsarbetet på en akutavdelning. Metod Som metod användes en kvalitativ intervjustudie för att få en personlig upplevelse utifrån informantens perspektiv. Åtta chefsjuksköterskor intervjuades om hur de påverkar patientsäkerheten på respektive avdelning.  Resultat Chefsjuksköterskan hade det yttersta ansvaret för patientsäkerheten på avdelningen och kunde därigenom påverka den på flera sätt.Ett av de största områdena i säkerhetsarbetet var avvikelsehanteringen och där krävdes engagemang och tydlighet från chefsjuksköterskan. Genom tydlig återkoppling på inkomna avvikelser ansåg chefsjuksköterskan kunna uppmuntra sin personal att arbeta mer aktivt med patientsäkerheten. Det ledde till en djupare förståelse kring problematiken och kunskap om aktuella förbättringsåtgärder.En förutsättning för att kunna utveckla patientsäkerhetsarbetet framåt ansågs vara en tydlig kommunikation mellan chefsjuksköterskan och hennes personal. Chefsjuksköterskan skapade säkerhetskulturen och satte sin prägel på avdelningen genom att tydliggöra mål och rutiner, främja ett gott klimat och vara tillgänglig för sin personal. Dessa parametrar ansågs medföra en trygg personal och därmed en ökad patientsäkerhet. Stress, bristande personalresurser och oerfarenhet var faktorer som påverkade patientsäkerheten. Slutsats Genom tydlig kommunikation, strukturerad avvikelsehantering och en väl etablerad säkerhetskultur kunde chefsjuksköterskans arbete med patientsäkerhet fortlöpa. En nollvision för vårdskador sågs inte som något realistiskt i praktiken, men viktigt att sträva efter.

No description available.

Introduktion: Alla patienter oavsett ålder och hälsohistoria, riskerar att utveckla trycksår i samband med kirurgiska ingrepp. Vårdskador sker dagligen i vården och patienter som genomgår kirurgi, har hög prevalens för tryckskador. Den vanligast förekommande skadan är trycksår och så många som var 7:e patient drabbas. Syftet med studien var att undersöka operationssjuksköterskans trycksårspreventiva omvårdnadsinterventioner och dess evidens i samband med patientens perioperativa omvårdnad. Metod: En integrerad litteraturstudie valdes och genom databaserna CINAHL, PubMed och Cochrane söktes vetenskapliga studier. Sökningen genomfördes med sökord anpassade efter studiens syfte. Totalt 212 artiklar hittades, som efter urval och granskning resulterade i 16 artiklar. Fyra artiklar framtogs med manuella sökningar. Artiklarnas kvalitet granskades med granskningsmallar och artiklarnas evidens värderades utifrån samma modell som använts i EPUAP:s riktlinjer för trycksårsprevention. Resultat: Resultatet beskriver de evidensbaserade omvårdnadsinterventioner som operationssjuksköterskan använder förebyggande mot trycksår i den perioperativa vården. Tio interventioner och dess evidens identifierades, vilka bildade tre teman; planera kroppens vård, lägga kroppen tillrätta och skydda kroppen. Konklusion: Operationssjuksköterskan planerar patientens vård, lägger tillrätta och skyddar patientens kropp, med syfte att minimera de yttre riskfaktorernas negativa inverkan och därmed minska risken för trycksår.

Svensk ambulanssjukvård har genomgått stora förändringar de senaste decennierna vilket har lett till att kraven på sjuksköterskans kompetens för att säkerställa en god vård och patientsäkerhet har ökat markant. Generellt saknas det inom svensk ambulanssjukvård väl fungerande system för uppföljning av patienter som vårdats prehospitalt vilket leder till att denna viktiga möjlighet till professionell och organisatorisk utveckling riskerar att falla bort. I den kartlagda ambulansorganisationen infördes i början av 2015 ett nytt system för uppföljning av patienter som vårdats prehospitalt vilket skapade nya möjligheter för sjuksköterskan att följa upp sina bedömningar och behandlingar. Syftet var att kartlägga systemet för uppföljning av patienter som vårdats prehospitalt inom en specifik ambulansorganisation utifrån följande frågeställningar: I vilken utsträckning användes möjligheten till uppföljning, vad påverkade sjuksköterskans uppföljning och hur upplevdes effekterna av uppföljning. Metoden som ändvändes var en singel case studie metod vilket innebar att både kvantitativ och kvalitativa data användes. Unikt för case studie metoden är att data samlas in i olika faser för att sedan analyseras innan nästa datainsamlingsfas startar. I den första fasen genomfördes en sökning efter dokument inom ambulansorganisationen som berörde uppföljning. I fas två utfördes en enkätundersökning som även låg till grund för de intervjuer som gjordes i fas tre. Resultaten visade att uppföljning av patienter som vårdats prehospitalt ökade efter införandet av det nya systemet och att de nuvarande rutinerna var otydliga. Vanliga orsaker till att sjuksköterskan i ambulans följde upp sina patienter var osäkerhet i bedömningar, egen kompetensutveckling och en vilja att bidra till ökad patientsäkerhet. Uppföljningen hade positiva effekter för sjuksköterskornas trygghet och kompetens. Däremot förelåg ett behov att förtydliga rutinerna om hur systemet skulle användas för att säkerställa återförandet av kunskapen som inhämtats genom uppföljning till verksamheten. Detta var en önskan både från arbetsgivarhåll och från sjuksköterskor i ambulans. En ökad systematik i uppföljningsarbetet kan leda till att uppföljningen inte begränsas till patientfall som den enskilda sjuksköterskan ansåg vara relevant. Detta kan främja patientsäkerheten och i förlängningen minska onödigt lidande för patienten.

Bakgrund Inom hälso- och sjukvården är en bra och fungerande kommunikation mellan medarbetarn aen av de viktigaste förutsättningarna för god och säker vård, då bristande kommunikation är en av de främsta orsakerna till vårdskada. Genom att tillämpa kommunikationsverktyget Situation, Bakgrund, Aktuellt tillstånd och Rekommendation [SBAR] kan kommunikationen effektiviseras och patientsäkerheten kan öka enligt flera studier. SBARär en lättanvänd och konkret modell som är användbar vid överrapportering och ger vårdgivare en möjlighet att enkelt sammanfatta viktig patientinformation. Syfte Syftet med denna studie var att utifrån ett patientsäkerhetsperspektiv beskriva sjuksköterskans följsamhet av kommunikationsverktyget SBAR vid muntlig överrapportering på en akutmottagning. Metod Metoden som användes var en direkt, strukturerad, icke-deltagande observationsstudie.Studien ägde rum på en akutmottagning där totalt 28 observationer av muntlig överrapportering genomfördes. Ett observationsprotokoll utformat utifrån akutmottagningens modifierade SBAR-modell användes under observationerna. Resultat Vid de observerade överrapporteringarna rapporterades i genomsnitt 5,2 kategorier utav observationsprotokollets 30 möjliga under samma överrapportering. Resultatet visade att patientens namn, sökorsak och symtom rapporterades i de flesta fallen. Vidare nämndes tidigare sjukdomar och prover eller provsvar i knappt hälften av fallen. Ett fåtal rapportörer tog upp patientens vitalparametrar och endast en återkoppling på informationen given under överrapporteringen observerades. Varken behandlingsinskränkning,upplysningsskydd, eventuella allergier eller smittorisker nämndes vid någon avobservationerna. Slutsats Följsamheten av kommunikationsverktyget SBAR vid muntlig överrapportering på den aktuella akutmottagningen vid observationstillfällena visade sig vara bristfällig.Patientsäkerheten kan äventyras då viktig information, såsom eventuella allergier,utelämnas.

Bakgrund: En tredjedel av den yrkesverksamma befolkningen i USA och de Europeiska länderna arbetar skift. Merparten av alla sjuksköterskor arbetar skift under någon period av yrkeslivet. Skiftarbete inom vården kan inte likställas med industriella yrken på grund av patientansvaret. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att belysa hur sjuksköterskor upplever aspekter relaterade till skiftarbete samt om detta påverkar patientsäkerheten.  Metod: Primärkällor i form av vetenskapliga artiklar söktes i databaserna Cinahl och Pubmed med hjälp av relevanta vedertagna söktermer. Elva vetenskapliga artiklar av kvantitativ design analyserades och kvalitetsvärderades vilket resulterade i tre huvudteman och åtta subteman. Resultat: Resultatet visade att skiftarbetande sjuksköterskors arbetsförmåga kan påverka patientsäkerheten. Resultatet påvisade också att negativa hälsofaktorer är ett vanligt förekommande problem hos skiftarbetande sjuksköterskor. Även individuella enskilda faktorer hos sjuksköterskor kan påverka patientsäkerheten vid skiftarbete. Diskussion: Skiftarbete kunde medföra flera hälsorisker för sjuksköterskor vilket kunde riskera patientsäkerheten. Individuella skillnader i anpassningsförmågan till skiftarbete fanns hos sjuksköterskor. Slutsats: Forskning behövs för att förbättra skiftarbetande sjuksköterskornas arbetsförhållanden och därigenom optimera patientsäkerheten. Arbetsgivare bör vid schemaplanering ta hänsyn till skiftarbetande sjuksköterskors individuella önskemål och förmåga till skiftarbete.

Bakgrund: Tidspress är ett arbetsmiljöproblem som för sjuksköterskan kan leda till yrkesrelaterad stress med negativa konsekvenser för omvårdnadsarbetet och patientsäkerheten. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans uppfattningar av orsaker till tidspress och dess konsekvenser för sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Metod: Vi har gjort en systematisk litteraturöversikt baserad på fem kvalitativa och tre kvantitativa artiklar som svarade an på syftet. De databaser som använts för att finna artiklarna var Cinahl och PubMed. Resultat: Resultatet presenteras i fyra kategorier; ”orsaker till tidspress”, ”tidspressens konsekvenser för sjuksköterskans omvårdnadsarbete”, ”tidspressens konsekvenser för vårdkvalitet” och ”tidspressens konsekvenser för arbetsmiljön”. Resultatet visar att tidspress huvudsakligen orsakas av för få yrkesverksamma sjuksköterskor vilket bidrar till en hög arbetsbelastning. De negativa konsekvenser som uppstod vid tidspress ansågs vara ett hinder i sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Sjuksköterskorna upplevde till exempel att de sällan räckte till och tidspressen ökade risken för att sjuksköterskorna skulle göra misstag. Diskussion: Att motverka uppkomst av tidspress i sjuksköterskans yrkesutövande kan förbättra sjuksköterskans förutsättningar till att ge patienten en säker och kvalitativ vård samt minska vårdlidandet. Tillräckligt med tid kan även gynna sjuksköterskans möjlighet till närvaro i vårdrelationen.

Bakgrund: Socialstyrelsen har slagit fast att vårdpersonal tillhör de yrkesgrupper som upplever mest stress på jobbet. Stress kan innebära svårigheter att fatta beslut och leva sig in i andras situation. Sjuksköterskors stress kan därmed få stora konsekvenser för andra personer eftersom det ingår i yrkesrollen att ha ansvar för att patienter får god personcentrerad omvårdnad utifrån vetenskap och riktlinjer samt att vården utförs etiskt och säkert. Syfte: Att beskriva vilka faktorer i arbetet som orsakar stress hos sjuksköterskor. Metod: Studien är en litteraturöversikt baserad på tio artiklar varav fem kvantitativa och fem kvalitativa. Databaserna Cinahl, PsycInfo och PubMed användes för att hitta artiklar. Sökbegreppen var "stress", "work", "nurses", "nursing", "patient safety", "work stress", "stress factors", "work related", "environment", "nurses experiences". De teoretiska utgångspunkterna är det vårdvetenskapliga konsensusbegreppet miljö samt teorin känsla av sammanhang, KASAM. Artiklarna lästes ett flertal gånger för att hitta gemensamma drag och analyserades enligt Fribergs metod för litteraturöversikter. Resultat: Obalans mellan krav och kontroll orsakar stress liksom faktorer kring organisation och bemanning samt brist på uppskattning och socialt stöd. Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån konsensusbegreppet miljö samt Antonovskys hälsomodell känsla av sammanhang, KASAM.