Cirka 100 000 patienter skadas inom sjukvården i Sverige varje år. För att förbättra denna situation fokuseras alltmer på orsakerna till misstag. Säkerhetskultur omfattar bland annat värden, attityder, samarbete och beteenden på arbetsplatsen och påverkar patientsäkerheten. Syftet med studien var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors åsikter om säkerhetskulturen på arbetsplatsen. Därför genomfördes en enkätstudie där 42 av 66 tillfrågade intensivvårdsjuksköterskor besvarade 64 frågor om attityder, kommunikation och samarbete. Frågeformuläret som användes var SAQ-ICU. Resultatet redovisas under de tidigare fastställda kategorierna: arbetsförhållanden, arbetstillfredställelse, samarbetsklimat, stresspåverkan, säkerhetsklimat, och uppfattning om ledningen. Det fanns även frågor som inte var kategoriserade, vars resultat redovisas separat. I analysen summerades svaren som delades in i tre kategorier; instämmer, instämmer inte eller neutrala till påståendet. Resultatet visade att intensivvårdsjuksköterskorna var nöjda med arbetet och stödet från kollegorna. En tredjedel ansåg att lärdomar inte drogs av tidigare misstag. Hälften ansåg att deras åsikter togs på allvar. Det fanns brister i samarbetet med läkare och hälften ansåg att det var för hierarkiskt. Slutsatsen blev att det fanns flera områden där förbättringar kan leda till ökad patientsäkerhet.

Inom intensiwården transporteras ofta svårt sjuka patienter för diagnostik eller behandling. En transport av en sjuk patient innebär alltid en risk för att olika komplikationerkan uppstå. För att främja patientsäkerheten är målet att inte utsätta patienten för risker vilka kanforebyggas bl.a. genom att risker blir kända, analyseras och åtgärdas.  Grunden för säkerhetsarbete är god kännedom om verksamhetens risker.Syftet med studien är att ta reda på vad intensiwårdssjuksköterskor uppfattar som risker vid patienttransporter,samt vad de har for önskemål fÌir optimal patienttransport ur ett patientsäkerhetsperspektiv. En enkät arbetades fram och delades ut på två intensiwårdsavdelningar. Totalt besvarades enkäten av 2l intensiwårdssjuksköterskor. Svaren på enkäterna tolkades och grupperades till kategorier for att ge en överblick av resultatet. Intensiwårdssjuksköterskornaangav framfiör allt risker relaterade till utrustningen. Dessa bestod av andningsrelaterad utrustning och övrig utrustning. Tillsammans utgör dessa risker den största svarsfrekvensen. Sedan såg man risker relaterade till patienten och fysiologiska förändringar, därefter till miljö. Personalrelaterade risker nämndes också. Vad som framftir allt krävdes lor att minimera riskerna vid patienttransporterna var planering. Därefter såg de personal, miljö och utrustning som viktiga faktorer fÌir en optimal patienthansport ur ett  patientsäkerhetsperspektiv.

Reducering av stråldos vid angiografier och endovaskulära interventioner-En litteraturstudie om metoder för ökad strålsäkerhet Bakgrund: Angiografier och endovaskulära interventioner är patientgynnande undersökningar och behandlingar som till skillnad från kirurgi innebär mindre risk för komplikationer samt en kortare läkningstid. Längre genomlysningstid och ökat antal exponeringar medför dock en högre risk för oönskade strålskador hos patienten. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva metoder för att reducera stråldosen till patienter som genomgår angiografier samt endovaskulära interventioner. Metod: Syftet besvarades i en litteraturstudie. 10 kvantitativa studier analyserades och sammanställdes. Sökning av studier genomfördes i databasen Pubmed. Resultat: Materialet bearbetades samt delades in i två domäner: metoder gällande personalen samt metoder gällande utrustningen. Resultaten som innefattade stråldosreducerande metoder presenterades som kategorier. Konklusion: Att ha uppdaterad och utbildad personal resulterar i miljö med högre patientsäkerhet. I takt med att teknologin utvecklas bör verksamheten se över sina behov och prioritera fortsatt utbildning av personal samt investera i anpassad utrustning. Fortlöpande forskning är viktig för att utvärdera effekter av den nya teknologin och röntgensjuksköterskor kan bidra med kompetens inom området. Nyckelord: Angiografi, Endovaskulär intervention, Strålskydd, Patientsäkerhet.

Introduktion: Patientsäkerhet har en betydande roll i omvårdnaden och baseras på att skydda patienten från vårdskador. Årligen drabbas upp till 100 000 personer i Sverige av vårdskador, och vårdskador drabbar patienter dagligen. I den moderna omvårdnaden hanterar sköterskorna dagligen stress, som orsakas av stressfaktorer som påverkar sjuksköterskornas utförande av patientsäker vård. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva riskfaktorer som kan påverka patientsäkerheten när sjuksköterskor upplever arbetsrelaterad stress. Metod: Litteraturstudiens grundades på Polit och Becks (2012) niostegsmodell med ett induktivt arbetssätt. Efter urval framkom det 13 artiklar som var relevanta för studien. Efter granskningen av artiklar skapades tre huvudkategorier och en underkategori. Resultat: Litteraturstudiens resultat visas i tre huvudkategorier och en underkategori av riskfaktorer som kan påverka patientsäkerheten negativt. Dessa kategorier var Arbetsbelastning, med underkategorin Tidsbrist, Avbrott i arbetet samt Kommunikation och samarbete. Resultatet visade att många sjuksköterskor upplever höga nivåer av utmattning och utbrändhet, vilket kan påverka patientsäkerheten negativt. Slutsats: När sjuksköterskor upplever arbetsrelaterad stress finns det flera riskfaktorer som kan leda till misstag och vårdskador. Dessa riskfaktorer kan leda till att den arbetsrelaterade stressen ökar, vilket kan leda till ökad utmattning, missnöje samt att sjuksköterskorna slutar på sitt arbete. Arbetsrelaterad stress och riskfaktorer som upplevs av sjuksköterskor på arbetsplatsen ökar även risker för att begå flera misstag och orsakar flera vårdskador som egentligen kunde undvikas.

Överbeläggningar och utlokaliseringar av patienter hör numera till det normala i vården. Bristen på vårdplatser har visat sig leda till vårdskador, missnöjda patienter samt att vårdpersonalen känner frustration över sin arbetssituation. Sjuksköterskan ska arbeta för att göra patienten delaktig i sin egen vård. Trots att överbeläggningar och utlokaliseringar förekommer finns det inte mycket skrivet som lyfter fram sjuksköterskornas upplevelser om denna situation. Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som förflyttats mellan vårdavdelningar på grund av brist på vårdplatser. Examensarbetet har genomförts genom en kvalitativ metod där data samlats in via intervjuer med semistrukturerade frågor. Resultatet beskriver tre kategorier samt sex underkategorier. Kategorierna är: Hinder för att arbeta patientsäkert, konsekvenser av minskat antal vårdplatser och sjuksköterskans tankar om framtiden. Utifrån sjuksköterskornas berättelser visar resultatet att det finns brister i kommunikation och på en ansträngd arbetssituation, samt att det är svårt att arbeta patientsäkert. Diskussionen fokuserar på betydelsen av en fungerande kommunikation samt vad ett minskat antal vårdplatser och en hög arbetsbelastning kan resultera i.

Titel: Hantering av arbetsrelaterad stress; En väg för att främja hälsa Bakgrund: Den arbetsrelaterade stressen är förekommande inom hälso-sjukvården och har en inverkan på vårdpersonalen. Ur ett patientsäkert perspektiv har sjukvården ett ansvar för patienterna och den arbetsrelaterade stressen utgör ett problem i att säkerställa den. I relation till stress förekommer strategier i att hantera stressen. Syfte: Att beskriva hur vårdpersonal hanterar arbetsrelaterad stress på arbetet. Metod: Kvalitativ litteraturstudie. Data har samlats in, tolkats, analyserats och sammanställts. Resultat: Vårdpersonal har visat flera metoder i att hantera arbetsrelaterad stress. Resultatet är uppdelat inom externa resurser; strategier i att anpassa och ta vara på externa resurser för att hantera den arbetsrelaterade stressen och interna strategier; metoder och strategier hur individen själv förhåller och anpassar sig själv för att hantera den arbetsrelaterade stressen. Konklusion: Hantering av arbetsrelaterad stress är en komplex och en ständig dynamisk process som sällan innefattar endast en strategi. Stöd och främjande förutsättningar behövs identifieras samt stärkas för både vårdpersonalens hälsa men också för att säkerställa en patientsäker och god vård.

Utvecklingen och implementeringen av olika e-hälsotjänster i Sverige har under de senaste åren gått snabbt. En av de första tjänsterna som implementerades var nätjournalerna, detta innebär att alla Sveriges medborgare ska få direkttillgång till sin journalinformation över internet. Implementeringen av nätjournalerna har inte varit helt enkel och vårdpersonal har framfört en oro för att patientsäkerheten och integriteten riskeras när journalinformationen läggs ut på internet för direktåtkomst till patienterna. Syftet med denna studie är att undersöka vilka effekter som implementeringen av e-hälsa med fokus på reformen angående nätjournaler har skapats för patienternas säkerhet och integritet utifrån ett psykolog- och läkarperspektiv. ▪ Vilka effekter har implementeringen av nätjournaler haft för patientsäkerheten och integriteten som läkare och psykologer märkt av i sitt dagliga arbete? ▪ Vilka likheter och skillnader finns det mellan de i forskningen redovisade effekterna och inom det dagliga arbetet upplevda effekterna? Materialinsamlingen till undersökningen har utförts genom semistrukturerade samtalsintervjuer av respondentkaraktär med två läkare (en AT-läkare och en ST-läkare) samt en psykolog. Resultatet visar att vissa specialistområden och avdelningar har än så länge inte märkt av några direkta effekter, medan andra redan har inkorporerat patientens tillgång till journalen i det dagliga arbetet samt att det finns en oro och möjlig okunskap angående hur säker journalinformationen är på internet jämfört med sjukhusets system. Inga generella slutsatser kan dras utifrån resultaten som presenteras i den här studien då antalet utförda intervjuer var för få.

Hemsjukvård innebär vård som ges i patientens hem och omfattar medicinska insatser, rehabilitering, habilitering och omvårdnad. Vården genomförs av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal eller av annan vårdpersonal som har blivit delegerad att utföra en särskild medicinsk uppgift. Många av sjuksköterskans arbetsuppgifter delegeras till omvårdnadspersonal. Ett behov har identifierats av att beskriva distriktssköterskors upplevelser av delegeringsarbetet och vad som kan påverka patientsäkerheten. Det är viktigt att belysa det här området för att få en ökad förståelse för distriktssköterskans ansvar och arbete med att säkerställa att patienter får en god och säker vård. Syftet med studien var att belysa distriktssköterskors upplevelser av att delegera medicinska uppgifter till omvårdnadspersonal inom hemsjukvården, med patientsäkerheten i fokus. En kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats gjordes. Individuella semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex distriktssköterskor och tre sjuksköterskor med delegeringsansvar inom den kommunala vården. För bearbetning av utvunnen data gjordes en innehållsanalys. Målet var att beskriva alla aspekter av innehållet som var relaterat till studiens syfte. Analysen resulterade i tio underkategorier och tre kategorier, Distriktssköterskans upplevelser av hur omvårdnadspersonalens attityd och kompetens påverkar patientsäkerheten, Distriktssköterskans upplevelser av delegeringsprocessens påverkan på patientsäkerheten och Distriktssköterskans upplevelser av verksamhetens påverkan på patientsäkerheten. Studiens resultat visar att distriktsköterskor anser att det måste få ta tid att förbereda omvårdnadspersonal inför delegeringar, men att den tiden tyvärr ofta saknas. Det som uppfattas problematiskt är en hög personalomsättning bland omvårdnadspersonalen, då det leder till förlorad kompetens. Det finns tankar om att det går att göra delegeringar patientsäkra om det finns en välfungerande delegeringsprocess, men akuta delegeringar och delegeringar som delas ut för att lösa personalbrist upplevs inte vara patientsäkra. Det krävs mer tid och resurser för att göra delegeringar patientsäkra. Både den delegerande distriktssköterskan och delegerad omvårdnadspersonal ska känna sig trygga och de medicinska arbetsuppgifterna ska kunna utföras med en hög säkerhet för patienterna.

Intrahospitala transporter (IHT) kan rädda liv men är en logistisk utmaning och ett riskfyllt moment. IHT av intensivvårdspatienten innebär en ökad risk för patienten att råka ut för en transportrelaterad komplikation. Omvårdnad utanför intensivvårdsavdelningen och under transporter ingår i specialistsjuksköterskans arbetsområde. Sjuksköterskans omvårdnadsansvar vid transport av patienten inkluderar alla aspekter av omvårdnad, medicinsk behandling, övervakning, underhåll av apparatur samt dokumentation. Höga krav ställs på specialistsjuksköterskans kompetens och ansvar vilket påverkar både arbetsmiljö och patientsäkerhet. För att förebygga och förhindra komplikationer i samband med IHT behöver specialistsjuksköterskan ökade kunskaper. Syftet med litteraturstudien var att beskriva specialistsjuksköterskans arbetsmiljö och patientsäkerhetsarbete i samband med intrahospitala transporter. En allmän litteraturstudie genomfördes och resultatet baserades på nio vetenskapliga artiklar. Kompetensnivån inom teamet varierade och flera faktorer påverkade säkerheten i utförandet. Användandet av checklistor och riktlinjer ökar patientsäkerheten samt riskmedvetenheten hos specialistsjuksköterskan. För att upprätthålla god arbetsmiljö och patientsäkerhet i samband med IHT krävs kontinuerlig utbildning samt att checklistor och riktlinjer implementeras och efterföljs. Inom området rekommenderas mer forskning som beskriver specialistsjuksköterskans upplevelser gällande arbetsmiljö och patientsäkerhetsarbete med syfte att öka riskmedvetenheten, vårdkvalitén samt patientsäkerhetsarbetet i samband med IHT. / Intrahospital transports (IHT) can save lives but is a logistical challenge and a risky moment. The IHT of intensive care patient involves an increased risk for the patient with transport related adverse events. Responsibility of caring outside the intensive care unit and during transport is part of the specialist nurse's work. The nurse responsibility for transporting the patient includes all aspects of nursing, medical treatment, monitoring and maintenance of equipment as well as documentation. High demands are placed on the specialist nurse's competence and responsibility, which affects both the working environment and patient safety. To prevent and avoid complications associated with IHT, the specialist nurse needs increased knowledge. The purpose of the literature study was to describe the specialist nurse's work environment and patient safety work in connection with intrahospital transport. A general literature study was conducted. The result was based on nine scientific articles. Level of competence within the team was varied and several factors affected the safety and performance. Using checklists and guidelines increases patient safety and increase the risk awareness of the nurse. In order to maintain a good working environment and increase patient safety awareness in connection with IHT, continuous training is required and that implementation of checklists and guidelines to be followed is required. Within this field, more research that describes the specialist nurse's experiences current working environment and patient safety is recommended. The purpose for further research would be to increase risk awareness, health quality and patient safety work in connection with IHT.

Bakgrund: Överrapporteringen som sker inom vården har en viktig roll för omvårdnaden och behandling av patienter. Det finns olika rapporteringssätt och ett utav dessa är bedsiderapportering, som börjar bli allt vanligare inom dagens sjukvård. Brister i kommunikationen kan leda till felbehandlingar och vårdskador. Sjuksköterskor anser att rapportering som sker vid patientens säng minskar risken för missförstånd och därigenom ökar patientsäkerheten, vilken även stärks när patienterna blir involverade i sin vård.   Syfte: Studiens syfte var att ta reda på hur patienter upplevde kommunikationsverktyget bedsiderapportering (BRT) i vården.    Metod: Litteraturstudien baserades på åtta kvalitativa och två mixade originalartiklar.   Resultat: Resultatet redovisas i tre huvudkategorier; Patienternas delaktighet, patientsäkerhet och kommunikation. De flesta patienter ansåg BRT vara en bra metod för att bli delaktiga i vården, samt för att vården skulle upplevas bättre och säkrare för patienterna. Patienterna uppgav att relationen till sjuksköterskorna var viktig och att BRT bidrog till att den personliga kontakten stärktes. De ansåg även att deras medverkan vid rapporteringen möjliggjorde att korrekt information om deras tillstånd förmedlades. Patienterna föredrog också en öppen dialog och samverkan, samt uttryckte att ett lättförståeligt språk från sjuksköterskorna främjade delaktigheten.   Slutsats: Litteraturstudiens resultat lyfter fram både många positiva och negativa åsikter om patienters upplevelser av BRT. Resultatet visar att BRT är ett stort steg i rätt riktning mot patienternas delaktighet och den personcentrerade vården. Författarna anser dock att mer forskning inom området behöver göras för att garantera att rapporteringsverktyget uppskattas av patienterna. / Background: The handover reporting in healthcare is an important part in the care and treatment of patients. There are different ways of reporting and one of those is bedside handover, this type of handover is becoming more common in today’s healthcare. Lack of communication can lead to inaccurate treatments and in some cases result in injuries due to incorrect treatment of patient. Nurses therefore consider a bedside handover by the patient’s bed to reduce the risk of misunderstanding and instead increase the patient’s safety. Has the opportunity to participate in their care.    Purpose: The purpose of this study was to find out how the patients experienced the bedside handover (BRT).   Method: The literature study was based on eight qualitative and two mixed original articles.   Result: The result is reported in three main categories; Patients participation, patient safety and communication. Most of the patients considered BRT to be a good method. It engages the patients in the treatment process and therefore creates a safer health care environment. Patients expressed that the relationship with the nurses was important and that BRT contributed to strengthening the personal contact. The patients also said that by being involved in the reporting process it was possible to correct any information about their condition that might be incorrect. Patients also preferred an open dialogue and that the nurses would use non-medical language because it makes it easier for the patient to be involved.   Conclusion: The results from the literature study highlights the patients experience of BRT, both the positive and negative opinions. It shows that BRT is a big step in the right direction towards increasing the patients involvement and the person-centered care. However, the authors believe that more research in the field is necessary to make sure that the choice of reporting is appreciated by the patients.