Tidigare studier visar att överrapportering mellan operation och postoperativ avdelning är ett kritiskt moment för patientsäkerheten, och överrapportering mellan operation och postoperativ avdelning är ofta ofullständig avseende informationsöverföring. Den här studiens syfte var att undersöka om personalgrupperna som medverkar i överrapporteringen från operationsavdelning till postoperativ avdelning skattar någon skillnad i kvalitén på överrapportering när operationssjuksköterskan medverkar i rapporten. Metoden var en kvantitativ observationsstudie, personal och observatör fick via enkäter skatta kvalitén på 60 st. överrapporteringen mellan operation och postoperativ avdelning vid ett Centrallasarett i södra Sverige. Resultatet visade att kvalitén på överrapporteringen ej uppvisar några signifikanta skillnader vid operationssjuksköterskans medverkan. Studiens resultat visade att kvalitén på rapporten ej uppvisar några skillnader vid operationssjuksköterskans medverkan. Postop-sköterskorna skattade informationsöverföringen som något förbättrad när operationssjuksköterskorna medverkade, men det behövs mer forskning för att klargöra skillnaderna.

Viruset SARS-CoV-2, Covid-19 har skapat en global pandemi. Pandemin har slagit hårt mot samhället såväl nationellt som internationellt och sjuksköterskor har vittnat om ohållbara arbetssituationer. Tidigare forskning kring arbetsmiljö inom hälso- och sjukvård pekar på att en hög arbetsbelastning ökar risken för arbetsrelaterad stress. Betydelsen av arbetsmiljö inom hälso- och sjukvård har en central roll för vårdande och patientsäkerhet. Studien är en litteraturöversikt på kandidatnivå med syftet att beskriva sjuksköterskans upplevelse av vårdandet under Covid-19 pandemin. Resultatet utgörs av nio vetenskapliga artiklar med både kvantitativ som kvalitativ ansats och presenteras med hjälp av tio subteman, tre teman och ett övergripande huvudtema. Huvudtemat är Hotad patientsäkerhet från en ´piedestal´. Slutsatsen är att vårdandet av kritisk sjuka patienter i frontlinjen under Covid-19 pandemin kan förstås som en paradox där sjuksköterskan känner stolthet och en stark moralisk plikt att delta i räddningsarbetet samtidigt som patientsäkerheten riskeras att bli hotad. Följande kliniska implikationer rekommenderas för sjuksköterskeutbildningen och hälso- och sjukvårdsorganisationen; förberedelse för vårdande under extraordinära förhållanden, utbildning i katastrofberedskap samt stöd i hantering av etisk stress.

Vård i hemmet har ökat då andelen äldre i samhället ökat, vilket i sin tur innebär ett ökat behov av distriktssköterskan i hemsjukvården. Många som är inskrivna i hemsjukvården behöver hjälp med hantering av läkemedel och detta är en uppgift som delegeras till vårdpersonal. Distriktssköterskan har ett ansvar att säkerställa att läkemedelshantering utförs på ett patientsäkert sätt. Syftet med denna studie är att beskriva distriktssköterskans erfarenheter av att delegera läkemedel i hemsjukvården på ett patientsäkert sätt. En kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats genomfördes. Åtta öppna intervjuer med distriktssköterskor genomfördes och analyserats utifrån innehållsanalys. Resultatet visar en huvudkategori, Tvärprofessionellt samarbete och två kategorier; Olika personella förutsättningar och Olika organisatoriska förutsättningar samt därtill nio subkategorier. Resultatet visar att vårdpersonalens kunskap, erfarenhet samt ansvarsförmåga har betydelse vid läkemedelsdelegering. Samtidigt har distriktssköterskan ett ansvar att bedöma vårdpersonalens kompetens för säker delegering. Detta kan försvåras vid stor personalomsättning som leder till försämrad kontinuitet hos vårdpersonalen. Dessutom känner sig distriktssköterskor pressade att delegera för att verksamheten ska fungera. Patientsäker läkemedelsdelegering förutsätter att distriktssköterskan anpassar delegeringsförfarandet utifrån vårdpersonalens kunskapsnivå. Sammantaget visar resultatet att delar av delegeringsprocessen har förbättrats men arbetet med läkemedelsdelegeringar och dess uppföljningar är tidskrävande. Genom ett tvärprofessionellt samarbete kan en patientsäker läkemedelsdelegering förbättras i hemsjukvården.

Bakgrund: För sjuksköterskan är det viktigt att ha kunskap om de olika kärnkompetenserna som ligger till grund för omvårdnaden. Det här arbetet fokuserar på kärnkompetensen säker vård. Patientsäkerheten är en viktig del i vården för sjuksköterskan och när den brister kan det uppstå vårdskador och ett lidande för patienten. Katie Eriksson beskriver detta som ett vårdlidande. Vårdlidande kan uppstå av utebliven eller felaktig vård. Många sjuksköterskor runt om i världen har rapporterat att de upplever en för hög arbetsbelastning på arbetet vilket i sin tur eventuellt kan påverka patientsäkerheten. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av hur en hög arbetsbelastning påverkar patientsäkerheten i omvårdnadsarbetet inom somatisk slutenvård.Metod: Allmän litteraturöversikt med en kvalitativ ansats. Studien baserades på tio tycken vetenskapliga artiklar och analyserades utifrån Fribergs metod.Resultat: Studien resulterade i två stycken huvudkategorier med två respektive fem underkategorier. Huvudkategorierna var: En belastad organisation och Ohållbar arbetssituation. Huvudkategorin En belastad organisation med underkategorier: Brist på personal och Brist på fysiska resurser. Huvudkategorin Ohållbar arbetssituation med   underkategorierna: Oförutsägbar arbetssituation, Fysisk och mental påverkan, Tidsbrist, Bristande omvårdnad och Bristande social interaktion.Slutsats: Arbetets resultat visade att sjuksköterskeorganisationen är för belastad genom bland annat brist på personal och brist på material. Sjuksköterskorna upplevde att de blev missnöjda med sitt arbete när arbetsbelastningen var hög och vissa ville byta arbetsplats. Det framkom även att arbetsbelastningen ledde till ett flertal hälsoproblem både psykiskt och fysiskt vilket i sin tur påverkade patienterna negativt. Tidsbrist upplevdes av många sjuksköterskor också påverka patienternas säkerhet.

Hälso- och sjukvården ska verka för en trygg och säker plats som främjar hälsa och minskar lidande. Det innebär att sjuksköterskan i sitt arbete ska agera för att patientsäkerheten efterlevs i syfte att undvika vårdskador. Dock visar studier att sjuksköterskans arbetsmiljö inverkar på patientsäkerheten. Syftet med studien var därför att undersöka vilka faktorer i sjuksköterskans arbetsmiljö som kan påverka patientsäkerheten med utgångspunkt i två frågeställningar; vilka faktorer i arbetsmiljön kan bidra till ökad patientsäkerhet och vilka faktorer i arbetsmiljön kan motverka en god patientsäkerhet. Litteraturstudien genomfördes som en systematisk litteraturöversikt där datainsamlingen hämtats utifrån aktuell forskning från elva artiklar framtagits från tre olika databaser. Resultatet lyfter tio kategorier som framkom av analysen och påvisade både positiva faktorer som tydlig kommunikation, stödjande arbetsplats, delaktighet, samarbete och preventivt arbete samt negativa faktorer som bristande kommunikation, bristande målbild och vårdkultur, missnöje, hög arbetsbelastning och kompetensbrist som påverkade sjuksköterskans arbetsmiljö och i sin tur även patientsäkerheten. Resultatdiskussionen lyfter förslag på åtgärder för att främja positiva och motverka negativa arbetsmiljöfaktorer vilka ses som betydelsefulla för att patientsäkerheten ska upprätthållas och öka. I slutsatsen framkommer att förbättring av patientsäkerheten krävs för att positiva faktorer i arbetsmiljön ska stimuleras och omsättas i högre utsträckning medan negativa faktorer bör reduceras och förändras. En fungerande kommunikation kunde stimulera övriga arbetsmiljöfaktorer vilket därmed kunde leda till förbättringar i arbetsmiljön som i sin tur ökade patientsäkerheten.

Bakgrund: Begreppet arbetsmiljö innefattar fysiologiska, psykologiska, sociala och tekniska faktorer som påverkar arbetstagare. I sjuksköterskors arbetsmiljö kan problem med bemanning, kommunikation och arbetsbelastning leda till försämrad patientsäkerhet och i förlängningen vårdskador. Varje år uppstår 93 000–98 000 vårdskador på sjukhus i Sverige. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av arbetsmiljöns påverkan på patientsäkerheten. Metod: En systematisk litteraturstudie i databaserna PubMed och Cinahl resulterade i åtta vetenskapliga artiklar som analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med ​​en induktiv ansats och ett manifest synsätt. Resultat: Sjuksköterskors upplevelser av hur arbetsmiljön påverkar patientsäkerheten resulterade i sex slutkategorier: Att vara för få och inte ha tid att ge en god och säker vård, Att kommunikation och samarbete både kan hindra och främja en säker vård, Att önska en enad organisation och ett tydligt ledarskap, Att egen och kollegors kunskap påverkar säkerhet i vården, Att avvikelserapportering är viktigt, men inte fungerar och Att det finns skillnader i förutsättningar och värderingar. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde att arbetsmiljön påverkade patientsäkerheten på flera sätt. Ledningen behöver samarbeta med personal och ge sjuksköterskor stöd, tid, resurser och förtroende för att arbeta patientsäkert. Orsakerna till att vårdskador uppstår har undersökts väl av forskare och för att stärka kunskaperna inom området bör effekter av olika säkerhetsåtgärder undersökas.

Hälso- och sjukvårdens mål anger riktningen för god vård, att i varje vårdmöte bedöma och hänvisa patienten till ändamålsenlig vård på ett patientsäkert och effektivt sätt. Målet är att den vård som ges ska stödja hälsa och välbefinnande och ges på rätt vårdnivå. Tidigare forskning inom ambulanssjukvård har dock påvisat svårigheter med att svara an på patientens rätt till individuell och ändamålsenlig vård. Syftet i föreliggande studie är att undersöka patienters vårdbehov och erhållen vård för de patienter som av primärvårdsläkare remitterats till akutsjukvård och som transporteras med ambulans mellan primärvård och akutsjukhus. Studien genomfördes i en ambulansorganisation i Västsverige under 2018, som en retrospektiv journalgranskningsstudie med kvantitativ deskriptiv ansats. Journalerna valdes slumpmässigt. Resultatet påvisar att det finns en diskrepans mellan vårdbehovet och erhållen vård för patienter som av primärvårdsläkare remitterats till akutsjukvård och som transporteras med ambulans mellan primärvård och akutsjukhus. Det visade sig att ett fåtal patienter var i behov av ambulanssjukvårdens kompetens och resurser, medan majoriteten hade kunnat få en mer ändamålsenlig vård inom primärvård. Resurserna nyttjas inte på ett optimalt sätt för vård på rätt nivå, då patienter transporteras i ambulans utan vårdbehov. Nuvarande prioriteringar avseende vårdkedjan vårdcentral-larmcentral-ambulans-sjukhus är ett hot mot patientsäkerheten, samhällsekonomin och miljön. Studiens kliniska implikationer rekommenderar gemensam vårdutveckling för primärvård och akutsjukvård, till exempel transportordinationer, en vård med patientperspektiv och samsyn som motverkar stuprörsorganisationer.

År 2020 konstaterades en ny pandemi orsakad av det nyupptäckta viruset COVID-19. Sjukvården världen över sattes på prov då intensivvårdsavdelningarna krävde mer personal och resurser än vad som fanns tillgängliga. Anestesisjuksköterskorna blev räddningen och fick omplaceras till en nu specialistkompetens inom intensivvården för vård av patienter smittade med COVID-19. Studiens syfte var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelser av omplacering till ny specialistkompetens under rådande Coronapandemi. Metoden var en kvalitativ intervjustudie. Resultatet granskar åtta anestesisjuksköterskor tillhörande tre olika sjukhus i Västra Götalandsregionen. Resultatet beskriver bland annat en upplevd oro och rädsla från början då allt var nytt. Dock beskriver studien en otrolig gemenskap och erfarenhet som ingen trodde var möjligt. Vidare visar resultatet variationer i beredskapshantering under rådande pandemi, vad det yttersta patientansvaret kan innebära för skillnader för intervjudeltagarna och hur deltagarna påverkades både psykiskt och fysiskt. Diskussionen tar upp innebörden av ett bra samarbete och hur det kändes att gå från expert till novis. Slutligen dras slutsatsen att anestesisjuksköterskorna världen över stod ofrivilligt längst fram vid frontlinjen när den förödande Coronapandemin drog fram och de ångrar inte en sekund av det.

Bakgrund: Flertalet studier visar på hur sjuksköterskebristen är ett faktum världen över och att detta medför konsekvenser för kvaliteten på vården av patienten. Syfte: Syftet är att sammanställa kunskapsläget om kommunikation mellan patient och sjuksköterska påverkar patientsäkerheten och om sjuksköterskebristen har en inverkan på detta. Metod: En litteraturstudie utfördes för att besvara syftet. Artiklar söktes i databaserna Pubmed, Cinahl och Svemed och granskades sedan utifrån SBU´s kvalitetsmall. Artiklarna som bedömdes ha hög eller medelhög kvalitet användes i arbetet och de artiklar som bedömdes ha en låg kvalitet uteslöts från arbetet.Resultat: Resultatet visade att tung arbetsbelastning och tidsbrist bidrog till att kommunikationen med patienten inte prioriterades. Bristfällande kommunikation visade sig ha en direkt påverkan på patientsäkerheten då missförstånd uppstod, felaktiga diagnoser ställdes varpå patienten även i vissa fall fick fel behandling. Patienterna uppfattade sjuksköterskornas arbetsbelastning och kände sympati för dem samtidigt som många kände sig orättvist behandlade. Trots att många patienter berättade om bristfällande kommunikation samt en påverkad relation mellan sjuksköterskan och patienten var det emellertid några patienter som lyfte positiva möten och även möten som förstärkt patientens vilja att våga prata med sjuksköterskan om allting, inte enbart det medicinska. Slutsats: Resultatet visar på hur en bristfällig kommunikation kan leda till stora konsekvenser för patientsäkerheten. Ytterligare forskning och studier med fokus på patienternas synvinkel anses därav som en viktig aspekt för att visa på hur allvarsamt detta är. / Background: Several studies show how nursing shortage is a fact worldwide and that it implicates the quality of patient care.Aim: The aim is too gather information on wheter the communication between patient and nurse affects patient saftey and if nurse shortage has an impact on this.Method: A literature review was conducted. Articles were searched in the following three databases; Pubmed, Cinahl and Svemed and then reviewed based on SBU´s quality template. The articles that was estimated too a high or medium quality were included in the article and the articles whom were estimated too a low quality were omitted from the essay.Results: The results showed that heavy workload and lack of time contributed to unprioritizd communication with the patient. Defective communication was found to have a direct impact on patient safety when misunderstandings arose, incorrect diagnoses were made and in some cases, the patient received incorrect treatment. Patients perceived the workload of the nurses and felt sympathy for them while many felt unfairly treated. Although many patients talked about inadequate communication and an affected relationship between the nurse and the patient, nonetheless, there were some patients who raised positive meetings and also meetings that reinforced the patient's willingness to dare to talk to the nurse about everything, not just the medical aspects. Conclusion: The result shows what devastating consequences a lack of communication can contribute to. Further research and studies that focus on the patients view is considered an important aspect to show how serious it is.

No description available.