<p>Detta examensarbete handlar om att undersöka hur pedagoger arbetar för att stärka barnens/elevernas inflytande i förskolan till årskurs 2. Studien genomfördes med ett kvalitativt syfte genom semistrukturerade intervjuer. Vi valde respondenter som arbetar inom förskolan och skolan. Resultatet visade att pedagogerna inte arbetar aktivt och medvetet med elevinflytande, vilket våra läroplaner ger stort utrymme för. Via analysen kom vi fram till att Lpfö 98 och Lpo 94 uttrycker stort utrymme för elevinflytande vilket pedagogerna inte utnyttjar i sitt pedagogiska arbete. Slutsatser vi kom fram till är att barnet/eleven måste stå i centrum och att pedagogens attityd är avgörande för elevinflytande omfattning och kvalité.</p>

<p>Vår avsikt med denna studie var att undersöka och jämföra relationen mellan hur lärare tolkar begreppet elevinflytande samt hur de beskriver att de arbetar med elevinflytande i praktiken. Undersökningen genomfördes med kvalitativ forskningsansats med ostrukturerad enkät som datainsamlingsmetod. Enkäterna besvarades av 20 stycken lärare som är verksamma inom grundskolans tidigare  år. Resultatet visade att begreppsuppfattningen ser relativt lika ut hos pedagogerna och innefattar både <em>formellt </em>och <em>informellt </em>inflytande, med störst fokus på det <em>informella </em>inflytandets betydelse för lärandet. Hur lärare arbetar med elevinflytande ser olika ut men beskrivs främst genom <em>formella </em>beslutsprocesser i form av klassråd. Pedagogerna beskriver en tolkning som inte helt stämmer överrens med hur de beskriver att de arbetar då det <em>informella </em>inflytandet inte genomsyrar hela skolans arbete utan enbart praktiseras i perioder då eleverna arbetar i teman eller grupparabeten. I vår analys kom vi fram till att pedagogerna är medvetna om läroplanens mål angående elevinflytande i fråga om vad elevinflytande är och varför det är viktigt. De beskrivningar av praktiskt arbete med elevinflytande som pedagogerna uttrycker visar på att man inte arbetar med elevinflytande på ett sådant sätt att målen uppfylls. Pedagogernas tolkningar av elevinflytande <em>informellt </em>sett kommer inte till sin rätt i undervisningen. Analysen visar att den faktorn som bidrar till detta är att pedagogerna inte vet hur man kan arbeta med elevinflytande i praktiken på ett sätt som läroplanen ger uttryck för.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur fyra pedagoger i förskolan erfar möten med barn som har Downs syndrom, utifrån frågeställningar som; Vilka erfarenheter och uppfattningar om möten med barn som har Downs syndrom finns hos de fyra intervjuade pedagogerna? Vilka utmaningar finns enligt de fyra pedagogerna i arbetet med barn som har Downs syndrom? Vad finns det för positivt respektive negativt i de fyra pedagogernas beskrivningar av möten i förskolan med barn som har Downs syndrom? Hur erfar de intervjuade pedagogerna möten med barn som har Downs syndrom?</p><p>Utifrån den kvalitativa metoden intervjuade vi fyra pedagoger i förskolan som arbetar med barn som har Downs syndrom. Först ger vi en bakgrund till Downs syndrom där vi bland annat beskriver syndromet ur ett medicinskt perspektiv och ger en bild av vilka lagar och styrdokument som berör barn med Downs syndrom. Den tidigare forskningen vi har med i vår uppsats beskriver hur barn med Downs syndrom bör bemötas och vad man som pedagog behöver tänka på i mötet med dessa barn.</p><p>Studien visar att kommunikationen är mycket central i pedagogernas berättelser om möten med barnen med Downs syndrom. Samtliga pedagoger uttrycker en känsla av otillräcklighet när de inte förstår vad barnet vill. Svårigheter som framkommer i studien är exempelvis hur svårt det kan vara att behålla det professionella förhållningssättet utan att bli för personlig i kontakten med dessa barn. Pedagogerna menar att det blir extra viktigt att hålla distansen i sin profession eftersom relationen mellan dem och barnet på förskolan är så speciell och intensiv. Den viktigaste slutsatsen vi kommit fram till är att alla barn är olika, även barnen med Downs syndrom. Det viktigaste är att möta varje barn med inställningen att lära känna individen först och bortse från funktionshinder och utvecklingsstörning.</p>

<p>Syftet med detta examensarbete är att söka efter olika uppfattningar som pedagoger har om utomhuspedagogik i skolans tidigare år och i förskolan. Uppsatsen har en socialkonstruktionistisk ansats, vi menar att det är i språkliga interaktioner uppfattningar om världen skapas. Metoden är kvalitativ och består av fyra gruppintervjuer i förskola och i grundskolans tidigare år. Analysen inspireras av ett diskursanalytiskt angreppssätt och vi använder oss av analysverktyg som finns inom diskurspsykologin. Den allmänna definitionen av utomhuspedagogik innebär att den anses kunna skapa en helhet mellan boklig bildning och sinnlig erfarenhet. Tidigare forskning och annan litteratur visar dock att det finns många olika sätt att se på utomhuspedagogik, exempelvis hälsofrämjande eller upplevelsebaserat. I vårt resultat framträder sex olika uppfattningar om utomhuspedagogik hos pedagogerna. Utomhuspedagogik beskrivs som hälsofrämjande, upplevelsebaserat, ett lärande med alla sinnen, undervisning som flyttas ut, undervisning utan behov av planering och som frånvarande i läroplanen. Några större skillnader mellan uppfattningarna hos pedagogerna i förskola och skolans tidigare år gick inte att utläsa.</p>

<p>Uppsatsens undersökning bygger på hur en manlig gymnasielärare kommenterar elevarbeten</p><p>ur ett genusperspektiv. Tidigare forskning visar att det finns en tendens att pedagoger bemöter pojkar och flickor olika. Resultatet av undersökningen är baserat på 24 elevuppsatser, skrivna av gymnasieelever, med bifogade lärarkommentarer. Studien lägger även stor vikt på huruvida läraren bedömer elevtexter olika, beroende på vilket program eleverna studerar vid. Elevuppsatserna härstammar från två gymnasieprogram, då 13 stycken kommer från ett teoretiskt program och 11 stycken från ett yrkesförberedande program. En koppling görs även mellan undersökningens resultat och tidigare forskning kring ämnet, för att belägga det som har framkommit genom den utförda studien. Det visar sig att den medverkande pedagogen gör en viss åtskillnad mellan pojkar och flickor, men den största skillnaden ligger i hur han väljer att kommentera eleverna på de båda gymnasieprogrammen.</p>

<p><strong>Sammanfattning:</strong><em> </em>Syftet med mitt examensarbete är att titta på om pedagoger i förskolan är medvetna om hur de arbetar med matematiken och om de tar tillvara på alla vardagliga situationer under dagen som kan innehålla ämnet ifråga. För att få reda på detta har jag utfört observationer och intervjuer och jämfört dem med varandra. Resultatet jag kom fram till var att de pedagoger jag har studerat har varit medvetna om hur de själva agerar ute i verksamheten och att deras syn på vad som kan vara matematik har ändrats efter den matematikutbildning som de har gått. En viktig slutsats är att för att barnen ska få en så bra förutsättning till ämnet som möjligt måste pedagogen vara medveten om var och hur ämnet kan synliggöras i deras vardag.</p><p> </p><p> </p>

<p>Avsikten med denna studie var att ta reda på pedagogers åsikter kring åldersindelade grupper i förskolan. Det som har undersökts är vilka för- och nackdelar det finns med denna gruppsammansättning och av vilken anledning studiens pedagoger har denna indelning. Datainsamlingarna består av intervjuer med fyra verksamma pedagoger som arbetar på förskolor med åldersindelade barngrupper. Resultatet visar att det finns både för- och nackdelar med åldersindelade grupper, men att det till största delen är fördelar och mestadels praktiska sådana. Anledningen till att pedagogerna i studien har åldersindelat är för att verksamheten lättare kan anpassas efter ålder, likaså miljön och de aktiviteter de har med barnen. Både barnen och pedagogerna gynnas av denna gruppsammansättning.</p>

<p>Syftet med studien är att ta reda på hur buller i förskolan påverkar den pedagogiska verksamheten, med utgångspunkt från pedagogers upplevelser och erfarenheter av ämnet. Studien utgår från intervjuer med verksamma pedagoger i förskolan och en observation på en förskoleavdelning. Bakgrunden bygger på information samlat från böcker, tidskrifter och webbsidor.</p><p>Buller i förskolan anses av informanterna vara ett problem eftersom både barn och pedagoger far illa av att varje dag vistas i en miljö med hög ljudnivå. Det leder bland annat till att både barn och vuxna blir stressade, koncentrationsförmågan blir försämrad samt att det kan leda till hörselnedsättningar. Det är pedagogens uppgift att skapa en bra ljudmiljö där man kan bedriva en bra pedagogisk verksamhet. I en väl fungerande förskola ska det finnas utrymme för varierande aktiviteter. Barn har behov av dels lugna och tysta aktiviteter men även av fysiska och livliga aktiviteter som gärna blir högljudda.</p><p>Vi vet att barn låter när de leker och att de måste tillåtas att leka högljudda lekar även i förskolan. Vi anser att man som pedagog inte ständigt ska försöka att dämpa barnen, då det kan störa deras leklust. Det är inte barnen som ska anpassa sig efter omgivningen utan det är omgivningen som ska anpassas efter barnen. Vi tycker att det är viktigt att rum i förskolan inreds med ljudabsorberande material på väggar, golv och i taken. Då kan barnen leka livliga lekar utan att orsaka en hög bullernivå.</p>

<p>För att få reda på hur pedagoger i olika förskolor arbetar med musik, undersöker vi i detta arbete vad olika pedagoger har för uppfattning om musikens betydelse för barns språkliga och sociala utveckling. Genom att besöka fem olika förskolor som arbetar på olika sätt och där träffa pedagoger som arbetar i verksamheten, vill vi undersöka skillnader och likheter mellan de olika arbetssätten genom att ställa frågor kring ämnet. Förskolorna skiljer sig ifrån varandra genom olika profiler och sätt att arbeta. Två av de undersökta förskolorna ligger i mångkulturella områden, en förskola arbetar Reggio Emiliainspirerat, en förskola är allmän kommunal och en förskola jobbar med musik som profil. Frågorna ställer vi i en intervju som vi spelar in på band, inspelningen transkriberar vi sedan för att kunna se att vi förstått frågorna på ett korrekt sätt och inte missat någon information. Vi använder oss av intervjuer med hög grad av strukturering samt låg grad av standardisering, för att sedan kunna göra en kvalitativ analys av resultaten vi får.</p><p>För att få en förförståelse kring ämnet skriver vi om tidigare forskning som gjorts i ämnet. Där fokuserar vi på pedagogiska filosofer som vi stött på tidigare i vår lärarutbildning och som har tankar kring barns utveckling. Det är en viktig grund i vårt arbete. De filosofer vi refererar till är Lev Vygotskij, Loris Malaguzzi och Howard Gardner. Vygotskij ser den sociala miljön som en viktig del i barns utveckling. Likaså gör Malaguzzi, men han ser språket som det allra viktigaste ett barn äger. Gardner talar om människans åtta olika intelligenser, som är i behov av varandra för att utvecklas själv.</p><p>Vår samlade uppfattning av det vi undersökt är att pedagoger i de olika förskolorna anser att musiken har stor betydelse för barns språkliga och sociala utveckling. Arbetet med musik finns i verksamheterna mer eller mindre dagligen, däremot är man olika mycket medveten om hur och varför man verkligen arbetar med musiken för att barn ska utvecklas genom den. Vi har sett att man arbetar rutinmässigt i flera verksamheter och om man skulle reflektera mer och göra tydliga målbeskrivningar så skulle arbetet med musik i förskolan kunna betyda mer och man skulle se ett tydligare resultat av arbetets syfte.</p>

<p>Detta arbete handlar om mobbning. Syftet är att ta reda på vad pedagogen ska göra då den upptäckt mobbning. Jag har valt att avgränsa till mobbning mellan barn/elever. Även om fokus riktar sig mot pedagogen tas även målsman och elever upp, eftersom de är viktiga parter i detta sammanhang.</p><p>Mobbning finns i alla åldrar och försämrar skolprestationer. Vad och hur vuxna talar påverkar barn och elevers beteenden. Grupparbeten, gruppaktiviteter och lekgrupper kan pedagogen använda sig av för att skapa bra sammanhållning och gemenskap i klassen eller gruppen.</p><p>Val av metod i detta arbete är fyra intervjuer. Två med lärare i årskurs 1-3, en förskolepedagog och en gruppintervju på tre pedagoger som arbetar inom förskolan. Resultatet blev bland annat att lärarna arbetar olika beroende på om det är verbal-, fysisk- eller tyst mobbning, medan förskolepedagogerna får den vardagliga kontakten med föräldrar. Arbetet utvärderas av skribenten i metoddiskussionen.</p>