Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare i södra Sverige ordnar/planerar och genomför måltider, samt hur de i fyra förskolor kan se på måltidssituationer som lärandetillfällen. Med tanke på den dagliga stressen och tidsbristen som upplevs på förskolor idag kopplar jag detta till läroplanens mål om vikten av det pedagogiska mötet vid matsituationer. För att uppnå syftet tar jag hjälp av litteraturstudier, intervjuer och observationer. Observationerna visar att lärarna inte har konkreta tankar över hur de planerar eller genomför måltider. Resultatet jag kommer fram till är att lärarna har varierade erfarenheter när det gäller lärandet vid måltidssituationer. Samtalen vid matbordet handlar mest om maten, öppna frågor och i några fall om barnens upplevelser. Öppna frågor kan handla om dagens datum, vädret eller var barnen har gjort under helgen.

Studien fokuserar på vad pedagoger uppfattar att ett pedagogiskt förhållningssätt är och vilka innebörder som skapas i relationen mellan pedagoger och barn samt vilka villkor och ramar som påverkar interaktionen mellan den vuxne och barnet i förskolan. Utgångspunkten är att ett pedagogiskt förhållningssätt är något som skapas i mötet mellan pedagog och barn i en social och pedagogisk praktik. Denna praktik ses som ett socialt konstruerat fenomen bestående av meningsskapande relationer. Teorin belyser det pedagogiska mötet både ur en modernistisk och ur en postmodern vinkel. Olika begrepp som tas upp och som ställs i relation till det pedagogiska mötet är kunskap, traditioner och etisk dimension. Dessutom lyfter teorin fram olika delar som är av vikt för pedagogens möte med barnen såsom samspel, uppmärksamhet och relationalitet. Vidare förs det ett resonemang om kvalitet och meningsskapande i förskolans praktik.Pedagogernas agerande och interaktion med barnen har dokumenterats genom videoinspelade sekvenser av deras agerande i mötet med barnen. De har sedan kort efter inspelningen tagit del av materialet för att se sig själva i aktion och kommentera sekvenserna. Pedagogens möte med barnet har sedan belysts utifrån de analysbärande begreppen kunskap, delaktighet, erkännande, samspel och uppmärksamhet.Pedagogerna i studien uttrycker att de tycker att mötena med barnen är en viktig del i deras arbete. De uttrycker att dessa möten ger dem möjlighet att bekräfta barnen så att barnen utvecklar en positiv självrelation. De uttrycker också att mötena ger dem möjligheter att skapa lärandesituationer för barnen. De olika intentionerna pedagogerna ger uttryck för gör att de vid varje möte måste bestämma sig för vad de vill uppnå med mötet. De har att välja mellan olika handlingsstrategier som balanserar mellan de krav som situationen ställer. Beroende på vilka val de gör, vilken handlingsstrategi de väljer, kommer deras blick att riktas. Därmed har de också dragit upp linjer för hur deras möte med barnen kan komma att utveckla sig. Hur det pedagogiska mötet kommer att te sig och vilket som är mer vinnande än något annat är en fråga vars svar är beroende av hur situationen ser ut vid just det mötet.

Studien fokuserar på vad pedagoger uppfattar att ett pedagogiskt förhållningssätt är och vilka innebörder som skapas i relationen mellan pedagoger och barn samt vilka villkor och ramar som påverkar interaktionen mellan den vuxne och barnet i förskolan. Utgångspunkten är att ett pedagogiskt förhållningssätt är något som skapas i mötet mellan pedagog och barn i en social och pedagogisk praktik. Denna praktik ses som ett socialt konstruerat fenomen bestående av meningsskapande relationer. Teorin belyser det pedagogiska mötet både ur en modernistisk och ur en postmodern vinkel. Olika begrepp som tas upp och som ställs i relation till det pedagogiska mötet är kunskap, traditioner och etisk dimension. Dessutom lyfter teorin fram olika delar som är av vikt för pedagogens möte med barnen såsom samspel, uppmärksamhet och relationalitet. Vidare förs det ett resonemang om kvalitet och meningsskapande i förskolans praktik.Pedagogernas agerande och interaktion med barnen har dokumenterats genom videoinspelade sekvenser av deras agerande i mötet med barnen. De har sedan kort efter inspelningen tagit del av materialet för att se sig själva i aktion och kommentera sekvenserna. Pedagogens möte med barnet har sedan belysts utifrån de analysbärande begreppen kunskap, delaktighet, erkännande, samspel och uppmärksamhet.Pedagogerna i studien uttrycker att de tycker att mötena med barnen är en viktig del i deras arbete. De uttrycker att dessa möten ger dem möjlighet att bekräfta barnen så att barnen utvecklar en positiv självrelation. De uttrycker också att mötena ger dem möjligheter att skapa lärandesituationer för barnen. De olika intentionerna pedagogerna ger uttryck för gör att de vid varje möte måste bestämma sig för vad de vill uppnå med mötet. De har att välja mellan olika handlingsstrategier som balanserar mellan de krav som situationen ställer. Beroende på vilka val de gör, vilken handlingsstrategi de väljer, kommer deras blick att riktas. Därmed har de också dragit upp linjer för hur deras möte med barnen kan komma att utveckla sig. Hur det pedagogiska mötet kommer att te sig och vilket som är mer vinnande än något annat är en fråga vars svar är beroende av hur situationen ser ut vid just det mötet.

The meaning of relations in school is often given great significance in research and can also be considered as the base for Swedish school policy documents. In spite of this the understanding of students often tends to orient towards the individuals inability to learn. The aim of this study is to describe students’ experience of relations in school and what meaning they give to these relations. In the process of interpreting a life world approach was used to reach the students perspective on relations in school. The method is semi-structured interviews with six pupils on two schools in year 6-9. The result is presented in four themes related to the meaning of relations. The most important result is that relations are of great significance for learning and that it is mainly connected to the teachers’ ability to develop mutual trust together with the students. The teacher gives time and attention to the student and shows by changing the teaching that learning is a collective action. The trust between student and teacher is also a ground for the teachers’ authority which gives a space for the teacher to add new knowledge and help the student to exceed itself. An important finding is that learning, in the students’ point of view, does not contain separate but interlaced processes of new knowledge and personal experience and can be understood as taking different acting positions. Meeting students is therefore a result of the teachers’ ability to shift between different acting positions and being well prepared for this as a part of the daily work in school. The result of the study can be seen as a contribution considering relations in school as a foundation for the learning process. The pedagogical implications can be described in terms of a need for developing a practice of the teachers reflecting over practice in school.

Det här arbetet syftar till att djupare förstå speciallärares yrkesroll i förhållande till elevers språk-, skriv- och läsutveckling. Vidare syftar arbetet till att kommunicera kvalitativa aspekter viktiga för yrket. I bakgrunden beskrivs relationellt perspektiv samt språkliga dimensioner. De centrala begreppen lärande, kommunikation och delaktighet genomsyrar hur speciallärare förhåller sig till elevers språk-, skriv och läsutveckling samt kvalitativa aspekter viktiga för yrket. Som metod har semistrukturerade intervjuer med enskilda speciallärare kunnat användas som grund för mer reflexiva frågeställningar. Dessa har besvarats vid ett gemensamt tillfälle med alla informanter närvarande. Med hermeneutik och semiotik som teoretiskt ramverk tolkas och förmedlas resultatet i relation till syfte och problemformuleringar. Resultatet visar att speciallärare förhåller sig till elevers språk-, skriv- och läsutveckling i relation till lärandefokus, organisering av stöd, elevers ålder, eleven i fokus, samverkan i fokus, reflexiv anpassning, kommunikativ anpassning, anpassningar för elevers självkänsla och självförtroende, yrkesrollens diskrepans samt yrkesrollens främjande betydelse. I studien framkommer pedagogisk medvetenhet, inflytande, tid och pedagogiska möten som viktiga aspekter för specialläraryrket. I resultatet som helhet synliggörs ett utrymme, vilket i relation till specialläraryrket bör förvaltas omsorgsfullt och skapas kommunikativt i förhållande till vilka krafter som påverkar pedagogiskt verk och/eller pedagogisk värk.