<p>Problembakgrund: Pensioner är en stor utgift för företagen och redovisningen av pensionerna är invecklad. Under 2005 fick företag som följer IFRS/IAS standarder en möjlighet att redovisa aktuariella vinster/förluster på ett nytt sätt än tidigare. Då företagen tidigare kunde välja mellan att redovisa direkt mot resultaträkningen eller genom att tillämpa korridorregeln kom nu även möjligheten att redovisa direkt mot det egna kapitalet. Det har nu gått en tid sedan det nya redovisningssättet introducerades och vi intresserades av att veta:</p><p>Hur redovisar de stora börsnoterade företagen i Sverige sina aktuariella vinster/förluster. Dessutom blev vi intresserade av att veta vad som kännetecknar företag som redovisar enligt de olika redovisningsmetoderna.</p><p>Syfte: Eftersom tre år har gått sedan införandet av den nya redovisningsprincipen infördes anser vi det intressant att undersöka hur de börsnoterade företagen i Sverige redovisar sina aktuariella vinster/förluster. Vi vill också studera om det finns ett samband mellan redovis-ningsmetod och specifika variabler.</p><p>Teori: Vårt teoriavsnitt består i en beskrivning av vad standarden om ersättningar till anställda (IAS 19) säger. Vi redogör också för de väsentliga delarna av de kvalitativa egenskaperna som styr redovisningen, men också en kort beskrivning om hur det svenska pensionssystemet är uppbyggt. Vi redogör också för vilka redovisningsmetoder företagen kan välja mellan när det gäller redovisning av de aktuariella vinster/förluster som uppstår och vilka problem som kan uppkomma.</p><p>Metod: Vi kommer att göra en kvantitativ undersökning genom att studera årsredovisningarna på Large Cap-listan. Datainformationen bearbetas sedan i SPSS som hjälper oss att hitta samband som sedan analyseras.</p><p>Analys och slutsats: Det vanligaste redovisningssättet är att redovisa de aktuariella vinsterna/förlusterna med hjälp av korridormetoden, mellan de andra metoderna var det jämnt. Regressionsanalysen visade på ett samband att företag med högre omsättning och/eller låg skuldsättningsgrad generellt redovisar mot eget kapital. Resterande variabler gav inga signifikanta värden. I övrigt visade det sig att diskonteringsräntan och förvaltningstillgångsräntans medelvärden inte skiljde sig så mycket mellan redovisningsmetoderna.</p>

Denna uppsats undersöker redovisningen av företags förmånsbaserade pensionsplaner med utgångspunkt i standarden IAS 19. Syftet är att utreda om det finns tecken på resultatmanipulering när företag beräknar sina framtida pensionsåtaganden. Därför studerades om det finns ett samband mellan den finansiella ställningen och den årliga förändringen i diskonteringsräntan som används för att beräkna företags framtida pensionsskulder. Studien är kvantitativ och inkluderar samtliga svenska börsnoterade företag under räkenskapsåren 2004–2010. Genom hypoteserna som ställdes upp förväntades en negativ korrelation mellan förändringen i diskonteringsräntan och kapitalstrukturen samt förändringen i diskonteringsräntan och lönsamheten. Resultaten som framkom genom den statistiska analysen påvisade ett negativt samband i enlighet med båda hypoteserna, men kunde inte statistiskt säkerställas.

Problembakgrund: Pensioner är en stor utgift för företagen och redovisningen av pensionerna är invecklad. Under 2005 fick företag som följer IFRS/IAS standarder en möjlighet att redovisa aktuariella vinster/förluster på ett nytt sätt än tidigare. Då företagen tidigare kunde välja mellan att redovisa direkt mot resultaträkningen eller genom att tillämpa korridorregeln kom nu även möjligheten att redovisa direkt mot det egna kapitalet. Det har nu gått en tid sedan det nya redovisningssättet introducerades och vi intresserades av att veta: Hur redovisar de stora börsnoterade företagen i Sverige sina aktuariella vinster/förluster. Dessutom blev vi intresserade av att veta vad som kännetecknar företag som redovisar enligt de olika redovisningsmetoderna. Syfte: Eftersom tre år har gått sedan införandet av den nya redovisningsprincipen infördes anser vi det intressant att undersöka hur de börsnoterade företagen i Sverige redovisar sina aktuariella vinster/förluster. Vi vill också studera om det finns ett samband mellan redovis-ningsmetod och specifika variabler. Teori: Vårt teoriavsnitt består i en beskrivning av vad standarden om ersättningar till anställda (IAS 19) säger. Vi redogör också för de väsentliga delarna av de kvalitativa egenskaperna som styr redovisningen, men också en kort beskrivning om hur det svenska pensionssystemet är uppbyggt. Vi redogör också för vilka redovisningsmetoder företagen kan välja mellan när det gäller redovisning av de aktuariella vinster/förluster som uppstår och vilka problem som kan uppkomma. Metod: Vi kommer att göra en kvantitativ undersökning genom att studera årsredovisningarna på Large Cap-listan. Datainformationen bearbetas sedan i SPSS som hjälper oss att hitta samband som sedan analyseras. Analys och slutsats: Det vanligaste redovisningssättet är att redovisa de aktuariella vinsterna/förlusterna med hjälp av korridormetoden, mellan de andra metoderna var det jämnt. Regressionsanalysen visade på ett samband att företag med högre omsättning och/eller låg skuldsättningsgrad generellt redovisar mot eget kapital. Resterande variabler gav inga signifikanta värden. I övrigt visade det sig att diskonteringsräntan och förvaltningstillgångsräntans medelvärden inte skiljde sig så mycket mellan redovisningsmetoderna.

Enligt lagen om kommunal redovisning (1997:614) ska alla kommuner och landsting redovisa sina pensionsåtaganden enligt blandmodellen, vilket betyder att pensionsförmåner intjänade före 1998 redovisas som en ansvarsförbindelse utanför balansräkningen. Detta sätt att redovisa har kritiserats och ansetts strida mot god redovisningssed. Tre landsting har valt att frångå lagen och använda sig av fullfonderingsmodellen, vilket innebär att hela pensionsskulden redovisas i balansräkningen. Uppsatsens syfte är att undersöka varför vissa landsting väljer att frångå rådande lagstiftning och regelverk gällande pensionsredovisningen. Vi vill ta reda på vilka faktorer som ligger bakom beslutet att tillämpa fullfonderingsmodellen samt undersöka landstingens egentliga finansiella ställning.

<p>Införandet av IAS 19 Employee Benefits medförde förändringar och nyheter i Svenska börsnoterade bolags sätt att redovisa förmånsbestämda pensionsplaner. IAS 19 ställer krav på en enhetlig redovisning av ett företags samtliga pensionsförpliktelser. Standarden fordrar en nuvärdeberäkning av pensionsförpliktelsen utifrån aktuariella antaganden fastställda av företaget samt en ökad upplysningsplikt för att underlätta bedömningen av pensionsskulder och pensionskostnader. Just redovisningen av förmånsbestämda pensionsplaner ses av många som komplicerat varför vi såg det som en utmaning att fördjupa oss i detta. Vår problemformulering blev därför:</p><p>Hur redovisar företag sina förmånsbestämda pensionsplaner enligt IAS 19?</p><p>Syftet med vår studie är att närmare granska de aktuariella antaganden som företagen fastställer samt hur processen med att ta fram antagandena ser ut. Som delsyfte har vi att dels kartlägga de aktuariella antagandena som företagen gjort och hur de redovisar de aktuariella vinsterna och förlusterna, dels att skapa en förståelse för vilka avväganden som görs i samband med valet av redovisningsmetod.</p><p>I vår litteraturgenomgång utgår vi ifrån regelverket, IAS 19, och går sedan vidare med en beskrivning de aktuariella antagandena, hur de fastställs samt problematiken kring dessa. Därefter behandlas aktuariella vinster och förluster samt redovisningen av dessa. Litteraturgenomgången avrundas med teori kring redovisningsval samt vinstmanipulering i samband med pensionsredovisning. Vi har valt att kombinera en kvantitativ och en kvalitativ metod där den kvantitativa består utav en kartläggning och den kvalitativa av intervjuer. Kartläggningen görs i syfte att få en överblick av pensionsredovisningen i svenska börsnoterade bolag och datainsamlingen sker utifrån årsredovisningar. Intervjuerna bidrar till en djupare förståelse för pensionsredovisningen och datainsamlingen skedde genom intervjuer med aktuarier och företag.</p><p>I vår analys framkommer att företagen när de fastställer sina antaganden ofta diskuterar med en aktuarie om vad som är rimligt att anta. Det förekommer att företag jämför antaganden med andra företag för att stämma av att de ligger inom ramen för vad marknaden ser som rimligt. Diskonteringsräntan vållar vissa problem eftersom löptiderna på pensionsförpliktelserna är så pass långa. Företagen uppger att de inte upplever några större problem vid fastställandet av aktuariella antagandena, men de svårigheter som ändå kan tänkas uppkomma skiljer sig respondenterna emellan. Valet att redovisa aktuariella vinster och förluster enligt korridorregeln baseras på den minskade volatilitet som detta medför för resultatet. Fördelar med att redovisa över eget kapital är den ökade transparens det medför samt att metoden upplevs som enkel. Nackdelar kan vara volatilitet som uppkommer som en följd av stora aktuariella vinster och förluster. Vad gäller vinstmanipulering i samband med pensionsredovisningen menar en aktuarie att det är fullt möjligt medan de andra aktuarierna hävdar att det hårt styrda regelverket utesluter sådana möjligheter.</p>

Införandet av IAS 19 Employee Benefits medförde förändringar och nyheter i Svenska börsnoterade bolags sätt att redovisa förmånsbestämda pensionsplaner. IAS 19 ställer krav på en enhetlig redovisning av ett företags samtliga pensionsförpliktelser. Standarden fordrar en nuvärdeberäkning av pensionsförpliktelsen utifrån aktuariella antaganden fastställda av företaget samt en ökad upplysningsplikt för att underlätta bedömningen av pensionsskulder och pensionskostnader. Just redovisningen av förmånsbestämda pensionsplaner ses av många som komplicerat varför vi såg det som en utmaning att fördjupa oss i detta. Vår problemformulering blev därför: Hur redovisar företag sina förmånsbestämda pensionsplaner enligt IAS 19? Syftet med vår studie är att närmare granska de aktuariella antaganden som företagen fastställer samt hur processen med att ta fram antagandena ser ut. Som delsyfte har vi att dels kartlägga de aktuariella antagandena som företagen gjort och hur de redovisar de aktuariella vinsterna och förlusterna, dels att skapa en förståelse för vilka avväganden som görs i samband med valet av redovisningsmetod. I vår litteraturgenomgång utgår vi ifrån regelverket, IAS 19, och går sedan vidare med en beskrivning de aktuariella antagandena, hur de fastställs samt problematiken kring dessa. Därefter behandlas aktuariella vinster och förluster samt redovisningen av dessa. Litteraturgenomgången avrundas med teori kring redovisningsval samt vinstmanipulering i samband med pensionsredovisning. Vi har valt att kombinera en kvantitativ och en kvalitativ metod där den kvantitativa består utav en kartläggning och den kvalitativa av intervjuer. Kartläggningen görs i syfte att få en överblick av pensionsredovisningen i svenska börsnoterade bolag och datainsamlingen sker utifrån årsredovisningar. Intervjuerna bidrar till en djupare förståelse för pensionsredovisningen och datainsamlingen skedde genom intervjuer med aktuarier och företag. I vår analys framkommer att företagen när de fastställer sina antaganden ofta diskuterar med en aktuarie om vad som är rimligt att anta. Det förekommer att företag jämför antaganden med andra företag för att stämma av att de ligger inom ramen för vad marknaden ser som rimligt. Diskonteringsräntan vållar vissa problem eftersom löptiderna på pensionsförpliktelserna är så pass långa. Företagen uppger att de inte upplever några större problem vid fastställandet av aktuariella antagandena, men de svårigheter som ändå kan tänkas uppkomma skiljer sig respondenterna emellan. Valet att redovisa aktuariella vinster och förluster enligt korridorregeln baseras på den minskade volatilitet som detta medför för resultatet. Fördelar med att redovisa över eget kapital är den ökade transparens det medför samt att metoden upplevs som enkel. Nackdelar kan vara volatilitet som uppkommer som en följd av stora aktuariella vinster och förluster. Vad gäller vinstmanipulering i samband med pensionsredovisningen menar en aktuarie att det är fullt möjligt medan de andra aktuarierna hävdar att det hårt styrda regelverket utesluter sådana möjligheter.

Problembakgrund och syfte: Uppsatsens syfte är att undersöka huruvida det finns samband mellan pensionsredovisningsmetoder och volatilitet i bolagens Eget kapital. Enligt pensionsredovisningsforskningen finns samband mellan pensionsredovisningsmetoder och volatilitet i total Eget kapital. Enligt Amir skapar redovisning av aktuariella vinster och förluster mot Eget kapital (totalresultatet) upphov till volatilitet i Eget kapital. Syftet med uppsatsen är att undersöka om forskningen som påvisar detta samband även stöds gällande Large Cap bolagen i Nasdaq OMX Nordic Stockholm. Stämmer det att bolag som redovisar pensioner mot Eget kapital (totalresultatet) påvisar större volatilitet i Eget kapital än bolag som använder andra pensionsredovisningsmetoder? Detta är den grundläggande problemställningen i uppsatsen. Metod: För att svara på syftet använder vi oss av bolagens årsredovisningar där vi undersöker vilka pensionsredovisningsmetoder bolagen väljer och volatilitet i total Eget kapital mellan åren 2006-2011. Dessa värden sammanställs i Excel och testas i statistikprogrammet SPSS. Resultat och Slutsatser: Hypotesprövningen visar att det inte föreligger samband mellan volatilitet i Eget kapital utifrån de olika pensionsredovisningsmetoderna. Vår slutsats är att bolag inom Nasdaq OMX Nordic Stockholm som redovisar aktuariella vinster och förluster i Eget kapital (totalresultat) inte visar större volatilitet i Eget kapital än bolag som använder andra pensionsredovisningsmetoder. / Purpose:  According to research done in pension accounting, there is a connection between pension accounting methods and volatility in shareholders equity. Amir claims that full recognition of actuarial gains and losses in the balance sheet creates volatility in shareholders equity. The aim of the paper is to examine whether this connection between pension accounting and volatility can be confirmed among companies in Nasdaq OMX Nordic, Stockholm.  Method: The volatility in Shareholders Equity is examined by researching the annual reports of the companies. Throughout the study, the statistics program SPSS is used.  Analysis: Companies that use full recognition of actuarial gains and losses in the balance sheet are compared to firms that use other pension accounting methods. The level of volatility in shareholders equity among firms that use full recognition of actuarial gains and losses are compared to firms that use other pension accounting methods. The aim is to examine whether companies that use full recognition of actuarial gains and losses show more volatility in share holders equity. Conclusion: According to our study, there is no relationship between pension accounting methods and volatility in shareholders equity. Companies in Nasdaq OMX Nordic Stockholm that recognize actuarial gains and losses directly to the comprehensive income in shareholders equity and debts does not show more volatility in shareholders equity than firms that use other pension accounting methods.

<p>Standarden IAS 19, ersättningar till antällda, infördes den 1 januari 2005. Standarden behandlar fyra olika områden, ett av dem är ersättning efter avslutad anställning i form av pensioner. En förmånsbestämd pensionsplan innebär att en anställd vid pensionsavgång får en garanterad förmån. För att företaget på ett tillförlitligt sätt ska redovisa denna framtida skuld, måste de uppskatta ett antal olika aktuariella antaganden. Svårigheterna med dessa uppskattningar och vårt intresse för pensionsredovisning, mynnade ut i denna uppsats problemformulering: Hur sker och uppfattas arbetet med de aktuariella antagandena? Syftet är att genom en enkätstudie med företag på Stockholmsbörsen och telefonintervjuer med aktuarier kartlägga hur arbetet med de aktuariella antagandena ser ut och även skapa oss en uppfattning om hur respondenterna bedömer den nya standarden jämfört med tidigare praxis och norm.</p><p>Vi vill tolka och försöka förstå hur arbetet kan se ut hos de personer som arbetar med de aktuariella antagandena. I enlighet med den hermeneutiska kunskapssynen anser vi att kunskap om detta, inte uppnås genom mätning utan genom att tolka och förstå företagen och aktuariernas utsagor.Därför lämpar sig det hermeneutiska synsättet bäst. Den teoretiska referensramen utgörs av dels en bakgrund till IAS/IFRS och det svenska pensionssystemet och dels av en utförligare beskrivning av redovisningen av de förmånsbestämda pensionsplanerna, där de aktuariella antagandena utgör en viktig del. Eftersom vi ansåg att den tidigare forskningen som fanns var användbar, valde vi ett deduktivt angreppssätt för att ta oss an studiens problem. Studien består som tidigare nämnt av både en kvantitativ undersökning i form av en enkät och en kvalitativ undersökning i form av telefonintervjuer. Anledningen till detta var att vi ville belysa samarbetet mellan aktuarier och företag och på så sätt få en djupare förståelse för ämnet.</p><p>Resultatet av studien visar att aktuarierna fått en mer betydande roll efter införandet av IAS 19, även om många företag uppskattar sina antaganden själva. Personalomsättning ansågs huvudsakligen vara svårast att uppskatta, medan diskonteringsräntan ansågs ha mest effekt på pensionsskulden. Företagen omprövade sina antaganden antingen med ett års eller ett kvartalsvis intervall. Den vanligaste redovisningsmetoden för de aktuariella vinsterna och förlusterna var korriodorregeln. Det var främst de större företagen som hade börjat gå över till den alternativa metoden, direkt mot eget kapital. Den nya standarden ansågs vara mer tillförlitlig och ge en mer enhetlig redovisning. Övergången till den nya standarden hade dock inneburit mycket merarbete och höga kostnader.</p>

Standarden IAS 19, ersättningar till antällda, infördes den 1 januari 2005. Standarden behandlar fyra olika områden, ett av dem är ersättning efter avslutad anställning i form av pensioner. En förmånsbestämd pensionsplan innebär att en anställd vid pensionsavgång får en garanterad förmån. För att företaget på ett tillförlitligt sätt ska redovisa denna framtida skuld, måste de uppskatta ett antal olika aktuariella antaganden. Svårigheterna med dessa uppskattningar och vårt intresse för pensionsredovisning, mynnade ut i denna uppsats problemformulering: Hur sker och uppfattas arbetet med de aktuariella antagandena? Syftet är att genom en enkätstudie med företag på Stockholmsbörsen och telefonintervjuer med aktuarier kartlägga hur arbetet med de aktuariella antagandena ser ut och även skapa oss en uppfattning om hur respondenterna bedömer den nya standarden jämfört med tidigare praxis och norm. Vi vill tolka och försöka förstå hur arbetet kan se ut hos de personer som arbetar med de aktuariella antagandena. I enlighet med den hermeneutiska kunskapssynen anser vi att kunskap om detta, inte uppnås genom mätning utan genom att tolka och förstå företagen och aktuariernas utsagor.Därför lämpar sig det hermeneutiska synsättet bäst. Den teoretiska referensramen utgörs av dels en bakgrund till IAS/IFRS och det svenska pensionssystemet och dels av en utförligare beskrivning av redovisningen av de förmånsbestämda pensionsplanerna, där de aktuariella antagandena utgör en viktig del. Eftersom vi ansåg att den tidigare forskningen som fanns var användbar, valde vi ett deduktivt angreppssätt för att ta oss an studiens problem. Studien består som tidigare nämnt av både en kvantitativ undersökning i form av en enkät och en kvalitativ undersökning i form av telefonintervjuer. Anledningen till detta var att vi ville belysa samarbetet mellan aktuarier och företag och på så sätt få en djupare förståelse för ämnet. Resultatet av studien visar att aktuarierna fått en mer betydande roll efter införandet av IAS 19, även om många företag uppskattar sina antaganden själva. Personalomsättning ansågs huvudsakligen vara svårast att uppskatta, medan diskonteringsräntan ansågs ha mest effekt på pensionsskulden. Företagen omprövade sina antaganden antingen med ett års eller ett kvartalsvis intervall. Den vanligaste redovisningsmetoden för de aktuariella vinsterna och förlusterna var korriodorregeln. Det var främst de större företagen som hade börjat gå över till den alternativa metoden, direkt mot eget kapital. Den nya standarden ansågs vara mer tillförlitlig och ge en mer enhetlig redovisning. Övergången till den nya standarden hade dock inneburit mycket merarbete och höga kostnader.

Syftet med denna uppsats är att undersöka svenska noterade företags val av aktuariella antaganden och om det föreligger samband mellan dessa antaganden och tjänstepensionsplanens finansiella ställning. Funna samband antas indikera resultatmanipulation. För att beräkna nuvärdet av pensionsskulden krävs att företag uppskattar ett antal finansiella respektive demografiska variabler, vilka får en effekt på både balans- och resultaträkning. Genom att använda paneldata för företag noterade på Nasdaq OMX Stockholm under perioden 2013–2016 analyseras de finansiella aktuariella antagandena genom multipel regressionsanalys. Sambanden som undersöks är mellan de beroende variablerna lönetillväxt, prisinflation samt diskonteringsränta och de företagsspecifika oberoende variablerna fonderingsnivå samt pensionsskuldsnivå. Vi finner varierande stöd för dessa tre antaganden. Avseende antagandet för lönetillväxt finns inga signifikanta samband med de oberoende variablerna. Vårt resultat stödjer de förväntade sambanden mellan prisinflation och fonderingsnivå (+) samt mellan prisinflation och pensionsskuldsnivå (-). Vi finner vidare samband mellan företags val av diskonteringsränta och fonderingsnivå (+), samt mellan diskonteringsränta och pensionsskuldsnivå (+). Utifrån detta konstateras att det föreligger ett samband mellan pensionsplanens finansiella ställning och aktuariella antaganden hos svenska noterade företag. Dessa samband indikerar att viss resultatmanipulation förekommer.