<p>Syftet med studien var att undersöka om sjuksköterskans information till patienter, vid inläggning av perifer venkateter, följde gällande riktlinjer från Handbok för hälso- och sjukvårdspersonal. Författarna samlade in data genom att delta vid 60 inläggningar av perifer venkateter vilka genomfördes av femton olika sjuksköterskor. Insamlingen ägde rum på en dagkirurgiavdelning. Man observerade ett antal områden, resultatet på dessa kunde bli ja eller nej, där ja var det resultat man eftersökte. Antal ja-svar summerades och analyserades med oberoende t-tester för att se eventuella skillnader i yngre/äldre och män/kvinnor, inga skillnader påfanns. Resultatet visade att sjuksköterskornas information till patienter vid insättande av perifer venkateter hade uppenbara brister och inte följde gällande riktlinjer. I över hälften av observationsmomenten gavs bristande information eller ingen information alls. Det som sjuksköterskorna flitigast informerade om var att patienten vid insticket kunde känna smärta, denna information gavs till så gott som alla patienter. Två foldrar, en gällande patientinformation och en gällande sjuksköterskeinformation, har utformats av författarna för att kunna urskilja vad som kan vara nödvändigt när det gäller patientinformation.</p> / <p>The aim of this study was to investigate if given information to patients regarding insertion of a peripheral intravenous line was following national guidelines. The writers collected data by observing 60 insertions of peripheral intravenous lines that was performed by fifteen different nurses. The observations took place on a surgical ward. A specific number of areas were observed and the result of each observation could be answered with a yes or no, where yes was the result that was preferred. The yes-answers were summarized and analyzed using independent t-tests to find possible differences regarding gender and age, no differences were found. The result showed that given information to patients regarding the insertion of a peripheral intravenous line had obvious limitations and did not follow the national guidelines. In almost half of the observation areas the information was limited or none existing. The most common information that was given by the nurses was how the insertion of the peripheral intravenous line would feel, this information were given to almost every patient. Two information folders, one to the patients and one to the nurses, have been made by the writers to discern what can be necessary to inform the patient of.</p>

Syftet med studien var att undersöka om sjuksköterskans information till patienter, vid inläggning av perifer venkateter, följde gällande riktlinjer från Handbok för hälso- och sjukvårdspersonal. Författarna samlade in data genom att delta vid 60 inläggningar av perifer venkateter vilka genomfördes av femton olika sjuksköterskor. Insamlingen ägde rum på en dagkirurgiavdelning. Man observerade ett antal områden, resultatet på dessa kunde bli ja eller nej, där ja var det resultat man eftersökte. Antal ja-svar summerades och analyserades med oberoende t-tester för att se eventuella skillnader i yngre/äldre och män/kvinnor, inga skillnader påfanns. Resultatet visade att sjuksköterskornas information till patienter vid insättande av perifer venkateter hade uppenbara brister och inte följde gällande riktlinjer. I över hälften av observationsmomenten gavs bristande information eller ingen information alls. Det som sjuksköterskorna flitigast informerade om var att patienten vid insticket kunde känna smärta, denna information gavs till så gott som alla patienter. Två foldrar, en gällande patientinformation och en gällande sjuksköterskeinformation, har utformats av författarna för att kunna urskilja vad som kan vara nödvändigt när det gäller patientinformation. / The aim of this study was to investigate if given information to patients regarding insertion of a peripheral intravenous line was following national guidelines. The writers collected data by observing 60 insertions of peripheral intravenous lines that was performed by fifteen different nurses. The observations took place on a surgical ward. A specific number of areas were observed and the result of each observation could be answered with a yes or no, where yes was the result that was preferred. The yes-answers were summarized and analyzed using independent t-tests to find possible differences regarding gender and age, no differences were found. The result showed that given information to patients regarding the insertion of a peripheral intravenous line had obvious limitations and did not follow the national guidelines. In almost half of the observation areas the information was limited or none existing. The most common information that was given by the nurses was how the insertion of the peripheral intravenous line would feel, this information were given to almost every patient. Two information folders, one to the patients and one to the nurses, have been made by the writers to discern what can be necessary to inform the patient of.

Background: Peripheral arterial disease (PAD), as a consequence of atherosclerosis in the arteria of the limbs, affects one of ten Swedes older than 65. PAD can develop slowly and silently, and involves an increased risk for cardiac infarction and stroke. Measurement of the patient´s ankle blood pressure and calculation of the ankle-brachial index is an evidence-based method to discover PAD. Objective: To investigate how district nurses and general practitioners perceive this method of examination and experience possible obstacles to why it is not more commonly applied at primary health care centres. Method: Data collected by semi-structured interviews have been processed by qualitative content analysis with a manifest onset. Results: The participants described a lack of routine for the measurement of ankle blood pressure at their health care centres. In their experience the cooperation of district nurses and general practitioners was characterized by insufficient information and unclear roles. Conclusion: As a consequence of lacking routines and indistinct roles at the health care centres, measurement of ankle blood pressure was not always performed as indicated in the guidelines. More knowledge and established routines could have led to better care for patients with PAD. / Bakgrund: Perifer artärsjukdom till följd av ateroskleros (åderförfettning eller åderförkalkning) i benens pulsådror drabbar en av tio svenskar över 65 år. Sjukdomen, som länge kan vara symtomfri, medför en ökad risk för hjärtinfarkt och stroke. Ankeltrycksmätning och beräkning av ankelbrakialindex är en evidensbaserad metod för att upptäcka perifer artärsjukdom. Syfte: Att beskriva hur distriktssköterskor och distriktsläkare uppfattade mätning av ankeltryck, beräkning av ankelbrakialindex och eventuella hinder för att använda metoden inom primärvården. Metod: Data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Informanterna upplevde att rutiner för att mäta ankeltryck saknades på deras vårdcentraler. I stället var det upp till informanterna själva att avgöra om och när de skulle mäta. Samarbetet kring patienterna mellan distriktsläkare och distriktssköterskor präglades av bristfällig information och oklara roller. Slutsats: Avsaknaden av rutiner och en otydlig rollfördelning ledde till att ankeltryck inte alltid mättes på de patienter som borde ha undersökts med hjälp av metoden. Bättre kunskaper och rutiner för ankeltrycksmätning i primärvården skulle kunna leda till säkrare vård för patienter med perifer artärsjukdom.

Bakgrund: Ungefär hälften av alla vuxna som vårdas på sjukhus erhåller en perifer venkateter (PVK) för intravenöst behandling. Det finns risk för lindriga eller allvarliga komplikationer. Den vanligaste komplikationen är tromboflebit och den allvarligast är infektion. I Sverige är det sjuksköterskan som ansvarar för insättning, skötsel, borttagande och dokumentation av PVK. Omvårdnaden vid handhavande av PVK är eftersatt och sjuksköterskan bör förvissa sig om att deras kunskaper är uppdaterad och evidensbaserad för att minska risken för komplikationer. Syfte: Studiens syfte var att beskriva faktorer av betydelse som kan förebygga PVK relaterade komplikationer med fokus på tromboflebit och infektion. Metod: En litteraturstudie som är baserad på 15 artiklar, 2009-2014. Resultat: Faktorer av betydelse för att förebygga tromboflebit och infektion i samband med PVK är inläggningsteknik, anatomisk placering, PVK storlek, slutna- eller öppna system och hur länge en PVK är in situ. Utbildning av personalen och feedback förbättrade handhavandet av PVK och följsamheten till riktlinjer. Slutsats: Flera faktorer påverkar om patienten utvecklar tromboflebit eller infektion i samband med PVK. Flera går att förebygga genom att följsamheten till riktlinjer förbättras och utförda omvårdnadsåtgärder dokumenteras. / Background:About half of all adults who are being cared for in hospital receivea peripheral venous catheter (PVC) for intravenous treatment. There is a risk of mild or serious complications. The most common complication is thrombophlebitis and the most serious is infection. In Sweden it isthe nurse who is responsible for the insertion, management, removal and documentation of PVC. Nursing care in PVCis neglected and the nurse should ensure that their knowledge is up-to-date and evidence-based in order to reduce the risk of complications.Aim:The aim of the studywas to describe factors that can prevent PVCrelated complications with focus on thrombophlebitis and infection.Method:Aliterature review based on 15articles, 2009-2014. Results:Factors of importance to prevent thrombophlebitis and infection associated with the PVCis insertion technique, anatomic location, PVCsize, closed or open system and how long PVCis in situ. Staff training and feedback improved management of PVCand adherence to guidelines. Conclusion:Several factors affect if the patient developsfrom thrombophlebitis or infection associated with PVC. Many are preventable by adherence to the guidelines be improved and performed nursing interventions should be documented.

Bakgrund: Varje år används cirka fem miljoner perifera venkatetrar (PVK) i Sverige. PVK används då patienter behöver tillförsel av näring, vätska, blod eller läkemedel direkt i blodbanan. Vårdhandboken tillhandahåller riktlinjer om hur inläggning, skötsel, borttagande och dokumentation av PVK:er ska gå till eftersom en PVK kan orsaka komplikationer som tromboflebit och sepsis. Det finns flera faktorer som kan påverka om sjuksköterskan lyckas med inläggningen av PVK eller inte. Syfte: Syfte med studien var att undersöka sjuksköterskors handhavande vid inläggning av perifera venkatetrar. Metod: Kvantitativ enkätstudie genomfördes på sex vårdavdelningar i Södra Sverige för att kartlägga sjuksköterskors färdigheter vid inläggning av PVK. Data analyserades i datorprogrammet SPSS med hjälp av Chi-Två test. Resultat: Majoriteten av deltagarna uppgav att de sätter 1-2 PVK:er per arbetspass. Förberedelser som sjuksköterskor använde sig av skiljer sig mellan sjuksköterskor beroende på antal yrkesverksamma år. Tiden som avsätts för inläggning av PVK angavs av sjuksköterskorna till 5-10 min. Sjuksköterskorna upplevde bl.a. att faktorer som sköra kärl, kortisonbehandling, övervikt och tidsbrist kunde påverkar om de lyckas med inläggningen eller inte. Slutsats: Resultatet visar dock att en betydande del av sjuksköterskorna inte följer vårdhandbokens riktlinjer. Om fler sjuksköterskor skulle följa riktlinjerna skulle patienterna besparas lidande och komplikationer skulle eventuellt kunna förebyggas.

Bakgrund: Perifer venkateter är ett vanligt förekommande ingrepp i modern sjukvård därför är det viktigt att vara medveten om vilka risker det innebär, och vad sjuksköterskan kan göra för att förhindra komplikationer. Det finns lagar och riktlinjer som sjuksköterskan ska hålla sig till för att ge en god vård. Syfte: Att beskriva effekter av sjuksköterskans handhavande av PVK hos patienterna inom slutenvården. Metod: En litteraturöversikt har genomförts där tio artiklar med kvantitativ ansats inkluderades, dessa analyserades med hjälp av Fribergs trestegs-modell. Resultat: Fem faktorer som påverkar sjuksköterskans handhavande framkom i resultatet: hygien, komplikationer, kunskap, PVKegenskaper/placering och tid. Dessa presenteras med hjälp av tabeller. Slutsats: Det visade tydligt hur viktig sjuksköterskans handhavande är då det är just sjuksköterskan som kan arbeta för att förhindra och förebygga komplikationer, bara genom att vara uppmärksam på sina patienter och vara medveten om sina egna attityder och egenskaper. Det behövs mer forskning inom området och det är högst aktuellt att fortsätta forska inom. / Background: Peripheral venous catheter [PVC] is a common occurrence in modern health care, therefore it is important to be aware of the risks it involves and what the nurse can do to prevent complications. There are laws and guidelines that the nurse should be aware of to provide a good care. Aim: The aim of this study is to show the effects of the nurse care of PVC in patients in hospital. Method: A literature review has been made where ten articles with quantitative assumptions were included, which were analyzed using the Friberg three-step model. Result: Five different factors affecting the nurse's operation were found in the results: hygiene, complications, knowledge, PVC characteristics / location and time. These are presented with the help of tables. Conclusion: It clearly showed how important the nurse’s handling is, since it is the nurse that can work to prevent and forestall complications, just by being observant with their patients and by being aware of their own attitudes and abilities. There´s not enough research in the field and it is highly relevant to continue researching within.

Bakgrund: Av de kroniska sjukdomarna i världen orsakar hjärt-kärlsjukdomarna 17,5 miljoner dödsfall per år. Läkemedel som används för prevention mot hjärt-kärlsjukdomar är bl.a. statiner. Enligt Socialstyrelsen hämtade 455 716 patienter ut läkemedel från läkemedelsgruppen statiner från apoteken år 2011. Mellan åren 1988-2012 har Swedis (biverkningsdatabas) fått inrapporterat 24 biverkningsrapporter relaterat till statiner och neurologiska biverkningar som berör syftet i studien (perifer neuropati, polyneuropati, neuropati). Syfte: Studiens syfte var att sammanställa vetenskapliga publikationer rörande statiners direkta påverkan på perifera nervsystemet och eventuella förklaring till uppkomsten av neuropati. Resultat: De teorier som finns om hur statinbehandling kan ge neuropati säger att statiner, som ger en störd kolesterolsyntes, leder till rubbning i kolesterolrika neuronala membran. Även en minskad syntes av coenzymet ubiquinon ses, vilket påverkar mitokondriernas respiratoriska kedja och stör energiflödet till olika neuron. Statinbehandling har vidare visats öka risken att utveckla perifer neuropati. En ökad risk syns vid högre doser än rekommenderade samt vid långtidsbehandling. Statinbehandling vid diabetesrelaterad neuropati har däremot visats förbättra överledningshastigheten i motornerver med 5 % (P&lt;0,05). Statinbehandling hos diabetes mellitus (DM) typ 2 patienter har visats ha en skyddande effekt från att utveckla perifer neuropati. Slutsats: Behandling med statiner ökar i takt med att vår tids folksjukdom, hjärt-kärlsjukdom, ökar. När behandling med statiner ökar, rapporteras samtidigt en bredare biverkningsprofil. Med statinbehandling ökar troligen risken för att utveckla neuropati speciellt vid användning av högre doser än rekommenderade samt vid långtidsbehandling. Däremot får statinbehandlade patienter med DM typ 2 en bättre nervöverledningsförmåga och ett skydd mot att utveckla perifer neuropati. En patientgrupp som därför troligen har god nytta av statinbehandling är DM typ 2-patienter. Att använda statiner till andra patientgrupper kanske istället kan leda till neuropati. Således kan skillnader mellan patientgrupper föreligga. Fler studier krävs dock för att bekräfta dessa resultat. / Background: Cardiovascular disease is one of the chronic diseases that afflict the world with 17.5 million deaths per year, in particular coronary heart disease and stroke. The National Board in Sweden reported for 2011 that 464 847 patients collected drugs from the pharmacies that affect the serum lipid levels. The most collected drugs were statins standing for 455 716. The rare side effects (1/10 000) affecting the CNS (central nervous system) and the PNS (peripheral nervous system) were headache, parastesies, dizziness, peripheral neuropathy and polyneuropathy. Between the years of 1988 to 2012, the Swedis (a database of side effects) reported 258 adverse reactions related to statins and neurological side effects. Within the neurological side effect reports there were three groups related to the purpose in this study; peripheral neuropathy (2), polyneuropathy (10) and neuropathy (12). Objective: The purpose of this study was to collate scientific publications regarding the direct effects of the statins on the peripheral nervous system. It was also to present a possible explanation for the onset of neuropathy. Results: The theories concerning development of neuropathy with statin therapy includes a disturbed cholesterol synthesis, leading to disruption of cholesterol-rich neuronal membrane. Also, a decreased synthesis of ubiquinone coenzymes, which affect the electron transport of the mitochondrial respiratory chain, was shown. This in turn disturbs the flow production of energy (ATP) in the various neurons. Electrophysiological measurements were performed in many studies that showed changes in both sensory and motor nerves after treatment with statins. Statin therapy was shown to increase the risk of developing peripheral neuropathy. An increased risk was seen at higher doses than recommended, and in long term treatment. Statin treatment of diabetic neuropathy was shown to improve nerve conduction velocity in motor nerves with 5% (P &lt;0.05). Statin therapy in type 2 DM (diabetes mellitus) patients was shown to have a protective effect from developing peripheral neuropathy. Larebs database in the Netherlands reports that the reporting odds ratios (ROR) were 3.7. The WHO reports that ROR was 2.86. Conclusion: Change of the nerve membrane in conjunction with a reduced cholesterol synthesis alters membrane composition thus function. A reduced cholesterol synthesis also seems to disturb the mitochondrial respiratory chain due to decreased levels of the coenzyme Q10, which in turn can cause neuropathy. Statin therapy increases the risk of developing neuropathy, especially when using higher than recommended doses and in long-term treatment. In contrast, statin-treated patients with DM type 2 got a better nerve conduction and protection against the development of peripheral neuropathy. A group of patients who probably therefore have good benefit of statin therapy is the DM type 2 patients. The use of statins to other groups of patients might instead cause neuropathy. More studies are needed to confirm the results. The frequency of reported adverse event reports involving statins and neuropathy is higher than other reported side effects.

Perifer venkateter (PVK) är en kvarliggande kateter i en ven som används för att administrera behandling. PVK-insättning kan upplevas som obehaglig av patienter och det ligger i sjuksköterskans profession att säkerhetsställa en säker och personcentrerad vård för att främja patienters delaktighet samt medbestämmande i vården. Syftet med litteraturstudien var att belysa faktorer som påverkar vuxna patienters upplevelser av perifer venkateter. Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt med induktiv ansats. Resultatet grundades på tio vetenskapliga artiklar som belyste ett flertal faktorer som påverkade upplevelsen av PVK hos vuxna patienter. De kategorier som framkom var Patienters känslor, Information och kommunikation, Patienters upplevelser av vårdpersonal samt Smärta. Återkommande i resultatet var att patienters känslor behövdes tas i beaktande, lika så var sjuksköterskans roll och arbetssätt väsentliga för en god upplevelse. Bristande information, kommunikation och dokumentation påverkade patienters upplevelser av PVK-insättning negativt. Smärta var en återkommande faktor vid insättning och det förekom ett flertal distraktionsmetoder och hjälpmedel som patienter upplevde var smärtreducerande. Konklusionen var att upplevelsen av PVK förbättrades när sjuksköterskor förhöll sig till de faktorer som påverkade patienters upplevelser av förfarandet. / Peripheral intravenous catheter (PIVC) is an indwelling catheter in a vein, in purpose to administrate treatment. Patients can experience PIVC as unpleasant and it is in the nurses’ interest to provide a safe and patient-centered care to promote patient participation in care. The aim of the literature study was to illustrate factors that can affect adult patients experiences of peripheral intravenous catheters. The study was conducted as a structured literature review with an inductive approach. The result was based on ten scientific articles which highlighted factors that affect adult patients experiences of PIVC. Categories that emerged was Patients feelings, Information and communication, Patients’ experiences of health professionals and Pain. The result highlighted that patients’ feelings needed to be taken into consideration, as well as the nurse’s role and way of working affected a good experience. Lack of information, communication and documentation had a negative impact on patients experiences of PIVC-insertions. Pain was a recurrent factor when PIVC-insertion was performed, and several distraction-methods and tools appeared to reduce the patients experiences of pain. The conclusion was that the PIVC experience improved when nurses related to the factors affecting patients’ experiences of the procedure.

Sammanfattning    Bakgrund:   Patienter med perifera venkatetrar (PVK) ingår i det dagliga omvårdnadsarbetet för svenska sjuksköterskor och det är sjuksköterskans ansvar att ha kunskap om omvårdnaden av insättning, skötsel och eventuella komplikationsrisker. PVK är bland de mest använda medicinsk-tekniska produkterna inom hälso- och sjukvården och är ofta orsak till vårdrelaterade infektioner. Insättning av en PVK är ett vanligt förekommande ingrepp för patienter som vårdas inom sjukvården, i syfte att ge patienten vätska, näring, blodprodukter och läkemedel.   Syfte:  Syftet är att studera hur ofta PVK ska bytas för att ge patienten bästa möjliga vård och på så vis förhindra komplikationer.   Metod:  En litteraturstudie baserad på 10 vetenskapliga artiklar från sex olika länder.    Resultat:  Sju av artiklarna resulterade i att byte på klinisk indikation inte gav en ökad risk för PVKrelaterade komplikationer. Två artiklar förespråkade byte av PVK enligt gällande riktlinjer. Sista artikeln tar upp hur det ser ut i världen gällande omvårdnaden av PVK samt följsamheten till gällande riktlinjer.   Slutsats:  Resultatet av litteraturstudien visar att klinisk bedömning kan vara värdefull för att förebygga komplikationer då det inte är uppenbart att PVK-tiden är den stora orsaken till uppkomsten av komplikationer. Svenska- och CDC:s befintliga riktlinjer för kliniskt indikerat PVK-byte hos barn och patienter med dålig kärlåtkomst borde även kunna inkludera alla vuxna patienter.     Nyckelord:   Perifer venös kateterisering, komplikationer, förebyggande, byta ut, tidsintervall.

Bakgrund: Vårdskador är ett allvarligt problem inom svensk hälso- och sjukvård, vilket leder till onödigt lidande hos patient, ökad vårdtider, onödig användning av resurser och ökade kostnader. Vårdrelaterade infektioner står för det flesta fall av vårdskador, varav perifer venkateter (PVK) står för de flesta fall av kärlrelaterad komplikation, tromboflebit. Syfte: Att undersöka hantering av perifera venkatetrar avseende skötsel, dokumentation och förekomst av tromboflebit. Metod: Studien var en kvantitativ tvärsnittsstudie. Data inhämtades på medicinavdelningar med hjälp av strukturerade observationer genom bedömningsinstrument PVC-ASSESS, där 80 PVK ingick i studien. Resultat: Endast en PVK var fullständigt märkt med "perifer venkateter", datum, tid och signatur på fixeringsförbandet. Fixeringsförbandet fäste väl vid huden hos hälften av samtliga PVK, likaså hade hälften av samtliga förband blod under insticksstället. Vanligaste PVK storlek som användes var storleken 1.1 millimeter (rosa). Enbart en PVK var överförd mellan patientens samtliga journaler: ambulansjournal, akutjournal och datajournal. PVK som placerades på ambulans och akuten använde större PVK nål jämfört med på avdelning. Av 80 PVK hade 51 PVK tecken på tromboflebit. Palpationssmärta upplevdes av 25 patienter. Högst frekvens av tromboflebit kunde ses i åldersgruppen 61-80 år. Lägst frekvens av tromboflebit fanns när PVK placerades på handryggen, medan högst frekvens fanns när PVK placerades på underarmen och armvecket. Slutsats: För en minskning av tromboflebitfrekvens behöver hantering av PVK avseende skötsel och dokumentation förbättras. Ytterligare studier behövs för kunskap om orsakssamband till tromboflebit. Ett standardiserat bedömningsinstrument till exempel PVC ASSESS behöver enhetligt användas på klinik och tydlig definition av tromboflebit behöver utvecklas.