For the elders to age with dignity and with an old age that consist of comfort and self-determination, care should be person-centered. A person-centered care sees the person as an individual and not to the disease and diagnostics of the person. A person-centered care is based upon the free individuality of every person and that the need of care is individual. The role of the nurse in a person-centered care is to through its managerial, make sure that the staff have the right knowledge and lead the staff based on the patient’s perspective. The nurse and the staff should build a relationship with both the patient and its relatives, for a better possibility to take part of the patient’s life story. A life story has a large meaning because the person gets to be the focal point and not the disease. The patient story also contributes to the basis of a united perspective within care. The framework of qualification that has been used is the 6 S which is a model for a person-centered palliative care. By using a person-centered approach already when moving to a nursing and care homes may care tailored to individual needs and preferences. The purpose of this study was to clarify the advance of person-centered care with the support of the 6 S model. The method chosen for this study was literary study. Thirteen scientific articles were chosen and examined. The articles were searched in two databases, PubMed and Cinahl, where search words were leading the searches. The result shows that the life story may contribute to a percept higher life quality by following the wishes of the person. The conclusion in this study shows that a person-centered care gives the possibility of a higher life quality for the elderly. The conclusion also shows that a person-centered care provides an opportunity for increased quality of life and promotes the opportunity for a dignified life for the older man. To make this possible for older people it is important that health care staff are attentive to the elderly person's integrity and support the elderly in creating a meaningful life / För att äldre ska kunna åldras med värdighet och med en ålderdom som innefattar välbefinnande och självbestämmande bör omvårdnaden vara personcentrerad. En personcentrerad omvårdnad ser till personen som individ och inte till personens sjukdomar och diagnoser. Personcentrerad vård utgår från att varje person är en fri individ och att omvårdnadsbehovet är individuellt. Sjuksköterskans roll i en personcentrerad omvårdnad är att genom sin arbetsledande funktion omse att personalen har kunskap samt att leda personalen i att utgå från patientens synsätt. Sjuksköterskan och personalen bör bygga upp en relation både med den boende och med dennes anhöriga och närstående för att få möjlighet att ta del av patientens livsberättelse. En livsberättelse har stor betydelse för att personen och inte sjukdomen står i centrum. Livsberättelsen bidrar också till att lägga grunden för ett gemensamt synsätt inom omvårdnaden. Referensramen som använts är De 6S:n som är en modell för personcentrerad palliativ vård. Genom att använda ett personcentrerat synsätt redan vid inflyttning på vård och omsorgsboende kan omvårdnaden anpassas till personens behov och önskemål.   Syftet med studien var att belysa främjandet av personcentrerad omvårdnad med stöd av modellen De 6 S:n. Till denna studie valdes som metod en litteraturstudie. Tretton vetenskapliga artiklar valdes ut och granskades. Artiklarna söktes i två databaser, utifrån relevanta sökord i Cinahl och PubMed. Resultatet visade att genom att utgå från personens önskemål och införliva livsberättelsen som en del i den personcentrerade vården ökade den upplevda livskvalitén hos den äldre människan. Slutsatsen visar även att en personcentrerad vård ger en möjlighet till en ökad livskvalité och främjar möjlighet till ett värdigt liv för den äldre människan. För att göra detta möjligt för äldre människor är det viktigt att vård och omsorgspersonal är lyhörda för den äldres integritet och stödjer den äldre i att skapa en meningsfull vardag.

Bakgrund: En demenssjukdom är sjukliga förändringar i hjärnan som påverkar minnes- och tankeförmågor och ger en påverkan på personens förmåga att klara det normala dagliga livets aktiviteter. Genom personcentrerad omvårdnad kan personen med demenssjukdom bibehålla ett gott liv och ha så gott välbefinnande som möjligt. Syfte: Att beskriva omvårdnadspersonalens upplevelse av att vårda enligt personcentrerad omvårdnad inom demensvård. Metod: Studien är en litteraturöversikt med kvalitativ ansats och induktiv analys användes. Resultat: Vid analysen identifierades två kategorier; personen i centrum och hinder i utförandet. Att anpassa vården efter de behov personen med demenssjukdom har samt att utbildning inom det specifika området är nödvändigt var två av huvudfynden. Även ett antal hinder som kunde uppstå i omvårdnaden belystes av omvårdnadspersonalen, så som bristande kommunikation, tidsbrist samt ifrågasättande anhöriga. Slutsats: Det krävs både mer forskning och utbildning om personcentrerad omvårdnad inom demensvården för att omvårdnadspersonal ska kunna utföra personcentrerad omvårdnad på ett adekvat sätt inom demensvården. / Title: Person centered care in dementia care from a personnel perspective – a literature review. Background: Dementia is described as pathological changes in the brain that affects abilities of memory and thinking, and gives an impact on the person’s ability to cope with normal activities of daily life. The person with dementia can through person centered care maintain a life as good as possible and a good wellbeing. Aim: To describe the nursing staff’s experiences of caring according to person centered care in dementia care.  Method: The study is a literature review with a qualitative approach which was inductively analyzed. Results: During the analysis process two categories were identified; the person in focus and obstacles in the implementation. Two of the main findings were to individualize the care and that education within the specific area is necessary. A number of obstacles that could occur were identified by the staff, such as lack of communication, time and questioning relatives. Conclusion: Both research and education about person centered care in dementia care is required to be able to implement person centered care in an adequate manner.

Bakgrund: Demens är en av de stora folksjukdomarna och vårdpersonal möter dessa personer med demens både inom akutsjukvård och kommunal vård. På slutet av sitt liv bor de flesta personer som drabbats av demens på institution. Personcentrerad vård beskrivs vara gynnsamt i vården av personer med demens och personalens erfarenhet av detta har stor betydelse. Syfte: Syftet var att studera sjuksköterskors, enhetschefers och undersköterskors erfarenhet av personcentrerad omvårdnad inom kommunal hälso och sjukvård. Metod: Designen var en deskriptiv studie med kvalitativ ansats som har analyserats med hjälp av en induktiv innehållsanalys. Deltagarna som inkluderades i intervjustudien kom från samma kommun. Det var tio personer och bestod av fyra sjuksköterskor, fyra undersköterskor och två enhetschefer. De valdes ut av verksamhetschefen där inklusionskriteriet var att ha arbetat med personer med demens i minst fem år. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier och 12 subkategorier. Personcentrerad omvårdnad ansågs relevant i samband med god omvårdnad av personer med demens. I arbetet med personcentrerad vård var fokus att; anpassa sig till personen med demens, att se till dennes identitet och personlighet. Vidare lades vikt vid anhörigas deltagande, bemötande och ett gemensamt arbetssätt, vilket bestod av att identifiera behov och se personen bakom sjukdomen. Slutsats: Resultatet visade att de flesta intervjupersonerna hade liknande erfarenheter i att arbeta med personer med demens. Det framkom i studien att bemötandet hade stor betydelse i omvårdnaden. Fokus i personcentrerad omvårdnad var de redovisade kategorierna och dess innehåll och ansågs betydelsefull och nödvändig för att personer med demens får ett så bra och värdigt liv som möjligt efter sjukdomsdebuten. / Background: Dementia is one of the major diseases and health professionals encounter these people with dementia both in emergency care and municipal care. At the end of life most people affected by dementia live in institutions. Personcentered care is described to be beneficial in the care of people with dementia and staff's experience of this is of great importance. Purpose: The aim was to study nurses, unit managers and staff nurses' experience of person-centered care in local health care. Method: The design was a descriptive study with qualitative approach which has been analyzed by means of an inductive content analysis. Participants enrolled in the interview study came from the same municipality. There were ten people and consisted of four registered nurses, four enrolled nurses and two managers for the organization. They were chosen by business manager and had worked with people with dementia in at least five years Results: The result showed four categories and 12 subcategories. Personcentered care was considered relevant in the context of good nursing care of people with dementia. In the process of person-centered care was the focus to; adapt to the person with dementia, to ensure the identity and personality. Furthermore, it was stressed relatives' participation, treatment and a common approach, which consisted of identifying the needs and sees the person Conclusion: The results showed that most interviewees had similar experiences in working with people with dementia. It emerged from the study that the patient specific approach had positive outcomes when caring for a person with dementia. Person-centered care was considered very important and necessary to ensure that people with dementia have good and dignified life after being diagnosed with the disease.

Bakgrund: Parkinsons sjukdom är en kronisk, progressiv neurodegenerativ sjukdom. Den drabbar vanligen människor i åldrarna 50 – 60 år. Sjukdomsbilden varierar hos individer med PS. Gemensamt för personer med PS är att livet med kronisk sjukdom innebär en förändring av fysiska samt psykiska förmågor. PS är en av de vanligaste neurologiska sjukdomarna sett ur ett globalt perspektiv.Syfte: Syftet är att ta reda på hur det är att leva med PS, från ett patientperspektiv.Metod: En litteraturstudie baserad på 10 kvalitativa studier. Artiklarna har kvalitetsgranskats och analyserats. Databaser som använts i arbetet är Cinahl och Pubmed.Resultat: Att leva med PS innebär en förändring av fysiska och psykiska förmågor. Sjukdomen drabbar individer på olika sätt. Stöd och support rapporterades som en viktig del för att kunna hantera sjukdomen adekvat. Acceptans samt en positiv inställning visade sig nödvändigt för att kunna gå vidare med livet samt sjukdomen. Tre huvudkategorier bildades: Livet förändras, stöd och kunskap, och livet går vidare.Slutsats: PS medför olika komplikationer. Sjukdomens manifest skiljer sig mellan individer. Det är viktigt att personer med PS och deras anhöriga får information samt kunskap om sjukdomen. Detta för att minska på stigmatiseringen kring kronisk sjukdom, och för att vården skall kunna utformas på bästa sätt, med fokus på en personcentrerad omvårdnad

Bakgrund: Globalt drabbas 30 miljoner människor varje år av sepsis varav ca 5 miljoner människor dör. Forskning har fokuserat på överlevnad och den kunskapen har gjort att fler överlever. En tredjedel av de personer som överlevt sepsis drabbas av restsymtom och en sjättedel får kvarstående men för livet. Livskvalitet är en subjektiv upplevelse av välbefinnande och är beroende av flera faktorer. Hälso- och sjukvården ska bedriva personcentrerad omvårdnad och se patienten i sin helhet. Syfte: Syftet var att beskriva livskvalitet hos patienter som överlevt sepsis. Metod: Studien har genomförts som en litteraturöversikt och rymmer 18 artiklar. Datainsamling har skett i databaserna Cinahl Complete, PubMed samt PsycINFO. Resultat: Totalt 17 kvantitativa artiklar och en kvalitativ artikel inkluderades i litteraturöversikten. Resultatet visar att personer som överlevt sepsis blir påverkade inom fyra domäner; fysisk-, kognitiv-, psykisk- och social livskvalitet. Diskussion: Personer som överlever sepsis har ökad risk för fysisk, kognitiv, psykisk och social påverkan på livskvaliteten och söker i stor utsträckning vård. Det är viktigt att sjuksköterskan har kunskap kring de restsymtom som personerna kan drabbas av, en förståelse för det den gått igenom och en uppfattning om hur detta kan påverka deras livskvalitet.

Bakgrund: Att få en demenssjukdom innebär att olika färdigheter och funktioner försämras allt eftersom. Det är också vanligt att personer med demenssjukdom drabbas av beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD) någon gång under sjukdomens förlopp. De varierande symtomen kan vara svåra för vårdpersonal att möta. Genom att ha kunskap om sjukdomen samt ha god moral och etik ökar chanserna till ett gott bemötande och en god personcentrerad omvårdnad.   Syfte: Att beskriva omvårdnadspersonalens upplevelser av bemötande av personer med demenssjukdom.   Metod: En kvalitativ studiedesign valdes och intervjumaterialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Datainsamlingen utgjordes av fyra semistrukturerade fokusgruppsintervjuer med omvårdnadspersonal från två olika kommuner i Sverige.   Resultat: I resultatet framkom fem kategorier och 10 subkategorier. Det handlar om att möta personen bakom demenssjukdomen, att bevara personens värdighet, att kunskap har betydelse, att sträva åt samma håll samt känslan av otillräcklighet.   Slutsats: Studien har bekräftat syftet enligt författarna. Vårdarna är måna om att ha ett bra bemötande och göra gott för den demenssjuke. Det finns många faktorer som påverkar, vissa som främjar och andra som hindrar dem från att alltid ha ett gott bemötande. Kunskap, personalkontinuitet och tillräckligt med tid är grundläggande faktorer för att vårdarna ska kunna arbeta personcentrerat. / Background: Getting a dementia disorder means that different skills and functions are impaired. It is also common for people with dementia to suffer from behavioral and psychological symptoms (BPSD) sometime during the course of disease. The varying symptoms can be difficult for healthcare professionals to face. By having knowledge of the disease as well as having good morals and ethics, the chances of good treatment and a good person-centered nursing increase.   Aim:  To describe the nursing staff´s experiences of treating people with dementia.   Method: A qualitative study design was chosen and the interview material was analyzed according to qualitative content analysis. The data collection consisted of four semi-structured focus group interviews with nursing staff from two different municipalities in Sweden.   Result: The result showed five categories and 10 subcategories. It is about meeting the person behind the dementia disease, preserving the person's dignity, knowing that knowledge is important, striving for the same direction and the feeling of inadequacy.   Conclusion: The study has confirmed the purpose of the authors. The caregivers are keen to have a good treatment and want to do good for the persons with dementia. There are many factors that influence, some that promote and others that prevent them from always having a good response. Knowledge, staff continuity and sufficient time are fundamental factors to the caregivers so they can be able to work with person-centered care.

Bakgrund: Lungcancer är den cancerform med högst mortalitet. Att drabbas av lungcancer kan leda till att personen upplever olika känslor som rädsla, uppgivenhet och hopp vilket är viktigt för sjuksköterskor att ha kunskap och förståelse om. Sjuksköterskors uppgift är att främja den fysiska, psykiska, sociala och existentiella hälsan hos personer de vårdar genom ett personcentrerat arbetssätt. Syfte: Att beskriva upplevelsen av hopp hos personer med lungcancer. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design och deduktiv ansats. Tretton artiklar inkluderades i resultatet. Polit och Becks modell användes i analysprocessen. Resultat: Analysen resulterade i två teman som beskrev upplevelsen av hopp hos personer med lungcancer. Det första temat var hälso- och sjukvårdens betydelse med tillhörande underteman att ha tilltro till medicinsk behandling och att få ett gott bemötande. Det andra temat var inneboende resurser med underteman att ha en religiös tro, att ha en meningsfull resterande tid och att tänka positivt. Slutsatser: Upplevelsen av hopp är betydelsefull hos personer med lungcancer. Det är en positiv känsla och en önskan kring vad personen vill ska ske i framtiden. Sjuksköterskor har därmed en betydande roll för att stärka hoppet hos personer med lungcancer genom sitt bemötande och förmåga till att arbeta personcentrerat. / Background: Lung cancer is the type of cancer with the highest mortality. When receiving a lung cancer diagnosis, feelings like fear, despair and hope can arise, which is important for nurses to know and understand. The role of the nurses is to promote the physical, psychological, social and spiritual well-being of the people they care for by providing person-centered care. Aim: To describe the experience of hope among people with lung cancer. Method: A literature review with qualitative design and a deductive approach. Thirteen qualitative articles were included in the result. Polit and Beck’s model was used in the analysis process. Result: The analysis resulted in two themes which described the experience of hope among people with lung cancer. The first theme was the significance of healthcare with the associated subthemes to have faith in medical treatment and to receive a good encounter. The second theme was intrinsic resources with the following subthemes: to have a religious belief, to have a meaningful remaining time and to think positively. Conclusions: The experience of hope is meaningful among people with lung cancer. Hope is a positive feeling and a wish for the individual’s future. Nurses have a significant role in empowering the hope of people with lung cancer through their communication and ability to remain person-centered.

Bakgrund: Hälso- och sjukvården har påverkats mycket de senaste åren i ett samhälle där flera språk blir vanligare. Språkbarriärer inom hälso- och sjukvården mellan sjuksköterskan och patienten kan påverka den personcentrerade omvårdnaden negativt. Det saknas kunskap om sjuksköterskors erfarenheter av att möta patienter där ett gemensamt verbalt språk saknas. Därför är det av intresse att undersöka ämnet.  Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att möta patienter inom hälso- och sjukvård, där ett gemensamt verbalt språk saknas. Metod: En litteraturstudie där kunskap från kvalitativa artiklar samlades och analyserades utifrån Graneheim och Lundman. Resultat: Studien resulterade i ett tema, fyra huvudkategorier och elva underkategorier. Teman, huvudkategorierna och underkategorierna beskriver sjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter där ett gemensamt verbalt språk saknas, inom hälso- och sjukvården. Teman var Att få till en länk till patienten. De fyra huvudkategorierna var Att vara förberedd, Viljan att skapa relationer, Att använda sig själv som instrument och Att använda sig av tolk. Slutsats: Sjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter där ett gemensamt verbalt språk saknas var många. Ett stort fynd i studien var att sjuksköterskor hade en vilja av att skapa en länk till patienten. De upplevde även att det kunde vara svårt och frustrerande. Sjuksköterskorna upplevde då att det var osäkra inför dessa situationer. När sjuksköterskan inte hade tillgång till professionell tolk kunde sjuksköterskan använda sig av anhöriga eller vårdpersonal som var tillgänglig, trots att de vet att anhöriga som tolk bör undvikas. Mer utbildning och en ökad kunskap kring tolkanvändning samt mer kulturell förståelse identifierades som en lösning för att underlätta kommunikationen i mötet med patienter där ett gemensamt verbalt språk saknas.

Bakgrund: Diabetes Mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom där antalet drabbade ökar varje år. Sjukdomen innebär livslång behandling och det krävs kontinuerligt engagemang från den som lever med sjukdomen. Det ställs höga krav på att dessa personer ska kunna sköta sin vård självständigt. För att ha den möjligheten krävs en kunskap om sjukdomen men även basal förståelse hur kost, motion, stress och infektioner påverkar kroppen. Med hjälp av förändrad livsstil, såsom hälsosam kost, regelbunden motion och avhållsamhet från tobak kan komplikationer från sjukdomen lindras och fördröjas. Genom att låta patienten vara delaktig i behandlingen och få lyfta fram egna omvårdnadsmål kan patienten få ökad kontroll över sjukdomen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vad som påverkar patientens följsamhet till egenvård och livsstilsförändringar vid Diabetes Mellitus typ 2. Metod: En allmän litteraturöversikt där 16 artiklar av antingen kvalitativ eller kvantitativ design har inkluderats i resultatet. Databaserna PubMed och CINAHL användes för att söka artiklar. Artiklarna har kvalitetsgranskats och en integrerad analys genomfördes för att sammanställa resultatet. Resultat: Tre huvudkategorier framkom där utbildning, patientens attityd och ålder visade sig ha påverkat följsamheten antingen positivt eller negativt. Slutsats: Det framkom att sjuksköterskans professionella ansvar var betydande på så sätt att ett personcentrerat förhållningssätt kunde främja följsamheten. Detta skapade ökat förtroende och tillit som i sin tur ökade följsamheten till egenvård. Därför är det viktigt som hälso- och sjukvårdspersonal att arbeta med ett personcentrerat förhållningssätt.

Bakgrund: Medellivslängden i Sverige stiger och är bland de högsta i Europa, vilket ökar trycket på en fungerande kommunal hemsjukvård och hemtjänst (formella insatser). Samtidigt sjunker andelen äldre individer som får formella insatser vilket innebär att ett stort ansvar läggs på närstående (informella insatser). Syfte: Att beskriva vilka formella och informella vårdinsatser äldre individer i Karlskrona kommun nyttjar. Metod: Studien är en kvantitativ deskriptiv tvärsnittsstudie baserad på data från Swedish National Study on Aging and Care – Blekinge (SNAC-B). Resultat: Resultatet visade att både de formella och informella insatserna ökade med stigande ålder. Det fanns en stor skillnad mellan könen där kvinnorna var överrepresenterade i både de formella och informella insatserna. Ensamboende hade mer formella och informella insatser än sammanboende.            Slutsats: För att de äldre ska kunna bo hemma med fungerande formella och informella insatser är det viktigt med en fungerande hälso- och sjukvård. Den äldre individen, men också dess närstående, bör stödjas. Denna studie belyser förhållandet mellan formella och informella insatser. Ett förhållande som är bra att vara medveten om som sjuksköterska såväl vid dokumentation som vid planering och information.