Samtalet är ett av dem främsta arbetsverktygen i den psykiatriska omvårdnaden. Kommunikationen är betydelsefull för att bjuda in och göra patienten delaktig i vården och skapar även tillit och trygghet. Om kommunikationen brister kan det medföra lidande. Vårdpersonalens förmåga att möta och kommunicera är en förutsättning för en personcentrad vård. Syftet med studien är att beskriva  och jämföra sjuksköterskor och skötares upplevelser av sin förmåga att möta och att samtala med patienter med psykisk ohälsa och deras anhöriga utifrån en personcentrerad vård. En mixad metod har använts där datamaterialet har samlats in genom frågeformulär. Data har analyserats både kvalitativt och kvantitativt. Resultatet visar att vårdpersonal skattar generellt hög förmåga i att möta och kommunicera med patienter med psykisk ohälsa. I resultatet framkommer svårigheter att fördela tid och planera vården med patienter och anhöriga efter gemensamma beslut. Information och kommunikation tenderar att bli generell och inte anpassad efter patienten. Betydelsen av vårdpersonalens empati i vården är framträdande men kan bli en källa till arbetsrelaterad ohälsa i form av empatitrötthet.

Äldre personer är en problematisk grupp att ordinera läkemedel till på grund av fysiska förändringar som sker med stigande ålder, multisjuklighet och samtidigt intag av andra läkemedel. Följsamheten till läkemedelsordinationer vid långtidsmedicinering är låg i Sverige. Detta skapar ett lidande för den äldre, men också en ökad belastning för hälso- och sjukvården samt ökade samhällskostnader. Syftet med denna undersökning var att beskriva den äldre personens erfarenheter av sin läkemedelsbehandling med fokus på läkemedelshantering och compliance. En kvalitativ intervjustudie genomfördes med 13 äldre personer. Materialet analyserades med induktiv innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs. Vid analysen av materialet framstod två kategorier; upplevd livskvalitet ger följsamhet, samt riskerna som förekommer försvårar. Undersökningen belyser vikten av ett personcentrerat förhållningsätt kring läkemedelsbehandling till äldre där patientberättelsen är i fokus. Sjuksköterskan har en betydande roll för att minimera risker och maximera fördelarna med läkemedelsbehandlingen genom att rikta vården till ett mer personcentrerat förhållningssätt.

Bakgrund: Andelen äldre personer förväntas öka i framtiden. Det avlider ca 90 000 personer varje år i Sverige, där 90 % av dessa är 65 år eller äldre. Äldre personer är ofta sköra och multisjuka och vården av äldre personer är därför en komplex vård. Det behövs därför mer kunskap i den palliativa vården för att möta behoven hos den äldre palliativa personen. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med vård av äldre personer i specialiserad vård. Metod: En kvalitativ intervjustudie utfördes med 12 sjuksköterskor verksamma inom den specialiserade palliativa vården. Materialet har analyserats med en induktiv innehållsanalys i enlighet med Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Under den kvalitativa innehållsanalysen framkom två kategorier. Komplext att vårda äldre i palliativ vård, som innebär att äldre personer i den palliativa vården har ett komplext vårdbehov och de resurser som sjuksköterskan kan vara i behov av. Vikten av att inge trygghet, som innebär att både den äldre personen och närstående är i behov av att känna trygghet och hur sjuksköterskan kan bidra med det. Sjuksköterskan ger stöd och är även i behov av att få stöd i form av kollegor, handledning och få tid för reflektion. Slutsats: Kunskapen om multisjuka och sköra äldre i palliativ vård behöver spridas till alla vårdinstanser som bedriver palliativ vård. Den palliativa vården behöver utvecklas och få mer resurser för att kunna göra skillnad för den äldre personen och närstående. En empatisk, jämlik och evidensbaserad vård med vårdpersonal som arbetar utefter ett personcentrerat synsätt kan minska lidande och kostnader.

Bakgrund: Cirka 30 - 40 procent av personer över 65 år uppskattas ha besvär med urininkontinens och det förekommer felaktiga uppfattningar om att det är en del av det normala åldrandet. Urininkontinens kan påverka den drabbade äldre personens fysiska, sociala och psykosociala hälsa med nedsatt livskvalitet som följd. Omvårdnad vid urininkontinens bör fokusera på insatser som möjliggör självständig hantering av urininkontinens samt regelbundna toalettvanor. Då det finns behov av inkontinensskydd är det ett effektivt och diskret sätt att hantera urininkontinens men felanvändning kan bidra till ökad risk för komplikationer. Otillräckliga kunskaper gällande urininkontinens har visat sig leda till att omvårdnaden inte utförs evidensbaserat vilket i sin tur blir en riskfaktor för den äldre personen. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnad vid vård av äldre personer med urininkontinens på geriatriska slutenvårdsavdelningar. Metod: Kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med åtta sjuksköterskor på tre geriatriska slutenvårdsavdelningar som analyserades enligt Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Huvudfynd: Urininkontinens ansågs tillhöra sjuksköterskans ansvarsområde och beskrevs vara centralt i omvårdnaden. Trots det framfördes en beskrivning om hur omvårdnaden såg ut i verkligheten då urininkontinens ansågs normalt för äldre och generellt inte uppfattades som ett problem. Ämnet var tabubelagt och behandlades inte seriöst på avdelningarna. Därmed blev omvårdnad vid urininkontinens lågt prioriterat då andra delar i omvårdnaden värderades högre och därför lämnades ansvaret över till undersköterskorna. Samtidigt skildrades dock en vision om vad god omvårdnad vid urininkontinens var och hur vården egentligen borde utformas men även hinder till att uppnå detta. Slutsats: Sjuksköterskor har en viktig roll gällande omvårdnad vid urininkontinens och vårdpersonalens agerande kan påverka den äldre personens situation negativt. De behöver utmana stigmatiseringen av urininkontinens och lyfta omvårdnad vid urininkontinens som ett arbete som främjar den äldre personens värdighet. Ökade kunskaper om evidensbaserad vård tillsammans med en organisation som stödjer ett personcentrerat förhållningssätt kan bidra till en bättre vård och välbefinnande för den äldre personen och därmed ge ökad livskvalitet.

Hälso- och sjukvården genomgår ett fokusskifte från att patienten är en passiv konsument till att patienten blir en aktiv part i vårdprocessen. Delaktighet och personcentrerat förhållningssätt är vad som lyfts fram i forskning och riktlinjer som det nya arbetssättet, men betydelsen är oklar och kan variera. Vidare visar forskning att personcenterat förhållningssätt gynnar både patient och vårdpersonal i sjukvården. Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskans uppfattning om vad som påverkar patientens delaktighet i den psykiatriska vården. Metoden som användes var en kvalitativ intervjustudie som inspirerats av fenomenografins analysprocess. Nio informanter från psykiatrins verksamhetsområden Beroende och neuropsykiatri, Psykosvård och rättspsykiatriskvård, Affektiva sjukdomar och Akut och konsultpsykiatri inkluderades i intervjustudien. Huvudresultatet visade att sjuksköterskornas uppfattning om vad som påverkade patienters delaktighet kunde delas in i fem kategorier: Kunskapsluckor och bortprioriterad omvårdnad, Brist på personella resurser och tid, Tydlig information och gemensam vårdplan, Bra teamarbete och vårdrelationer samt Patienters önskemål och förväntningar. Slutsatsen är att genom att undanröja hinder för delaktighet såsom resursbrist och kunskapsluckor rörande delaktighetens betydelse och innebörd så kan omvårdnaden prioriteras och förutsättningarna för delaktighet – tydlig information, bra teamarbete och goda vårdrelationer där patienternas önskemål blir hörda om än inte alltid åtlydda – inom den psykiatriska vården öka.

När jag letade efter inspiration att skriva om äldreomsorgen hittade jag efter en tids sökande en kunskapslucka. Jag fann begreppet personcentrerad vård väldigt brett och omfattande, och blev förvånad när jag insåg att det inte fanns forskning som innefattar hemtjänsten inom äldreomsorgen. All kunskap jag hittade gällande äldre och personcentrerad vård handlade om äldre som bor i särskilda boenden eller äldre som har en demenssjukdom. Jag kunde inte hitta något som berörde äldre som inte har en demenssjukdom och som bor i ordinärt boende. Därför valde jag att med min uppsats belysa just detta område. För att genomföra min undersökning använde jag mig av en kvalitativ metod. Jag genomförde semistrukturerade intervjuer med omsorgspersonal som arbetar i hemtjänst med personer som inte är har en demenssjukdom och bor i ordinärt boende. Den insamlade empirin analyserades sedan med hjälp av analysmetoden tematisering. I min undersökning kom jag fram till att det finns en hel del fördelar med att sträva efter en personcentrerad vård även i äldreomsorgens hemtjänst som berör personer som inte har en demenssjukdom och som bor i sitt ordinära boende. En personcentrerad vård möjliggör bland annat att de äldre i större utsträckning får behålla sitt självbestämmande, omsorgspersonalen upplever att de äldre är nöjda med den omvårdnad och service som ges vilket även innebär att omsorgspersonalen upplever tillfredsställelse i sitt arbete. Genomförandeplanerna som upprättas utifrån individens behov och önskemål är till stor hjälp vid strävan mot ett personcentrerat arbete då behov och önskemål konkretiseras. Det framkom även i min undersökning att det finns en del hinder för att möjliggöra genomförandet av en personcentrerad omvårdnad. Bland annat uttryckte mina respondenter att tidsaspekten är avgörande för arbetet, men även kollegornas värdegrunder och stöd från chefer kan vara ett hinder. Förutom detta är det även viktigt att organisationen styrs utifrån liknande mål och värderingar genom organisationens alla nivåer för att det ska vara möjligt att sträva mot en vård som är personcentrerad. / While I was searching for inspiration to write about the elderly care, I after a while found a gap of knowledge. I considered the concept ‘person-centered care’ to be comprehensive and ample, and therefore I was surprise to find an absence of research that involved the home care within the elderly care. All of the knowledge I found considering elderly people and person-centered care, involved elderly people who live in residential homes or elderly people diagnosed with dementia. I had trouble finding research that referred to elderly people who are not diagnosed with dementia and that live in ordinary accommodation. Therefore I decided to illustrate this area in my essay. To accomplish my investigation I utilized a qualitative method. I implemented semi structured interviews with caregivers that are working in home care with elders who are not diagnosed with dementia and who live in ordinary accommodations. I later on analyzed my empirical material using the analysis thematization. During my investigation I concluded that there are benefits regarding the aspiration for a person-centered care even within the home care of the elderly care that refer to people who are not diagnosed with dementia and who live in ordinary accommodations. A person-centered care creates possibilities for the elders to in a greater extent keep their self-determination, the caregivers experience a greater satisfaction among the elders regarding the care and service they are provided, which also means that the caregivers experience a greater satisfaction with the care and service they provide. The implementation plans that are prepared for the elders needs and requests, function as an instrument to concretize the needs and request, which enable an aspiration for person-centered care. As well as I found that there are benefits with a person-centered care, some obstacles emerged concerning the implementation of a person-centered care. Inter alia some of my respondents expressed that the aspect of time was crucial, but also the values among colleagues and the support from the manager can have an impact and be seen as an obstacle regarding the implementation of a person-centered care. Except for these obstacles it is also important that the layers of the organization strive for resembling goals and values to enable an aspiration for a person-centered care.

Background: Person-centered care is about putting the patient in focus, and a central part is the patients own participation. To have a good implementation of person-centered care good leadership and cooperation between professionals is a must, and an understanding of the impact a person-centered approach can have. A good communication and shown dedication to patient participation was importaint. The benefits of person-centered care, from a social perspective is that it can lead to reduced healthcare costs and increased overall satisfaction.    Aim: The aim of this study was to investigate the factors patients experience as important when it comes to person-centered care.   Method: A general literature study was chosen, in which qualitative and quantitative articles were examined in order to gain a deeper understanding of the area. The articles were reviewed by SBU’s and Friberg’s review template, and where the results are summarized and presented in a table.   Results: There are several aspects that contribute to a good experience of person-centered care, the main themes found were; information to the patient, decision making and care adapted to the patient. Obtaining correct and sufficient information were by the patients considered to be crucial for the care to be perceived as good, this was later the foundation to the patient’s ability to participate in a shared decision regarding their own care later on. The uses of person-centered care resulted in the patients feeling and considering their care as individually adapted.    Conclusion: Person-centered care is an important part of healthcare in the terms of quality of care, where the patient’s perspective and opinion primarily focus on information to the patient, decision making and adapting the care to the patient. / Bakgrund: Personcentrerad vård handlar om att sätta patienten i fokus, en central del är patientens egen delaktighet inom den egna vården. För att ha ett bra införande av personcentrerad vård ställs det krav på att det finns ett bra ledarskap och samarbete mellan professionerna och en förståelse kring vilken påverkan ett personcentrerat arbetssätt kan ha. En bra kommunikation var betydande, och visat engagemang för patientmedverkan. Fördelar med ett personcentrerat arbetssätt, ur ett samhällsperspektiv kan det till exempel leda till minskade vårdkostnad och ökad generell tillfredsställelse.     Syfte: Att undersöka vilka faktorer patienter upplever viktiga när det kommer till personcentrerad vård.   Metod: En allmän litteraturstudie valdes som ansats, där kvalitativa och kvantitativa artiklar granskades för att kunna få en djupare förståelse för området. Artiklarna granskades genom SBUs och Fribergs granskningsmall, resultatet presenterades sammanfattningsvis i en tabell.   Resultat: Det finns flera aspekter som spelar in för en bra upplevelse av den personcentrerade vården, där huvudgrupperna kan ses vara; information till patienten, beslutstagande och anpassning av vården efter patienten. Att få en korrekt och tillräcklig information ansåg patienterna vara avgörande för att vården skulle upplevas som bra, detta låg till grund för att patienterna senare kunde vara med i beslutstagande gällande sin vård. Att vårdpersonalen använde sig av ett personcentrerat arbetssätt resulterade i att patienterna ansåg sin vård som individuellt anpassad.   Slutsats: Den personcentrerade vården är en viktig del inom hälso- och sjukvård sett till vårdkvalité, där patienters perspektiv och synpunkter gällande vård framförallt fokuserar på information, beslutstagande och anpassning av vården efter patienten.

Hjärt- och kärlsjukdomar fortsätter att vara en av de främsta dödsorsakerna i världen. Akut koronart syndrom (AKS) drabbar såväl yngre som äldre, kvinnor som män och personer ur alla samhällsgrupper. Att drabbas av sjukdom är en individuell och personlig upplevelse vilket vården bör ta hänsyn till i mötet med varje enskild patient. Syftet var att beskriva patienters symtom vid insjuknande i akut koronart syndrom. Metoden som valdes var litteraturöversikt. En litteraturöversikt ger möjligheten att belysa och beskriva redan existerande forskning. Sökningarna gjordes via databaserna PubMed och CINAHL vilket resulterade i 17 inkluderade artiklar. Dataanalysen genomfördes med integrativ analys. Resultatet påvisade stor variation i insjuknandet i AKS men också flertalet likheter. Det vanligaste symtomet var bröstsmärta eller obehag i bröstet för samtliga patientgrupper. Majoriteten av patienter upplevde minst ett prodromalsymtom. Den genomsnittliga symtombördan för samtliga AKS-diagnoser var mellan fem till sex symtom. Likheter framkom också vid flertalet analyser av symtomkluster, såväl vid analys av en bred population som inom specifika samhällsgrupper. Samtidigt fanns tydliga skillnader mellan olika samhällsgrupper me avseende på kön, ålder, komorbiditet, socioekonomisk status samt etnisk och kulturell tillhörighet. Tydliga skillnader kunde också observeras vid jämförelse av insjuknande i IAP, NSTEMI och STEMI. Slutsats: Tydliga skillnader såväl som stora likheter förekommer vid insjuknande i AKS mellan olika samhällsgrupper. För att förbättra möjligheten att göra liknande jämförelse och öka generaliserbarheten behöver standardisering ske gällande datainsamlingen av symtom. En standardisering av datainsamlingen skulle ge förbättrade förutsättningar att dra slutsatser kring insjuknandet i AKS för att kunna erbjuda personer en personcentrerad vård.

Bakgrund: Typ 2 diabetes är en folkhälsosjukdom i Sverige, ca 500 000 personer har diagnosen. Forskning visar att patienterna är i behov av personcentrerat stöd för att kunna klara sin egenvård och för att bibehålla motivationen till livsstilsförändringar. Specialistsjuksköterskan utgör en viktig roll i diabetesvården och personcentrerad vård möjliggör det individuella stödet till patienterna.Syfte: Syftet med studien var att beskriva specialistsjuksköterskans erfarenheter av att arbeta med personcentrerat stöd till livsstilsförändringar vid typ 2 diabetes.Metod: Metoden består av en kvalitativ intervjustudie med induktiv design. Sju specialistsjuksköterskor som arbetade med typ 2 diabetes intervjuades. Datamaterialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.Resultat: I resultatet framkom att det personcentrerade stödet utgår från och anpassas efter patienterna. Specialistsjuksköterskan skapar motivation och tillsammans utformas mål. Med tiden skapas en relation. Patienterna anammar livsstilsförändringarna i olika utsträckning. När svårigheter möts används olika strategier. Resultatet presenteras i ett övergripande tema, tre huvudkategorier och sju underkategorier.Konklusion: Specialistsjuksköterskan lyssnar in patienternas berättelser och lär känna patienterna. Detta utgör två av de hörnstenar som ingår personcentrerad vård. Att arbeta personcentrerat kräver tid och kunskap. Specialistsjuksköterskan arbetar personcentrerat men arbetssättet kan förbättras genom kunskap om att det ska vara konsekvent och systematiskt.

Bakgrund: Vanligaste cancerformen hos kvinnor i Sverige är bröstcancer. Kvinnor i högre ålder drabbas oftare men forskning visar att yngre kvinnor under 50 år också drabbas och med en sämre prognos. När en kvinna drabbas av bröstcancer kan en påverkan ske både psykiskt och fysiskt. Vanligaste behandlingarna är operation, cytostatika och strålbehandling. Det är en stor känslomässig process att genomgå någon av dessa behandlingar. Varje kvinnas cancer är individuell, deras upplevelser av bröstcancer och vården är även den individuell. Det är då viktigt att sjuksköterskan och all annan vårdpersonal arbetar personcentrerat för att kunna bygga upp vården utefter hur patienten vill ha det. Samt att vårdpersonalen vågar fråga och se varje person som en unik individ.   Syfte: Syftet var att beskriva unga kvinnors upplevelser under sin bröstcancerbehandling. Metod: Studien baserades på fyra patografier där en kvalitativ innehållsanalys med utgångspunkt i Lundman och Graneheims metodik har använts.  Resultat: Resultatet baserades på tre huvudkategorier: Förändrad självbild, Känslokarusell och Att möta en ung kvinna med bröstcancer. Under sin bröstcancerbehandling påverkades kvinnorna både psykiskt och fysiskt. Kvinnorna påverkades med en förändrad självbild eftersom kroppen förändrades under en bröstcancerbehandling. Kvinnorna upplevde känslor som rädsla, oro samt ångest under sin bröstcancerbehandling och de kände sig även ensamma i att vara sjuka. Resultatet visar att kvinnorna var i behov av ett gott bemötande och goda relationer från både vården, familj och vänner.   Slutsats: Tiden under bröstcancerbehandlingen upplevdes som påfrestande och påverkade kvinnornas liv både psykiskt och fysiskt. Resultatet visar viktiga faktorer som vårdpersonal kan använda för att kunna ge en så individanpassad och personcentrerad vård som möjligt.