Bakgrund: Personcentrerad vård är inte bara vård med hög kvalitet, den möter även patientens specifika behov på lika villkor och skyddar patientens rättigheter. Patienter med sänkt vakenhet är en utsatt patientgrupp med bristande autonomi och hög mortalitet. Tidigare forskning visar att det varit svårt att implementera personcentrerad vård på akutmottagningen.   Syfte: Syftet är att studera förekomsten av faktorer grundade i personcentrerad vård hos patienter med sänkt vakenhet på en akutmottagning. Syftet är också att sammanställa den befintliga forskningen på personcentrerad vård på akutmottagning.    Metod: Den design som valdes var en prospektiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats och observation som datainsamlingsmetod, nio observationer genomfördes. Litteraturen kring personcentrerad vård på akutmottagning är granskad utifrån innehållsanalys.    Resultat: Patienter med sänkt vakenhet informerades och involverades i sin vård framförallt de första 20 respektive 19 minuterna efter ankomst till akutmottagningen. Vårdpersonalen pratar om annat ovanför patientens huvud när det kommer till annat arbete, privat eller för patienten nedvärderande. I sex av nio observationer engagerades närstående i patientens vård. Litteraturen ger en gemensam bild av att information och kommunikation  är det centrala för att patienter ska känna trygghet och tillit samt för att skapa en god relation  till vårdpersonalen.  Slutsats: Personal som vårdar patienter med sänkt vakenhet arbetar utifrån personcentrerat förhållningssätt när de informerar och gör patienten delaktig i sin vård. Det förekommer dock nedvärderande händelser som kan påverka relationen mellan patient och vårdpersonal. När personalen utgår från personcentrerad vård kan patienten göras delaktig och därmed tillgodoses en anpassad och god vård för den enskilda individen. / Introduction: Person-centered care (PCC) is not just high-quality care, it also meets the patient's specific needs on equal terms and protects the patient's rights. Patients with reduced alertness are a vulnerable group with a lack of autonomy and high mortality. Previous research shows that it has been difficult to implement PCC at the emergency department, (ED).   Aim: The purpose is to study the prevalence of factors based on PCC in patients with reduced alertness in the ED. The aim is also to review existing research on PCC in the ED.   Methods: The design was a prospective cross-sectional study with quantitative design and observation as data collection. A literature review on PCC was conducted and analyzed with content analysis.    Results: Patients with reduced alertness were informed and involved in their care, especially the first 20 and 19 minutes after arrival at the ED. However, there were times when the practitioners talked about something else above the patient's head that could be perceived as degrading to the patient.  In six of nine observations, relatives were involved in the patient's care. The literature provides a common view that information and communication are central to the patient's feeling of safety and trust, and to build a good relationship with practitioners.    Conclusion: Patients with reduced alertness are being cared for according to a person-centered approach when being informed and engaged in their own care. However, numerous factors exist that work against patients receiving fully satisfying care from a PCC perspective. When practitioners work with a PCC perspective, patients can be more involved in their own care which could result in a better care being provided for the individual patient.

Bakgrund: Forskning visar att det finns etiska dilemman gällande användning av tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård. Det framkommer en önskan och behov av att hitta andra alternativ till tvångsåtgärder då tvångsåtgärder inte anses bidra till patientens återhämtning och skapar istället ett lidande för både patient och sjuksköterska. Syfte: Att beskriva verksamma sjuksköterskors erfarenheter av att använda alternativ till tvångsåtgärder inom psykiatrisk slutenvård. Metod: Vid insamling av data användes enskilda semistrukturerade intervjuer där åtta sjuksköterskor deltog från en psykiatrisk klinik i mellersta Sverige. Studien använde sig av en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Ett personcentrerat förhållningssätt genomsyrar resultatet. Det framkommer att alternativ till tvångsåtgärder ses som tidskrävande och bygger på en tillitsfull relation mellan patient och sjuksköterska. Det framkommer även hinder och svårigheter av att använda sig av alternativ till tvångsåtgärder och att arbete i ett team tillsammans med den vårdade personen är en förutsättning för att åtgärderna ska ses som användbara. Slutsatser: Sjuksköterskor anses besitta kompetens för att använda omvårdnadsåtgärder som alternativ till tvångsåtgärder. Däremot krävs det att sjuksköterskors kompetens tas tillvara på ytterligare i den psykiatriska vården för att öka användandet av alternativ till tvångsåtgärder.

Bakgrund: Multipel skleros (MS) är en sjukdom i centrala nervsystemet med varierande sjukdomsförlopp som ofta orsakar olika funktionshinder och lidande. Sjukdomen är i början vanligtvis i form av skov. Mellan skoven är symtomen ofta milda eller frånvarande. Sjukdomen övergår hos de flesta av dessa personer till en sekundär progressiv fas. Variationen av symtom innebär en utmaning för vården att bemöta personen med rätt vårdinsatser i rätt tid.  Personcentrerad vård för personer med MS utgår ifrån patientens delaktighet i sin vård och dennes värderingar.  Syfte: Syftet med den här studien var att beskriva hur personcentrerad vård tillgodoses ur ett patientperspektiv hos personer med multipel skleros i ordinärt boende.  Metod: Studien var en allmän litteraturöversikt enligt Fribergs metod med en deduktiv ansats. Tio vetenskapliga artiklar valdes för studiens resultat.  Resultat: Studien utgick från personcentrerad vårds tre nyckelbegrepp, partnerskap, berättelse och dokumentation. Det framkom sex underkategorier nämligen, att få ökad kunskap om sjukdomen, att egenvården främjas, att göras delaktig i vårdplanering, att förmedla sin berättelse i planeringen av vården, att beskriva symptom och dess konsekvenser och att anteckna i dagbok för sin vård.  Slutsats: Genom ökad kunskap och undervisning skapas möjlighet till delaktighet i vården och där personen med MS ses som en självklar partner. Den ökade kunskapen och undervisningen främjar egenvården och därefter kan vanliga komplikationer vid MS förebyggas. Digitala verktyg såsom mobil applikation och e-dagbok kan bidra till delaktighet och dokumentation som tillsammans med personer med MS egna berättelser om sina symtom och sina önskemål kan ligga till grund för en personcentrerad vårdplan.

Bakgrund: Den vanligaste orsaken till kontakt med hälso- och sjukvården är smärta. När något i kroppen är fel kan smärta uppstå som ett symtom, om smärtan är kvar längre än tre månader kallas den långvarig smärta. Cirka 50 procent av vuxna patienter som söker vård lider av smärta, varav 40 procent haft smärta längre än tre månader. Långvarig smärta kan orsakas av olika sjukdomstillstånd, dock lider många patienter av daglig smärta utan känd orsak. Vid vårdandet av patienter med smärta krävs det att vårdpersonalen är uppmärksam och tror på patientens smärtupplevelse. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av vårdpersonalens bemötande vid långvarig smärta. Metod: En beskrivande litteraturstudie som innefattade elva artiklar med kvalitativ och mixad ansats. Databasen MEDLINE via PubMed användes för att söka fram artiklarna. En tematisk metod användes för att analysera artiklarna. Huvudresultat: Fem teman redogjordes i resultatet som sammanfattar patienternas positiva och negativa upplevelser av vårdpersonalens bemötande. Temana var Att bli lyssnad på, Att bli trodd, Respekt, Delaktighet samt Stöd och kommunikation. Slutsats: Denna studie visade att patienterna upplevde vårdpersonalens bemötande både positivt och negativt. Det framkom att när vårdpersonalen involverade patienterna, visade intresse och lyssnade på dem var de nöjda med bemötandet. Utifrån detta kan vårdpersonal i klinisk praxis få en ökad förståelse i hur patienter med långvarig smärta vill bli bemötta.

Bakgrund: När coronapandemin drabbade världen år 2020 ställdes sjukvården inför stora utmaningar. Akutsjukvården behövde snabbt omorganiseras för att ha möjlighet att på bästa sätt ta hand om patienter med den nya sjukdomen, covid-19. I centrum av sjukvården står den största yrkesgruppen redo; sjuksköterskorna, som världen över mobiliserar för att kunna möta denna pandemi, med alla till buds stående medel. Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskor inom akutsjukvården upplever att arbeta under pågående coronapandemi. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativa artiklar. Databaserna PubMed och Cinahl användes för datainsamling. Baserat på inklusionskriterierna användes totalt elva artiklar i dataanalysen. Resultat: Totalt har 201 sjuksköterskor deltagit i de inkluderade artiklarna. Efter att ha analyserat resultaten av de elva artiklarna har tre huvudkategorier identifierats: ”Att uppleva rädsla och oro kring smittspridning”, ”Att uppleveva ett förändrat arbetsliv” samt ”Att växa i sin roll som sjuksköterska”. Slutsats: Att arbeta under coronapandemin har en kraftig påverkan på sjuksköterskor, i deras arbetsliv men även i deras privatliv. Sjukvården behöver vara bättre förberedd på eventuella framtida pandemier för att inte riskera sjuksköterskors hälsa.

Bakgrund  Bröstcancer är en av de vanligaste cancerdiagnoserna i världen och drabbar i snitt var fjärde kvinna. Screening för bröstcancer ger möjlighet till tidig behandling, däremot finns det rädslor som gör att kvinnor undviker bröstcancerscreening. Studier visar att en kirurgisk behandling har utgångspunkt från patienten och att en personcentrerad vård är viktig. Syfte Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av att genomgå kirurgisk behandling vid bröstcancer. Metod Litteraturstudien är en systematisk litteraturstudie med induktiv ansats och kvalitativ analys. Datainsamling gjorde från databaserna PsycInfo, PubMed och Cinahl. Sökorden utformades enligt PEO-T modellen. Kvalitativ analys gjordes utifrån Bettany-Saltikov & McSherrys (2016) nio-stegsmodell. Resultat Totalt 15 artiklar omfattar resultatet. Två teman och fyra kategorier framkom i resultatet. Teman som presenteras är identitet och stöd. Första temat Identitet finns kategorierna Det inre och Det yttre. För temat Stöd finns kategorierna Stöd från anhöriga och Stöd från vården. Resultaten visar på känslor av rädslor, en negativ kroppssyn och vikten av stöd för att orka att genomgå sin behandling. Slutsats Kvinnor som opereras för bröstcancer genomgår ett lidande vilket påverkar efterförloppet av behandlingen i form av identitetskris och förändringar i deras sociala kontext.

När ett barn är döende kräver det palliativ vård som ska lindra symtom. Vården behöver anpassas och vara personcentrerad. Sjuksköterskan har som ansvar att se till barnets bästa och lindra de symtom som dyker upp. Genom god kommunikation kan sjuksköterskan vårda med respekt och rättvisa samt anpassad kommunikation relaterat till barnets utvecklingsålder. Vid brister i kommunikationen kan det leda till att barnet och dess symtom blir osedd. Författarna vill därför undersöka vilka förutsättningar och barriärer som finns inom kommunikation kring palliativt sjuka barn, genom att undersöka sjuksköterskans upplevelse kring detta. Detta gjordes genom en litteraturöversikt som bestod av åtta artiklar. Där resultatet visade att sjuksköterskor behöver sträva efter en öppen, ärlig och anpassad kommunikation. Vidare visades det att sjuksköterskor upplever en svårhet kring att kommunicera kring ämnet döden och döende men efter interna utbildningar upplevde de att de kändes enklare. Resultatet berör även sjuksköterskans professionella roll och hur lätt de kan vara att förlora den i ett sådant emotionellt arbete. Vid diskussionen belys ämnen kring de två teman som togs ut i resultatet. Där barnens rätt till att vara delaktiga diskuteras ihop med föräldrarna som inte vill berätta allt för barnet. Diskussionen belyser också ämnet kring oerfarna sjuksköterskor och att de upplever ämnet extra tufft.

Substansberoende är ett hot mot såväl folkhälsan som mot personens individuella hälsa. Patienter med substansberoende upplever en stigmatisering, både i samhället och i möte med vården, vilket gör att de är mindre benägna att söka vård. Patienter färgas av erfarenheter där sjuksköterskan bemöter dem utifrån deras substansberoende vilket går emot sjuksköterskans roll som präglas av att möta alla människor som unika individer. Kärnan i sjuksköterskans profession är att ge vård på lika villkor, oavsett patientens bakgrund, där fokus riktas mot att värna om patientens värdighet. Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med substansberoende. Då ambitionen var att synliggöra sjuksköterskors känslor och upplevelser, genomfördes metoden enligt en litteraturöversikt där studier med kvalitativa ansatser granskats. I resultatet framkom sjuksköterskors upplevelser av de utmaningar, lidande och prövningar som det innebär att vårda patienter med substansberoende. Det presenterades även positiva erfarenheter som präglas av ett vårdande som utgår från patientens individuella förutsättningar och motivation. I diskussionen framhävdes de gemensamma erfarenheter sjuksköterskor har av att vårda patienter med substansberoende, oavsett var i världen eller på vilken arbetsplats de arbetar så präglas upplevelsen till stor del av rädsla och okunskap. Slutsatsen blev därmed att mer forskning och kunskap kring att vårda dessa patienter behövs.

Sverige är ett multikulturellt samhälle och språkbarriärer är vanligt förekommande i vården. Oberoende av bakgrund har alla människor rätt att kunna förstå och göra sig förstådda. För att överbrygga språkbarriärer inom vården anlitas tolkar som en kommunikationsväg mellan patient och sjuksköterska. Det är viktigt att få en samlad bild av sjuksköterskors erfarenheter av språkbarriärer och tolkanvändning för att identifiera behov och främja förutsättningarna att ge personcentrerad vård. Syftet är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av vårdsituationer med tolk. Denna studie är en litteraturöversikt med kvalitativ ansats och har genomförts genom analys av granskade och publicerade vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att vårdsituationen med tolk är komplex och har en inverkan på vårdmötet och vårdrelationen samt att utbildning och kompetens är avgörande faktorer för utfallet av tolksituationen och att ge personcentrerad vård. Slutsatsen visar att utbildning i interkulturell vård och utbildning i tolkanvändning skulle ge sjuksköterskor ökade möjligheter att planera och förbereda vårdmöten med tolk, nyttja tolkresursen förtjänstfullt samt stärka vårdrelationen med patienten.

Bakgrund: Ett personcentrerat förhållningssätt värnar om patientens självbestämmande, integritet och delaktighet genom att anpassa vården till dennes önskemål och värderingar. Ett globalt ökat behov av palliativ vård kräver en mer effektiv vård och ett resursutnyttjande där god kommunikation och validerade instrument är viktiga delar. The Support Needs Approach for Patients (SNAP) har skapats som ett hjälpmedel i kommunikationen för att identifiera patienternas stödbehov och skulle kunna bidra till ett mer strukturerat arbetssätt inom svensk specialiserad palliativ hemsjukvård. Syfte: Att utvärdera The Support Needs Approach for Patients angående innehållsvaliditet ur sjuksköterskors perspektiv inom avancerad sjukvård i hemmet (ASiH). Metod: I denna valideringsstudie utvärderades innehållsvaliditet av formuläret SNAP med fokusgruppsintervjuer för att undersöka sjuksköterskors förståelse för och reflektioner kring SNAP och dess användning. Resultat: Sjuksköterskorna hade olika åsikter om SNAPs relevans och användbarhet inom ASiH. Interventionen ansågs vara omfattande och kunna vara till stöd för en mer strukturerad kommunikation och identifiering av stödbehov för patienterna. För att kunna implementeras inom ASiH bör dess layout och språkkonstruktion ses över och anpassas. Slutsats: SNAP har potential att användas inom ASiH för att tillhandahålla en mer stödjande och personcentrerad kommunikation samt identifiering av patientens stödbehov. SNAPs layout och språkkonstruktion kan behöva modifieras så att den blir mer stödjande, personcentrerad och lämpad till den palliativa vården i stort. SNAP kan innebära en högre arbetsbelastning i en redan pressad miljö samtidigt som den kan bidra till ett mer effektivt arbetssätt och en mer kvalitetssäker palliativ vård.