Det finns ungefär 160 000 personer med demenssjukdom i Sverige. Demenssjukdomar går inte att bota, och leder successivt till funktionsnedsättningar som påverkar den sjuke och dess närstående under många år. För att må bra behöver vi människor känna oss hemma i vår kropp, tillsammans med andra människor och i tillvaron som vi befinner oss i. Avsaknad av eller påverkan på dessa känslor i form av exempelvis sjukdom kan leda till ett lidande. För en person med långt framskriden demenssjukdom kan detta lidande beskrivas som ”att inte känna sig hemma” då demenssjukdomen gör att personen tappar känslan för sig själv både i jaget och i samvaron med andra. Att ge tröst blir kärnan i omvårdnaden av en person med långt framskriden demenssjukdom. Syftet var att belysa tröst i mötet med personer med demenssjukdom utifrån legitimerad personals perspektiv.  Denna kvalitativa studie bygger på sex intervjuer med legitimerade sjuksköterskor, arbetsterapeuter och fysioterapeuter, där data analyserats enligt kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Enligt informanterna är tröst när jag som medmänniska genom att bekräfta, närvara eller genom olika metoder tillgodoser de behov som den som är ledsen eller lider har, så att denne upplever lindring eller ett minskat lidande, en slags harmoni och acceptans, även om situationen är svår och obegriplig. Informanterna beskrev att de i mötet med personen med demenssjukdom befann sig som i ett gränsland mellan motpolerna lidande och tröst, och att situationen utvecklades utefter de förutsättningar, den inställning, den kunskap och de metoder som användes.  Det som tydligast framkom vid intervjuerna var hur viktigt det var att personalen i mötet med personer med demenssjukdom i första hand hade mod och vilja att se behoven som fanns, men sedan också utrymmet att finnas till, närvara i både kropp och tanke, så att man genom anpassning kunde styra och hantera situationen så att lidandet minskade. För att lyckas var det också en förutsättning att personalen hade insikt om att behov av tröst var kontinuerligt för den demenssjuke och därmed måste återupprepas, ibland flera gånger om dagen.   Studien påvisar faktorer som har betydelse för om en tröstsituation uppstår eller inte. Inställningen till begreppet tröst särskiljer sig från person till person vilket till viss del kan kopplas till tidigare erfarenheter både på det personliga planet men också i den yrkesmässiga rollen. Att minska lidande anses vara en självklarhet både som medmänniska och som professionell, men att ge tröst för att minska lidande visade sig inte vara lika självklart för alla. Samtidigt beskriver litteraturen att de två begreppen är sammanflätande vilket visar på det komplexa i begreppet tröst. Då det finns en tendens att ge tröst på samma sätt som man själv vill bli tröstad på är det viktigt att skapa en medvetenhet om detta för personal, då man i mötet med personer med demenssjukdom skall arbeta personcentrerat, alltså möta den demenssjuke på ett för denne individuellt anpassat sätt. BPSD-registret kan då vara ett stöd för personal att identifiera synliga och osynliga behov vilket kan leda till att personen med demenssjukdom upplever en bättre livskvalitet, värdighet och också blir tröstad. / There are approximately 160,000 people with dementia in Sweden. Dementia can not be cured and will gradually lead to disabilities affecting the ill and their relatives for many years. To feel good, we humans need to feel at home in our own bodies, along with people around us and in the world we live in. Lack of or influence on these feelings in the form of, for example, diseases can lead to suffering. For a person with advanced dementia the suffering can be described as "not feeling at home" as dementia causes the person to lose their sense of self both in themselves and in connection with others.Providing consolation is the essence of nursing care of a person with advanced dementia. The purpose was to illuminate consolation in the meeting with people with dementia from a registered staff’s perspective. This qualitative study is based on six interviews with registered nurses, occupational therapists and physiotherapists, where the data has been analyzed according to content analysis with inductive approach. According to the informants consolation occurs when I, as a fellow human being by affirming, attending or through various methods cater to the needs of those who are sad or suffering, so that he/she is experiencing the alleviation or reduction of suffering, a kind of harmony and acceptance, although the situation is difficult and incomprehensible. The informants described that they felt like being in a borderland between the opposite poles suffering and consolation in the meeting with the person with dementia, and that the situation developed by how the conditions, the attitude, the knowledge and the methods were used. What clearly emerged during the interviews was how important it was that the staff in the meeting with people with dementia had the courage and the will to see the needs that existed, but then also the space to be present in both body and mind, so that they by adaptation could control and manage the situation which led to a decreased suffering. To succeed, it was also essential that the staff had insight of that the need of consolation was continuously for people with dementia and therefore must be repeated, sometimes several times a day. The study demonstrates factors that are important for if a consoling situation occurs or not. The approach to the concept of consolation distinguishes itself from person to person, which to some extent can be linked to previous experiences both on a personal level but also in the professional role. Reducing suffering is considered a matter of course, both as a fellow human being and as a professional, but to give consolation to ease suffering proved to be not as obvious to everyone. The literature describes that the two terms are intertwined which demonstrates the complexity of the concept of consolation. Since there is a tendency to give consolation in the same way that you yourself want to be consoled in, it’s important to create an awareness of this among the staff. This since in the meeting with persons with dementia you should work person-centered, meaning to give a care that is individually adapted just for him/her. The BPSD-registry can support the staff to identify visible and invisible needs, which can lead to that the person with dementia experience a better quality of life, dignity, and also will be consoled.

Abstrakt Syfte: Syftet med studien var att belysa arbetsterapeuters kliniska resonemang vid val av interventioner för barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och semistrukturerade intervjuer utfördes. En kvalitativ innehållsanalys användes i analysprocessen för att besvara studiens syfte. Resultat: Tre huvudkategorier identifierades: Omgivningsfaktorer, Erfarenhet och personcentrerad arbetsterapi. Arbetsterapeuterna tog hänsyn till omgivningsfaktorer när de valde interventioner där föräldrar var en viktig omgivningsfaktor. Erfarenhet användes i det kliniska resonemanget, där anpassning av insatser, observation samt att prioritera fanns med som viktiga delar. Personcentrerat arbete återfanns genom resonemanget, att beakta barnets önskemål och intressen med fokus på barnets aktivitetsproblem snarare än diagnos. Slutsats:Ett personcentrerat arbetssätt ansåg vara viktigt i det kliniska resonemanget med hela familjen i åtanke vid val av interventioner. Omgivningsfaktorer som föräldrars förutsättningar fanns med i det kliniska resonemanget och barnets motivation ansågs påverka vad man kunde välja för interventioner. Erfarenhet påverkade valet av intervention och genom att delge varför man gör som man gör kan viktig kompetens synliggöras. Implikationer: Verksamma arbetsterapeuter kan få nya perspektiv som kan utveckla deras kliniska resonemang och öka förståelse om betydelsen av att delge sitt resonemang till andra. Arbetsterapeuter kan inspireras till självreflektion kring exempelvis vilken evidens som finns bakom olika interventioner och om man inkluderar barnen så långt det är möjligt. / Abstract Aim: The aim of the study was to shed light on occupational therapists' clinical reasoning when choosing interventions for children and adolescents with neuropsychiatric disabilities.Method: A qualitative interview study with an inductive approach and semi-structured interviews was used. A qualitative content analysis was used in the analysis process to answer the purpose of the study. Results: Three main categories were identified: Environmental factors, Experience and person-centered occupational therapy. The occupational therapist considered environmental factors when choosing interventions where parents were an important environmental factor. Experience was used in the clinical reasoning, where adaptation of interventions, observation and prioritization were included as important parts. Person-centered practice was found through the reasoning of considering the child's wishes and interests with a focus on the child's activity problems rather than diagnosis. Conclusion: A person-centred approach was considered important in the clinical reasoning with the whole family in mind when choosing interventions. Environmental factors such as the parents' conditions were included in the clinical reasoning and the child's motivation were considered to influence what interventions could be chosen. Experience influenced the choice of intervention and by sharing why you do what you do, important skills can be made visible. Implications: Working occupational therapists can gain a new perspective that can develop their clinical reasoning and increase understanding of the importance of sharing their reasoning with others. Occupational therapists can be inspired to self-reflect on what evidence is behind various interventions and whether children are included as far as possible.

Bakgrund: Diabetes är en kronisk sjukdom och drabbar allt fler i världen. Distriktssköterskan på vårdcentralerna i Sverige har en betydande uppgift att vägleda patienter med typ 2 diabetes genom att erbjuda egenvårdsutbildning för att patienten själv ska klara av att hantera sjukdomen. Sjukdomen kräver en omfattande egenvård för att hålla blodglukosnivåerna optimala och för att minska eller förebygga riskerna för komplikationer. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av patientutbildning till personer med typ 2 diabetes. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer hölls individuellt med fyra distriktssköterskor på två olika vårdcentraler i Stockholm län. Resultat: Resultatet i föreliggande studie visade att distriktssköterskorna måste utgå från patientens situation och individanpassa informationen. De angav vidare att det var viktigt att skapa en god relation och använde sig av olika pedagogiska metoder för att motivera patienterna till livsstilsförändring. Distriktssköterskorna angav att de hade goda kunskaper om patentutbildning, dock hade de bristande kunskaper om kulturella skillnader hos patienter. Slutsats: Studien påvisar att distriktssköterskorna har en stödjande roll i att stärka patienternas egenvårdsförmåga. Den informationen som ges måste vara individanpassade och utgå från den enskilda individen. Att använda olika pedagogiska metoder kunde öka patientens motivation. Distriktssköterskorna upplevde brist på tid- och resurser. / Background: Diabetes is a chronic disease that affects more and more people in the world. The district nurse at the health centers in Sweden has a significant task in guiding patients with type 2 diabetes by offering self-management education to enable the patients to manage the disease themselves. The disease requires extensive self-management to keep blood glucose levels optimal and to reduce or prevent the risks for complications. Aim: The purpose of this study was to describe district nurses experiences of patient education for persons with type 2 diabetes. Method: A qualitative design with inductive approach. Semistructured interviews were performed individually with four district nurses on two different out patient clinics in Stockholm’s county. Result The result of the present study showed that district nurses has to start from the patient's situation and individualize the information. They further stated that it was important to create a good relationship and used different pedagogical methods to motivate patients to lifestyle change. The district nurses stated that they had good knowledge of patent training, but they had a lack of knowledge in cultural differences in patients. Conclusion: This study showed that the district nurses have a supporting role in strengthening the patients' ability to self-management. The given information had to be individualized. It is necessary to use different pedagogical methods to increase the patient's motivation. The district nurses experience a lack of time and resources.

Bakgrund: Det finns idag tydliga signaler om att hälso- och sjukvården ska ge en personcentrerad vård till samhällets individer.  Det finns även en önskan att öka möjligheten för patienten att vara delaktig i sin vård. En personcentrerad vård kan ge möjlighet för patienten att bli medskapare och inte enbart mottagare av vård. Syftet: Förbättringsarbetets syfte var att öka patientens möjlighet till delaktighet genom att implementera patientberättelse och hälsoplan. Studiens syfte är att synliggöra medarbetarnas erfarenheter av att arbeta med patientberättelsen och hälsoplanen samt patientdelaktighet i vården.  Metod: Förbättringsarbetet genomfördes med stöd av Nolans förbättringsmodell samt kartläggning av enheten utfördes med hjälp av 5P. De idéer som testades var införande av patientberättelse och dokumenterad hälsoplan. Datainsamling till studien gjordes med intervjuer av sex medarbetare som analyserats med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Andelen patienter som angav att de var delaktiga i den utsträckning de önskar i vården på avdelningen, ökade från 77% till 95% vilket kan ses som ett positiv effekt på patientdelaktighet. I den kvalitativa innehållsanalysen identifierades tre kategorier: patientens vård, kommunikation samt organisationen och arbetssätt, där både möjligheter och hinder kunde ses.  Slutsats: Personcentrerad vård ökar möjligheten för patienten att vara delaktig i sin vård på en akutkirurgisk vårdavdelning. / Background: There are clear signals that health care should provide person-centered care for the citizens. There is also a wish to increase the possibility for the patient to be involved in their care. The person-centered care can provide an opportunity for the patient to become co-creators and not only recipients of care. Purpose: The purpose of the improvement work was to increase the patient's opportunity for participation by implementing patient narrative and care plan. The purpose of the study is to make visible the employees' experience of working with the patient narrative and care plan to create patient participation.  Method: The improvement work was implemented with the support of Nolan's improvement model and 5P was used to assess the unit. The ideas tested were the introduction of a patient narrative and a documented care plan. Data collection for the study was conducted with interviews of six employees and analyzed with qualitative content analysis.  Results: The proportion of patients who felt that they had participated in the decisions regarding their care/treatment on the ward to the extent they wanted, increased from 77% to 95%, that can be seen as a positive effect on patient participation. The qualitative content analysis of interviews with employees was identified in three categories: the patient's care, knowledge/communication and organization/working methods where both facilitators and barriers could be seen. Conclusion: Person-centered care increases the possibility for the patient to participate in their care in an emergency surgical ward.

Bakgrund: Patienter med psykisk ohälsa har en högre överdödlighet i fysiska sjukdomar jämfört med populationen i stort. Dessa individer drabbas oftare av somatiska problem då denna patientgrupp har en sjukdomsbörda som är förknippad med en större förekomst av primära beteendemässiga risker för kronisk sjukdom förorsakade av levnadsvanor och livsstil. Syfte: Syftet med studien var att belysa specialistsjuksköterskors erfarenheter av att stödja hälsofrämjande livsstilsförändringar hos patienter i psykiatrisk öppenvård. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts. Datamaterialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Psykiatrisjuksköterskor inom vuxenpsykiatrisk öppenvård har intervjuats i Region Skåne. Nio stycken semistrukturerade intervjuer har genomförts. Resultat: Resultaten visar på följande kategorier: vikten av en bärande relation, betydelsen av kompetens och resurser samt nödvändigheten av riktlinjer och verktyg. Slutsats: Genom att bygga en allians och skapa en mellanmänsklig relation med patienten utformas strategier för motivation till livsstilsförändringar där patientens egna resurser främjas. Från sjuksköterskornas sida efterfrågas det ett mer strukturerat arbetssätt för att säkerhetsställa patientens rättighet till likvärdig vård bland annat genom att arbeta fram ett gemensamt verktyg för det hälsofrämjande arbetet gällande livsstilsförändringar. / Background: Patients with mental illness have a higher mortality rate from physical illnesses compared to the general population. These individuals are more likely to suffer from somatic problems as this patient group has a disease burden that is associated with a greater incidence of primary behavioral risks of chronic disease caused by poor lifestyle. Aim: The aim of this study was to shed light the master level mental health nurse's experiences of supporting health-promoting lifestyle changes for patients in psychiatric outpatient services. Method: Qualitative method with inductive approach has been used. The data material has been analyzed with qualitative content analysis. Psychiatric nurses in adult psychiatric outpatient care have been interviewed in Region Skåne. Nine semi-structured interviews were conducted. Results: The results show the following categories: the importance of a core relationship, the importance of skills and resources and the necessity ofguidelines and tools. Conclusion: By building an alliance and creating an interpersonal relationship with the patient shapes strategies for motivation for lifestyle changes where the patient's own resources are promoted. The nurses demand a more structured way of working to ensure the patient's right to equal care, among other things by working out a common tool for the health-promoting work regarding lifestyle changes.

Bakgrund: För att vården av patienter med demenssjukdom ska uppnå en god kvalité bör den utgå från personcentrerad vård. I den personcentrerade vården läggs fokus på personen bakom sjukdomen, där sjuksköterskan individanpassar vården efter patientens behov. Enligt lagar och riktlinjer, bör vårdpersonal tillgodose en god vård som är grundad på respekt för självbestämmande, delaktighet samt integritet. Däremot upplever inte alltid patienter och anhöriga att personcentrerad vård tillämpas. Syfte: att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med demenssjukdom utifrån ett personcentrerat arbetssätt i olika vårdkontext. Metod: kvalitativ, systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes enligt Evans. Resultat: det framkom två teman och fem subteman. Första temat blev Relationella utmaningar, följt av subteman: Att se hela patienten, Att skapa relationer och Att individanpassa vården. Det andra temat blev Organisationella utmaningar, följt av subteman: Att förhålla sig till kunskap och Att relatera till arbetsmiljön. Slutsats: sjuksköterskor belyser vikten av att se hela patienten genom att ta del av patientens livsberättelse, skapa relationer, och slutligen att individanpassa vården för att tillgodose personcentrerad vård. De erfor även att arbetsmiljön försvårade tillämpningen av personcentrerad vård.

Bakgrund: Oro och ångest är vanligt förekommande hos äldre personer på särskilda boenden. Psykofarmaka är en vanlig behandling vid oro och ångest hos äldre personer och behandlingen kan leda till negativa effekter.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att använda omvårdnadsåtgärder vid oro och ångest i vårdandet av äldre personer på särskilda boenden.  Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Intervjuer med åtta sjuksköterskor som arbetade på särskilda boenden genomfördes. Intervjuerna utgick från en semistrukturerad frågeguide. Materialet bearbetades genom kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier; Sammanhang som ökar oro och ångest, arbetssätt för att minska oro och ångest, omvårdnadsåtgärder vid oro och ångest samt utmaningar förknippade med att tillämpa omvårdnadsåtgärder.  Slutsats: Studien visade att sjuksköterskor önskade använda omvårdnadsåtgärder vid oro och ångest i större utsträckning än vad som gjordes, men deras erfarenhet visade på flera faktorer som försvårade tillämpandet av omvårdnadsåtgärder. Samtliga sjuksköterskor var positiva till att använda omvårdnadsåtgärder vid oro och ångest hos äldre personer då de erfor att det var det bästa förstahandsalternativet vid behandling av oro och ångest hos äldre personer. Samtal och ett bra bemötande var några av de mest effektiva omvårdnadsåtgärderna.  Nyckelord: omvårdnadsåtgärder, oro, personcentrerat förhållningssätt, sjuksköterska, särskilda boenden, ångest, äldre personer / Title: “When you avoid medicine the elderly feel much better”.  Subtitle: A qualitative interview study on nurses' experiences of nursing interventions in the care for anxiety at nursing homes.  Background: Anxiety are common in elderly people at nursing homes. Psychotropic drugs are a common treatment for anxiety in the elderly and the treatment can lead to negative effects.  Aim: The aim of this study was to investigate nurses' experience of using nursing interventions in the care for anxiety in elderly people at nursing homes.   Method: Qualitative interviews with an inductive approach. It was conducted through eight interviews by nurses who were working at nursing homes. The interviews were carried out by using a semi-structured questionnaire. The data was then processed by qualitative content analysis.  Results: The analysis of the study resulted in four main categories; contexts that increase anxiety, way of working to reduce anxiety, nursing interventions for anxiety, challenges associated with applying nursing interventions.  Conclusion: The study demonstrated that nurses want to use nursing interventions at anxiety conditions in higher frequency than they currently do. However, their experiences displayed several factors that complicates the development to start using nursing interventions. In summary, all of the nurses were positive to use nursing interventions to address anxiety in elderly people, this because their experience were that this was the best first option in the treatment of anxiety in elderly people.  Keywords: anxiety, elderly people, nurse, nursing homes, nursing interventions, person-centered approach

Bakgrund: Omvårdnad inom palliativ vård är komplex och ska utgå från ett personcentrerat förhållningssätt. Distriktssköterskor som arbetade inom hemsjukvården träffade patienter som var i behov av palliativ vård. Behovet av palliativ hemsjukvård kommer att öka i framtiden. Syfte: Syftet var att belysa distriktssköterskans upplevelse av att möta och vårda patienten och närstående i allmän palliativ hemsjukvård. Metod: Litteratursammanställning i form av en induktiv innehållsanalys. Analysen resulterade i två teman och fem subteman. Resultat: För att kunna ge god palliativ hemsjukvård krävdes en god relation mellan distriktssköterska, patient och närstående. Vården skulle ges utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Förutsättningar för detta var att distriktssköterskan samarbetade med andra i teamet, hade kunskap och erfarenhet och planerade vården tillsammans med teamet, patient och närstående. Distriktssköterskorna upplevde palliativ vård som tidskrävande och ensamt. Distriktssköterskorna beskrev att de hade en samordnande roll i patientens vård. Diskussion: Patienten ska vara den centrala delen i vården. Det är tidskrävande att se patienten utifrån ett personcentrerat perspektiv och därför krävs kunskap, erfarenhet och tid från distriktssköterskan. Enligt Saunders teori ska distriktssköterskorna lindra alla typer av lidande hos patienten och närstående, trots detta fokuserade distriktssköterskorna mer på det fysiska lidandet. Slutsats: Distriktssköterskorna upplevde att de saknade tid och kunskap för att bemöta patient och närståendes behov utifrån personcentrerat förhållningssätt. / Background: Nursing in palliative care is complex and must be person-centered. District nurses working in home care, met patients which needed palliative care. The need of palliative home care will increase in the future. Aim: The aim was to illustrate the district nurses experience of meeting and caring for the patients and relatives in general palliative home care. Method: Literature summary in form of an inductive content analysis. The analysis resulted in two themes and five subthemes. Results: To provide good palliative home care, a good relationship between the district nurse, patient and relatives was required. The care had been provided from a person-centered perspective. Prerequisites for this was that the district nurse collaborates with others in the team. Had knowledge and experience and planned the care together with the team, patient, and relatives. The district nurses experienced palliative care as time-consuming, and they often worked alone in home care. The district nurses described that they had a coordinating role in the patient´scare. Discussion: The patient should be the central part of the care. It is time consuming to see the patient from a person-centered perspective and therefore knowledge, experience and time from the district nurse is required. According to Saunders’s theory, the district nurses should relive all types of suffering in the patient and relatives, despite this, the district nurses focused more on the physical suffering. Conclusion: The district nurses experienced lack of time and knowledge to meet the need of patients and relatives based on a person-centered approach. / <p>Datum för godkännande: 2021-11-01</p>

Miljöbegreppet har i modern omvårdnadsforskning fått en allt bredare och djupare dimensiondär människan i sin miljö betraktas ur ett holistiskt perspektiv. Personcentrerad vård är ettarbetssätt där man utgår från patienten som person som inte kan reduceras till enbart sinsjukdom. Att som vårdgivare vara medveten om den fysiska miljön, personers handlingar ochhur den organisatoriska filosofin är uppbyggd skapar en större möjlighet att kunna arbetapersoncentrerat. Personcentrering är det som patienten upplever, medan personcentrerad vårdär arbetssättet som genererar patientens upplevelse av personcentrering. Personcentreratklimat är den miljö där personcentrerad vård sker. De förhållanden som formas mellanpatienten, vårdpersonal, närstående och teknik liksom miljöns atmosfär, omgivning ochomvärld, är avgörande för om patienten kommer att uppleva miljön som vårdande eller ickevårdande. Syftet med studien var att undersöka och beskriva förekomst av personcentrerad vård blandpersoner som vårdats i en högteknologisk vårdmiljö i samband med hjärtkirurgi ochhjärtsvikt. Metoden var en icke-experimentell tvärsnittsstudie som genomfördes inom högteknologiskahjärtsjukvård. Datainsamlingen utfördes med hjälp av två patientrapporterade mått: BeingTaken Seriously Questionnaire - Patient version (BTSQ-P) och Person-Centered ClimateQuestionnaire - Patient version (PCQ-P). Resultatet visade att patienterna upplevde att vården var personcentrerad utifrån att bli tagenpå allvar och att den innefattade ett personcentrerat klimat. Regressionsanalysen visade att ettsäkert klimat är den viktigaste komponenten för känslan av att bli tagen på allvar. Slutsatsen var att högteknologisk hjärtsjukvård inte enbart genererar goda medicinska resultatutan också kan bidra till personcentrerad vård. Vidare drar vi lärdom av studiens resultat medkunskapen om att ett säkert klimat är den viktigaste faktorn inom det personcentreradeklimatet, för patientens upplevelse av personcentrering. / In modern nursing research, the concept of the environment has acquired an ever broader anddeeper dimension where people in their environment are viewed from a holistic perspective.Person-centered care is a way of working that is based on the patient as a person who cannotbe reduced to his or her illness alone. As a caregiver, being aware of the physicalenvironment, people's actions and how the organizational philosophy is structured creates agreater opportunity to be able to work person-centered. Person-centeredness is what thepatient experiences, while person-centered care is the way of working that generates thepatient's experience of person-centeredness. Person-centered climate is the environment inwhich person-centered care takes place. The relationships that are formed between the patient,care staff, relatives and technology, as well as the environment's atmosphere, surroundingsand settings, are decisive for whether the patient will experience the environment as caring oruncaring. The aim of the study was to investigate the prevalence of person-centered care amongstpeople who have been cared for in a high-tech care environment in connection with heartsurgery and heart failure. The method was a non-experimental cross-sectional study conducted in high-tech cardiaccare. Data collection was performed using two patient-reported measures: Being TakenSeriously Questionnaire - Patient version (BTSQ-P) and Person-Centered ClimateQuestionnaire - Patient version (PCQ-P). The results showed that the patients felt that the care was person-centered based on beingtaken seriously and that it included a person-centered climate. The regression analysis showedthat a safe climate is the most important component for the feeling of being taken seriously. The conclusion was that high-tech cardiac care not only generates good medical results butcan also contribute to person-centered care. Furthermore, we learn from the study results withthe knowledge that a safe climate is the most important factor in the person-centered climate,for the patient's experience of person-centering.

Introduktion: Personcentrerad vård (PCV) kan beskrivas som en vård som strävar efter att synliggöra och tillgodose hela personens fysiska och psykiska behov. Det pågår mycket arbete med att utveckla personcentrerade arbetssätt för att stärka patientens ställning. Många studier visar att PCV är bra för patienterna, men få studier beskriver upplevelser kring personcentrerade arbetssätt ur sjukvårdspersonalens perspektiv. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att arbeta utifrån ett personcentrerat arbetssätt på en geriatrisk slutenvårdsavdelning. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med tio, kliniskt verksamma, sjuksköterskor på en akutvårdsavdelning från ett sjukhus i mellansverige. Data samlades in med hjälp av en halvstrukturerad intervjuguide och dataanalysen utfördes med ett beskrivande fenomenologiskt förhållningssätt genom Colaizzis (1978) analysmodell. Resultat: De sex teman som identifierades var: Känsla av delaktighet hos alla, Behov av avsatt tid, Kontinuitet i teamsamarbete, Ledarskapets betydelse, Positiv påverkan på arbetsmiljön och Sjuksköterskans professionella utveckling främjas. Informanterna uttryckte ökad grad av arbetstillfredsställelse, bättre psykosocial arbetsmiljö och mindre stress i jämförelse mot hur de upplevde sin arbetssituation innan arbetssättet infördes. Slutsats: Resultatet visar vilka förutsättningar som krävs för att ett strukturerat arbetssätt ska lyckas. Alla som är involverade i den äldres vård behöver samarbeta och ett personcentrerat arbetssätt behöver vara multiprofessionellt och teambaserat med en gemensam målbild och vårdfilosofi. / Introduction: Person-centered care (PCC) can be described as care that strives to make visible and meet the entire person's physical and mental needs. There is a lot of work going on to develop person-centered working methods to strengthen the patient's position. Many studies show that PCC is good for patients, but few studies describe perceptions of person-centered working methods from the perspective of healthcare professionals. Aim: To describe nurses' experience of working based on a person-centered working methods in a geriatric inpatient ward. Method: A qualitative study with a descriptive phenomenological approach was conducted. Ten clinically active nurses at a geriatric medicine ward, from a hospital in central Sweden, participated in the survey. Data were collected using a semi-structured interview guide and analyzed using Colaizzi's (1978) phenomenological analysis model. Results: The six themes identified were: A feeling of participation among all, A need for time set aside, A continuity in teamwork, The importance of leadership, Positive impact on the work environment, and The nurse's professional development was promoted. The informants expressed an increased degree of job satisfaction, a better psychosocial work environment and less stress in comparison to how they experienced their work situation before the work method was introduced. Conclusion: The result shows the conditions required to successfully establish and maintain a structured person-centered working method. Everyone involved in the elderly person's care need to collaborate and a person-centered approach needs to be multi-professional and team-based with a common goal picture and care philosophy.