Bakgrund: Att vårda personer med borderline personlighetssyndrom beskrivs vara en utmaning för vårdpersonal på grund av att de har ett avvikande mönster av tankar, känslor och beteenden. Personer med borderline personlighetssyndrom blir ibland bemötta med negativa attityder från vårdpersonal. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa vårdpersonals erfarenhet av att vårda personer med borderline personlighetssyndrom. Metod: Åtta kvalitativa artiklar har till denna litteraturstudie analyserats genom innehållsanalys och presenteras med huvudkategorier och underkategorier. Resultat: Resultatet sammanställdes utifrån tre huvudkategorier vilka var vårdpersonals attityd och inställning, vårdpersonals erfarenhet av vårdrelationens betydelse och organisatoriska faktorer av betydelse. Slutsats: Brist på utbildning och kunskap resulterade i negativa attityder hos vårdpersonal och detta påverkade vårdrelationen.

Länge har man sett fenotypiska likheter mellan schizofreni, schizotyp personlighetssyndrom och deras friska släktingar. Teorin om kontinuumet schizotypi, som ett multidimensionellt konstrukt, har därför utvecklats. Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka de senaste tio årens forskning kring kontinuumet schizotypi, vad som överlappar mellan tillstånden och se vad som bekräftar och motbevisar teorin. Metoden som används är en litteraturöversikt där sökningarna genomfördes i PubMed och Psycinfo från år 2013 och framåt. Det framkom 539 unika artiklar från sökningarna som granskades om de uppfyllde inklusionskriterierna. Totalt 82 artiklar inkluderades för granskning som sedan analyserades och kategoriserades utifrån frågeställningen. Litteraturen indikerar på att det finns liknande nedsättningar mellan icke-patologiska individer som rapporteras högt på schizotypi och schizofreni. Resultat kring schizotyp personlighetssyndrom är begränsat. Likheter var tydligast angående positiv schizotypi och positiva symtom, då kopplingen mellan negativ schizotypi och negativa symtom möjligen kan förklaras av andra psykosociala- och patologiska faktorer. Kontinuumet bör därför möjligen undersökas som två subkontinuum, ett positivt och ett negativt. / Phenotypic similarities have long been established between schizophrenia, schizotypal personality disorder and their healthy relatives. The theory of the schizotypi a continuum, a multidimensional construction, has therefore been developed. The aim of this literature review is to examine the recent ten years research on the continuum of schizotypy and see what confirms and/or disproves the theory. The methodology used is a literature review where the searches were conducted in PubMed and Psycinfo from 2013 onwards. 539 unique hits emerged from the searches that were examined for the fulfillment of the inclusion criteria. A total of 82 were included for the review, which are analyzed and categorized based on the issue. The literature review indicates that there are similar impairments between non-pathological individuals, that are reported high on schizotypy, and schizophrenia. Results on schizotypal personality syndrome are limited. Similarities were clearest regarding positive schizotypy and positive symptoms, as the connection between negative schizotypy and negative symptoms can possibly be explained by other psychosocial and pathological factors. The continuum should therefore possibly be examined as two subcontinuums, one positive and one negative.

Mentaliseringsförmåga handlar om att kunna begripliggöra egna och andras beteenden och sinnestillstånd i termer av bakomliggande mentala tillstånd. Enligt mentaliseringsteorin är brister i detta grundproblemet vid borderline personlighetssyndrom (BPS) men kan också tänkas vara en delförklaring till substansberoende, vilket är vanligt förekommande i patientgruppen. Mentaliseringsbaserad terapi skulle därför kunna vara en effektiv behandlingsform som tillägg till sedvanlig beroendevård för patienter med båda diagnoserna. Föreliggande studie har jämfört behandlingsutfall i termer av mentaliseringsförmåga, operationaliserat som reflective functioning (RF), efter behandling med mentaliseringsbaserad terapi (MBT) i tillägg till sedvanlig behandling för substansberoende (TAU) (N = 12) jämfört med enbart TAU (N = 10) för patienter med BPS och samtidigt substansberoende. En ANOVA visade inte på några skillnader avseende förändring i RF mellan grupperna och inte heller någon förändring i RF efter behandling. Patienter med dubbeldiagnos kan tänkas vara en population där MBT inte har önskad effekt på RF, men nollresultatet kan också tänkas bero på metodologiska tillkortakommanden.

Personlighetssyndrom utgör ett globalt hälsoproblem. Individer med Personlighetssyndrom blir ofta inlagda i psykiatrisk heldygnsvård. Det saknas fortfarande starkt vetenskapligt stöd vad det gäller effektiviteten av heldygnsvård för denna patientkategori.Denna undersökning avser att belysa patienters upplevelse av terapeutisk betydelse av olika moment på en heldygnsvårdsavdelning.  Alla patienter med diagnos personlighetssyndrom som vårdas inneliggande  samt personalen fick svara på en enkät om deras upplevelse av terapeutisk värde i de olika moment som ingår i vården. Både patienterna och personalen svarar mestadels positivt om samtliga moment. Neutrala aktiverings moment utan stark interpersonell interaktion får högre poäng från både patienter och personal. Personalen underskattar patienternas upplevelse av egen tid. Beteendeaktivering verkar ha positiv effekt även för patienter med personlighetssyndrom. Ökad implementering av sådana moment i slutenpsykiatrisk vård verkar vara gynnsam för patienterna.

Syftet med denna studie var att undersöka upplevelsen av gruppsammanhållning idialektisk beteendeterapi vid behandling av borderline personlighetssyndrom. Utifrån dettasyfte formulerades frågeställningarna: Hur beskriver BPS-patienter sin upplevelse avgruppsammanhållning vid dialektisk beteendeterapi som behandlingsmetod vid borderlinepersonlighetssyndrom? Vilka teman uppstår vid beskrivning av upplevelsen? Vilket kärntemakan användas för att förstå gruppsammanhållning utifrån patientperspektivet?Nio deltagare rekryterades och intervjuades angående deras erfarenheter avgruppsammanhållning i DBT-grupper och intervjuerna analyserades med induktiv tematiskanalys. Av analysen kunde fyra huvudteman som beskriver upplevelsen avgruppsammanhållning identifieras: trygghet, socialt samspel, emotionell påverkan och kontextför behandling. Samverkan mellan dessa fyra huvudteman sammanfattades i ett kärntema: Denkomplexa processen att utveckla gemenskap vid emotionell relationell ovisshet och emotionellinstabilitet. Av denna studie framkommer det att detta kärntema utgör d en teori som möjliggörförståelse för och förklarar upplevelsen av gruppsammanhållning.

Bakgrund: Patienter med EIPS är ofta drabbade av kronisk eller akut suicidalitet och kan därför vara i behov av heldygnsvård. Problemet är att patienter med EIPS tenderar att försämras i heldygnsvård. Vården baseras ibland på fördomar om patienter med EIPS vilket kan leda till att de behandlas sämre än andra patientgrupper. Patienterna redogör för hur de ofta känner sig misstrodda i kontakt med vården. Syfte: Att genom ett fenomenografiskt perspektiv studera vad sjuksköterskor uppfattar verksamt i vård av patienter med EIPS inom heldygnsvård. Metod: Kvalitativ intervjustudie med fenomenografisk design. 12 sjuksköterskor med erfarenhet av fenomenet intervjuades. Genom analys av likheter och skillnader i redogörelser identifierades beskrivningskategorier som visar sjuksköterskornas skilda uppfattningar av fenomenet. Resultat: Tre beskrivningskategorier identifierades. Vårdmötet ansåg sjuksköterskorna bör bygga på en sund anknytning där patienten blir validerad och hens förmågor och styrkor får utrymme. Under Omgivande struktur uppfattade sjuksköterskorna att heldygnsvården behöver vara förutsägbar och begriplig för patienten samt utformas med patientens delaktighet. Självkännedom borde enligt sjuksköterskorna inkludera både teoretisk kunskap samt kompetens att analysera och hantera sina egna attityder och reaktioner. Konklusion: Studiens resultat visar att sjuksköterskorna uppfattar att det finns flera åtgärder som är verksamma i vård av patienter med EIPS i heldygnsvård. Sjuksköterskorna ansåg att vården behöver präglas av odömande attityder och individanpassas med patientens delaktighet i fokus. / Background: Patients with EUPS often suffer from chronic or acute suicidality and may therefore be in need of inpatient care. The issue is that patients with EIPS tend to worsen during inpatient care. Care is sometimes based on prejudices about patients with EIPS, which can lead to them being treated worse than other patient groups. Patients report feeling often mistrusted in their interactions with healthcare. Aim: To study, through a phenomenographic perspective, what nurses perceive effective in the care of patients with EIPS in inpatient care. Methods: Qualitative interview study with a phenomenographic design. Twelve nurses with experience in the phenomenon were interviewed. Through analysis of similarities and differences in descriptions, descriptive categories were identified, illustrating the nurses' varied perceptions of the phenomenon. Results: Three descriptive categories were identified. In the Care Encounter category, nurses believed that care should be built on a healthy attachment where the patient is validated and their abilities and strengths are recognized. Under Structure, nurses perceived that inpatient care needs to be predictable and comprehensible for the patient and designed with the patient's involvement. Self-awareness, according to the nurses, should include both theoretical knowledge and the ability to analyze and manage one's own attitudes and reactions. Conclusions: The study’s results show that the nurses perceive that there are several interventions that are effective in care of patients with EUPS in inpatient care. The nurses believed that care needs to be characterized by non-judgmental attitudes and tailored to the individual with the patient's involvement at the center. / <p>Sjuksköterskors uppfattningar om vad som är verksamt i vård av patienter med emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS) i heldygnsvård © 2024 by Rinaldo, Emma &amp; Karlsson, Frida is licensed under CC BY 4.0   </p>

Bakgrund: Tidigare forskning visar att patienter med borderline personlighetssyndrom (BPD) upplever negativa attityder och inte erbjuds den vård de behöver vid kontakt med den psykiatriska vården. Patienter med BPD uppvisar en stark emotionell smärta och känslomässig instabilitet vilket innebär att sjuksköterskan upplever svårigheter och osäkerhet vid omvårdnad av dessa patienter. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur patienter med borderline personlighetssyndrom erfar och upplever den psykiatriska vården. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på elva kvalitativa studier genomfördes. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: Känslor av att bli avvisad och sviken, Relationen en förutsättning, Samtalets betydelse och att bli hörd, samt Hopp om ett tillfrisknande. I resultatet framkom att det stigma och de negativa attityder som omger diagnosen BPD påverkade patienternas upplevelse av vården negativt. En bra relation till sjuksköterskan som byggde på tillit, en bra kommunikation och utgick från patientens perspektiv var viktig för att uppnå en god omvårdnad och en terapeutisk allians. Slutsats: Genom ökad kunskap om tillståndet BPD och klinisk handledning kan attityder och stigmatisering om BPD minskas. Det ökar möjligheten för sjuksköterskan att ge denna patientgrupp en positiv vårdupplevelse och en god omvårdnad.

Brukarstyrd inläggning (BI) är en ny behandlingsmetod i Sverige för patienter med Borderline personlighetssyndrom och självskadebeteende, vilket är vanligt förekommande inom den psykiatriska vården. Målet med brukarstyrd inläggning är att patienten ska få hjälp i kris med en kortare sjukhusvistelse vilket för patienten ökar delaktighet och självbestämmande. Det finns begränsat med forskning om BI sedan tidigare varför denna uppsats kan bidra till en ökad kunskap inom området. Syftet med studien är att beskriva vilken förförståelse och tidiga erfarenheter som finns hos patienter och vårdare gällande brukarstyrda inläggningar. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med öppna frågor samt en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att det ses positivt på implementeringen av BI men att det finns vissa brister i informationsspridningen mellan vårdare, patienter och andra vårdinstanser som berörs av BI. Både positiva och negativa tidiga erfarenheter av BI framkommer. Det finns flera olika variationer av BI, varför det är av intresse att forska mer kring metoden, för att kunna utvärdera för- och nackdelar och för att kunna göra BI till ett standardiserat behandlingsalternativ. Resultatet kan användas vid implementering av BI på andra sjukhus och för att bättre kunna förstå den förförståelse och de tidiga upplevelser som BI bidrar till.

Självvald inläggning är en vårdform som möjliggör för patienter inom psykiatrin att själv bestämma när en sjukhusinläggning är nödvändig. För patienter med emotionelltinstabiltpersonlighetsssyndrom(EIPS) och självskadebeteendehar denna vårdform kommit att ses som en lämplig intervention, eftersom studier visar att längre psykiatriska inläggningar är kontraproduktiva och således har en potentiell skadlig effektpå dessa patienter. Utöver dettaanses vårdformen passande utifrån de kliniska riktlinjer som lyfter främjandet av autonomi som särskilt viktig i behandlingen av patienter med EIPS. Några särskilda riktlinjer för hur autonomin i praktiken kan främjas ges dock inte, vilket innebär att det varit fritt för vårdgivare att omsätta dessa rekommendationer i den praktiska vården. Motbakgrund avdenna osäkerhetär det viktigt att utvärderaeffekterna av SI som vårdform.I dennauppsatsundersöktes patienternas syn och erfarenhet av vårdformen, med fokus på hur den ökade egenmakten upplevts i relation till de olika delkomponenterna i SI. Till hjälp i analysen av materialet användes de teoretiska begreppen autonomi, empowerment och paternalism. Analysen visar att patienterna upplevde vissa delar som egenmaktstärkande(empowering)och andra delar som svåra och ångestskapande. Vidare visar analysen att SI innebär ett lärande i att ta egenansvar. Etttydliggörande avmotiven bakomdelkomponenterna ökar patientens autonomi,samt kan hjälpa patienten att stå ut med svåra och ångestskapandekänslori läroprocessen mot att hantera egenansvaroch såledespå siktbli mer autonom.Analysen visar även attsjuksköterskan kan ha en viktig roll i att stödja patienten i denna process tillatt uppleva egenmaktoch utöva sin autonomi. Uppsatsens slutsatserangående de olika delkomponenternaär atttillgång till två stödsamtal per dag, egenhantering av medicin, tredagars-bestämmelsenkanbidra till attstärka patientens autonomiom motivenbakom dem tydliggörs för patienten.Möjligheten att själv bestämma tidpunkt för inläggning är särskilt gynnsamt för patienterna, eftersom de upplever en större trygghet i att få tillgång till vård i akuta situationer.En del patienter kan dock behöva stöd i att få veta att beslutet att lägga in sig själv var berättigat.Vid kontraktsskrivningen bör patienten bli ännu mer noggrant informerad om vårdformen med dess motiv och de eventuella utmaningar patienten kan uppleva i relation till de olika delkomponenterna. Vidare kan regeln om förtida utskrivning, i fall där en patient bryter mot avdelningens regler, leda till ettännu merakut försämrat psykiskt mående, eftersom patienten riskerar att uppleva utskrivningen som ett svek från vårdens sidaoch ett personligt misslyckande. I värsta fall kan detta få förödande konsekvenser såsom självmord. Regeln bör därför tas bort. SI-kontraktet bör inte ha formen för ett kontrakt, eftersom det implicerar att vården är villkorad, vilket kanha en negativ inverkan på patientens tillit till vården. Enkelrummet uppskattades i hög grad och bör utvärderas ytterligare, samtförslagsvis erbjudas som alternativ till delat ruminom ramen för den vanliga akutpsykiatriska slutenvården. Detta eftersom detkan vara gynnsamtför andra patientgrupper också.

Bakgrund: En upplevelse är subjektiv vilken värderas och tolkas utifrån individens förförståelse och dessa upplevelser behöver sjuksköterskan tillvarata för att kunna bedriva professionell omvårdnad. Omvårdnadsprocessen används av sjuksköterskor för att bedriva omvårdnad på ett optimalt sätt och en del av denna process är mötet mellan människor. Ett gott möte leder till ett bättre informationsutbyte vilket i sin tur är en central del i omvårdnadsarbetet. Emotionellt instabilt personlighetssyndrom, även förkortat EIPS, är en psykisk funktionsnedsättning där de allmänna kriterierna för personlighetssyndrom samt fem av nio EIPS-specifika kriterier ska vara uppfyllda för att ställa diagnos. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelse av att vårda personer med emotionellt instabilt personlighetssyndrom. Metod: Kvalitativ litteraturstudie grundad på nio empiriska studier. Artikelgranskningen genomfördes enligt Högskolan i Kristianstads granskningsmall för kvalitativa studier. Analysen utgick från Fribergs (2012a) fem-stegs metod. Resultat: Resultatet sammanställdes i fyra huvudteman; Upplevda känslor, Upplevelse av kunskap, Upplevelse av arbetssätt samt Upplevelse av beteenden hos personer med EIPS. Sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med EIPS varierade. Känslor som obehag, frustration och optimism uppstod i samband med vårdandet. När sjuksköterskor upplevde att de hade lämplig kunskap skapades självförtroende i vårdandet. Brist på kunskap bidrog till osäkerhet kring hur personalen ska förhålla sig till personer med EIPS. Diskussion: Studiens styrkor och svagheter diskuteras i relation till Shentons (2004) trovärdighetsbegrepp. I resultatdiskussionen diskuteras fynden Hoppfull optimism, Kunskap underlättar vårdandet samt Frustration i relation till omvårdnadsteorier, samhällsperspektiv samt etisk teori.