<p>Piloter i försvarsmakten har en väldigt unik arbetsmiljö med särskilda påfrestningar från bland annat höga G-krafter och snabba tryckförändringar. I dagsläget utför svenska stridspiloter i princip samma slags fysiska tester som all Försvarsmaktspersonal. De årliga fysiska testerna för svenska stridspiloter är uppdelade i två olika tester; ett konditionstest och ett multitest i styrka. Validiteten för dessa tester kan dock ifrågasättas. De ger endast en grov bild över en persons allmänna fysiska status och har, enligt min åsikt, egentligen inte direkt någonting att göra med huruvida piloten skall kunna klara av att utföra sin tjänst. Man kan dock fråga sig i om en god allmän hälsa indirekt är en förutsättning för att piloten skall kunna utföra sin tjänst på bästa sätt. Ökad styrka och anaerob förmåga, framförallt ökad styrka i benmusklerna, bål och även armar har förts fram som faktorer som ökar G-toleransen. Flera studier visar på sådana resultat med koppling till ökad G-toleransoch tiden innan en person blir utmattad av AGSM. Det finns dock några studier vars resultat kontradikterar mot detta och som istället menar att muskelutmattning vid utförandet av AGSM sannolikt inte påverkar G-toleransen. Samtidigt som ingen studie har lyckats visa att aerob förmåga ökar G-toleransen. Det är väldigt svårt att mäta G-toleransen och framförallt att mäta den på rätt sätt. Många har försökt men tyvärr finns det vissa tveksamheter och många möjliga felkällor i alla studier jag undersökt. Det återstår således att utföra mer forskning på området för att säkerställa dessa resultat. Då det idag inte råder några tvivel om att aerob förmåga inte ökar G-toleransen och eftersom anaerob förmåga, främst styrkan i ben och bål men också i armar och övriga kroppen, i flertalet studier antytts kunna öka G-toleransenanser jag att man borde fokuseras på att testa styrkan i de muskler som används vid AGSM i de årliga fysiska testerna och att styrketräning överlag borde premieras för stridspiloter. Jag har inte kommit fram till särskilt många förslag på nya tester men det var heller inte mitt syfte med uppsatsen. Däremot vill jag bestämt föreslå att de årliga fysiska testerna för svenska stridspiloter snarast borde ges en grundlig översyn, framför allt bentestet. Cykeltestet borde omarbetas för att bli likvärdigt med löptesterna. Ett nacktest vore också högst önskvärt i dessa framtida tester. Men först måste det noggrant utredas vad det egentliga syftet med testerna skall vara.</p> / <p>Fighter pilots have a very unique working environment in Swedens Armed Foces, stress from high G-forces and fast pressures changes to name a few. Up to days date Swedish fighter pilots conduct almost exactly the same physical tests each year as the rest of Swedens Armed Forces. Each years physical testing is divided into two seperate tests; one fitness test and one multi test of strength. But the validity of both these test can be questioned. These test only gives a rough estimation of a persons overall physical standard and has little to do with whether the pilot manage to cope with his serving or not. However, you could argue that a fighter pilot indirect requires a good general physical state to stay on acitve duty. Anaerobic fitness and most of all increased strength in muscles groups such as legs, abdominal and arms has been brought up as evidence to support the conclusion that strength training increases G-tolerance. Multiple studies all share these same results. The results connected to G-tolerance and the time before a person losses consiousness because of the repeated execution of the AGSM. There are however a few studies made that contradict the very conclusion of the studies above. They found out that musclefatigue as a result of repeated execution of tha AGSM is unlikely to affect G-tolerance. At the same time, no present studie that I have been able to find has found any evidence that support that fact that aerobic fitness would have any effect on G-tolerance. To meassure G-tolerance and most of all to get it right is difficult work. Many have tried and few or perhaps none has completly succeeded. There are some doubts and alot of possible sources of errors in all studies I have found. Hence alot of work are still to be done in this particular region of science before we can know for sure that these facts are correct. I suggest that since there are no doubts about the fact that aerobic fitness does not contribute to G-tolerance and since anaerobic fitness and strenght in first of all legs and abdominal mucles but also arms and the upper body has been found to somehow affect G-tolerance positivly focus should be on meassuring the strength in first of all the muscles that are involved in the AGSM in the every year physical tests and that fighter pilots should be encouraged to exercise strength training. I have not come up with many suggestions regarding new tests but that was not the aim of this paper. But I strongly suggest that someone is to overlook these tests soon, especially the leg test. I also think that the bicycle test should be made more equivalent to the running tests. A neck test would also be most appropriate to include in these future tests to come. But first of all it needs to be determined what the main purpose of these tests should be.</p>

Piloter i försvarsmakten har en väldigt unik arbetsmiljö med särskilda påfrestningar från bland annat höga G-krafter och snabba tryckförändringar. I dagsläget utför svenska stridspiloter i princip samma slags fysiska tester som all Försvarsmaktspersonal. De årliga fysiska testerna för svenska stridspiloter är uppdelade i två olika tester; ett konditionstest och ett multitest i styrka. Validiteten för dessa tester kan dock ifrågasättas. De ger endast en grov bild över en persons allmänna fysiska status och har, enligt min åsikt, egentligen inte direkt någonting att göra med huruvida piloten skall kunna klara av att utföra sin tjänst. Man kan dock fråga sig i om en god allmän hälsa indirekt är en förutsättning för att piloten skall kunna utföra sin tjänst på bästa sätt. Ökad styrka och anaerob förmåga, framförallt ökad styrka i benmusklerna, bål och även armar har förts fram som faktorer som ökar G-toleransen. Flera studier visar på sådana resultat med koppling till ökad G-toleransoch tiden innan en person blir utmattad av AGSM. Det finns dock några studier vars resultat kontradikterar mot detta och som istället menar att muskelutmattning vid utförandet av AGSM sannolikt inte påverkar G-toleransen. Samtidigt som ingen studie har lyckats visa att aerob förmåga ökar G-toleransen. Det är väldigt svårt att mäta G-toleransen och framförallt att mäta den på rätt sätt. Många har försökt men tyvärr finns det vissa tveksamheter och många möjliga felkällor i alla studier jag undersökt. Det återstår således att utföra mer forskning på området för att säkerställa dessa resultat. Då det idag inte råder några tvivel om att aerob förmåga inte ökar G-toleransen och eftersom anaerob förmåga, främst styrkan i ben och bål men också i armar och övriga kroppen, i flertalet studier antytts kunna öka G-toleransenanser jag att man borde fokuseras på att testa styrkan i de muskler som används vid AGSM i de årliga fysiska testerna och att styrketräning överlag borde premieras för stridspiloter. Jag har inte kommit fram till särskilt många förslag på nya tester men det var heller inte mitt syfte med uppsatsen. Däremot vill jag bestämt föreslå att de årliga fysiska testerna för svenska stridspiloter snarast borde ges en grundlig översyn, framför allt bentestet. Cykeltestet borde omarbetas för att bli likvärdigt med löptesterna. Ett nacktest vore också högst önskvärt i dessa framtida tester. Men först måste det noggrant utredas vad det egentliga syftet med testerna skall vara. / Fighter pilots have a very unique working environment in Swedens Armed Foces, stress from high G-forces and fast pressures changes to name a few. Up to days date Swedish fighter pilots conduct almost exactly the same physical tests each year as the rest of Swedens Armed Forces. Each years physical testing is divided into two seperate tests; one fitness test and one multi test of strength. But the validity of both these test can be questioned. These test only gives a rough estimation of a persons overall physical standard and has little to do with whether the pilot manage to cope with his serving or not. However, you could argue that a fighter pilot indirect requires a good general physical state to stay on acitve duty. Anaerobic fitness and most of all increased strength in muscles groups such as legs, abdominal and arms has been brought up as evidence to support the conclusion that strength training increases G-tolerance. Multiple studies all share these same results. The results connected to G-tolerance and the time before a person losses consiousness because of the repeated execution of the AGSM. There are however a few studies made that contradict the very conclusion of the studies above. They found out that musclefatigue as a result of repeated execution of tha AGSM is unlikely to affect G-tolerance. At the same time, no present studie that I have been able to find has found any evidence that support that fact that aerobic fitness would have any effect on G-tolerance. To meassure G-tolerance and most of all to get it right is difficult work. Many have tried and few or perhaps none has completly succeeded. There are some doubts and alot of possible sources of errors in all studies I have found. Hence alot of work are still to be done in this particular region of science before we can know for sure that these facts are correct. I suggest that since there are no doubts about the fact that aerobic fitness does not contribute to G-tolerance and since anaerobic fitness and strenght in first of all legs and abdominal mucles but also arms and the upper body has been found to somehow affect G-tolerance positivly focus should be on meassuring the strength in first of all the muscles that are involved in the AGSM in the every year physical tests and that fighter pilots should be encouraged to exercise strength training. I have not come up with many suggestions regarding new tests but that was not the aim of this paper. But I strongly suggest that someone is to overlook these tests soon, especially the leg test. I also think that the bicycle test should be made more equivalent to the running tests. A neck test would also be most appropriate to include in these future tests to come. But first of all it needs to be determined what the main purpose of these tests should be.

Globally, sport plays a significant role and forms part of every modern person’s life, irrespective of race, age, gender or ethnic group. Researchers on this topic increasingly focus on the early identification of talent and the development of the talent to ensure optimal performance. One of the most critical trademarks of human development is die correlation between age and physical ability. The primary reason why people participate in sport is to improve their level of participation and performance. Therefore every effort should be made to obtain a more scientific approach towards optimal sports performance, seeing that it is scientifically proven that it improves the effectiveness of a specific sport with regards to the selection and preparation of individuals and teams. In present time South African sport is still facing the challenge to successfully integrate previously disadvantaged communities and to select teams purely on merit. The use of scientific evaluation criteria in the selection process of teams can make a definite contribution to help solidify the selection principle of merit only. This is due to the fact that scientifically, assessed physical performance can not merely be ignored or overruled in the selection of teams. The primary objective of this study was first of all to establish whether different norms will be needed for different playing positions in netball and if the assessments that are currently used are able to accurately predict the highest level that players will be able to play at. In the second instance, the objective of this study was to try and determine which components should be part of a set of netball specific evaluation criteria. To accomplish this objective research was done to find many different test protocol and to find literature that would verify the protocol. A third objective was to identify the positional qualities that netball players have to comply to, based on the selected evaluation criteria, and to select the best tests to be used for talent identification. In other words what the minimum test requirements would be to accomplish maximum data gathering. The developed protocol consisted of three (3) motor tests, four (4) physical tests and three (3) kinanthropometrical tests. The research group used in this study consisted of 304 senior netball players i.e. players older than 19 years of age. These players were categorized into three groups, namely players competing at club, national and international level. With the presentation of the statistical analysis, percentile ranks were developed and a 100 research candidates per positional group was used; i.e. 300 netball players in total. Furthermore an ANOVA was used to determine whether there were significant differences between the three positional groups. An analysis was done to determine if the evaluation criteria could discriminate between players from different positional groups. The analysis was merely used as a classification method and did not serve to evaluate die significance of differences. The results delivered position-specific norms. A function for predicting the identification of talented and less talented players was also developed. Although the study showed certain limitations, the research can be utilized to further develop scientific talent identification criteria for netball and this will be to the advantage of sports scientists and coaches involved with netball. / Thesis (DPhil (Human Movement Science))--University of Pretoria, 2008. / Biokinetics, Sport and Leisure Sciences / DPhil / unrestricted

Bakgrund: En god fysisk förmåga bland poliser är en förutsättning för att polisyrket ska kunna utföras på ett säkert sätt. Polisstudenters fysiska förmåga i relation till de krav som ställs som polis är en omfattande och betydande del inom polisutbildningen. Polisutbildningen erbjuds genom olika utbildningsformer, campusbaserad, distansbaserad och funktionsinriktad utbildning, men där kravet på polisstudenters fysiska förmåga vid examen är densamma. Lite är dock känt om polisstudenters fysiska förmåga och polisstudenters fysiska förmåga mellan olika utbildningsformer är ett avsaknat forskningsfält.Syfte: Syftet med denna studie var att kartlägga polisstudenters fysiska förmåga och identifiera möjliga skillnader i fysisk förmåga mellan olika utbildningsformer.Metod: Urvalet bestod av data från 1477 polisstudenter i Sverige (män n = 1003 och kvinnor n = 474). Totalt genomförde 1123 utbildningen på campus, 288 på distans och 66 genom funktionsinriktad utbildning. Examinerande tester i termin 3, a) agility, b) styrka, c), explosivitet, d) muskulär uthållighet och e) konditionsförmåga, inkluderades.Resultat: Resultaten från envägs ANOVA visade på signifikanta skillnader i fysisk förmåga mellan olika utbildningsformer bland manliga och kvinnliga polisstudenter. Huvudresultaten i studien visar att både manliga och kvinnliga polisstudenter som gått campusbaserad utbildning har en signifikant högre fysisk förmåga i agility (män p = &lt; 0,001, p = 0,013 och kvinnor p = &lt; 0,001, p = &lt; 0,001), explosivitet (män p = &lt; 0,001, p = &lt; 0,001 och kvinnor p = 0,018, p = &lt; 0,001) och muskulär uthållighet (män p =  0,002, p = 0,005, p = 0,003 och kvinnor p = 0,015) i jämförelse med polisstudenter som gått distansbaserad utbildning och funktionsinriktad utbildning. Signifikanta skillnader i VO2 max påvisades bland kvinnliga polisstudenter som gått campusbaserad utbildning (p = 0,008, p = 0,002) i jämförelse med kvinnliga polisstudenter som gått distansbaserad utbildning och funktionsinriktad utbildning.Slutsats: Studien visar att det är skillnader i fysisk förmåga mellan olika utbildningsformer bland polisstudenter på polisutbildningen i Sverige. Polisstudenter som gått den campusbaserade utbildningen presterar generellt bättre på samtliga fysiska tester. / Background: A good physical fitness among police officers is a prerequisite for the police profession to be able to perform in a safe manner. In relation to the requirements, set as a police officer, the physical fitness among police students is an extensive, and significantly part in police training. Police education is offered through various forms of education, campus-based, distance-based and as a function-based education, but where the requirement of physical fitness among police students at graduation is the same. However, little is known about the physical fitness among police students, and the differences between different forms of education and physical fitness among police students is an unexplored field.Aim: The aim of this study was to investigate differences in physical fitness between different forms of educations among police students in Sweden.  Method: Data selection, which includes data consisted of 1477 police students in Sweden (men n = 1003 and women n = 474). A total of 1123 completed the training on campus, 288 on distance, and 66 through function-based education. Compulsory examinations during the third semester, with regards to: a) agility, b) strength, c) explosiveness, d) muscular endurance, and e) aerobic endurance, was included.Results: The results from one- way ANOVA showed significant differences in physical fitness between different forms of education among male and female police students. The main results in this study indicate that both male and female police students who have completed campus-based education, compared to police students who have completed distance-based and function-based education, have a significant higher physical fitness in agility (male p =&lt;0,001, p = 0,013 and female p =&lt; 0,001,  p = &lt; 0,001), explosiveness (male p = &lt; 0,001, p = &lt; 0,001 and female p = 0,018, p = &lt; 0,001) and muscular endurance (male p =  0,002, p = 0,005, p = 0,003 and female p = 0,015. Female police students who have completed campus-based education had an significant higher physical fitness in VO2 max (p = 0,008, p = 0,002), compared to distance-based and function-based education.Conclusion: This study shows that the physical fitness among police students differs depending on form of education. Police students who attend the campus-based education generally perform better on all physical tests.

Abstract Aim: The aim of this study was to investigate if treatment with “dry needling” in myofascial triggerpoints (MTrPs) in the rotatorcuff muscles may affect impingement symptoms such as pain during provocative tests, shoulder mobility, and function. The research questions were: Does the value of pain change on the Visual Analog Pain Scale (VAS) between before and after treatment? Do the positive provocative tests for impingement change between before and after treatment? Does the active shoulder mobility change between before and after treatment? Does the self-rated function change between before and after treatment? Method: The study was a prospective randomized intervention study and 19 persons with impingement symptoms (mean ± standard deviation; 58 ± 18 years, and shoulder pain duration 3.9 ± 1.6 months) were randomized into two groups. The groups were tested before, directly after and 3 weeks after treatment. The intervention group was treated twice, with a week in between, with “dry needling” in MTrPs. The control group was also treated on two occasions but was instead given a superficial needle in the infraspinatus muscle. All subjects were treated by the same physiotherapist. Pain was evaluated on the VAS when subjects performed active shoulder flexion before and after treatment. Provocative tests for shoulder impingement (Neer sign, Hawkins-Kennedy test and Jobe test) as well as range of motion tests were performed before, after and three weeks after treatment. The frequencies of positive/negative provocative tests were presented. Shoulder function was evaluated with the QuickDASH questionnaire. Significance level p≤0.05 was used in the study and a tendency was identified between 0.05 ≤ p &lt; 0.1. Results: There was a tendency (p=0.086) with decreased pain (VAS) in the intervention group after the treatment. Among the impingement tests only significant improved results was observed for Neer sign test three weeks after the treatment (p=0.025) No significant difference could be seen on the active shoulder mobility between before and after the treatment. The perceived function in the intervention group, measured with the Quick DASH questionnaire, showed a tendency (p=0.086) towards a better function. Conclusions: The study showed a tendency towards that”dry needling”  in MTrPs may affect impingement symptoms such as pain and function. The provocative tests for shoulder impingement, Neer sign, showed a significant decrease in pain after treatment. More studies with larger population is needed to make a statement about the effect of “dry needling” in MTrPs as a treatment for shoulder impingement symptoms. / Sammanfattning Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att undersöka om behandling med ”dry needling” (intramuskulär nålstimulering) i myofasciella triggerpunkter (MTrPs) i rotatorcuffmuskulaturen kan påverka impingementsymptom såsom smärta vid provokationstester, axelledsrörlighet och funktion. Frågeställningarna var: Förändras smärtskattning på visuell analog skala(VAS) vid aktiv axelflexion efter jämfört med före behandling? Förändras de positiva provokationstesterna för impingement efter jämfört med före behandling? Förändras den aktiva axelledsrörligheten efter jämfört med före behandling? Förändras den självskattade funktionen efter jämfört med före behandling? Metod: Studien var en prospektiv randomiserad interventionsstudie, 19 forskningspersoner (fp) med impingementsymptom, (medelålder 58 ± 18 år, besvärsdurationens medeltid 3.9 ± 1.6 mån), randomiserades till två grupper. Grupperna undersöktes före, direkt efter och tre veckor efter avslutad behandling. Interventionsgruppen behandlades vid två tillfällen, med en veckas mellanrum, med ”dry needling” i MTrPs medan kontrollgruppen vid två tillfällen istället fick en ytlig akupunkturnål i m infraspinatus. Behandlingen av alla fp utfördes av en och samma fysioterapeut. Smärta utvärderades med (VAS) vid aktiv axelflexion direkt före och efter behandling. Provokationstester (Neer sign, Hawkins-Kennedy test och Jobe test) samt rörlighetsmätning utfördes före, efter och tre veckor efter avslutad behandling. Frekvensen positiva/negativa provokationstesttest summerades. Funktionen utvärderades med frågeformuläret QuickDASH. Signifikansnivå p&lt; 0.05 används i studien och en tendens identifierades mellan 0.05 ≤ p &lt; 0.1. Resultat: Det fanns en tendens (p=0.086) till minskad smärta (VAS) i interventionsgruppen efter jämfört med före behandling. Bland impingementtesterna sågs enbart ett signifikant förbättrat resultat för Neers sign tre veckor efter avslutad behandling jämfört med före behandling (p=0.025). Ingen signifikant skillnad kunde ses gällande rörligheten före och efter behandling. Den upplevda funktionsförmågan mätt med frågeformuläret QuickDASH visade en tendens (p=0.086) mot bättre funktion i interventionsgruppen. Slutsats: Studien har visat tendenser på att ”dry needling” i MTrPs kan påverka impingementsymptom såsom minskad smärta och bättre självskattad funktion efter behandling jämfört med före. Impingementtestet Neer sign visade en signifikant minskad smärta efter behandling. Fler studier med större grupper, större ålderspann och längre behandlingstid behövs för att kunna uttala sig om effekten av ”dry needling” i MTrPs som behandlingsmetod vid impingementsymptom i axeln. / <p>Fristående kurs i Idrottsvetenskap inriktning idrottsmedicin 2013-2015</p>

Please read the abstract in the section 00front of this document / Dissertation (MA(Human Movement Science))--University of Pretoria, 2006. / Biokinetics, Sport and Leisure Sciences / unrestricted