Syftet med min studie har varit att se i vilken mån och utsträckning Livets Ord och pingströrelsen överensstämmer med de kännetecken som kan liknas vid uppställda sektkaraktärer. Som teori har jag använt sociologen Bryan Wilsons beskrivning av religiösa sekter. Med utgångspunkt i de intervjuer jag gjort, rörelsernas hemsidor och genom att delta på ett av mötena hämtade jag material till min C-uppsats. Resultatet visar på att det finns drag av de kriterier Wilson uppställt, men inte i alla av de intervjuades församlingar. När det gäller det kriterier om uppställda krav eller prov för medlemskap, fann jag stor likhet i en av rörelserna. Alla församlingarna har frivilligt medlemskap men skiljer sig ifråga om huruvida rörelsen avvisar sökande. Även när det gäller uteslutning så fanns det församlingar som utövade det eller där man krävde att individen skulle bekänna eller bättra sig. Det fanns inga anspråk på professionell skolning när det gäller pastorn och man utövade alla troendes lekmannaskap. I de församlingar jag intervjuade deltar alla i att sprida evangeliet och man utför till viss del själavård i församlingen. De flesta intervjuade hade valt församlingen eftersom den kändes spontan och "levande". Två av församlingarna kom till efter en uppenbarelse och skulle kunna ses som den ideologiska motivering som kännetecknar uppkomsten av sekter. Livets Ords rörelsers pastorer framstod som auktoritära, och verkade ha anspråk på att ha auktorisation ovanifrån. Det finns också till viss del synen på att vara utsedd, de visioner som leder en av församlingarna anses komma från uppenbarelser eller tilltal från Gud. När det gäller fientlighet till samhället eller staten framkom i alla intervjuerna att man på ett eller annat vis hade konflikt med samhället, staten och lagstiftningen. Kritik har också riktats från andra samfunds teologer när det gäller den lära en av rörelserna har, de anser att de undervisar villoläror och att de ställer sig över skriften. Det personliga engagemanget i församlingen visade sig vara stort bland så gott som alla de intervjuade. Tre av de intervjuade arbetade eller hade uppdrag i församlingen så de betraktade sig inte som något genomsnitt. Det var endast i en av rörelserna som uppmaningar fanns på hur ofta medlemmarna skulle delta i församlingens aktiviteter. Det framkom även att man tyckte engagemanget i församlingen inte skilde sig från de engagemang som ofta krävs vid andra åtagande i samhället. I den typologi som Wilson uppställt, kan kännetecken som Livets Ord och pingströrelsen, speglat utifrån mina intervjuer, ha likhet med omvändelsesekten eller den konversionistiska sekten.

This thesis explore how the contemporary Swedish Pentecostal movement view childrens way to salvation. Is it possible to discern certain theological systems represented in the movement and has the movement’s view changed over time? The study reaches the conclusion that the view has changed and that there exists two logically opposite systems in the movement, leaving it with a theological double vision. The study explores the theological basis and the practical implications of both systems, and seek to discern what system is the prominent one. The study shows that the pelagian system stands out against the arminian system and that an ongoing theological renegotiation seems to strenghthen its position. The study also interacts briefly with two international pentecostal movements and finds the arminian theological system to dominate in that context. The result of the study raises questions whether the Swedish Pentecostal movement is aware of it’s double vision and the changes that is underway. The study ends by emphasizing the need for the Swedish Pentecostal movement to work through some main elements in its theology, in order to reach a clear view of children’s way to salvation. / Studien undersöker hur dagens svenska Pingströrelse ser på barns väg till frälsning. Vilka teologiska system finns representerade i rörelsen? Vilken teologi bygger dessa på och vilken praktik leder de till i förhållande till barnen? Studien söker också att besvara vilket teologiskt system som dominerar inom rörelsen samt om rörelsens syn på barns väg till frälsning har förändrats över tid. Studien visar att två oförenliga teologiska system, det pelagianska och det arminska, finns representerade i Pingströrelsen och att det pelagianska systemet är mest framträdande. Resultatet pekar på att den svenska Pingströrelsen har en dubbelsyn på barns väg till frälsning vilket leder till en skiftande praktik i förhållande till barnen. Studien utvidgar kort perspektivet och jämför den svenska Pingströrelsens teologi med teologin hos två internationella pingströrelser: Pentecostal World Fellowship och Assemblies of God. Studien avslutas med en uppmaning till den svenska Pingströrelsen att arbeta igenom sin teologi så att den kommer fram till en skarp syn på barns väg till frälsning och därmed till en välgrundad praktik i arbetet bland barnen.

<p>Jag har gjort en undersökning om huruvida pingströrelsen kan ses som en sekt eller ett samfund. Samfundsfrågan har alltid varit en känslig fråga inom pingströrelsen. Utvecklingen idag har ändå bidragit till att rörelsen 2001 registrerade ett samfund. Uppslutningen är dock mycket skral från församlingarnas sida och frågan är om rörelsen kan gå enade in i en samfundsbildning. Jag har deltagit i pingströrelsens årliga pastorskonferens då det färska bildandet av föreningen ”Pingst fria församlingar i samverkan” behandlades. Rörelsen går idag mot ett samfund genom att rörelsen ordnar sin verksamhet och sitt samarbete genom föreningen. Mina intervjuer visar dock att åsikterna om samfundsfrågan är delade. Samfund ses av en del som ett hot mot den lokala församlingens vitalitet. När inte heller uppslutningen till föreningen ”Pingst fria församlingar i samverkan” är 100 procentig, syns åsikterna vara alltför olika för att man ska kunna förenas i ett samfund. Frågan om man inte behöver en gemensam värdegrund att arbeta efter är dock hetare än någonsin efter Knutbytragedin.</p><p>Att pingströrelsen inte kan klassas som en renodlad sekt kommer jag fram till genom Liselotte Frisks definition av sekt och samfund. Definitionen behandlar organisationens relation till samhället, legitimitet, grad av engagemang, medlemskap och anslutning. Rörelsen liknar en sekt i tre avseenden: genom att anslutningen till rörelsen sker genom ett personligt ställningstagande och att medlemskapet är exklusivt. Man liknar även sekten på det sättet att man anser legitimiteten vara unik, dvs. man sitter på den rätta sanningen i det avseendet att man anser att kristendomen är den enda vägen till Gud. Pingströrelsen har även samfundets kännetecken på tre punkter enligt Frisks samfundsdefinition. Pingströrelsen har en positiv relation till samhället, engagemanget är ett deltids engegemang och bygger på frivillighet och det personliga ställningstagandet kan också ses som ett kännetecken för samfundet.</p><p>Pingströrelsen har idag stora likheter med samfundets struktur, men huruvida rörelsen formellt kan gå enade in i samfundet syns idag tvivelaktigt, när den historiska ryggsäcken syns alltför tung. Svaren kan bara framtiden utvisa.</p>

Jag har gjort en undersökning om huruvida pingströrelsen kan ses som en sekt eller ett samfund. Samfundsfrågan har alltid varit en känslig fråga inom pingströrelsen. Utvecklingen idag har ändå bidragit till att rörelsen 2001 registrerade ett samfund. Uppslutningen är dock mycket skral från församlingarnas sida och frågan är om rörelsen kan gå enade in i en samfundsbildning. Jag har deltagit i pingströrelsens årliga pastorskonferens då det färska bildandet av föreningen ”Pingst fria församlingar i samverkan” behandlades. Rörelsen går idag mot ett samfund genom att rörelsen ordnar sin verksamhet och sitt samarbete genom föreningen. Mina intervjuer visar dock att åsikterna om samfundsfrågan är delade. Samfund ses av en del som ett hot mot den lokala församlingens vitalitet. När inte heller uppslutningen till föreningen ”Pingst fria församlingar i samverkan” är 100 procentig, syns åsikterna vara alltför olika för att man ska kunna förenas i ett samfund. Frågan om man inte behöver en gemensam värdegrund att arbeta efter är dock hetare än någonsin efter Knutbytragedin. Att pingströrelsen inte kan klassas som en renodlad sekt kommer jag fram till genom Liselotte Frisks definition av sekt och samfund. Definitionen behandlar organisationens relation till samhället, legitimitet, grad av engagemang, medlemskap och anslutning. Rörelsen liknar en sekt i tre avseenden: genom att anslutningen till rörelsen sker genom ett personligt ställningstagande och att medlemskapet är exklusivt. Man liknar även sekten på det sättet att man anser legitimiteten vara unik, dvs. man sitter på den rätta sanningen i det avseendet att man anser att kristendomen är den enda vägen till Gud. Pingströrelsen har även samfundets kännetecken på tre punkter enligt Frisks samfundsdefinition. Pingströrelsen har en positiv relation till samhället, engagemanget är ett deltids engegemang och bygger på frivillighet och det personliga ställningstagandet kan också ses som ett kännetecken för samfundet. Pingströrelsen har idag stora likheter med samfundets struktur, men huruvida rörelsen formellt kan gå enade in i samfundet syns idag tvivelaktigt, när den historiska ryggsäcken syns alltför tung. Svaren kan bara framtiden utvisa.

Den här uppsatsen använder hederskulturbegreppets teorier för att undersöka hederskultur inom det pentekostal-karismatiska fältet i Sverige. Materialet består av intervjuer med personer som växt upp i en pentekostal-karismatisk miljö samt av predikningar, litteratur och inlägg i sociala medier. Jag finner att materialet delvis innehåller sådant som kan sägas vara en annan i forskning belagd hederskultur, enkelt uttryckt »traditionell hederskultur« – det vill säga att leva med hedersrelaterade normer och begränsningar. Jag kallar denna variant av hederskultur för »kristen hederskultur«, ett begrepp jag gör ett försök att definiera. Uppsatsens ärende är att granska relationen mellan hederskulturen och kyrkosynen i dessa församlingsmiljöer. Jag finner att renhetsidealen i kyrkosynen – som jag bland annat kallar »fromhetsheder« – bidrar till hederskulturen. Dessa ideal tar i sin tur utgångspunkt i en föreställning om Bibelns auktoritet som rättesnöre för livet vilket gör föräldrarnas uppfostran av barnen i min studie strängare. Den karismatiska förståelsen av världen kan också leda till en alternativ barnuppfostran. Vikten av helighet komplicerar och begränsar även de ungas liv i mitt material. Jag avslutar med att föreslå begreppet »hedersrelaterad ecklesiologi«, en kyrkosyn som jag menar karakteriseras av en ortodox lära, en gemenskap som kräver Guds renhet, en stark församlings-identitet som missionerande, samt en karismatisk praktik.

This study takes its point of departure in the tradition of Christian women covering their hair for religious and cultural reasons, hereafter called veiling. The aim has been to investigate what ideas were projected onto the veil in Sweden during the 19th and 20th centuries, as well as when and how the tradition of veiling disappeared among most Christian Swedes. My definition of what constitutes a veil has little to do with the form of the head covering. If an item is used in the mean of covering women’s hair for religious or cultural, rather than practical reasons, then it is considered to be a veil.In his first letter to the assembly of Corinth (1 Cor. 11), the Apostle Paul advocates a veil as a sign of women’s subordination. He also states that women’s hair is a sign of honour and to have it cut would be a disgrace. In 19th century Sweden, it was tradition among the rural populations for women to have long hair, covered indoors as well as outdoors. The sources show that people were aware of the words in 1 Cor. 11 about female subordination and the veil as a sign thereof. Women’s hair became the means for an individual’s inner body to show its virtues via the outer, physical body.In the mid-1920s it became popular for young women to cut their hair short. By accentuating how the world had changed, short hair became a symbol of modernity. Within a decade short hair for young women became the norm all over the country. There were no significant protests of this from the Swedish Church, though free-churches with a more fundamentalist understanding of the Bible remained disapproving. As the century progressed women gradually appeared bare-headed in church. Paul’s words about subordination became considered as an Oriental influence rather than a divine command. By projecting the inequalities of the sexes as an ancient Oriental idea, the western society’s identity as modern and democratic could be asserted. Essentially, everyone agreed that Swedish Christian women were not veiled, nor ever had been, nor should be. Hence the tradition of veiling disappeared in the Swedish Church without much notice.In the more fundamentalist Swedish Pentecostal movement the hair itself began to carry the religious symbolism otherwise given to the veil. In this manner, the hair had indeed become like a veil, as Paul had written. Renouncing long hair was in the end a renunciation of Paul’s words and the hierarchical system assigned by God. Nevertheless, short hair for women eventually became accepted within the Swedish Pentecostal movement as well.