Abstrakt Titel:                                               Glamour, egokickar och lite bistånd                                           - En studie om hur vi blev viktigare än dom andra   Författare:                                    Josefine Nilsman & Johanna Olsson   Syfte:                                              Syftet med uppsatsen är att se hur en svensk      biståndskampanj påverkar gestaltningen av vilka vi i västvärlden är och vilka dom andra i utvecklingsländerna är.   Metod:                                           Kritisk diskursanalys och semiotisk analys.   Teori:                                              Postkolonialism med orientalism som teoretisk   fördjupning samt strategisk kommunikation för ideella organisationer.   Material:                                       Unicefs insamlingskampanj För varenda unge, 2011.   Huvudslutsatser:                       Unicefs kampanj För varenda unge bidrar till både diskursiva och konkreta gestaltningar av vi och dom. De diskursiva gestaltningarna har vi sammanfattat i fyra huvudsakliga diskurser, nämligen marknadsföringsdiskursen, underhållningsdiskursen, förenklingsdiskursen samt fattigdomsdiskursen. Konsekvensen av dessa diskursers gestaltning kan bli att kunskapsklyftan mellan eliten och allmänheten vidgas, att insamlingskampanjer riskerar att motarbeta biståndsorganisationers huvudsyfte samt att dessa kampanjer bidrar till att upprätthålla rådande politiska strukturer och kulturella identiteter.   Universitet:                                 Medie- och Kommunikationsvetenskap, Linnéuniversitetet   Termin:                                          Vårtermin 2011   Handledare:                                Göran Palm   Examinator:                               Tanya Elder                 Nyckelord:                                    Postkolonialism, Orientalism, Strategisk kommunikation, Vi och Dom, Diskursanalys, Semiotisk analys, Unicef

Detta examensarbete undersöker hur hinduismen och buddhismen framställs i en lärobok för grundskolan 7-9, publicerad 2006. Undersökningen bygger på intervjuer och analyser av sex elever i årskurs nio. Utifrån en kvalitativ innehållsanalys granskas om det finns ett andrafierande, ett vi och dem sätt att beskriva dessa religioner och om det finns eurocentristiskt formuleringssätt i dessa läroböcker. Undersökningens fokus ligger på om det i läroböckernas framställningar förekommer spår av ett vi- och dom-perspektiv och på vilka sätt dessa eventuella spår då yttrar sig. Eleverna får också ta ställning till om de anser att läroböcker i ämnet religion skulle vinna på fler inslag av verkliga troende individers medverkan ifråga om beskrivningar av vardagen och heliga ceremonier. Resultatet av undersökningen visar att det i läroboken finns spår av ett vi- och dom-perspektiv i någon grad. Till viss del ställs ett tillsynes homogent ”vi” i relation till ett tillsynes homogent ”dom”. ”Vi” representerar ”europén” och den kristne ”västerlänningen”, ”dom” å andra sidan får representera ”de Andra”, det vill säga hindun och buddhisten samt deras religiösa trosföreställningar.   Det visar sig att den undersökta läroboken innehåller formuleringar och bilder som innebär en exotifiering och andrafiering av hinduismen och buddhismen vilket också förstärker den eurocentriska bilden av den andre. Den religiösa individen tolkas därtill uteslutande utifrån kollektivet vilket förstärker en stereotypisk bild av hindun och buddhisten. Läroboken skapar på detta sätt en föreställning hos elever som ger dem ett intryck av ”de andra” i relation till den norm som de omedvetet får lära sig är ”den västerländska.” Eleverna själva uttrycker att de skulle uppskatta textinlägg skrivna av troende hinduer och buddhister. De menar att dessa inlägg skulle förstärka deras förståelse och öka deras intresse för dessa religioner. Detta skulle förmodligen innebära att den stereotypiska bilden av hindun och buddhisten i lärobokens framställningar skulle bli ber individ baserad. Eleverna skulle förmodligen då också kunna relatera till religionerna på ett mer objektivt sätt.

The aim of this essay is to examine the ambivalence that I consider work of solidarity carried out from majority position to be associated with, and whether it makes sense to understand the relationship between majorities and minorities involved in this work by using the concepts of race and whiteness. Through Ruth Frankenbergs work on white women and race I consider whiteness to be a racialized position, and through Sara Ahmeds phenomenology of whiteness, which describes racialization as made through the orientation of bodies, I investigate how this racialized position is shaped and maintained by the solidarity work. The study is based on qualitative interviews with four White women engaged in two organizations that works on integration of female immigrants through creating jobs in a cooperative and through educating in national and familial democracy. The work of solidarity told of by the interviewees seems to produce racialized notions about immigrated people of color, which acts as a counterpart to the whiteness that the interviewees themselves possess. At the same time, the work also challenge this binary division, especially by incorporating the non-white women in what in this essay is called "the white world". / Uppsatsens syfte är att undersöka de ambivalenser som jag utgår ifrån att det solidariska arbete som bedrivs från en normativ majoritetsposition är präglat av och huruvida det är meningsfullt att förstå relationen mellan majoriteter och minoriteter involverade i detta arbete med hjälp av begreppen ras och vithet. Genom Ruth Frankenbergs studie av vita kvinnor och ras förstår jag vithet som en rasifierad position, och genom Sara Ahmeds "vithetens fenomenologi", som beskriver rasifiering som kroppars orientering mot varandra, undersöker jag hur denna rasifierade position skapas och upprätthålls genom solidaritetsarbete. Studien baseras på kvalitativa intervjuer med fyra vita kvinnor engagerade i två olika organisationer som arbetar med integration av den strukturella kategorin "immigranter som är kvinnor", dels genom att driva ett kooperativ där personer ur denna kategori kan söka arbete och dels genom att utbilda samma kategori människor i nationell och famijär demokrati. Det solidariska arbete som intervjupersonerna berättar om tycks skapa rasifierade föreställningar om icke-vita immigranter, vilka fungerar som motbild till den vithet som intervjupersonerna själva besitter. Samtidigt utmanar arbetet också den binära uppdelningen mellan vit och icke-vit, inte minst genom att inkorporera de icke-vita kvinnorna som deltar i organisationerna i vad som i uppsatsen kallas för "den vita världen".

Uppsatsen avser undersöka attityder till utomeuropeisk invandring i sex europeiska länder: Sverige, Norge, Danmark, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien. Attityder till invandring undersöks utifrån de två begreppen essentialistisk homogenitet och kulturell homogenitet samt syn på invandrare. Även ett komparativt perspektiv tillämpas för att undersöka huruvida det finns skillnader i attityder mellan olika länder. Uppsatsens bakgrundsavsnitt ger en kort genomgång av immigrationshistoria och dagens invandrarstruktur samt ländernas olika förhållningsätt i mottagandet av invandrare. Därefter diskuteras uppsatsen teoretiska bakgrund i kulturforskning och postkolonialism, följt av den tidigare forskningen som genomförts på området attityder till invandring. I metodavsnittet beskrivs datamaterialet som är hämtat från European Social Survey, sedan förklaras de mått som avser att mäta attityder till invandring utifrån essentialistisk- och kulturell homogenitet samt syn på invandrare. Vilket följs av en diskussion om reliabilitet och validitet i uppsatsen och sedan en beskrivning av analysmetoden för denna studie, OLS-regression. Vidare ges en deskriptiv beskrivning av urvalet utifrån de variabler som ingår i analysen, uppdelat efter land. Därefter följer resultat och analys som visar att det förekommer en liten skillnad i attityder mellan länderna. Individer i Nederländerna, Frankrike och Storbritannien uppvisar i genomsnitt en mer negativ attityd till utomeuropeisk invandring än individer i Sverige, Norge och Danmark. Kulturell homogenitet visade sig ha ett positivt samband med attityder till invandring. De som föredrar kulturell homogenitet tenderar att ha en mer negativ attityd till invandring. Även essentialistisk homogenitet samvarierar med attityder till invandring, det vill säga att de som värdesätter essentialistisk homogenitet tenderar att ha en mer negativ attityd till utomeuropeisk invandring. Syn på invandrare har också en positiv effekt på attityder till invandring, det vill säga att de som har en mer negativ uppfattning av invandrare tenderar att ha mer negativa attityder till utomeuropeisk invandring.

Denna studie är en analys av romanen Heart of Darkness (1902) och novellen An outpost ofprogress (1898) av Joseph Conrad (1857-1924) i syfte att undersöka berättelsernashuvudsakliga tematik ur en postkolonial infallsvinkel samt vad Conrads avsikt tycks ha varitmed porträtteringen av elfenbensagenten Kurtz. För att genomföra denna analys har jag gjorten närläsning av Heart of Darkness samt An outpost of progress och samtidigt tolkathändelseförloppen.Tolkningarna är delvis mina egna samt delvis baserat på tidigare forskning. Efter att hagenomfört dessa närläsningar är min slutsats att Conrads huvudsakliga avsikt var att skildaden mänskliga moralens förfall genom den ondskefulla girigheten. Det är denna girighet somhan definierar som det mörka i en människas hjärta. Genom framställningen av Kurtz visarhan exempel på detta samt hur farlig en skicklig retoriker kan vara.

Diss. Stockholm : Univ., 2004.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2005.

Diss. Göteborg : Univ., 2005.

Diss. Göteborg : Göteborgs universitet, 2007.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2007.