Uppsatsens övergripande syfte är att utröna huruvida ett specifikt samtida populärkulturellt verk – den amerikanska filmen John Q (2002) – i representationen av sina karaktärer befäster en kolonialistisk diskurs eller om dessa gestaltas på ett sätt som skiljer sig från denna diskurs representationsmönster. Med kolonialistisk diskurs avser jag här en diskurs som fundamentalt gror ur de idémönster som var verksamma under den egentliga kolonialismen. Utifrån ett poststrukturalistiskt perspektiv med teoretiska analysinstrument från diskursteori och postkolonialism analyseras kvalitativt filmens karaktärer som indelas i fyra subjektspositioner; icke-vit man/kvinna och vit man/kvinna. Dessas identiteter undersöks i analysen utifrån fem huvudsakliga aspekter; 1/ funktion/roll i narrativet, 2/ personlighet och icke-fysiska egenskaper, 3/ agerande och förehavanden, 4/ utseende och slutligen 5/ eventuellt tydligt intertextuellt förhållande till den skådespelare som representerar honom/henne. Analysen visar att filmen John Q i upprättandet av en gynnad dikotomi mellan människa och system konstruerar karaktärernas identiteter på ett sätt som nästintill fullständigt följer den kolonialistiska diskursens representationsmönster. Icke-vita gestaltas på för diskursen typiskt stereotypa sätt och bland filmens vita karaktärer representeras de som intar en god narrativ roll i enlighet med den kolonialistiska diskursens vita ideal. Samtidigt tillskrivs de vita karaktärer som manifesterar en ond gestalt en systemidentitet som får funktion av förklaring till deras misslyckande att fullgöra vithet. Det fåtal försök till diskursiv förändring i vissa karaktärer undergrävs effektivt genom ett framhävande av andra aspekter i karaktären ifråga som gestaltas på för diskursen typiska sätt. Endast en karaktär skiljer sig härvidlag från de övriga och upptar en paradoxal och diskursivt icke-tillsluten position.

No description available.

Westerners have for centuries been present in Africa with different motives. The most recent phenomenon is young volunteers that, instead of being tourists in a normal sense, go to the continent to work within organizations as for example teachers. This study, where the empirical material is based on qualitative interviews done with twelve European volunteers during a minor field study in Ghana, aims to examine what apprehension the volunteers have of their role and function. To create an understanding for the purpose, questions on the meaning of the concept of volunteering, motives and outcomes of the volunteering experience as well as the view of westerners and Ghanaians have been asked. In the light of postcolonialism and volunteer tourism, the study shows a number of factors that explains motives and the understanding of the concept, with a focus on the learning and growth of the volunteer. The outcome circles around knowledge on development issues and aid work as well as being able to have an impact on Ghanaians and development in Ghana. The volunteers also show revulsion from other westerners (that want to “help” and have a “colonial” behavior) and Ghanaians, but at the same time they prefer to spend time with westerners. The volunteers’ apprehension of their role and function is found to be bipartite; expressed is that they are in Ghana to experience and to learn, but understood is also that they see it as their task to spread their view of life, help the locals and contribute to development. A possible explanation to this contradiction might be that the volunteers, grown up in a time where they have been taught “how they should think” about “Us” and “Them”, distance themselves from everything that disaffirm their belief. However, at the same time they are deeply influenced by the western society’s way of focusing on differences between people, differences with signatures such as “developed” and “underdeveloped”. It creates a complexity of knowing something but not being able to live by it. / Med en historisk tillbakablick ser man att västerlänningar länge och med olika motiv har varit närvarande i Afrika. De senaste i raden är unga volontärer som, istället för att vara turist i vanlig bemärkelse, åker till kontinenten för att arbeta inom organisationer som till exempel lärare. Denna studie, vars empiriska material bygger på en fältstudie i Ghana där kvalitativa intervjuer gjorts med tolv europeiska volontärer, syftar till att undersöka vilken förståelse volontärerna har av sin roll och funktion. För att skapa en idé kring syftet har frågor kring volontärkonceptets betydelse, motiv och effekter av volontärupplevelsen samt synen på västerlänningar och ghaneser ställts. I ljuset av postkolonialism och volontär turism visar studien på ett antal faktorer som förklarar motiv och volontärkonceptets betydelse, med fokus kring vikten av volontärens läroprocess och mognad. Effekterna handlar om kunskap kring utvecklingsfrågor och biståndsarbete samt en upplevelse av att kunna påverka ghaneser och utvecklingen i Ghana. De visar också på avståndstagande från både västerlänningar (som vill ”hjälpa” och har ”kolonialt” beteende) och ghaneser, samtidigt som de helst umgås med de förra. Volontärernas förståelse av sin roll och funktion upplevs tvådelad; uttryckt förstås den som någon som är i Ghana för att uppleva och lära sig, men det utläses också att de ser som sin uppgift att sprida sin livssyn, hjälpa lokalbefolkningen och medverka till utveckling. En möjlig förklaring till denna motsägelsefullhet kan vara att volontärerna, uppväxta i en tid där de lärt sig ”hur de ska tänka” om ”Vi” och ”Dem”, tar avstånd från allt som motsäger den synen men samtidigt är de också djupt påverkade av det västerländska samhällets fokus på skillnader mellan folk, skillnader med förtecken så som ”utvecklade” och ”underutvecklade”. Det skapar en komplexitet av att vara medveten om något men inte kunna leva efter det.

The purpose of this master's thesis is to examine how a Swedish public library's collection of books on African history looks like, who the writers are and how Africa and its history areportrayed. The focus of the analysis is on the front and back covers and in some cases on theinformation texts inside the books. The chosen library is the city library of Umeå. The 15books examined were found on the shelf classified as Kp – the classification for African history according to the Swedish SAB-classification system. The analysis is based on discourse analysis and on Norman Fairlough's critical discourse analysis in particular. Edward Said's postcolonial theories are also used. The results show that the majority of the writers are Western European or North American men, active as historians or journalists. There are veryfew female writers or writers of African heritage. The views on Africa and its history are generally positive when it comes to the pre-colonial history of the continent, while the history of the colonial era or contemporary history tends to be viewed upon negatively.

Resegenren utsätts inte ofta för kritisk granskning vilket troligtvis bidrar till att tonen i resereportagen sällan förändras. Ofta sprider resereportagen ut stereotypa bilder rörande främmande kulturer som bygger på tidigare texter och publikens förväntningar. I uppsatsen undersöktes resejournalistiken och den världsbild den förmedlar. Genom en semiotisk text- och bildanalys undersöktes hur SVT: s resemagasin Packat & Klart framställt Bangkok i sina resereportage från perioden 1987–2006. Med utgångspunkt i ett postkolonialt perspektiv har jag letat efter spår av postkoloniala diskurser i reportagen. Edward Saids teorier om orientalismen har legat till grund för uppsatsen. Mina hypoteser var att det skulle finnas spår av postkoloniala diskurser i Packat & Klarts resereportage från Bangkok samt att dessa influenser minskat i omfattning under undersökningsperioden, eftersom vi fått större kunskap om resmålet. Efter att ha studerat resultaten av text- och bildanalysen kunde jag dra slutsatsen att det i Packat & Klarts resereportage från Bangkok finns spår av postkoloniala diskurser som främst representeras av en eurocentrism och en objektifiering rörande den thailändska religionsutövningen. Under de tjugo år som programmet producerat resereportage från Bangkok har tonfallet förändrats och de postkoloniala influenserna förekommer i mindre utsträckning och omfattning. Fler thailändare kommer till tals i rutan men aldrig i samband med religiösa ritualer.

The following inquiry begins with one simple question: who is the margin? In other words, what is the referent of the term margin? Is it possible for language to capture connotations of an intended and supposed reality beyond its own limits? My supposition is that margin is a valuable concept to critical studies of the hegemonic order and dominant culture in various contexts. It is therefore necessary to expose the term itself to a critical analysis by attempting to trace its position in different discourses. The intention is to illustrate that the term margin is not merely an abstraction, confined within the framework of intricate theoretical rhetoric. In a deconstructive analysis of Gender Trouble by Judith Butler and Can the Subaltern Speak? by Gayatri Chakravorty Spivak, based on the work of Jacques Derrida, I study the significance of the term margin and explore how the use or non-use of concrete examples affects the reception of both the term margin and ultimately the text as a whole. The study of these two texts reveals that some of the very same critique raised by Butler and Spivak is itself applicable to the authors’ own theory production. Consequently, the authority of Butler and Spivak is put to the test through deconstructive analysis by disclosing the discrepancies between concrete examples, the authors’ philosophical stance as well as statements and positions found in other examples of their intellectual work.

Det är en betydande andel svenska resenärer som idag reser till och runt i Thailand som ”backpackers”. Mitt syfte är att ta reda på om den svenska backpackerdominansen i Thailand skulle kunna betecknas som en kolonisering. Material och metod består av intervjuer och deltagande observation med sju informanter, samt fältundersökningar som bedrivits i Thailand. Slutresultatet tolkas med hjälp av den postkoloniala teoribildningen. Frågeställningarna koncentreras kring interaktionen mellan svenska backpackers och lokala subjekt, återvändandets betydelse, samt om en modern kolonisering i enlighet med Victor Mudimbes terminologi kan appliceras. Jag kommer fram till att svenska backpackers i Thailand visar tendenser och tillämpningar som tyder på en modern kolonisering av platserna de befinner sig på.

Biståndsorganisationer brottas alltid med problem kring hur relationer ska etableras mellan dem själva och mottagarländerna. Samtidigt som relationen ska vara jämlik brottas biståndsorganisationerna även med problemen kring hur fördelningen av biståndsresurser ska bli så rättvis som möjligt. Denna studie är en kritisk diskursanalys av sju årsredovisningar utgivna av den statliga svenska biståndsorganisationen SIDA/Sida åren 1976/77 till 2005. I dessa årsredovisningar har jag letat efter olika beskrivningar av bistånd och biståndspolitik. I analysen av det empiriska materialet har framkommit att SIDA/Sida beskriver bistånd i fyra olika diskurser. Dessa är Bistånd som samarbete, Bistånd på grund av fattigdom, Bistånd som uppgift och Bistånd och rättvis fördelning. De beskrivningar SIDA/Sida gör bidrar till upprätthållandet av en postkolonial biståndsdiskurs där stereotyper kring biståndsgivare och –tagare är mycket tydligt. I min analys har jag använt postkoloniala teorier som Ania Loomba och Maria Eriksson Baaz beskriver och använder sig av dem. Jag har även använt teorier om rättvisa med utgångspunkt i John Rawls och Michael Walzers teorier.

The media plays a key role in constructing identities and categories, as its messages influence the way we understand the world. In the debate on integration issues, categories such as ”Swede” and ”immigrant” are often treated as obvious and unproblematic. ”Swedish”, being the norm, is seldom defined   and   frequently appears   with   subtlety.   This   paper   set   out   to   study   what   characterizes Swedishness in newspaper articles on integration issues, and how it is represented in relations to immigrants. With a social constructivist outset, critical discourse analysis and post­colonial theory were the methodological and theoretical tools of the investigation. The results show that there are four main ways through which Swedishness is represented in the material: Swedishness defined as  common values and norms, Swedes as integrated and immigrants as disintegrated, Swedishness as characterized by certain traditions, habits and a common history and finally descriptions of the Swedish society as racist and discriminating. These discourses appear relatively constant over the examined periods, with modest changes over time. The results further show that the representations of Swedes and immigrants can be related to unequal power structures in the Swedish society as a whole, where the native Swedish population holds a dominant role.

Debatten om islam och muslimer kretsar kring en postkolonial diskursordning som aktualiseras genom den orientaliska, essentiella och eurocentriska diskursen. Under perioden 030601-040101 är en distinktion mellan Occidenten och Orienten tydlig när islam och muslimer kommer på tal i DN och Expressens krönikor och debattsidor. Muslimer framställs genom dessa diskurser som ett hot mot svenska och europeiska värderingar och borde således hållas på avstånd. Den muslimska kvinnan presenteras som förtryckt och oförmögen att kunna frigöra sig utan hjälp utifrån. Slöjan och andra muslimska kvinnors klädesplagg tillskrivs politiska värderingar och betraktas som någonting påtvingad. Islam framställs som en religion oförenlig med demokratiska värderingar och som sammanfaller med terrorism och fanatism. Även antisemitism beskrivs som en muslimsk företeelse. Islam i media presenteras, till skillnad från andra religioner, som en ideologisk och politisk rörelse och inte som en personlig andlig tro. I debatten om islams roll i Sverige och Europa har en perspektivförskjutning skett från det reella till doktrin, där muslimer avhumaniserats som individer och tillskrivits en kollektiv identitet.