The purpose of this Master’s thesis is to examine the relationship between fiction and resistance from a postcolonial and feminist perspective. More specifically, the study is an examination of this relationship in ten novels by the Nigerian writer Buchi Emecheta. The resistance is studied by examining the way it is depicted in the texts, as well as whether the texts can be seen as a form of opposition. Both the resistance and its context are studied. The analysis is performed through a content analysis of ideas concerning the following four dimensions in Emecheta’s texts: intersectionality, colonialism and imperialism, traditional patriarchal structures and strategies of resistance. The study shows that Emecheta’s novels have a clear political perspective and perform a powerful critique of both imperialist exploitation and traditional patriarchal structures, whilst at the same time illustrating the way different power structures are interoperating. The main strategies for resistance in the texts are based on solidarity, decolonization and self-definition. The context for resistance that is presented to the reader in Emecheta’s novels is a highly variable reality in which different power structures interact and change, which implicates that the methods of resistance varies too. The novels depict as well as constitute resistance, through the ideas conveyed and by the act of writing. The novels present a counter argument against imperialist and patriarchal notions, at the same time as they are offering an opportunity for increased self-understanding, self-definition and transcendence of given positions.

The purpose of writing this essay has been to find out what shape yoga has been given in Stockholm, as social processes have left their mark. With a mixed method we've performed a qualitative research to figure out how people reason regarding the subject and how the discourse forms by the active community. We have interviewed people who either teach yoga or performs yoga on a daily basis. We have also analyzed webpages belonging to yoga studios which are active in Stockholm. The central theories have been Durkheim’s theory about the holy and profane, also his theory about the ritual which has been reworked by Collins who added the theory about the symbol. McLeod’s theory about postcolonialism and Said’s theories about orientalism, exotification and the positioned superiority, has together with Askegaard and Eckhardt’s theory about the shapes of yoga also been important in this thesis. We have discovered that yoga has been shaped into two forms; a holiness which the yoga performers finds within themselves and the second form: a product of consumption which modifies to fit the market. / Syftet med att skriva denna uppsats är att ta reda på vad yoga har fått för form i Stockholm allteftersom sociala processer satt sin prägel. Vi har med blandad kvalitativ metod utfört en undersökning för att ta reda på hur centrala aktörer själva resonerar samt hur diskursen formas av aktörer. Vi har utfört intervjuer med personer som är aktiva som yogalärare alternativt utövar yoga på daglig basis. Vi har även utfört analyser av hemsidor tillhörande yogastudios som är verksamma i Stockholm. De teorier som varit centrala i arbetet är Durkheims teori om det heliga och det profana, samt hans teori om ritualen vilken utarbetats av Collins som även adderat teorin om symboler. Ytterligare teorier som varit centrala är McLeods beskrivning av den postkoloniala värld vi lever i, tillsammans med Saids teori om orientalism, exotifiering och den västerländska positionerade överlägsenheten. Slutligen har vi använt Askegaard och Eckhardts teorier om yogans skepnader. Vår studie resulterade i att vi identifierat två former yoga fått i Stockholm, ena formen är yoga som helighet utövare upplever inom sig och den andra formen är yoga som konsumtionsprodukt med exotiska inslag vilken anpassar sig efter marknaden.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur Afrika och afrikaner presenteras och skildras i läroböcker i geografi från 70-talet och framåt. Studien ämnar även ge en omfattande beskrivning av diskursens förändring. Genom en kritisk diskursanalys med utgångspunkt i postkolonial teori ämnar studien blottlägga etnocentriska, stereotypa och andrafierande uttryck och föreställningar i geografiska läromedel. I studien analyseras tio läroböcker från olika förlag och författare från 70-talet och fram till de böcker som används i nutida undervisning. Studien lyfter fram den allmänna bild av Afrika som läroböckerna förmedlar genom beskrivningar och skildringar av den afrikanska kontinenten, och huruvida den bilden understryker koloniala idéer och strukturer. Analysen visar på en tydlig förändring i läroböckerna övertid i avseende av förekomsten av stereotyper, etnocentrism och fördomsfulla uttryck. Vidare har beskrivningarna av Afrika och afrikaner i läroböckerna blivit mer nyanserade med en bredare representation av den afrikanska befolkningen. Fortfarande tenderar även de nyare läroböckerna att förmedla en utvecklingspessimistisk bild av Afrika, där västvärlden framstår som aktör för utveckling och välstånd.

<p>The media plays a key role in constructing identities and categories, as its messages influence the way we understand the world. In the debate on integration issues, categories such as ”Swede” and ”immigrant” are often treated as obvious and unproblematic. ”Swedish”, being the norm, is seldom defined   and   frequently appears   with   subtlety.   This   paper   set   out   to   study   what   characterizes Swedishness in newspaper articles on integration issues, and how it is represented in relations to immigrants. With a social constructivist outset, critical discourse analysis and post­colonial theory were the methodological and theoretical tools of the investigation. The results show that there are four main ways through which Swedishness is represented in the material: Swedishness defined as  common values and norms, Swedes as integrated and immigrants as disintegrated, Swedishness as characterized by certain traditions, habits and a common history and finally descriptions of the Swedish society as racist and discriminating. These discourses appear relatively constant over the examined periods, with modest changes over time. The results further show that the representations of Swedes and immigrants can be related to unequal power structures in the Swedish society as a whole, where the native Swedish population holds a dominant role.</p>

<p>The following inquiry begins with one simple question: who is the margin? In other words, what is the referent of the term margin? Is it possible for language to capture connotations of an intended and supposed reality beyond its own limits? My supposition is that margin is a valuable concept to critical studies of the hegemonic order and dominant culture in various contexts. It is therefore necessary to expose the term itself to a critical analysis by attempting to trace its position in different discourses. The intention is to illustrate that the term margin is not merely an abstraction, confined within the framework of intricate theoretical rhetoric.</p><p>In a deconstructive analysis of Gender Trouble by Judith Butler and Can the Subaltern Speak? by Gayatri Chakravorty Spivak, based on the work of Jacques Derrida, I study the significance of the term margin and explore how the use or non-use of concrete examples affects the reception of both the term margin and ultimately the text as a whole.</p><p>The study of these two texts reveals that some of the very same critique raised by Butler and Spivak is itself applicable to the authors’ own theory production. Consequently, the authority of Butler and Spivak is put to the test through deconstructive analysis by disclosing the discrepancies between concrete examples, the authors’ philosophical stance as well as statements and positions found in other examples of their intellectual work.</p>

No description available.

<p> </p><p>Uppsatsen behandlar och belyser vilka diskurser som präglar den allmänna debatten och rapporteringen kring religionen islam och dess utövare muslimer i "dagens" tryckta svenska nyhetsmedia. Huvuddelen av studien är koncentrerad till att fastställa hur de både begreppen islam och muslim framställs och definieras i empirin, men problematiken kring huruvida ett "vi" och "de andra" tänkande existerar berörs likväl. Vidare reflekteras över differenser i det empiriska materialet. Materialet påvisar att det finns skillnader mellan hur de både begreppen beskriv i olika genrer i de aktuella texterna.</p><p> </p><p> </p> / <p>This thesis examines and aluminates what kind of discourses that intercepts the public debate and reports of the religion islam and its follow muslims in "today’s" printed swedish news media. The main part of the study is concentrated to determine how the subjects islam and muslim is portrayed and defined in the empiric material, but the question whether a "we" and "they" thinking exists is also discussed. Further on a reflection is going to take place over the differences in the empiric material. The material shows that there are differences between how the subjects are described in the texts in focus.</p>

<p>Resegenren utsätts inte ofta för kritisk granskning vilket troligtvis bidrar till att tonen i resereportagen sällan förändras. Ofta sprider resereportagen ut stereotypa bilder rörande främmande kulturer som bygger på tidigare texter och publikens förväntningar. I uppsatsen undersöktes resejournalistiken och den världsbild den förmedlar.</p><p>Genom en semiotisk text- och bildanalys undersöktes hur SVT: s resemagasin Packat & Klart framställt Bangkok i sina resereportage från perioden 1987–2006. Med utgångspunkt i ett postkolonialt perspektiv har jag letat efter spår av postkoloniala diskurser i reportagen. Edward Saids teorier om orientalismen har legat till grund för uppsatsen.</p><p>Mina hypoteser var att det skulle finnas spår av postkoloniala diskurser i Packat & Klarts resereportage från Bangkok samt att dessa influenser minskat i omfattning under undersökningsperioden, eftersom vi fått större kunskap om resmålet.</p><p>Efter att ha studerat resultaten av text- och bildanalysen kunde jag dra slutsatsen att det i Packat & Klarts resereportage från Bangkok finns spår av postkoloniala diskurser som främst representeras av en eurocentrism och en objektifiering rörande den thailändska religionsutövningen. Under de tjugo år som programmet producerat resereportage från Bangkok har tonfallet förändrats och de postkoloniala influenserna förekommer i mindre utsträckning och omfattning. Fler thailändare kommer till tals i rutan men aldrig i samband med religiösa ritualer.</p>

<p>Det är en betydande andel svenska resenärer som idag reser till och runt i Thailand som ”backpackers”. Mitt syfte är att ta reda på om den svenska backpackerdominansen i Thailand skulle kunna betecknas som en kolonisering. Material och metod består av intervjuer och deltagande observation med sju informanter, samt fältundersökningar som bedrivits i Thailand. Slutresultatet tolkas med hjälp av den postkoloniala teoribildningen. Frågeställningarna koncentreras kring interaktionen mellan svenska backpackers och lokala subjekt, återvändandets betydelse, samt om en modern kolonisering i enlighet med Victor Mudimbes terminologi kan appliceras. Jag kommer fram till att svenska backpackers i Thailand visar tendenser och tillämpningar som tyder på en modern kolonisering av platserna de befinner sig på.</p>

<p>Uppsatsens övergripande syfte är att utröna huruvida ett specifikt samtida populärkulturellt verk – den amerikanska filmen John Q (2002) – i representationen av sina karaktärer befäster en kolonialistisk diskurs eller om dessa gestaltas på ett sätt som skiljer sig från denna diskurs representationsmönster. Med kolonialistisk diskurs avser jag här en diskurs som fundamentalt gror ur de idémönster som var verksamma under den egentliga kolonialismen. Utifrån ett poststrukturalistiskt perspektiv med teoretiska analysinstrument från diskursteori och postkolonialism analyseras kvalitativt filmens karaktärer som indelas i fyra subjektspositioner; icke-vit man/kvinna och vit man/kvinna. Dessas identiteter undersöks i analysen utifrån fem huvudsakliga aspekter; 1/ funktion/roll i narrativet, 2/ personlighet och icke-fysiska egenskaper, 3/ agerande och förehavanden, 4/ utseende och slutligen 5/ eventuellt tydligt intertextuellt förhållande till den skådespelare som representerar honom/henne.</p><p>Analysen visar att filmen John Q i upprättandet av en gynnad dikotomi mellan människa och system konstruerar karaktärernas identiteter på ett sätt som nästintill fullständigt följer den kolonialistiska diskursens representationsmönster. Icke-vita gestaltas på för diskursen typiskt stereotypa sätt och bland filmens vita karaktärer representeras de som intar en god narrativ roll i enlighet med den kolonialistiska diskursens vita ideal. Samtidigt tillskrivs de vita karaktärer som manifesterar en ond gestalt en systemidentitet som får funktion av förklaring till deras misslyckande att fullgöra vithet. Det fåtal försök till diskursiv förändring i vissa karaktärer undergrävs effektivt genom ett framhävande av andra aspekter i karaktären ifråga som gestaltas på för diskursen typiska sätt. Endast en karaktär skiljer sig härvidlag från de övriga och upptar en paradoxal och diskursivt icke-tillsluten position.</p>