Syftet med examensarbetet Väst är väst och möter gärna sig självt är att granska innehållet i tre läroböcker avsedda för gymnasiekursen Svenska 2, för att synliggöra de diskurser kring internationella författarskap som skapas däri. Läroplanen stipulerar att kursen Svenska 2 ska lyfta både svenska och ”internationella författarskap” och därtill avhandla relationen ”mellan skönlitteratur och samhällsutveckling”. Samtidigt ska den svenska skolan utveckla elevernas ”förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald”, med anledning av det ”svenska samhällets international-isering och den växande rörligheten över nationsgränserna”. Detta examensarbete undersöker hur läroböckerna förhåller sig till värdegrunden i relation till sitt urval av internationella författarskap. Studien nyttjar Norman Faircloughs kritiska diskursanalys, och lutar sig mot postkoloni-alistiska och interkulturella teorier. Studien konstaterar att läroböckerna på marknaden konstituerar en kulturell kanon, som reproducerar den västerländska litteraturhistorien samtidigt som den reducerar utomeuro-peiska författarskap till fotnoter eller trivia i sammanhanget.

Syftet med uppsatsen var att studera hur motivet mat används i samtliga fem romaner av den nigerianska författaren Chinua Achebe för att visa på det koloniala/postkoloniala tillståndet. Samtliga fem romaner av Achebe har studerats för denna uppsats. De olika verken har studerats utifrån hur mat som motiv utvecklar sig med tiden i hans romaner. Hur maten används i romanerna för att skildra landets utveckling och karaktärernas identitet i relation till den egna nationen och koloniallandet. Analysen visar att det går en skönja en utveckling genom romanerna. I de tidigaste romanerna används mat för att bekräfta identiteten inom igbo-kulturen. I senare böcker sker en konflikt i mötet med kolonialmakten och den mat som introduceras. De olika köken smälter med tiden samman och matens koppling till identitet försvagas.

Denna uppsats undersöker relationen mellan amerikanska krigsfilmer om Vietnam och det samtida mottagandet av dessa i Sverige. Frågeställningen lyder: Hur mottogs den första vågen av filmer med anknytning till Vietnamkriget som nådde de svenska biograferna 1978–79? Den historiska receptionsstudien utgår från samtida tidningsartiklar och recensioner från Kungliga Bibliotekets arkiv för svenska dagstidningar som berör åtta utvalda filmer: Hjältar (Heroes, Jeremy Paul Kagan, 1977), Rolling Thunder (John Flynn, 1977), The Boys in Company C (Sidney J. Furie, 1978), Hemkomsten (Coming Home, Hal Ashby, 1978), Dog Soldiers (aka Who’ll Stop the Rain?, Karel Reisz, 1978), Deer Hunter (The Deer Hunter, Michael Cimino, 1978), Sista utposten (Go Tell the Spartans, Ted Post, 1978) och Apocalypse (Apocalypse Now, Francis Ford Coppola, 1979). Analysen genomförs utifrån tre specifika teman i receptionen: a) Den amerikanska krigsfilmsgenren i relation till nationell identitet, b) Krigsveteranernas möte med det civila samhället och c) Den etniska representationen av vietnameser. I resultaten framgår att samma film ofta bedömdes på olika sätt, vilket i många fall kan förklaras utifrån receptionsteoretiska begrepp. Skillnader i sociokulturell kontext och journalistisk ambition kan förklara viss variation. Det stundtals negativa mottagandet kan bero på att den svenska kontexten skiljde sig från den amerikanska, bland annat i synen på genre och nationell identitet, men även i fråga om representationen av vietnameserna i filmen. Att Vietnamkriget fortfarande var en infekterad fråga under slutet av 70-talet har en inverkan på alla tre tematiska analyser, där en generell tendens att politisera filmrecensioner tydligt framkommer i studien. Hur detta skiljer sig från mottagandet av senare decenniers vietnamfilmer, under ett annat politiskt samhällsklimat, är ett utmärkt ämne för fortsatta studier.

Följande studie analyserar tre läromedel i sociologi utifrån ett postkolonialt, diskursanalytiskt perspektiv. Syftet är att analysera hur ras/etnicitet görs i de utvalda läromedlen. Resultaten i studien visar att det finns en vithetsnorm som framträder genom relationen mellan svenskhet och vithet, vidare visar samtliga läromedel en uppdelning mellan ett ”vi” och ett ”de” som verkar hierarkiskt. Ett ”vi” som inbegriper det svenska, västerländska och överlägsna/civiliserade och ett ”de” som är resten av världen och det underordnade. Samtliga läromedel lyfter olika förklaringsmodeller till rasism och visar en önskan om att verka inkluderande, samtidigt som det diskursanalytiska perspektivet blottlägger ett problematiskt språkbruk som visar en annan verklighet. Paradoxerna vittnar om de olika sätten som ras/etnicitet görs i läromedel.

Vi lever idag i en global värld där den internationella migrationen har förändrat människors och nationers livsvillkor. Vår värld har ett kolonialt förflutet och kolonialismen präglar fortfarande världen genom etnisk segregation och stereotypa föreställningar om ”de Andra”. Gränsdragningen mellan ”vi” och ”dom” har därför betydelse för hur kulturella identiteter utvecklas i västvärldens mångkulturella samhällen. Syftet med detta examensarbete har varit att undersöka hur sex vita svenska studie- och vägledare ser på etniska identiteter och etniskt skillnadsskapande samt vilken betydelse de tror att deras etnicitet kan ha i vägledningssamtal. Studiens empiri har analyserats utifrån ett postkolonialt perspektiv samt begreppen etnicitet, ras, vithet, vithetsprivilegier, tolerans och ”färgblindhet”. Resultatet visar att de intervjuade vägledarna lägger större vikt vid kultur än vid hudfärg och andra aspekter av ras vilket kan bero på rasbegreppets historiska användning. Att tala om ras verkar tabubelagt. Studien visar dock att när vi väljer bort att se ras blundar vi samtidigt för dess delaktighet i många samhällsproblem så som i rasism och diskriminering på arbetsmarknaden. De intervjuade vägledarna är inte vana att reflektera över sin egen etniska identitet utan fokus ligger istället på ”andras” etnicitet. De saknar en djupare förståelse för vägledningskontextens etniska identitetsprocesser så som hur etnisk skillnad görs och hur ”vi och dom” uppstår. De visar inte heller någon större förståelse för samhällets etniska över- och underordning. Istället präglas deras syn på etniska identiteter av tolerans och ”färgblindhet” och talet om alla människors lika värde. Denna kunskapssyn saknar dock en maktanalys då de bygger på och fortsätter att reproducera ojämlika relationer i skolan och i förlängningen på arbetsmarknaden. Dessa diskurser blir därför ett hinder för en fördjupad reflektion över etniskt identitetsskapande och vägledningskontextens skillnadsskapande mekanismer.

Att lära sig ett nytt språk är mer än att lära sig tala eller behärska grammatiken, att lära sig ett språk är även att möta och förstå kulturen som språket förmedlar. I detta arbete undersöks vilken bild av den spanska kulturen ur ett antropologiskt och estetiskt perspektiv som läroboken ¡Qué bien¡ förmedlar. Här undersöks även om det är kultur ur ett antropologisk eller estetiskt perspektiv som framträder mest i ¡Qué bien¡ Analysen av texten i den valda boken sker utifrån en postkolonialistisk teoriram, även om teorin är omtvistad och omdebatterad. Analysens syfte är att ta reda på vilken bild boken ger av, och på vilket sätt spansktalande kulturer framträder i boken. Ur den antropologiska aspekten analyseras läromedlet med hjälp av analyskategorierna: skolkultur, matkultur, arbete, levnadsvillkor, umgänge med vänner och familjen, seder och bruk, sport och fritid. Ur den estetiska aspekten analyseras boken med hjälp av kategorierna: musiken, konst, litteratur, film, teater, dans. / Learning a new language is more than learning to speak or master the grammar, learning a language is also about meeting and understanding the culture that language conveys. This work examines the image of Spanish culture from an anthropological and aesthetic perspective provided by the book ¡Qué bien¡. It is also examined here whether it is culture from an anthropological or aesthetic perspective that appears most in ¡Qué bien¡ the analysis of the text in the selected book is based on a post colonialist theoretical framework, although the theory is disputed and debated. The purpose of the analysis is to find out what image the book gives, and how Spanish-speaking cultures appear in the book. From the anthropological aspect, the teaching material is analyzed using the analysis categories: school culture, food culture, work, living conditions, socializing with friends and family, customs, sports and leisure. From the aesthetic aspect, the book is analyzed using the categories: music, art, literature, film, theater, and dance.

Denna uppsats syftar till att skapa djupare förståelse för det menings-skapande som musikvideon Haffla (2017) bidrar med i debatten om kultur, nationalitet och utanförskap i samtida Sverige. Genom ett postkolonialt perspektiv och med avstamp i teori om representation har delar av innehållet undersökts med metoden av semiotisk bildanalys. Rasifierade svenskar betraktas som ”de andra” i dagens Sverige, i relation till ”svenskhet”. I det utvalda materialet visas dock en annan representation av rasifierade svenskar i kombination med tecken som betecknar svenskhet, vilket möjliggör en inkluderande representation av svenskhet. / This paper aims to create a deeper knowledge of the meaning making that is constructed through the music video Haffla (2017) and how it contributes to the discussion on culture, nationality and alienation in contemporary Sweden. Several scenes from the video have been analysed using the method of semiotic visual analys, through a post-colonial perspective with theory on representation. Racialized swedes are in relation the ”Swedishness” regarded as ”the other”, but in the analyzedmaterial there is another representation of radicalized swedes, which is given through signs that signify Swedishness. This creates an inclusive representation of Swedishness.

Studiens syfte är att undersöka hur representation av svart och brun hudfärg ter sig i populära bilderböcker. Detta avseende förekomst av antalet karaktärer men även avseende porträttering och karaktärsskildring. Som hjälp för att besvara syftet formulerades följande frågor: Hur många av den totala mängd karaktärer har svart eller brun- samt vit hudfärg? Hur många av den totala mängd huvudkaraktärer har svart eller brun- samt vit hudfärg? Hur porträtteras karaktärer med svart eller brun hudfärg? Urskiljs en annanhetsdiskurs eller stereotypisering i porträtteringen av karaktärer med svart eller brun hudfärg? Studien genomsyras av en postkolonial ansats som problematiserar vithetsnormen och materialet som analyseras utgörs av en bilderbokssamling på 70 böcker. Metoderna som tillämpades är av både kvantitativ och kvalitativ karaktär då materialet behandlas via en kvantifiering och en kvalitativ innehållsanalys. Studiens resultat visar på att den förekomna representationen är ojämlik då vit hudfärg representeras i en majoritet avseende karaktärsantal, huvudkaraktärsantal, förekomst i antalet böcker samt förekomst i positionering som huvudkaraktär. Resultatet visar även på hur representationen förefaller på två distinkta sätt; som outtalad samt som stärkande av en annanhetsdiskurs. Något som i vidare led synliggör den komplexitet som finns närvarande i fråga om representation i bilderböcker.

The studied phenomenon is that of police brutality against African Americans, along with the adjacent demonstrations and civil mobilizations that were born out of said phenomenon. This study set out to unveil the way in which Swedish print journalism has constructed the brutal beating of Rodney King and the death of George Floyd, along with the social response following those events. Other central questions have been: What discourses are present in the material, and how does the reporting relate to the protest paradigm? A critical perspective in accordance with Critical Discourse Analysis’ and Postcolonialism’s theoretical foundations has guided this study all the way from its developmental stages to its finalization. Carvalho’s (2008) analytical model, developed for critical discourse studies of journalistic texts, constitutes the methodological frame of the study.The results of the study can be summarized as follows:Heavy stereotyping is present in the material revolving around the LA riots, and an apparent fact is that the African American actors have had minimal input on the way they are constructed in the texts. Mainly political or other authoritative actors are present and heard in the material. The construction of the events has thereby been the product of the other, predominantly white, side of the social conflict, that reasonably wants to put itself in a good light while doing the opposite with their African American opposition. Considerable improvements are apparent since the King era but the flaws in the reporting are still obvious. A discourse of protesters as violent, unlawful individuals is still largely present in the material, although their social struggle is legitimized to a larger margin than in the past. In both King’s and Floyd’s case, opinionated journalism shows a tendency to break free from the dehumanizing patterns of reporting. The discourses present there are significantly more pro-protester and pro-social justice. iiThese results show the urgent need for future journalists to challenge the protest paradigm in their reporting, along with a need to consider and adapt to the underlying repressive effect that our journalistic traditions have on the medial representations of status-quo defying activism. Taking these findings into account is a necessary means to pave the way for a continually positive evolution of journalistic discourse.

K-pop is the latest in a long line of example of ways East Asian cultures have been constructed in the West. Over time this has created generalizations about K-pop as a phenomenon and as a music industry. Furthermore, it has also contributed to a specific narrative about K-pop fans and how their experiences are justified. The discourse around K-pop fans is founded in stereotypes around gender, age, race and culture and social norms around how female fandoms and subcultures are seen as pathological. In this study, racism is seen as an analytical framework that is positioned within the research fields of postcolonial feminism and critical whiteness studies. This study aims to examine how K-pop fans use social media as a tool for negotiating space and to take back power regarding shaping the public image of themselves and their idols. One of the main goals of this project has also been to complicate the perceived notion of fangirls. This study draws data and empirical material from fan forums on the platform Reddit. By studying the interaction that takes place in these forums, this study shows how discourses about orientalism, authenticity and gender create a hegemonic discourse of K-pop in the West. Also, how fans create counter-negotiations against these discourses by questioning how Asian cultures are portrayed in the West.