The aim of this study was to understand how project participants in a project between a Western country and an Africa country experience the exchange of knowledge and experiences. The study was conducted through qualitative semi-structured interviews with a hermeneutic approach. We interviewed nine participants from the project Tlokwe Inclusivity Disability Sector II, an international project between Växjö in Sweden and Potchefstroom in South Africa. Four of the interviews were conducted with participants from South Africa, and five of the interviews were conducted with participants from Sweden. The analysis of the material was based on previous research in the field and the theories of postcolonialism and indigenization. The result of the study shows that the participants from South Africa have received knowledge from Sweden that they have tried to adjust to their local conditions. The Swedish participants also feel that they have learned from this project, but a different kind of knowledge than the theoretical knowledge that they have conveyed to the South African participants. Cultural differences were central in all interviews, but although all participants that we have interviewed talked about these differences, it was not seen as a problem in the project.

I studien undersöks och analyseras hur lärare hanterar Sveriges kulturella mångfald i sin undervisning. Studiens empiriska material har samlats in genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer genomförda med fem respondenter, samtliga praktiserande lärare i skolor med ett mångkulturellt elevunderlag. Studien tar teoretiskt sett avstamp i ett postkolonialt och poststrukturalistiskt forskningsfält där språket anses betydande för människans sätt att skapa och reproducera kulturella identiteter och hierarkier. Bärande är det sätt som språket struktureras kring binära oppositioner, exempelvis man/kvinna, sant/falskt eller som i studiens fall, ett ”vi” och ”de Andra” (Eriksson, Baaz & Thörn 1999, s. 17-18; Von Brömssen 2003, s. 29). Huvudsakliga teorier som använts för att analysera det sätt som lärare hanterar Sveriges kulturella mångfald i sin undervisning är Halls representationsteori, vilken kortfattat går ut på att människan konstruerar och förmedlar mening genom sitt språk (Hall 2013, s. 11), samt Kumashiros modell för analys av antiförtryckande undervisningspraktiker, vilken består av fyra undervisningsmodeller. I resultatdelen presenteras respondenternas uppfattningar av begreppen ”kultur” och ”kulturell mångfald”, och lärarnas erfarenheter av en kulturell mångfald i skolan. Lärarna ser både fördelar och utmaningar med kulturell mångfald i skolan, nämnda utmaningar är framförallt kommunikationsrelaterade. Lärarna problematiserar hur det som representant för en svensk kulturellt homogen lärarkår är utmanande att undervisa om och för en kulturell mångfald. Slutligen presenteras de undervisningsstrategier som lärarna givit uttryck för att använda för att ge elever en ökad förståelse för den kulturella mångfalden. Slutsatser: En avsaknad av ett gemensamt språk kan inte som ensam variabel tillåtas sammanfatta skolans mångkulturella utmaningar. En eventuellt kulturellt homogen lärarkår och en vad det verkar rådande diskursiv åtskillnad i samhället mellan ett kulturellt ”vi och de Andra” bör även problematiseras. Lärare bör i relation till resultaten förhålla sig kritisk mot stereotypa föreställningar om den egna och ”de Andras” kulturella bakgrund (Coelho 1998, s, 198). Jag konstaterar vikten av att lärarutbildningar och obligatorisk fortbildning säkerställer att hela den svenska lärarkåren ska besitta erfarenhet av ett normkritiskt didaktiskt förhållningsätt.

The purpose of this study is to examine the colonisation of Sápmi though the works of a local priest, by the name of Eric Grape. To do so, this study uses postcolonial theory when analysing the content of the works by Grape. Eric Grape was a priest active in the Lappmarks of northern Sweden in the early nineteenth century and who wrote articles for the Swedish Royal Academy of Sciences. The focus of the study is the othering of the Saami people and their culture, and the colonial production of knowledge that Grape produced about the Saami. Othering is a term by Edward Said and it is about the constructed difference between “we” the European culture and people regarded as the “other”. This term, the study argues, can also be applied when studying the colonial encounters between the Saami and Swedish colonial actors such as Grape. The main result of this study is that Grape portrays the Saami as different and more primitive than the Swedish settlers that occupy the northen part of Sweden, he describes the Saami as childish.

Feminism as a tool has lately been used more frequently by governments and institutions, but has been criticized for only representing a Western point of view which has ignored perspectives of women in the so-called Global South. This thesis aims to investigate if Canada, in its recently launched Canada’s Feminist International Assistance Policy, describe women in developing countries from a Western view or if they have incorporated a postcolonial perspective in their policy. By applying a feminist postcolonial theory on Canada’s feminist development policy and with the inspiration of Norman Fairclough’s critical discourse analysis, a shift in in the creation of subject positions of women in developing countries was noticed. The concluding remark emphasize that Canada should keep the postcolonial thought in mind while exercising their policy in the field of development in order to gain trust in the feminist belief.

Feminism as a tool has lately been used more frequently by governments and institutions, but has been criticized for only representing a Western point of view which has ignored perspectives of women in the so-called Global South. This thesis aims to investigate if Canada, in its recently launched Canada’s Feminist International Assistance Policy, describe women in developing countries from a Western view or if they have incorporated a postcolonial perspective in their policy. By applying a feminist postcolonial theory on Canada’s feminist development policy and with the inspiration of Norman Fairclough’s critical discourse analysis, a shift in in the creation of subject positions of women in developing countries was noticed. The concluding remark emphasize that Canada should keep the postcolonial thought in mind while exercising their policy in the field of development in order to gain trust in the feminist belief.

I denna studie görs en kritisk diskursanalys av hur slöjan framställs och artikuleras i media. Bilden av slöjan är starkt påverkad av den muslimsk-islamistiska kultur som den är nära förknippad med och därför kan tidigare forskning kring postkolonialism och Orientalism relateras till materialet. Genom den postkoloniala diskursordningen återges en stereotyp skildring av den slöjade kvinnan som traditionell, kuvad och förtryckt. Men slöjan sätts även in i en annan kontext där den fungerar som en protestaktion i ett segregerat och uteslutande västerländskt samhälle.

Föreliggande uppsats syftar till att synliggöra hur diskursiva bilder kring utveckling och partnerskap gestaltas och konstrueras i tre dokument utgivna av Organisation of Economic Co-operation and Development. Ett särskilt fokus riktas till hur relationer mellan OECD, multinationella företag och de utvecklingsländer företagen är verksamma i, gestaltas i dokumenten. Genom att synliggöra särdrag i diskursen kring utveckling och partnerskap finns förhoppningen att se om och hur, utifrån ett postkolonialt perspektiv bilder av ”väst” kontra ”de andra” produceras.

The aim of the essay is to investigate how the term ’Third world’ is constructed in media. With this I intend to make a historical survey of the conception. With the help of Swedish newspapers and their description of the concept, I am going to answer the following questions: How is the concept ‘Third world’ constructed in script, in a historical context and in modern time? Is there a tendency of racism in the term? The method I used was discourse analysis. To get further answer to my questions I used postcolonialism as a theoretical starting-point, whitch brings forth the effects and after-effects colonialism has on the identity and culture of the colonialised. The concept ‘Third World’ has gone from signifying a composition of countries that wanted to prove they stood neutral in the ‘Cold war’, to, during the latest centuries, consist of a very large group of people that are believed not to be able to take care of themselves an thereby needs to be brought up by the Western world. In order to this, social hierarchies are established along with hidden conditions of power, whitch you only can start breaking down by showing that they do exist.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur vampyrfilmer från andra kulturer relaterar till Bram Stokers Dracula och den europeiska myten. Vampyren har varit ett forskningsämne sedan 1700-talet och sedan 90-talet har en del av vampyrforskningen fokuserat på vampyren som en postkolonial varelse. Flera studier visar på att Dracula är en representation av "de andra", men också en representation för de förtryckande kolonierna. I uppsatsen analyseras fyra filmer från olika delar av världen och kommer fram till att en vampyrfilm aldrig helt verkar kunna avvika från Dracula, men att just dessa fyra filmer tar upp viktiga frågor om hybriditet, gemenskap och relationen till kristendomen.

Syftet med denna studie är att undersöka hur Japan framställs i svenska resereportage och huruvida framställningssättet har förändrats över tid. För att besvara dessa frågor har jag valt ut två resereportage om Japan ur resemagasinet Vagabond, ett från 1990 och ett från 2010, och utfört en språkvetenskaplig textanalys utifrån Hellspong och Ledins textanalysmodell. Jag fokuserar främst på den ideationella aspekten av textstrukturen, men även andra aspekter, såsom textens kontext och interpersonella struktur, kompletterar analysen. Min första slutsats är att reportagen som jag undersökt framställer Japan som ett annorlunda, otillgängligt och obegripligt land. Detta gäller framför allt reportaget från 1990, men även det från 2010 om än i mindre utsträckning. Detta görs på flera sätt: framhävningen av ett motsatsförhållande mellan svenskar och japaner, framhävningen av otillgänglighet och obegriplighet genom beskrivningen av skribenten som maktlös nybörjare, kollektiva uttryck såsom ”japaner” som förstärker intrycket av en anonym folkmassa, ett utifrånperspektiv, osv. På så sätt framstår Japan som motsatsen till den ”normala” värld som ”vi svenskar” lever i. Det här motsatstänkandet är förknippat med postkolonialism och orientalism. Min andra slutsats är att framställningen av Japan har blivit mer nyanserad i reportaget från 2010, jämfört med det från 1990. Oppositionen mellan ”vi” och ”dem” är svagare; värdeord och kollektiva uttryck är mer sällsynta; intrycket av otillgänglighet och obegriplighet har försvagats i och med att skribenternas nybörjarintryck har minskat.