Akutmottagningar, psykiatrin, jourcentraler, äldrevården och ambulanssjukvården är några av de verksamheter som är utsatta för hotfulla och- eller våldsamma situationer inom sjukvården. Situationer som sjuksköterskor associerar till hot och- eller våld är i mötet med intoxikerade personer, vid triagering av lämplig/korrekt vårdnivå och i de fall då patienterna inte delar samma åsikter som sjuksköterskorna vid bedömning av lämplig vårdnivå. Det är inte enbart patienterna som är våldsamma utan också anhöriga eller åskådare. Rapportering av hot och- eller våld är bristande vilket kan bero på attityden hos en del sjuksköterskor att det ingår i yrkesutövningen. Hotfulla och våldsamma situationer ökar inom hälso- och sjukvården. Dessa situationer har belysts tidigare inom ambulanssjukvården vilket motiverar till att sammanställa redan existerande forskning i en systematisk litteraturöversikt. Syftet är att undersöka ambulanspersonalens erfarenheter av hotfulla och- eller våldsamma situationer i sin yrkesutövning. Till resultatet analyserades och sammanställdes tio kvantitativa studier och en kvalitativ studie. Det framkommer i resultatet att vanligast är att ambulanspersonal utsätts för verbala hot i form av trakasserier. Efterföljande var hot om fysiskt våld. Förövaren är den vårdsökande, den vårdsökandes anhöriga men även kollegor. Våld av fysisk karaktär förekommer oftare mot kvinnlig personal. Förövarna som var våldsamma var ofta drogpåverkade, patienter med skalltrauma, diabetes eller demens. Det rapporteras om sexuella trakasserier och sexuella övergrepp vilket den kvinnliga personalen var särskilt utsatta för. Gemensamt är bristen av rapportering av hotfulla och- eller våldsamma situationer. Orsaker till detta var dåligt förtroende för ledningen och att hot och- eller våld ansågs ingå i yrkesutövningen. Åtgärder från organisatorisk nivå i form av utbildning av ambulanspersonal krävs för att öka medvetenheten av potentiellt hotfulla och- eller våldsamma händelser. Med ökad medvetenhet kring fenomenet höjs personalsäkerheten, arbetsmiljön förbättras vilket leder till ökad patientsäkerhet.

Internationellt varierar ambulanspersonalens kompetensnivåer, utbildningssystem och utbildningsnivåer. I Sverige utförs ambulanssjukvård av legitimerade sjuksköterskor med eller utan specialistutbildning, vidareutbildade undersköterskor och läkare. I samband med ambulanssjukvård ska god hälso- och sjukvård utföras med hög patientsäkerhet. Ambulanspersonal behöver hög kompetens för att kunna bedöma subjektiva och objektiva data samt att vårda patienter i alla åldrar med akuta vårdbehov utifrån gällande lagstiftning, förordningar och riktlinjer. För att optimera prehospital omvårdnad kan personcentrerad vård användas för att ge vård och behandlingar ur ett holistiskt omvårdnadsperspektiv till patienter och närstående. Hot och våld vid ambulanssjukvård är ett globalt och nationellt problem som ökar i omfattning. Prehospitalt arbete kan innebära att säkerhetsläget snabbt kan ändras utan förvarning från ett lugnt läge till kaotiskt. Samtidigt finns inte tillgång till de säkerhetssystem som finns intrahospitalt. Syftet var att beskriva ambulanspersonals upplevelser och erfarenheter av prehospitalt hot och våld. Uppsatsen designades som en litteraturöversikt. Ansatsen innebar ett systematiskt och induktivt arbetssätt. Översikten omfattade 15 vetenskapliga orginalartiklar med både kvalitativ och kvantitativ metod. Artiklar söktes i databaserna MEDLINE, CINAHL och PsycINFO. Granskning av artiklarnas vetenskapliga kvalitet genomfördes med hjälp av granskningsmall för kvalitetsbedömning som fanns tillgänglig från Sophiahemmet högskola. Dataanalys utfördes genom integrerad dataanalys. Artiklar som inkluderades hade erhållit etiskt godkännande från etiska nämnder. Resultatet sammanställdes i fyra kategorier och 12 underkategorier. Ambulanspersonalens utsatthet för riskfyllda situationer påverkades av demografiska skillnader, verbala hot, fysiskt våld och osäkra platser. Hotfulla och våldsamma situationer kunde medföra negativa konsekvenser vid omvårdnad. Konsekvenserna kunde inverka på vårdrelationer och omvårdnadskvalitet, skillnad mellan oavsiktliga och avsiktliga incidenter samt brister i samverkan med larmcentraler. Utsattheten för incidenter kunde ge inverkan på välbefinnande, vilket kunde orsaka akuta behov av sjukvård och psykologiskt stöd, påverkan på psykisk och social hälsa samt utmattning och stressreaktioner. Ledarskapets betydelser inverkade på rapportering av incidenter från ambulanspersonal samt hjälp och stöd från arbetsgivare. Ambulanspersonal riskerar att utsättas för riskfyllda situationer där hotfulla och våldsamma incidenter kan uppstå. Incidenter där prehospitalt hot och våld förekommer kan orsaka att patienter erhåller omvårdnad med försämrad kvalitet och sänkt patientsäkerhet. Ambulanspersonal kan riskera sänkt välbefinnande och ohälsa som kan kvarstå under lång tid efteråt. Arbetsgivares preventiva arbete och ledarskap anses vara bristfälliga vilket orsakar att mörkertalet blir stort över inträffade incidenter. Ledarskapet i ambulansorganisationer behöver ge betydelse för ambulanspersonal för att kunna förebygga och hantera incidenter med hotfulla och våldsamma situationer. / Internationally, the level of competence of the ambulance personnel as well as education and training varies. In Sweden, ambulance care is performed by registered nurses, specially trained or not, assistant nurses and doctors. Ambulance care should provide good and safe health care based om current legislation, regulations and guidelines. Ambulance personnel need high qualifications to be able to access subjective and objective data and care for patients of all ages who need acute pre-hospital care. In order to optimize pre-hospital care person-centered care can be used to form a holistic care perspective. Ambulance personeel exposed to threat and violence has become a global and national problem that increase in scale. Pre-hospital work can involve quick changes regarding the security of the situation and place. This without the access to security systems available in the hospital. The aims were to describe the ambulance personnel’s experiences of pre-hospital threat and violence. The method was designed with a literature review. The work involved systematic and inductive methods. The review included 15 scientific original articles with both qualitative and quantitative methods. Articles were searched in the databases MEDLINE, CINAHL and PsycINFO. Review of the scientific quality of the articles was conducted using a quality assessment review template available from the Sophiahemmet University. The result was analyzed with an integrated data analysis. Articles that were included had obtained ethical approval from ethics committees. The result was described in four categories and 12 subcategories. Ambulance personnel exposure to risky situations was affected by demographic differences, verbal threats, physical violence and unsafe places. Threatening and violent situations could give negative consequences on nursing. The consequences could affect the impact of care relationships and quality of care, differences between accidental and intentional incidents and problems in cooperation with emergency centers. Ambulance personnel exposure to incidents could have an impact on well-being, which could cause acute need for healthcare and psychological support, impact on mental and social health, fatigue and stress responses. Leadership meanings influenced the reporting of incidents and help and support for ambulance personnel. Ambulance personnel are at risk of being exposed to risky situations where threatening and violent incidents can occur. Incidents with prehospital threats and violence can cause patients receive care with reduced quality and reduced patient. Ambulance personnel may risk lower well-being and illness that may persist for a long time afterwards. Employers preventive work and leadership are inadequate, causing the number of unreported cases is high over the incidents. The leadership of the ambulance organizations need to involve significant for the ambulance personnel to prevent and respond to incidents of threatening and violent situations.

Bakgrund: Den svenska definitionen på prehospital akutsjukvård är omedelbara medicinska åtgärder som vidtas utanför vårdenhet och vidare benämns prehospital ambulanssjukvård som hälso- och sjukvård som utförs i eller i anslutning till ambulans. Sedan 1980-talet har den prehospitala akutsjukvården i Sverige utvecklats inom forskning, kompetens och utrustning. Utvecklingen inom prehospitala akutsjukvården har medfört att det ställs högre krav på personalen som är verksam inom ambulanssjukvård, kraven föreligger för att upprätthålla god och säker vård av patienten. Sveriges ambulanser bemannas idag med minst en legitimerad sjuksköterska. Litteratur och omvårdnadsteoretiker har tidigare belyst att vårdmötet bör präglas av ett personcentrerat förhållningssätt, där patienten betraktas som en unik individ med mångfacetterade behov att tillgodose, oavsett om dessa behov är medicinska eller omvårdnadsmässiga. Sjuksköterskor verksamma inom prehospital akutsjukvård har arbetat utifrån ett medicinskt fokus som resulterat i att patienternas behov inte alltid tillgodoses. När patientens känslomässiga och existentiella behov inte anses vara lika viktig som det medicinska utesluts det holistiska perspektivet och patientens mångfacetterade behov tillgodoses inte. Forskning tyder även på att det råder brist på forskning utifrån patientperspektivet. Patienternas perspektiv är inte välbeskrivet och behöver således belysas. Syfte: Att belysa patientens upplevelse av vårdmötet vid prehospital akutsjukvård. Metod: Studien är en litteraturöversikt med systematisk metod och integrerad dataanalys där totalt 19 artiklar inkluderades. Arton artiklar var av kvalitativ design och en artikel var mixad metod. Resultat: Patienternas positiva och negativa upplevelser presenterades under två huvudkategorier som arbetades fram: Att vara patient i den prehospitala akutsjukvården, Patientens upplevelse av ambulanspersonalens förhållningssätt. Patientens upplevelse av vårdmötet vid prehospital akutsjukvård baseras till stor del på personalens förhållningssätt. Kommunikation, delaktighet, bekräftelse, kompetens och attityd är hörnstenar som presenterades i resultatet och som svarade till tidigare litteratur som belyser fördelar som personcentrerad vård leder till.  Slutsats: Internationell forskning har påvisat att det råder brist på forskning utifrån patientperspektiv och att sjuksköterskan verksam inom ambulans efterfrågar återkoppling. Majoriteten av artiklarna i litteraturöversikten hade ursprung från Sverige, därmed drogs slutsatsen att Sverige är på framkant inom forskning av prehospital akutsjukvård utifrån ett patientperspektiv. Vikten av att belysa patientens perspektiv av vårdmötet är att öka förståelsen hos personalen och således höja kvalitén på vården av patienten som bör präglas utifrån personcentrerat perspektiv. Sjuksköterskan kan se denna litteraturöversikt som en generell återkoppling och bör i sin vård av patienten sträva efter ett samspel med patienten. Att vårda varje enskild patient utifrån ett holistiskt perspektiv där så många behov som möjligt tillgodoses, oavsett om behoven avser medicinsk vård eller omvårdnadshandling. / Background: The Swedish definition of pre-hospital acute care is immediate medical measures that are taken outside the hospital and is further referred to as prehospital ambulance care as care and care that is carried out in or in connection with an ambulance. Since the 1980s, pre-hospital acute care in Sweden has developed in terms of research, competence, and equipment. Developments in pre-hospital emergency healthcare have meant that higher demands are placed on the staff who work in ambulance healthcare, the requirement is to maintain good and safe care for the patient. Ambulances in Sweden are currently staffed with at least one registered nurse. Literature and care theorists have previously highlighted that the caring encounter should be characterized by a person-centred approach, where the patient is regarded as a unique individual with multifaceted needs to be met, regardless of whether these needs are medical or care-related. Nurses who work in pre-hospital acute care have worked based on a medical focus, which has resulted in patients' needs not always being met. When the patient's emotional and existential needs are not considered as important as the medical ones, the overall perspective is excluded, and the patient's multifaceted needs are not met. Research also indicates that there is a lack of research from the patient perspective. The patients' perspective is not well described and therefore needs to be elucidated. Purpose: To explore the patient's experiences of the caring encounter in the prehospital emergency care. Method: The study is a literature review with a systematic method and integrated data analysis in which a total of 19 articles were included. Eighteen articles were of qualitative design and one article was mixed method. Results: The patients' positive and negative experiences were presented under two main categories that were developed: Being a patient in pre-hospital emergency care, The patient's experience of the treatment of the ambulance staff. The patient's experience of the caring encounter in pre-hospital acute care is largely based on the staff's approach. Communication, participation, confirmation, competence, and attitude are cornerstones that were presented in the results and that corresponded to previous literature that highlights the benefits that person-centered care leads to. Conclusion: International research has shown that there is a lack of research from the patient's perspective and that nurses working in ambulances require feedback. Most of the articles in the literature review originate in Sweden, therefore it was concluded that Sweden is at the forefront of prehospital acute care research from a patient perspective. The importance of highlighting the patient's perspective at the care meeting is to increase the understanding of the staff and thereby raise the quality of the patient's care, which should be based on a person-centred perspective. The nurse can see this literature review as general feedback and should strive for an interaction with the patient in their care of the patient. To care for each individual patient from a holistic perspective whereas many needs as possible are met, regardless of whether the needs relate to healthcare or nursing.

Bakgrund: Sjuksköterskan i ambulans verkar i en prehospitala kontext som kan vara komplex då varje situation är unik. Det är i vårdmötet en personcentrerad bedömning kan ske med helhetsvård vilket innebär både omvårdnads- och medicinska omhändertagande av patienten. Förväntningarna är att göra rätt bedömning för människan i sjukdom, vård och hälsa för att få rätt vård och behandling i rätt vårdnivå och inom rimlig tid. Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelser av bedömningar i vårdmötet, både vad som stärker och begränsar inom ambulanssjukvård. Metoden som valdes var en litteraturöversikt och för att inhämta och sammanställa materialet användes en systematisk metod och integrerad analys. Fjorton artiklar analyserades och kvalitetsgranskades. För datainsamling användes Public Medline (PubMed) samt The Culmative Index to Nursing and Allied Health Literature (CINAHL) med hjälp av specifika sökord. Resultatet kopplas till vårdmötet och dess påverkan på bedömningar inom ambulanssjukvård och har klassificerats i tre kategorier med sju underkategorier. Kategori ett betydelsen av en vårdrelation med underkategori, en ömsesidig tillit och förtroende genom att använda behandlingsriktlinjer. Kategori två är att känna styrka inom den egna professionen med underkategorier, förstå betydelsen av sin egen kompetens, behandlingsriktlinjer skapar trygghet och att vara lösningsinriktad. Kategori tre, möjlighet till klinisk utveckling, med underkategori betydelsen av erfarenhet och att alltid reflektera över sitt handlande. Slutsatsen är att i vårdmötet finns både styrkor och begränsningar som påverkar bedömningar inom ambulanssjukvården. Att arbeta personcentrerat i ett partnerskap med patienten och deras närstående är grunden för patientsäkerheten. Att ha tillgång till tillfredsställande behandlingsriktlinjer stärker sjuksköterskan i bedömningarna. Om möjligheten till feedback och reflektion finns kan det skapa medvetenheten hos sjuksköterskan som kan leda till att arbeta med både vetenskaplig förankring och beprövad erfarenhet. / Background The nurse in an ambulance operates in a prehospital context which can be complex as each situation is unique. It is in the care meeting that a person-centered assessment can take place with holistic care, which means both nursing and medical care of the patient. The expectations are to make the right assessment for the person in illness, care and health in order to receive the right care and treatment at the right level of care and within a reasonable time. The purpose of this literature study was to shed light on the nurse's experiences of assessments in the care meeting, both what strengthens and limits within ambulance healthcare.  The method chosen was a literature review and a systematic method and integrated analysis was used to collect and compile the material. Fourten articles were analyzed and quality reviewed. For data collection, Public Medline (PubMed) and The Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature (CINAHL) were used using specific keywords. The result is linked to the care encounter and its impact on assessments in ambulance healthcare and has been classified into three categories with six subcategories. Category one the meaning of a caring relationship with subcategory, a mutual trust and confidence using treatment guidelines. Category two feel strength within one's own profession with subcategories, understand the importance of one's own competence, treatment guidelines creates security and being solution oriented. Category three opportunity for clinical development with the subcategory the importance of experience and always reflecting on one's actions. The conclusion is that in the care meeting there are both strengths and limitations that affect assessments in ambulance healthcare. Working person centred in a partnership with the patient and their relatives is the basis for patient safety. Having access to satisfactory treatment guidelines strengthens the nurse in the assessments. If the opportunity for feedback and reflection exists, it can create the awareness of the nurse that can lead to working with both scientific anchoring and proven experience.

Background: One of the ambulance nurse's six core competences is safe care. Safe care meansto conduct care without any unwanted consequences for the patient, their next of kin or anypersonnel from the ambulance team. The environment in the prehospital setting is complex andcontains physical challenges for the ambulance nurse. There is a lot of research on how theambulance nurses safety is affected by their physical ability but there is a lack of research onhow the patient safety is affected. Aim: To explore how patient safety is affected by thephysical ability of the ambulance nurse. Method: A qualitative interview study based on acontent analysis. The participants were eight nurses specializing in ambulance care. Results:The results show that the ambulance nurse's different physical conditions had both positive andnegative effects on patient safety. It was of great importance to have self-awareness of one'sphysical conditions in order to avoid performing risky actions. When the physical ability wasinsufficient, methods such as mobility equipment and help from colleagues were used topreserve the patient safety. Conclusion: It is difficult for ambulance nurses to have a physicalability that meets all patient needs, thus the ambulance nurse was faced with situations wherethe patient care risked not being patient safe. In the case of time-critical patients, they thereforeneeded to weigh up whether the risk of injury during the patient care was less than delaying thetime at the scene in the event of serious injury or illness.

Bakgrund: Vårdmötet mellan ambulanspersonal och patient påverkar patientens upplevelse och behandlingsresultat. Empati, kommunikation och respekt är nyckelfaktorer. Förståelse och uppfyllande av patientens behov är viktigt för en kvalitativ vårdrelation. Tidigare forskning visar att patientens fysiska behov ofta prioriteras över de psykosociala, vilket kan leda till bristande respekt och medkänsla. Ambulanspersonalen måste balansera fysiska och psykosociala aspekter för en respektfull vårdrelation. Att identifiera och förstå faktorer som främjar eller hindrar vårdmötet är avgörande för att förbättra vården och säkerställa att varje patient känner sig sedd och lyssnad till. Syfte:Att beskriva patienters upplevelser av faktorer som främjar eller hindrar vårdmötetmed ambulanspersonal. Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats och integrerad analys genomfördes. Resultat: Litteraturöversikten mynnade ut i två teman: Patientens upplevelse och interaktion ivårdmötet samt ambulanspersonalens professionella kompetens och förhållningssätt. Patienterna kände sig ibland förbisedda av ambulanspersonal och betonade sin beroendeställning. Deltagande i vårdbeslut och respektfull behandling främjade positiva vårdupplevelser. Kommunikationens kvalitet och förståelse för patienternas behov var viktiga. Bristande kommunikation ledde till ogynnsamma utfall och känslor av maktlöshet. Ambulanspersonalens empati och lugnande närvaro påverkade välbefinnandet och känslan av trygghet hos patienterna. Deras professionalism och omsorg skapade förtroende och lugn vilket främjade en positiv vårdupplevelse. Slutsats: Resultatet ger en viktig insikt i både främjande och hindrande faktorer iinteraktionen mellan ambulanspersonal och patienter, med betoning på att bli tagen på allvarsom en avgörande främjande faktor. Det understryker behovet av utbildning för att ambulanspersonal ska kunna lyssna på och respektera patienternas upplevelser, samt anpassa sin kommunikation för att möta individuella behov. Dessa insikter kan användas för att förbättra kommunikationsstrategier och tillämpa omvårdnadsprinciper för att skapa en trygg vårdmiljö, vilket kan leda till förbättringar inom utbildning och vårdutförande inom ambulanssjukvården. / Background: The interaction between ambulance staff and patients influences the patient's experience and treatment outcomes. Empathy, communication, and respect are pivotal factors. Understanding and meeting the patient's needs are crucial for a qualitative care relationship. Previous research indicates that the patient's physical needs are often prioritized over thepsychosocial ones, potentially leading to a lack of respect and compassion. Ambulancepersonnel must balance physical and psychosocial aspects for a respectful care relationship. Identifying and understanding factors that promote or hinder the care encounter are crucial for improving healthcare and ensuring that every patient feels seen and heard. Aim: To describe patients' experiences of factors that facilitate or hinder the care encounterwith ambulance personnel. Method: A literature review with a systematic approach and integrated analysis wasconducted. Results: The literature review resulted in two themes: the patient's experience and interactionin the care encounter and the ambulance personnel's professional competence and attitude. Patients sometimes felt overlooked by ambulance personnel, emphasizing their dependency. Participating in healthcare decisions and receiving respectful treatment promoted positive care experiences. The quality of communication and understanding of patients' needs were crucial. Poor communication led to unfavorable outcomes and feelings of powerlessness. The empathy and calming presence of ambulance personnel influenced patients' well-being and sense of security. Their professionalism and care instilled trust and calmness, promoting apositive care experience. Conclusion: The results provide valuable insights into both facilitating and hindering factors in the interaction between ambulance personnel and patients, with emphasis on being taken seriously as a crucial facilitating factor. It underscores the need for education to enable ambulance personnel to listen to and respect patients' experiences and adapt their communication to meet individual needs. These insights can be used to improve communication strategies and apply nursing principles to create a safe care environment, leading to enhancements in education and care delivery within ambulance healthcare.

Ambulanssjukvårdens mål är detsamma som för övrig hälso- och sjukvård, en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Syftet med studien var att beskriva akut sjuka eller skadade patienters upplevelser av ambulanssjukvård. En litteraturstudie genomfördes genom att systematiskt identifiera relevanta studier, värdera studiernas kvalitet, analysera och sammanställa resultatet. Elva kvalitativa intervjustudier och tre kvantitativa enkätstudier inkluderades och två huvudkategorier identifierades; patienter och närståendes upplevelser av att kontakta 112 och vänta på ambulans och patienters upplevelser av ambulanssjukvård när ambulansen anländer. Den sistnämnda kategorin har följande underkategorier; upplevelser av att vårdas av ambulanspersonalen, upplevelser av att bli lämnad hemma och upplevelser av att transporteras till akutmottagningen. Ambulanspersonalens kompetens och professionella förhållningssätt är de egenskaper som resulterade i att patienterna vågade lämna över sig själva i ambulanspersonalens händer. Omvårdnadsforskning med ett tydligt patientperspektiv är begränsat inom ambulanssjukvården. Det behövas ytterligare forskning för att studera patienternas upplevelser av ambulanssjukvård, dels för att tydliggöra ambulanssjuksköterskans roll utifrån ett personcentrerat förhållningssätt, dels för att synliggöra organisatoriska utmaningar i den prehospitala vården. / The goal of prehospital emergency care is the same as for other health care, good health and care on equal terms for the entire population. The aim of this study was to describe acutely ill or injured patients’ experiences of emergency medical services (EMS). A literature study was implemented by systematically identifying relevant studies, evaluating the quality of the studies, analysing and putting the result together. Eleven qualitative interview studies and three quantitative survey studies were included and two main categories were identified: patients and their close relatives’ experiences of contacting 112 and waiting for the ambulance and patients’ experiences of EMS when the ambulance arrives. The latter category has the following subcategories: experiences of being taken care of by the ambulance personnel, experiences of being left at home and experiences of being transported to the hospital. The competence and professional approach of the ambulance personnel are the qualities that resulted in the patients daring to leave themselves in the hands of the ambulance crew. Further research is needed to study the patients’ experiences of EMS partly to clarify the role of the ambulance nurse from a person-centred approach, partly to make organizational challenges in the prehospital care visible.

Background Patients’ cold exposure is a neglected problem in prehospital emergency care. Cold stress increases pain and anxiety and contributes to fear and an overall sense of dissatisfaction. When left untreated, cold stress disturbs vital body functions until ultimately reaches hypothermia. Aim The overall aim was to investigate patients’ experiences of thermal comfort and reactions to cold exposure in prehospital emergency care and to evaluate the effects of an intervention using active warming from underneath. Method Study I: Persons (n=20) injured in a cold environment in the north of Sweden were interviewed. Active heat was given to 13 of them. Study II: In wintertime, 62 patients were observed during prehospital emergency care. The field study was based on observations, questions about thermal discomfort, vital signs, and temperature measurements. Study III: Healthy young persons (n=23) participated in two trials each. Data were collected inside and outside a cold chamber. In one trial, the participants were lying on a regular ambulance stretcher and in a second trial on a stretcher supplied with a heated mattress. Outcomes were the Cold Discomfort Scale (CDS), back, finger, and core body temperature, four statements from the State-TraitAnxiety-Inventory (STAI), vital signs, and short notes about their experiences of the two stretchers. Study IV: A quantitative intervention study was conducted in prehospital emergency care in the north of Sweden. The patients (n=30) in the intervention group were transported in an ambulance supplemented with a heated mattress on the stretcher, whereas only a regular stretcher was used in the ambulance for the patients (n=30) in the control group. Outcomes were the CDS, finger, core body, and air temperature, and questions about cold experiences. Results Study I: Patients suffered more because of the cold than from the pain of their injuries. The patients were in a desperate need of heat. Study II: Patients are exposed to cold stress due to cold environments. There was a significant decrease from the first measurement in finger temperature of patients who were indoors when the ambulance arrived, compared to the measurement taken in the ambulance. In the patient compartment of the ambulance, 85% of the patients had a finger temperature below the comfort zone and almost half of them experienced the patient compartment in the ambulance to be cold. The regular mattress surface temperature at the ambulance ranged from -22.3 to 8.4 ºC. Study III: A statistical increase of the participants’ back temperature was found between those lying on the heated mattress compared to those lying on the regular mattress. The heated mattress was experienced as warm, comfortable, providing security, and easy to relax on. Study IV: Thermal comfort increased for the patients in the intervention group and decreased in the control group. A significant higher proportion of the participants rated the stretcher as cold to lie on in the control group compared to the intervention group. Conclusion The ambulance milieu is too cold to provide thermal comfort. Heat supply from underneath increased comfort and might prevent cold stress and hypothermia

FEITOSA, Paulo Egidio dos Santos. Ações de urgência e emergência no Estado do Ceará: uma proposta de organização a partir da implantação do atendimento pré-hospitalar. 2008. 161f. – Dissertação (Mestrado) – Universidade Federal do Ceará, Programa de Pós-graduação em Avaliação de Políticas Públicas, Fortaleza (CE), 2008. / Submitted by Márcia Araújo (marcia_m_bezerra@yahoo.com.br) on 2013-09-27T11:34:17Z No. of bitstreams: 1 2008-DIS-PESFEITOSA.pdf: 1163661 bytes, checksum: 17c2834917ee96c5642798ffc9e35ec1 (MD5) / Approved for entry into archive by Márcia Araújo(marcia_m_bezerra@yahoo.com.br) on 2013-09-27T11:35:14Z (GMT) No. of bitstreams: 1 2008-DIS-PESFEITOSA.pdf: 1163661 bytes, checksum: 17c2834917ee96c5642798ffc9e35ec1 (MD5) / Made available in DSpace on 2013-09-27T11:35:14Z (GMT). No. of bitstreams: 1 2008-DIS-PESFEITOSA.pdf: 1163661 bytes, checksum: 17c2834917ee96c5642798ffc9e35ec1 (MD5) Previous issue date: 2008 / This study, descriptive, aimed to develop a proposal for organizing the State System of Urgency and Emergency in the state of Ceará-Brazil, based on the deployment of the prehospital emergency care. Proposes the design of regional services in the optics of prehospital care with emphasis on the completeness of care and integration of services, qualification and the humanization of attention. Based on data from DATASUS and IBGE, year 2003, in conformity with a Minister of Health Order nº 2048/2003-GM-MS, were defined 12 regional clusters of urgency/emergency, with the same number of centrals regulation (11 to be implanted), 133 ambulances are needed for basic support (USB in portuguese) and 28 ambulances for advanced support (USA in portuguese). The necessary staff will be: 396 physicians, 396 nurses, 737 assistant/technical nursing, 660 ambulance drivers, 11 pharmacists, 110 telephone operators, among others. It was analyzed the admissions quantitative made in 20 poles hospitals in relation to the intervals of distance from the place of domicile. The occupation of beds is, in its majority, made by people of the municipality where the hospital is located. Based on the features of the Act Order of a Minister of Health nº 1101/GM-MS and according to the pole-regional grouping suggested, an analysis was made to verify the amount of beds available. It was obeyed that the number of beds is insufficient, more worrying is the situation of the ICU beds. As for the types of procedures of emergency, in the comparison between the poles, by frequency, there is greater focus on admissions for carrying out deliveries, cesarean sections and curettage post-abortion. It is suggested that the implementation of services should be done gradually with priority to the most underprivileged regions. In the re agreement of occupation of the beds in poleregional hospitals there should be clear a fair percentage for the types of procedures to be used by residents of the municipalities in regional coverage area, with definition of a standardized portfolio of hospital services, targeting self-sufficiency of emergency care at micro and macrorregional health in the state of Ceara. / Este estudo, descritivo, teve como objetivo elaborar uma proposta para organização do Sistema Estadual de Urgência e Emergência no estado do Ceará-Brasil, baseado na implantação de serviços de atendimento pré-hospitalar de urgência e emergência. Propõe o desenho de regionalização dos serviços na ótica do atendimento pré-hospitalar com ênfase na integralidade da atenção e integração dos serviços, da qualificação e da humanização da atenção. Com base nos dados do Datasus, e IBGE, ano 2003 e de acordo com o estabelecido pela Portaria GM-MS 2048/2003, foram definidos 12 pólos regionais de urgência e emergência com o mesmo número de centrais de regulação (11 a serem implantadas). São necessárias 133 ambulâncias de suporte básico (USB) e 28 ambulâncias de suporte avançado (USA). O pessoal necessário será: 396 médicos, 396 enfermeiros, 737 auxiliares/técnico de enfermagem, 660 condutores socorristas, 11 farmacêuticos, 110 telefonistas, entre outros. Foi analisado o quantitativo de internações realizadas nos 20 hospitais pólos em relação a intervalos de distância do local da residência. A ocupação dos leitos é em sua maioria feita pelos residentes dos municípios onde o hospital está localizado. Com base nos parâmetros do Ato Portaria nº 1101/GM-MS e de acordo com o agrupamento pólo-regional sugerido foi analisado o quantitativo de leitos disponíveis, verificou-se que o número de leitos é insuficiente, sendo mais preocupante a situação dos leitos de UTI. Quanto aos tipos de procedimentos de urgência e emergência, na comparação entre os pólos, por freqüência, existe maior concentração nas internações para realização de partos, cesarianas e curetagem pós-aborto. Sugere-se que a implantação seja feita de forma gradual com prioridade para as regiões mais desassistidas. Na repactuação da ocupação dos leitos dos hospitais pólo-regionais deverá haver definição clara de um percentual eqüitativo para os tipos de procedimentos por internação a serem utilizados pelos moradores dos municípios da área de cobertura regional, com definição de um “portfólio” padronizado de serviços hospitalares, almejando auto-suficiência do atendimento de urgência e emergência a nível micro e macrorregional de saúde no estado do Ceará.

Toxicology is a scientific discipline dealing with the influences of dangerous substances on living organisms. The negative effects of some substances have been known since the prehistoric times and the human race has had to face them until today. The impact of these substances on human organisms may be caused either deliberately (e. g. misuse of chemical substances during war conflicts) or unintentionally (e. g. intoxication by poisonous gases released from fire). The current knowledge of the field of toxicology enable to characterise the dangerous substances, to define their effective, toxic and lethal doses and concentrations and to give first aid to the people affected. The knowledge of the first aid procedure in case of intoxication of poisonous gases is crucial for the rescue of human life and moderation of the toxic effects. In connection to the universal first aid procedure, i. e. the patient's rescue out of the contaminated area and calling of the rescue service, the person affected has to receive an adequate immediate pre-hospital care. Based on these findings, procedures used in cases of intoxication in pre-hospital emergency care and emergency medicine are listed. The aim of the theoretical part of this diploma thesis is a comprehensive overview of current theoretical and professional knowledge in the field of chemistry, toxicology and emergency medicine. This knowledge is subsequently applied to the overall management of pre-hospital emergency care for patients intoxicated with toxic gases. The research part includes a retrospective statistical analysis of the number of cases of carbon monoxide intoxication in Vysocina Region, application of theoretical knowledge in the form of analyses of cases of intoxication and creation of a preventive programme with the help of a questionnaire survey which asked the public about their awareness of the risks and dangers of carbon monoxide. In addition, educational material was created. The thesis also tried to answer the research question "How serious is poisonous gas intoxication in pre-hospital emergency care and emergency medicine?" From the point of view of pre-hospital emergency care, the average daily death rate caused by poisonous gas intoxications in the Vysocina Region is four patients per year. When this number is compared with the total number of patients' deaths, it shows a less serious problem. The most common source of carbon monoxide poisoning turned out to be a gas appliance. The rescuers recorded the highest number of carbon monoxide detector activations in 2015. Informing the public in the form of a questionnaire survey has clearly shown that there is persisting confusion of carbon monoxide properties with carbon dioxide ones. This diploma thesis is aimed at specialists providing pre-hospital emergency care i. e. health rescue services and also fire rescue services for the purpose of statistical comparisons with other providers and subjects, or for educational purposes in the context of crisis preparedness. In addition, the work is recommended to the general public to ensure greater awareness of poisonous gas intoxications. This thesis brought a comprehensive overview of this issue which can be used for the purpose of informing, educating and creating the basis for further comparison.