SAMMANFATTNING Bakgrund: Preoperativ fasta har under många år varit en traditionell metod för att minska risken för aspiration medan patienten är under generell anestesi och för att eliminera risken för postoperativ illamående och kräkningar. Studier visar att trots riktlinjer och rekommendationer gällande preoperativ fasta fastar många patienter i onödan i flera dagar än nödvändigt. Detta kan orsaka skador och obehag hos patienten som till exempel: törst, huvudvärk, illamående, svaghet och trötthet. Syfte: Syfte med denna studie var att undersöka hur patienter upplever fasta mer än 12 timmar innan en akutoperation. Metod: Arbetet hade en kvalitativ ansats där 12 patienter som genomgått akut operation inkluderades. Data samlades in genom en semistrukturerad intervju, med hjälp av öppna frågor enligt en intervjuguide och analyserades med hjälp av manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Analyserna resulterade i fyra kategorier: Preoperativ information, upplevelse av fasta, hantering av preoperativ fasta och upplevelse av preoperativ tid och åtta underkategorier: Bristfällig information, tillräcklig information, bristfällig kunskap trots tidigare vårderfarenhet, fysisk påverkan, psykisk påverkan, strategi, väntetid och fastetid. Slutsats: Deltagarna i studien upplevde brist på information och kunskaper om den preoperativa fastans betydelse. Studien visade att patienterna som väntade på akut operation på akutvårdsavdelning fastade längre än nödvändigt trots riktlinjer och rekommendationer gällande preoperativ fasta från Svensk förening för Anestesi och Intensivvård (SFAI). Patienterna som genomgått apendectomi fastade mellan 13,5-28 timma (M=22,2), medan de som hade genomgått kolecystectomi fastade mellan 12-48 timmar (M=25,6). Detta orsakade fysiskt och psykiskt obehag hos patienterna. / ABSTRACT Background: Preoperative fasting for many years has been a traditional method of reducing the risk of aspiration while the patient is under general anesthesia, and eliminating the risk of postoperative nausea and vomiting. Studies indicate that despite guidelines regarding preoperative fasting, many patients fast longer than necessary. This can cause damage and discomfort for patients including: thirst, headache, nausea, weakness and fatigue. Aim: The aim of the current study was to investigate patients’ experience of fasting more than 12 hours before emergency surgery. Method: The study had a qualitative approach. In total, 12 patients who underwent emergency surgery were included. Data was collected through a semi-structured interview, using open-ended questions following an interview guide. Collected data were analyzed using manifest content analysis according to Graneheim and Lundman. Result:  Analyzes resulted in four categories: Preoperative information, experience of fasting, handles preoperative fasting and experiences of the preoperative period and eight subcategories: Lack of information, enough information, lack of knowledge despite previous nursing experience, physical impact, psychological impact, strategy, waiting time and fasting time. Conclusion: Participants in the study experienced lack of information and knowledge of the preoperative fasting importance. This study showed that patients,  waiting for emergency surgery in the emergency department fast longer than necessary despite existing guidelines and recommendations of the Swedish Society of Anaesthesia and Intensive care (SFAI) regarding preoperative fasting. Patients who have undergone appendectomy fasted between 13.5 to 28 hours (M = 22.2), whereas those which had undergone cholecystectomy attached between 12-48 hours (M = 25.6). This caused experience of physical and psychological discomfort for the patients.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2004. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Umeå : Univ., 2005. / Härtill 4 uppsatser.

Bakgrund: Forskning tyder på att preoperativ ångest utgör ett vanligt förekommande problem hos patienter som skall genomgå kirurgi. Flera studier visade att den kan leda till olika postoperativa komplikationer. Det är sjuksköterskans ansvar att både identifiera och åtgärda ångest inför ett kirurgiskt ingrepp. Syfte: Att beskriva vilka icke-farmakologiska interventioner finns för att minska preoperativ ångest hos vuxna patienter. Metod: Studiens design var en litteraturöversikt som genomfördes enligt Fribergs metodbeskrivning. Litteraturöversikten bygger på tolv kvantitativa studier publicerade mellan 01/2007 och 09/2017. Sökningar utfördes i databaserna CINAHL Complete och PubMed. Resultat: Denna litteraturöversikt tyder på att det finns flera, olika interventioner som kan användas som komplement till farmakologisk behandling för att effektivt minska preoperativ ångest hos vuxna patienter. Ångest i den preoperativa fasen kan lindras om patienten får en utökad, individuell anpassad information. Ångest kan också minskas om patienten får ett känslomässigt stöd eller hjälp med att finna tröst i andlighet/religion. Litteraturöversiktens resultat tyder dessutom på att ångestnivå kan sänkas med hjälp av en lugn musik, naturljud eller vägledd dagdröm. Det framkom även att den preoperativa ångesten kan minskas genom avslappningsövningar, aromaterapi, akupunktur och zonterapi. Endast en fotografisk utställning har inte visats vara effektiv för att minska ångest i det preoperativa skedet. Diskussion: Resultatet av litteraturöversikten har diskuterats i relation till sjuksköterskans ansvarsområde. Resultatdiskussionen koncentreras kring praktiska frågor gällande implementering av de icke-farmakologiska metoderna i vården. Jean Watsons teori om mänsklig omsorg utgjorde översiktens teoretiska referensram som hjälpte författaren i resultatdiskussionen. / Background: Research indicates that preoperative anxiety is a widespread problem among patients undergoing surgery. It has been shown in several studies that preoperative anxiety may lead to different postoperative complications. It is the nurse's responsibility to identify and to reduce patients' anxiety. Aim: To describe which non-pharmacological interventions are available to reduce preoperative anxiety in adult patients. Method: The study was designed as a literature review performed according to the Fribergs method. This literature review is based on twelve quantitative articles published between 01/2007 and 09/2017. The search for the articles was conducted in CINAHL Complete database and PubMed database. Results: The result of this review indicates that there are several, different interventions that may be used in addition to pharmacological treatment in order to effectively reduce preoperative anxiety in adult patients. Anxiety in the preoperative phase can be alleviated by providing the patient with information tailored to the individual's needs. Anxiety can also be reduced by providing emotional support or by helping the patient to find comfort in spirituality/religion. The result of this review indicates moreover that the level of anxious can be minimized by listening to soothing music, nature sounds or guided imagery. Relaxation exercises, aromatherapy, acupuncture and reflexology were also found to reduce preoperative anxiety. Only the photographic display was not found to be effective in reducing anxiety in the preoperative phase. Discussion: The result of this review was discussed in relation to the nurse's responsibilities. The discussion of the results was focused on the practical issues about implementation of the non-pharmacological methods in the clinical practice. Jean Watson's Theory of Human Caring was used as a theoretical framework that helped the author in results analysis.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskan möter i sitt arbete barn och deras föräldrar. Inför att barn skall opereras krävs mycket förberedelser både av barnet, föräldern och anestesisjuksköterskan. Syfte: Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av och strategier i att arbeta personcentrerat i ett preoperativt omhändertagande av barn inom dagkirurgi. Metod: Studien är gjord med en kvalitativ ansats och beskrivande design. I studien deltog elva anestesisjuksköterskor, dessa jobbade på en dagkirurgiklinik på två sjukhus i Mellansverige. Anestesisjuksköterskor med minst 1 års erfarenhet av barn inom anestesisjukvård inkluderades i studien. Data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Studien genomfördes från hösten 2021 till våren 2022. Huvudresultat: Fem kategorier identifierades: Att göra barn och föräldrar delaktiga, Förutsättningar för personcentrerad vård, Bemötande och kommunikation, Anpassat arbetssätt vid omvårdnad av barn samt Anestesisjuksköterskans känslor. Anestesisjuksköterskorna upplevde att föräldrar, tid, kommunikation och bemötande är viktiga faktorer som påverkar omhändertagandet av barn. Anestesisjuksköterskorna uppgav även att de anpassar sitt arbetssätt när de ska ta hand om barn. Strategier som de använde var bland annat lek och avledning. Misslyckande och frustration var känslor som anestesisjuksköterskorna upplevde då de ej lyckades ge den omvårdnad de önskar. Slutsats: Anestesisjuksköterskorna upplevde att de anpassar sitt arbetssätt och att tid är en avgörande faktor i det preoperativa omhändertagandet av barn. En känsla av misslyckande och frustration framkom hos anestesisjuksköterskorna då de ej lyckades ge personcentrerad omvårdnad. Resultatet i studien indikerar att utbildning om barns utveckling och deras behov kan förbättra anestesisjuksköterskans förutsättningar att ge en personcentrerad omvårdnad. / Background: Nurse anaesthetists meet children and their parents in their job. Before a child’s surgery preparations are necessary for the children, parent and nurse anaesthetists. Aim: The aim of the study is to examine nurse anaesthetists’ experiences and strategies in working person-centred in preoperative care of children in day-care surgery. Method: The study is done with qualitative approach and descriptive design. The participants were eleven nurse anaesthetists from two day-care surgery clinics in Central Sweden. Nurse anaesthetists with a minimum of one year experience of children in anaesthesia care was included in the study. Data was collected with semi structured interviews and analysed with qualitative content analysis. The study was conducted between the fall 2021 and the spring 2022. Results: Five categories were identified: Make children and parents involved, conditions for person-centred care, encounters and communication, adapted working methods in care of children and nurse anaesthetists’ feelings. Nurse anaesthetists experienced that parents, time and communication and encounters are important factors that affect their care of children. The nurse anaesthetists also stated that they adapt their working methods when they care for children. Strategies they used were play and adaptation. Failure and frustration were feelings the nurse anaesthetists experienced when they couldn’t give person-centred care. Conclusion: The nurse anaesthetists experienced that they adapt their working methods when caring for children and that time is crucial for preoperative care. Feelings of failure and frustration emerged when person-centred care couldn’t be achieved. The result in this study indicates that education about children’s development and needs can better the nurse anaesthetists’ conditions for person centred care.

Bakgrund År 2018 utfördes 754 310 kirurgiska ingrepp på personer över 20 år, inom slutenvården i Sverige. För många patienter är kirurgiska ingrepp sammankopplat med en känsla av oro. Studier har visat att 60–80 procent av kirurgiska patienter är oroliga. Att som sjuksköterska lindra patientens oro inför ett kirurgiskt ingrepp samt skapa delaktighet kräver tid, kunskap och engagemang. Syfte Syftet var att belysa omvårdnadsinterventioner som kan ge patienten ökad delaktighet preoperativt. Metod En litteraturöversikt där sökningar efter vetenskapliga artiklar gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Arton vetenskapliga artiklar valdes ut och granskades med hjälp av integrerad analys samt kvalitetsgranskades och sorterades i teman efter vad de kom fram till. Resultat Resultaten i de inkluderade vetenskapliga artiklarna visade på vikten av tydlig och individanpassad information samt individanpassat bemötande av sjuksköterskorna preoperativt för att skapa delaktighet samt minska oron. De patienter som erhöll adekvat och tydlig information och där sjuksköterskan anammat personcentrerad omvårdnad genom individanpassat bemötande och kommunikation hjälpte patienterna att känna sig väl förberedda inför det kirurgiska ingreppet. Slutsats Individanpassat bemötande och individanpassad information till patienterna preoperativt är de omvårdnadsinterventioner som, resultatet i denna litteraturöversikt, visar på som mest effektiva ur patientens perspektiv. Att som sjuksköterska skapa en relation med patienten utifrån patientberättelsen och där identifiera patientens omvårdnadsbehov gällande grad och innehåll av information inför det kirurgiska ingreppet kan vara nyckeln till ökad delaktighet. / Background In 2018, 754 310 surgical procedures were performed on patients over 20 years old in the inpatient care in Sweden. For many patients, surgical procedures are associated with a feeling of anxiety. Studies have shown that 60-80 per cent of surgical patients suffer from anxiety. As a nurse, relieving the patients ́ anxiety prior to a surgical procedure and increasing patient participation requires time, knowledge and commitment. Aim The aim was to highlight nursing interventions that may encourage increased patient participation in preoperative care. Method A literature review where searches for scientific articles were made in PubMed and CINAHL. Eighteen scientific articles were selected and reviewed using an integrated analysis, examination of quality and then sorted by themes according to their findings. Result The results of the included scientific articles showed the importance of clear information and a person-centred approach from the nurses preoperatively to create participation and reduce anxiety. Patients who held adequate and clear information as well as when the nurse had a person-centred approach in both treatment and communication, entailed that the patients felt well prepared for the surgical procedure. Conclusion A person-centred approach and clear information to patients preoperatively are the nursing interventions shown to be most effective from the patient's perspective. This is the result of this literature review. As a nurse, establishing a relationship with the patient based on the patient's story and identifying the patient's need for care regarding the degree and content of information given prior to the surgical procedure, may be the key to increased patient participation.

Trots likartade operativa ingrepp upplever vi att det kan skilja mycket mellan behovet av smärtlindring postoperativt. Kanske erhåller patienten otillräcklig preoperativ information vilket skulle kunna resultera i onödig oro, som i sin tur kan påverka den postoperativa smärtupplevelsen. Målsättningen med den postoperativa smärtbehandlingen bör vara att förebygga smärtan snarare än att lindra den. Det är viktigt att förhindra att postoperativ smärta uppstår överhuvudtaget vilket medför minskad risk för uppkomst av kroniska smärtsyndrom. En förberedd och välinformerad patient kan hantera den postoperativa situationen bättre. Syftet med litteraturstudien var att undersöka forskning om sambandet mellan preoperativ information till patienten och patientens upplevelse av postoperativ smärta. Sammanställningen av 10 vetenskapliga och kvalitetsgranskade artiklar resulterade i en analys där fem olika kategorier kunde urskiljas. Resultatet visade att preoperativ information ledde till minskad postoperativ smärta men andra vinster kunde också identifieras. Andra vinster var minskad oro, ökad rörlighet och en känsla av bättre preoperativ förberedelse. Vid snabbare mobilisering sågs ett samband med tidigare hemgång. Inför utskrivning efterfrågades mer information för att hantera smärta och eventuella komplikationer. Dessutom visade resultatet att patienten önskade mer information om vem som skulle kontaktas vid eventuella frågor eller komplikationer. I takt med att ett förändrat informationssamhälle utvecklas, kommer sannolikt nya informationsmetoder att behövas. / Despite similar surgical procedures, it is our experience that it may differ greatly between the need for postoperative pain relief. Perhaps the patients receive inadequate preoperative information, which could result in unnecessary anxiety, which in turn may affect the postoperative pain experience. The aim of the postoperative pain treatment should be to prevent the pain rather than alleviating it. It is important to prevent postoperative pain in general, result in reduced occurrence of chronic pain syndromes. A well prepared and informed patient can manage the postoperative situation better. The aim of this study was to examine research on the relationship between preoperative patient information and patient experience of postoperative pain. The compilation of 10 scientific and peer-reviewed articles resulted in an analysis in which five different categories could be discerned. The results showed that preoperative education led to reduced postoperative pain, but other gains were also identified. Other benefits were reduced anxiety, increased mobility and a sense of being better preoperative prepared. The rapid mobilization was associated with earlier discharge. Before leaving hospital, patients requested more information to manage pain and possible complications. In addition, results showed that the patient wanted more information about who should be contacted with any questions or complications. As a changing information society develops, new methods of information will likely be needed in practice.

Över 160 000 människor i Sverige väntade på en operation 2021. 40 % av dessa har väntat längre än vårdgarantins 90 dagar. Patienter väntar dagligen på operationer, både på vårdavdelningar och i hemmet. Operationer som kan bidra till ökad hälsa och lindrat lidande. Utan kunskap och förståelse för patienter i den preoperativa väntan riskerar patienten ett ökat lidande och ohälsa. Sjuksköterskans kännedom om patienternas upplevelser i väntan på en operation behöver synliggöras för att öka möjligheten till en individanpassad och säkrare vård.  Syftet med examensarbetet var att belysa patienters upplevelser av att vänta på en operation. Metoden som användes var en litteraturöversikt över kvalitativ forskning då författarna ville belysa upplevelser kring ämnet. Nio vårdvetenskapliga artiklar söktes fram, granskades och sammanställdes. Resultatet presenteras i tre huvudteman: Upplevelse av ohälsa, En känsla av hopp och Kontakten med vården med fem tillhörande subteman som svarade på examensarbetets syfte. Resultatet påvisar patienters känsla av oro, ångest och rädsla inför operation och hur väntan kan öka de negativa upplevelserna. Men det framkommer även att med individanpassad information och en god kontakt med vården kan tillit och hopp bidra till en positivare upplevelse för patienten. Diskussionen stärker resultatet med tidigare forskning som visar att goda vårdrelationer och ett tydligt patientperspektiv kan förebygga oro och skapa bättre förutsättningar för patienten i väntan på en operation. Slutsatsen är att med ett vårdvetenskapligt förhållningssätt kan sjuksköterskan synliggöra patientperspektivet och skapa en individanpassad vård som kan vara ett stöd för patienten i den påfrestande tid som väntan inför en operation kan innebära. / Over 160,000 people in Sweden were waiting for an operation in 2021. 40% of these have waited longer than the care guarantee's 90 days. Patients wait daily for operations that can contribute to increased health, alleviate suffering or be crucial to survival. Without knowledge and understanding of patients in the preoperative waiting period, the patient risks increased suffering and ill health. The nurse's knowledge of the experiences while waiting for an operation needs to be made visible in order to increase the possibility of better and safer care. The aim of the study was to shed light on patients' experiences of waiting for an operation. The method used was a literature review of qualitative research as the authors wanted to highlight experiences around the subject. Nine health science articles were searched for, reviewed and compiled. The results are presented in three main themes: Experience of ill-health, A feeling of hope and Contact with care with 6 associated sub-themes that responded to the purpose of the study. The results demonstrate patients' feelings of worry, anxiety and fear before surgery and how waiting can increase these negative experiences. But it also appears that with individually tailored information and a good contact with care, trust and hope can contribute to a more positive experience for the patient. The discussion strengthens the results with previous research that shows that good care relationships and a clear patient perspective can prevent anxiety and create better conditions for the patient while waiting for an operation. The conclusion is that with a nursing scientific approach, the nurse can make the patient's perspective visible and create an individually tailored care that can be a support for the patient in the stressful time that waiting before an operation can entail.

Bien que la spirométrie incitative (SI) face partie intégrante des soins périopératoires, son utilisation et impact chez les patients demeurent incertaines, particulièrement lorsqu’elle est initiée en préopératoire. Dans cette étude clinique randomisée prospective à simple insu, l'objectif primaire était de déterminer si un programme préopératoire d'exercice inspiratoire basé sur la SI avait un impact sur les complications pulmonaires après une chirurgie thoracique. Un total de 141 patients à risque de complications pulmonaires a été analysé, soit 72 dans le groupe SI + soins usuels et 69 dans le groupe soins usuels. L'incidence de complications pulmonaires était de 38,3%. Une diminution significative de l’atélectasie pulmonaire avec impact clinique a été observée chez le groupe SI + soins usuels en comparaison au groupe soins usuels (SI + soins usuels 9,7% vs soins usuels 23,2%, p = 0,031). L'impact semblait bénéficier davantage aux patients ayant eu une VATS ou lobectomie pulmonaire. Dans une analyse multivariée tenant compte des facteurs confondants, le groupe soins usuels développait plus d’atélectasie pulmonaire avec impact clinique que le groupe SI + soins usuels (OR 3,046, IC95% :1,108 - 8,372). L'incidence des autres complications pulmonaires était similaire entre les deux groupes. Le séjour hospitalier était de < 3 jours dans 34,7% du groupe SI + soins usuels et dans 20,3% du groupe soins usuels (p = 0,062). Donc, l'initiation de la spirométrie incitative en préopératoire chez les patients à risque de complications pulmonaires pourrait faire partie des stratégies de prévention utilisées en préhabilitation. / Although incentive spirometry (IS) is an integral part of perioperative care, its impact on pulmonary complications remains unclear, particularly when initiated preoperatively. In this randomized, single-blind prospective clinical study, the primary objective was to determine if a preoperative inspiratory exercise program based on IS had an impact on pulmonary complications after a thoracic surgery. A total of 141 patients at risk of pulmonary complications were analyzed, 72 in the IS + usual care group and 69 in the usual care group. In our study, the incidence of pulmonary complications was 38.3%. A significant decrease in pulmonary atelectasis with clinical impact was observed in the IS + usual care group compared to the usual care group (IS + usual care 9.7% vs usual care 23.2%, p = 0.031). The impact seemed to benefit patients who had a VATS or pulmonary lobectomy. In a multivariable analysis considering confounding factors, the usual care group developed more pulmonary atelectasis with clinical impact than the IS + usual care group (OR 3.046, 95%CI:1.108 - 8.372). The incidence of other pulmonary complications was similar between the two groups. The hospital stay was < 3 days in 34.7% of the IS + usual care group and in 20.3% of the usual care group (p = 0,062). In conclusion, the initiation of IS preoperatively in patients at risk of pulmonary complications could be part of the prevention strategies used in prehabilitation.

Introduktion: Det ställs höga krav på anestesisjuksköterskan i mötet med ett barn inför anestesi. Många barn är rädda och anestesisjuksköterskan måste ha genomtänkta strategier att ta till för att minska risken för att anestesin ska bli en obehaglig upplevelse. Föräldrarna ska vara barnets trygghet och stöd och anestesisjuksköterskan måste kunna kommunicera även med dem. Syfte: Att belysa anestesisjuksköterskans erfarenheter av det preoperativa omhändertagandet av barn. Metod: En kvalitativ intervjustudie där intervjuernas innehåll analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Intervjuerna utfördes på tre sjukhus i södra Sverige under vintern 2017. Sammanlagt intervjuades 12 anestesisjuksköterskor med varierande yrkeserfarenhet. Resultat: Fem kategorier framkom i resultatet: Miljö, som beskriver teamarbetet och arbetsklimatet på operationssalen. Anestesisjuksköterskans förhållningssätt, hur anestesisjuksköterskan bemöter barnen och de utmaningar som finns inom barnanestesin. Barnets delaktighet, vilket beskriver barnets samarbete eller avsaknad av samarbete med anestesisjuksköterskan. Förberedelser där  både medicinska förberedelser, information och förberedelser av barnet innan operationsdagen ingår. Föräldrarnas roll, som beskriver hur föräldrarnas beteende påverkar barnen och föräldrarnas förmåga att hantera obehagliga situationer. Slutsats: De intervjuade anestesisjuksköterskorna upplevde sina arbetsuppgifter under barnanestesi som en stor utmaning, men även en källa till glädje och tillfredsställelse. De såg vinsten av en bra förberedelse och en god kommunikation med både barn och föräldrar som ett sätt att minska deras oro. Anestesisjuksköterskan har en central roll i samarbetet med övrig personal på salen och höga krav ställs på sociala färdigheter och ödmjukhet. Nyckelord: anestesisjuksköterska, anestesi, barn, föräldrar, preoperativt omhändertagande, oro, omvårdnad, erfarenhet / Introduction: High demands meet the nurse Anaesthetist (NA) when seeing a child before anaesthesia. Many children are afraid, and the NA must have thought through strategies to reduce the risk of making the anaesthesia a frightful experience for the child. Parents are a great source of security for the children, and the NA must be able to communicate with them too. Aim: To illuminate the NA:s experience of the preoperative care of children. Method: A qualitative interview study where the interviews content was analysed by qualitative content analysis. The interviews were performed on three different hospitals in the southern of Sweden in the winter of 2017. Altogether 12 NA were interviewed, with a variation of professional experience. Result: There were five categories that emerged from the result: Environment, that describes the teamwork and the work climate in the operating room. The NA:s approach, how the NA meets the child and the challenges in children´s anaesthesia. Children´s participation which describes the cooperation or lack of cooperation between the child and the NA. Preparation there both the medical preparations, information and the preparation of the child before the day of the operation are included. The parent´s role, that describes how the parent´s behavior affects the children and the parent´s ability to handle unpleasant situations. Conclusion: The NA:s that were interviewed experienced their tasks during children´s anaesthesia as very challenging, but also as a source of joy and satisfaction. They appreciated the importance of an open communication with both children and parents as a way of decreasing their anxiety. The NA has a prominent role in the interaction with the operating room personnel, and great demands are put on social skills and humility.