Gällande riktlinjer för preoperativ fasta beskriver att patienter med liten risk för aspiration kan inta fast föda fram till sex timmar och klara drycker fram till två timmar före start av anestesi. Studier har visat att många patienter fastar längre, vilket kan ha negativ inverkan både fysiologiskt och på välbefinnandet som till exempel dehydrering, törst, illamående, huvudvärk och nedsatt insulinkänslighet. Syftet med studien var att kartlägga och beskriva preoperativa fastetider, dryckintag samt förekomst av törst hos patienter planerade för elektiv kirurgi. Strukturerade intervjuer genomfördes under fem dagar med 50 patienter som rekryterades konsekutivt på två preoperativa avdelningar. Resultaten visade att majoriteten av patienterna instruerats att inta klara drycker fram till två timmar före start av anestesi. Fastetider hos patienter med strikt fasta varierade mellan 7,75 till 13,25 timmar (median 10 och dryckintag mellan 0,5 till 7,5 glas (medelvärde 3,14; standardavvikelse 1,98). Fastetider hos patienter med flytande fasta varierade mellan 0,75 till 11,25 timmar (median 3,5 och dryckintag mellan 1 till 9 glas (medelvärde 4,31; standardavvikelse 1,91). Av de 50 intervjuade patienterna uppgav 44 % att de upplevde törst. Studiens resultat visade på en stor variation i fastetider och dryckintag där de äldsta patienterna tenderade att fasta länge och inta små mängder dryck preoperativt. / Existing guidelines for preoperative fasting means that patients with a minimal risk of aspiration can take solid food until six hours, and clear drinks until two hours before start of anesthesia. Studies have shown that many patients are fasting longer, which may be detrimental both physiologically and on wellbeing, for example, dehydration, thirst, nausea, headache and reduced insulin sensitivity. The purpose of this study was to map and describe fasting times, beverage intake and the incidence of thirst preoperatively in patients who were undergoing elective surgery. Structured interviews were conducted over five days with 50 patients who were enrolled consecutively in two preoperative departments. The results showed that fasting times in patients with strict fasting ranged from 7.75 to 13.25 hours (MD 10) and beverage intake between 0.5 to 7.5 glasses (3.14 SD 1,98). Fasting times in patients with float fasting ranged from 0.75 to 11.25 hours (MD 3,5) and beverage intake between 1 to 9 glasses (4,31 SD 1,91). Of the 50 interviewed patients, 44 % said they experienced thirst. The results indicated a wide variation in preoperative fasting times and beverage intake, where the oldest patients tended to have long duration of fasting and intake of small amounts of beverage preoperatively. / <p>2010 felaktigt årtal titelsida</p>

Introduction. Every year, millions of people are undergoing operation in Sweden. Many patients feel worry, anxiety and fear about this. Preoperative information is of great importance and the way it is communicated. Aim: To illuminate how patients who have undergone surgery experienced the communication and treatment from healthcare professionals and how it affected their wellbeing before an operation. Method: A general literature review based on 9 scientific articles with a qualitative approach. PubMed and CINAHL were the databases used in the literature search. The articles have been quality reviewed and were published between 2003-2020. Result: Patients appreciated when healthcare professionals communicated information that was tailored to their information needs and given in a way that the patient could understand, which reduced their concerns. The best method was individual for each patient. The fact that patients felt seen as individuals had a major impact on their preoperative anxiety. Negative experiences that were highlighted in the studies were when the healthcare professionals didn't have time to talk or when they ignored the patients, which created worry and unnecessary anxiety. Conclusion: Patients appreciate a person-centered treatment where the healthcare professionals looks after and meets the needs of the unique person. By providing good preoperative information with a good treatment and good communication, symptoms such as worry, anxiety and fear can be reduced, and increased well-being created.Keywords: Patient, treatment, communication, nurse, preoperative

Bakgrund: Postoperativ smärta är något som många patienter upplever i samband med kirurgiska ingrepp. Måttlig till intensiv smärta är vanligt förekommande inom hälso- och sjukvården och otillräcklig utbildning och okunskap kan bidra med en rad olika komplikationer efter operation. Syfte: Syftet var att belysa pre- och postoperativa omvårdnadsinsatser i relation till smärta. Metod: En allmän litteraturstudie med induktiv ansats, där sökningar genomfördes i två olika databaser och resulterade i 12 vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ metod som granskades och analyserades i fem steg. Resultat: Resultatet består av två kategorier och sex subkategorier. Kategorierna som presenteras i resultatet var Preoperativa omvårdnadsinsatser med subkategorierna premedicinering och vikten av god information till patienten. Postoperativa omvårdnadsinsatser med subkategorierna bedömning av smärta, sjuksköterskans samlade erfarenhet, standardiserade vårdförlopp och mobiliseringens betydelse. I resultatet framkom det att premedicinering, muntlig och skriftlig information samt betydelsen av mobilisering hade viktig roll i den pre- och postoperativa vården och för patientens smärta och lidande. Konklusion: Litteraturstudien visar att riktade omvårdnadsinsatser i pre- och postoperativa skedet kan bidra till en förbättra vård genom att sjuksköterskor får ökad kunskap och utbildning. Vidare sågs ett behov av fortsatt utbildning med fokus på preoperativa korrekt bedömning, behandling och omvårdnad vid smärta i samband med kirurgi. / Background: Postoperative pain is a common experience for patients who have hadsurgical intervention. Moderate to intensive pain is a commonly occurring issuewithin the healthcare system and insufficient education and misjudgement can resultin a series of complications post operation. Aim: The aim of this study was tohighlight pre- and postoperative nursing interventions, in relation to pain. Method: Aliterature review with inductive run-up and the searches were made through twodifferent databases resulting in 12 scientific articles, both qualitative and quantitativemethodologies, which were then reviewed and analysed. Result: The result consistsof two themes and six sub-categories. The theme which is presented as part of theresults here-in are Preoperative healthcare measures with the following subcategories: Pre-medication and the Importance of good information to thepatient. Postoperative healthcare measures with the following sub-categories:Assessment of pain, the gathered experiences of the nurse, Standardized careprocesses and Importance of mobilization. The results gathered that premedication,verbal and written information, as well as the significance of mobilization, all had animportant role in the pre- and postoperative healthcare and the pain and suffering ofthe patient. Conclusion: The general literary study shows that targeted nursinginterventions in the pre- and postoperative phase can contribute to improved care bygiving nurses increased knowledge and training. In addition, it was shown that furthertraining focusing on correct preoperative assessments, treatment and care in surgeryrelated pain, is indeed important.

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor och miljoner diagnostiseras varje år världen över. Det är en dramatisk händelse i en kvinnas liv att drabbas och behandlingen består ofta av strålbehandling, cytostatika och kirurgi. Att behöva kirurgiskt avlägsna hela eller delar av ett bröst kan innebära många tankar och känslor.  Syfte: Syftet med denna studie är att belysa hur patienter med bröstcancer upplever tiden mellan diagnos och operation.  Metod: Detta är en litteraturstudie baserad på 11 kvalitativa vetenskapliga artiklar vilka insamlades via PubMed, CINAHL samt PsycInfo. Samtliga studier kvalitetsgranskades med Statens Beredning för Medicinsk och Social Utvärdering (SBU:s) utarbetade granskningsmall samt analyserades med hjälp av Lundman &amp; Graneheims metod för dataanalys.  Resultat: Efter genomförd resultatanalys upptäcktes flera aspekter av upplevelser som var kopplade till att diagnostiseras med bröstcancer och vänta på operation. Patienternas upplevelser kunde delas in i fem kategorier med tillhörande subkategorier, dessa var; Upplevelser av psykisk belastning, Upplevelser av förändrad kropp- och självbild, Upplevelser kopplat till nära relationer, Att hantera situationen samt Upplevelser av sjukvården och sjuksköterskans roll.  Slutsats: Till största del identifierades negativa känslor under tiden mellan diagnos till operation, men även en del positiva insikter. Med tanke på resultatet i denna studie föreligger det ett behov hos denna patientgrupp av en etablerad kontakt och ett stöd från sjukvården under just denna tid, dock bör detta utgå från den unika patientens behov. / Background: Breast cancer is the most common form of cancer in women and millions are diagnosed each year worldwide. It is a dramatic event in a woman's life to be affected and the treatment often consists of radiation therapy, chemotherapy and surgery. Having to surgically remove all or part of a breast can implicate many thoughts and feelings. Aim: The purpose of this study is to investigate how patients with breast cancer experience the time between diagnosis and surgery. Method: This is a literature study based on 11 qualitative scientific articles which were collected via PubMed, CINAHL and PsycInfo. All studies were quality audited with Statens Beredning för Medicinsk och Social Utvärdering (SBU:s) prepared review template and analyzed using Lundman &amp; Graneheim's method for data analysis. Result: After performing results analysis, several aspects of experiences were discovered that were linked to being diagnosed with breast cancer and waiting for surgery. The patients' experiences could be divided into five categories with associated subcategories, these were; Experiences of mental stress, Experiences of changed body and self-image, Experiences linked to close relationships, Dealing with the situation and Experiences of healthcare and the role of the nurse. Conclusion: Broadly, negative emotions were identified in the period between diagnosis and surgery, but also some positive insights. Given the results of this study, there is a need for established contact and support from healthcare during this particular time for this patient group, however, this should be based on the unique patient's needs.

Bakgrund: Majoriteten av alla patienter som skall sövas inför en operation är rädda för den anestesi och kirurgi som väntar. Det är svårt att definiera vad trygghet innebär och hur det kan skapas för en enskild person, eftersom detta kan variera från individ till individ. Trygghet är en viktig del av hälsa och finns med som krav på hälso- och sjukvården i hälso- och sjukvårdslagen. Enligt denna ska vården kunna tillgodose patientens behov av trygghet under vårdtiden. Det är viktigt att sjuksköterskan förstår och inser vikten av att skapa trygghet för patienten, för att kunna ge en ökad trygghet när det behövs. Syfte: Syftet med studien var att undersöka anestesisjuksköterskors strategier för att skapa trygghet hos patienter inför en anestesi. Metod: Examensarbetet består av en kvalitativ innehållsanalys med en intervjuguide baserad på semistrukturerade frågor. Studien utgår från intervjuer med tolv stycken anestesisjuksköterskor verksamma vid tre olika sjukhus i västra Sverige.Resultat: Resultatet bygger på tre huvudkategorier: Kommunikation, Med hjälp av yttre faktorer samt Individanpassadvård. Slutsats: Att anpassa mötet utifrån patienten var viktigt för att skapa trygghet. Anestesisjuksköterskan skapade trygghet genom att kommunicera, informera samt via kroppskontakt. Trygghet skapades även genom anestesisjuksköterskans förhållningssätt gentemot patienten, samt, ett gott teamarbete och med hjälp av läkemedel. En viktig aspekt i processen med att skapa trygghet var även att låta anhöriga få vara en stöttande del inför anestesi. Nyckelord: Anestesi, Trygghet, Preoperativt, Patient / Background: The majority of patients that are going to need anesthesia before surgical procedures are afraid of being anesthesised and the surgical procedure awaiting. It is difficult to define what security for the patient is and how it can be created for the individual, as this can vary from individual to individual. The sense of security is an important part of health and wellbeing and is included as a criteria for health and medical care, that is included in Swedish hälso och sjukvårds lagen. According to this, so must medical care meet the need of the patient security during care. It is important that the anesthesia nurse understands and realizes the importance of the feeling of security for the patient, and so enables him/her to give increased security when needed.Aim: The Aim of this study was to examine the anesthesia nurses strategies for create a sense of security in patients before anesthesia.Method: This study consist of a qualitative content analysis with an interview guide based on semi-constructed questions. Twelve anesthesia nurses from three different hospitals in the west of Sweden were interviewed.Result: The result builds upon three main categories: Communication, With help of outer factors and personalized care.Conclusion: To adapt the meeting from the patient perspective was as important to create a sense of security. The anesthesia nurse created a sense of security through communication by informing the patient and through body contact. A sense of security was also created through the anesthesia nurses approach to the patient, good team work and through medications. An important aspect to create a sense of security was to let a next of kin be a support.Key words: anesthesiology, sense of security, pre-operative,patient.

ABSTRACT   The purpose of this medical record research was to study 30 patients with chronic subdural hematoma on a neurosurgical clinic, mapping documented nutritional status, preoperative fasting and hydration and energy supply before surgery. In addition peroperative administration of fluid and vasoactive drugs, as well as postoperative complications and length of hospital stay were studied. The mean age of the patients was 71 years. Nutritional status was evaluated in 12 patients, out of these seven were judged to be at risk for under nutrition. Fifteen patients had surgery day 1 (total fasting time on average m 11 h), eleven had surgery day 2 (29 h), three had surgery day 3 (35 h). One patient had surgery day 4 (61 h). Fluid and energy administration during the preoperative fasting did not meet the basic requirements. The majority of the patients received vasoactive drugs and more than twice the normal requirement of fluids during anesthesia. Postoperative complications were documented in 11/30 records. There was a significant correlation between preoperative fasting hours and length of hospital stay, however there may not be a causal relationship.   The conclusion is that the fasting period is significantly longer than the guidelines recommend and the patients do not receive their preoperative fluid and energy requirements, which may lead to an increased number of postoperative complications and prolonged hospital stay. A goal of the treatment should be that the preoperative fasting time is kept as short as possible and that the basal fluid and energy requirements are met. An evidence based strategy for this purpose should be created.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskan möter i sitt arbete barn och deras föräldrar. Inför att barn skall opereras krävs mycket förberedelser både av barnet, föräldern och anestesisjuksköterskan. Syfte: Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av och strategier i att arbeta personcentrerat i ett preoperativt omhändertagande av barn inom dagkirurgi. Metod: Studien är gjord med en kvalitativ ansats och beskrivande design. I studien deltog elva anestesisjuksköterskor, dessa jobbade på en dagkirurgiklinik på två sjukhus i Mellansverige. Anestesisjuksköterskor med minst 1 års erfarenhet av barn inom anestesisjukvård inkluderades i studien. Data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Studien genomfördes från hösten 2021 till våren 2022. Huvudresultat: Fem kategorier identifierades: Att göra barn och föräldrar delaktiga, Förutsättningar för personcentrerad vård, Bemötande och kommunikation, Anpassat arbetssätt vid omvårdnad av barn samt Anestesisjuksköterskans känslor. Anestesisjuksköterskorna upplevde att föräldrar, tid, kommunikation och bemötande är viktiga faktorer som påverkar omhändertagandet av barn. Anestesisjuksköterskorna uppgav även att de anpassar sitt arbetssätt när de ska ta hand om barn. Strategier som de använde var bland annat lek och avledning. Misslyckande och frustration var känslor som anestesisjuksköterskorna upplevde då de ej lyckades ge den omvårdnad de önskar. Slutsats: Anestesisjuksköterskorna upplevde att de anpassar sitt arbetssätt och att tid är en avgörande faktor i det preoperativa omhändertagandet av barn. En känsla av misslyckande och frustration framkom hos anestesisjuksköterskorna då de ej lyckades ge personcentrerad omvårdnad. Resultatet i studien indikerar att utbildning om barns utveckling och deras behov kan förbättra anestesisjuksköterskans förutsättningar att ge en personcentrerad omvårdnad. / Background: Nurse anaesthetists meet children and their parents in their job. Before a child’s surgery preparations are necessary for the children, parent and nurse anaesthetists. Aim: The aim of the study is to examine nurse anaesthetists’ experiences and strategies in working person-centred in preoperative care of children in day-care surgery. Method: The study is done with qualitative approach and descriptive design. The participants were eleven nurse anaesthetists from two day-care surgery clinics in Central Sweden. Nurse anaesthetists with a minimum of one year experience of children in anaesthesia care was included in the study. Data was collected with semi structured interviews and analysed with qualitative content analysis. The study was conducted between the fall 2021 and the spring 2022. Results: Five categories were identified: Make children and parents involved, conditions for person-centred care, encounters and communication, adapted working methods in care of children and nurse anaesthetists’ feelings. Nurse anaesthetists experienced that parents, time and communication and encounters are important factors that affect their care of children. The nurse anaesthetists also stated that they adapt their working methods when they care for children. Strategies they used were play and adaptation. Failure and frustration were feelings the nurse anaesthetists experienced when they couldn’t give person-centred care. Conclusion: The nurse anaesthetists experienced that they adapt their working methods when caring for children and that time is crucial for preoperative care. Feelings of failure and frustration emerged when person-centred care couldn’t be achieved. The result in this study indicates that education about children’s development and needs can better the nurse anaesthetists’ conditions for person centred care.

Bakgrund: Preoperativ oro är vanligt förekommande för patienter som ska genomgå en operation. I Europa beräknas mellan 27% till 80% av patienterna som ska genomgå en operation lida av preoperativ oro. Den preoperativa oron kan orsaka fysiologiska reaktioner, vilket kan leda till postoperativa komplikationer samt lidande. Anestesisjuksköterskan är den som möter patienten i den preoperativa fasen och har därmed en betydande roll för att försöka stödja patienten att lindra sin preoperativa oro. Syfte: Syftet är att beskriva hur patienter upplever att preoperativ oro lindras. Metod: Den strukturerade litteraturöversikten genomfördes genom systematiska litteratursökningar i databaserna Science Direct och Cinahl. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av en integrativ analys enligt Whittemore och Knafl, (2005). 12 vetenskapliga artiklar inkluderades till studien.   Resultat: Patienterna upplevde tre framträdande faktorer som kunde lindra deras preoperativa oro. Dessa tre faktorer var behov av information, behov av kommunikation samt behov av en relation. Patienterna upplevde det som betydande när anestesisjuksköterskan tog sig tid till att ge individuell och kontinuerlig information genom samtal där en relation byggd på tillit skapades och där  patienterna sågs som personer med unika behov. Det var betydande att både verbal och icke verbal kommunikation användes för att lindra preoperativ oro. Slutsats: Genom skapande av en relation där patienten sågs som unik med egna behov samt där en kommunikation fördes och information utbyttes så lindrade detta patientens preoperativa oro. Detta förutsätter att anestesisjuksköterskan var närvarande för patienten. / Background: Preoperative anxiety is common among patients that is about to undergo a surgery. In Europe it is estimated that between 27% to 80% of the patients that is about to undergo a surgery experience preoperative anxiety. (The preoperative anxiety can cause physiological reactions, which can cause postoperative complications and suffering. It is the nurse anesthetist who meets the patient in the preoperative phase and due to this has an important role to try to help the patient to reduce their preoperative anxiety. Aim: The aim is to describe how patients experience how preoperative anxiety is reduced.  Method: A structured literature review was performed by systematic literature searches in the databases Science Direct and Cinahl. The gathered material was analyzed according to an integrative analysis according to Whittemore and Knafl, (2005). 12 scientific articles were included in the study.  Result: The patients experienced three prominent factors that could reduce their preoperative anxiety. These three factors were the need of information, the need of communication and establishing of a relationship. Patients experienced it as important when the nurse anesthetist took time to give individual and continuous information by conversations where a relationship built on trust is created and where the patients was seen as a person with unique needs. It was important that both verbal and non-verbal communication was used to reduce preoperative anxiety.  Conclusion: When creating a relationship where the patient is seen as unique with their own needs where communication is preformed and information exchanged, preoperative anxiety was reduced for the patient. This requires that the nurse anesthetist is present for the patient.

Introduktion: Det ställs höga krav på anestesisjuksköterskan i mötet med ett barn inför anestesi. Många barn är rädda och anestesisjuksköterskan måste ha genomtänkta strategier att ta till för att minska risken för att anestesin ska bli en obehaglig upplevelse. Föräldrarna ska vara barnets trygghet och stöd och anestesisjuksköterskan måste kunna kommunicera även med dem. Syfte: Att belysa anestesisjuksköterskans erfarenheter av det preoperativa omhändertagandet av barn. Metod: En kvalitativ intervjustudie där intervjuernas innehåll analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Intervjuerna utfördes på tre sjukhus i södra Sverige under vintern 2017. Sammanlagt intervjuades 12 anestesisjuksköterskor med varierande yrkeserfarenhet. Resultat: Fem kategorier framkom i resultatet: Miljö, som beskriver teamarbetet och arbetsklimatet på operationssalen. Anestesisjuksköterskans förhållningssätt, hur anestesisjuksköterskan bemöter barnen och de utmaningar som finns inom barnanestesin. Barnets delaktighet, vilket beskriver barnets samarbete eller avsaknad av samarbete med anestesisjuksköterskan. Förberedelser där  både medicinska förberedelser, information och förberedelser av barnet innan operationsdagen ingår. Föräldrarnas roll, som beskriver hur föräldrarnas beteende påverkar barnen och föräldrarnas förmåga att hantera obehagliga situationer. Slutsats: De intervjuade anestesisjuksköterskorna upplevde sina arbetsuppgifter under barnanestesi som en stor utmaning, men även en källa till glädje och tillfredsställelse. De såg vinsten av en bra förberedelse och en god kommunikation med både barn och föräldrar som ett sätt att minska deras oro. Anestesisjuksköterskan har en central roll i samarbetet med övrig personal på salen och höga krav ställs på sociala färdigheter och ödmjukhet. Nyckelord: anestesisjuksköterska, anestesi, barn, föräldrar, preoperativt omhändertagande, oro, omvårdnad, erfarenhet / Introduction: High demands meet the nurse Anaesthetist (NA) when seeing a child before anaesthesia. Many children are afraid, and the NA must have thought through strategies to reduce the risk of making the anaesthesia a frightful experience for the child. Parents are a great source of security for the children, and the NA must be able to communicate with them too. Aim: To illuminate the NA:s experience of the preoperative care of children. Method: A qualitative interview study where the interviews content was analysed by qualitative content analysis. The interviews were performed on three different hospitals in the southern of Sweden in the winter of 2017. Altogether 12 NA were interviewed, with a variation of professional experience. Result: There were five categories that emerged from the result: Environment, that describes the teamwork and the work climate in the operating room. The NA:s approach, how the NA meets the child and the challenges in children´s anaesthesia. Children´s participation which describes the cooperation or lack of cooperation between the child and the NA. Preparation there both the medical preparations, information and the preparation of the child before the day of the operation are included. The parent´s role, that describes how the parent´s behavior affects the children and the parent´s ability to handle unpleasant situations. Conclusion: The NA:s that were interviewed experienced their tasks during children´s anaesthesia as very challenging, but also as a source of joy and satisfaction. They appreciated the importance of an open communication with both children and parents as a way of decreasing their anxiety. The NA has a prominent role in the interaction with the operating room personnel, and great demands are put on social skills and humility.

Studier visar att ungefär var tionde patient upplever stickrädsla, en rädsla för nålstick som gör att de undviker att söka vård vilket i sin tur kan leda till hälsoproblem på lång sikt. Att utföra venpunktion är en vanlig arbetsuppgift för anestesisjuksköterskan och hur hon hanterar patientens stickrädsla är av stor betydelse för hur patienten upplever vården som helhet. Anestesisjuksköterskan ska genom dialog med patienten bekräfta patientens rädsla och hjälpa patienten att känna trygghet på bästa sätt. När patienten upplever lidande på grund av vård, i detta sammanhang venpunktion uppstår vårdlidande och detta vårdlidande kan anestesisjuksköterskan förebygga. Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenhet av mötet med vuxna patienter med stickrädsla. Åtta anestesisjuksköterskor intervjuades på fyra olika operationsavdelningar i Västsverige. Studien har en kvalitativ ansats och de utskrivna intervjuerna är analyserade med innehållsanalys. I resultatet framkom tre kategorier; stödjande faktorer och hindrande faktorer för anestesisjuksköterskan i mötet med den stickrädda patienten samt patientnära faktorer som påverkar mötet. Anestesisjuksköterskorna utför omvårdnadsåtgärder för att minska patientens vårdlidande och har som mål att göra det bästa för patienten. De ser och tolkar patienternas tecken på rädsla och bemöter dem utifrån dessa. Anestesisjuksköterskornas erfarenhet och kunskap gör att de blir trygga i sin yrkesroll och kan på så sätt skapa en trygghet hos patienten. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård